söndag 21 oktober 2012

Sex nackdelar med att ha en kyrka

Nästan alla församlingar i Sverige har en egen kyrkobyggnad. De flesta tar för givet att det ska vara så. Det är en gammal tradition. Även när man startar en ny församling tar man ofta för givet att man så småningom måste ha en kyrka att samlas i. Men det måste inte vara så. Man kan vara en församling utan att ha en kyrka och det kan till och med finnas vissa fördelar med det.

Jag menar inte att man bara ska samlas i hemmen. Jag tror att en församling i de flesta fall behöver en offentlig mötesplats för att bli mer synlig och mer lättillgänglig för människor. I vår kultur är det oftast lättare att besöka en offentlig lokal än att komma till ett privat hem . Därför tror jag att man behöver en mötesplats, men det behöver inte vara en kyrka och man kan mycket väl hyra lokalen istället för att äga den.

Jag inser att det även kan finnas fördelar med att ha en egen kyrka. Annars hade säkert inte så många haft det. Men nu tänker jag inte fokusera på fördelarna, utan på nackdelarna. Eftersom vi inte talar om nackdelarna så ofta är det dem jag vill lyfta fram idag. När man startar en ny församling behöver man verkligen tänka igenom detta, och jag tror att en del gamla församlingar också skulle ha glädje av att göra det. Man måste ju inte fortsätta att ha en kyrka, bara för att man alltid har haft det. Så här kommer nu i rask takt sex nackdelar med att ha en kyrka.

1. Det första problemet är förstås att det kostar mycket pengar. Man måste först och främst bygga eller köpa en fastighet och sen måste man sköta om den. Resurser i både tid och pengar som kunde gått till annat måste satsas på fastigheten. Den ekonomiska friheten blir kraftigt begränsad om man har en kyrka. Man bör ställa sig frågan om det inte finns viktigare saker att lägga pengarna på, som tex anställningar och mission.

2. Det andra problemet är att kyrkobyggnaden ofta blir föremål för en ohälsosam och obiblisk vördnad.  Man går kanske så långt att man till och med kallar den för "Guds hus" eller "helgedom" och sätter gränser för vilka aktiviteter som får ske i kyrkorummet. Heliga byggnader finns i alla religioner, men det betyder inte att den kristna tron behöver några. I Nya testamentet är det gemenskapen som är templet och att kalla en byggnad för "Guds hus" ger en felaktig bild av vad församlingen är och förändrar församlingens självbild i en osund riktning. 

All Souls Church i Londons centrum
 
3. Det tredje problemet är att om man har en kyrka så måste man fylla den med verksamheter för att motivera att man har den. Risken finns att det inte är behovet och missionsstrategin som styr, utan byggnaden. Aktiviteter som mycket väl kunde varit i andra neutrala lokaler läggs i kyrkan eftersom man känner att man måste använda den.

4. Det fjärde problemet är att en byggnad formar den församling som använder den. Det gäller förstås även om man samlas i ett hem eller i hyrda lokaler. Men det blir kanske mest tydligt om man är i en gammal kyrka. Har man total frihet att forma lokalerna som man vill behöver detta inte vara ett problem. Men ofta har man lokaler som inte riktigt passar för församlingens behov och inriktning just nu. Kyrkbänkar vända framåt skapar tex en förväntan att allt ska ske framifrån och att församlingen ska vara passiva åhörare.

5. Det femte problemet är att en kyrkobyggnad kan skada församlingens vittnesbörd i samhället. Många förknippar kyrkobyggnader med rikedom och makt, och praktfulla kyrkor kan vara ett hinder för just de människor som vi helst vill nå, de mest sekulariserade. I forna tider när kristendomen hade en stark ställning i samhället var det mer naturligt för människor att gå till en kyrka när de var andliga sökare, men nu när vi lever i en efterkristen tid är det mycket svårare (för att inte säga otänkbart) för många att gå till en kyrka, särskilt till en frikyrka. Därför är det ofta mer strategiskt att möta människor på andra platser där de känner sig hemma. Det leder oss fram till den sista punkten.

6. Det sjätte problemet är det allvarligaste. En kyrkobyggnad kan leda till att församlingen blir upptagen med att få människor att komma till kyrkan, istället för att gå ut och möta människor där de är. Den ständiga frågan blir: "Hur ska vi få människor att komma till kyrkan?" istället för den mer missionella frågan "Till vem och vart ska vi gå för att möta människor?" Istället för att gå ut och möta människor på neutral mark, bjuder man in till kyrkan där det känns tryggt för dem som redan är troende. Jag tror att vi behöver både och i vår missionstrategi. Vi behöver både bjuda in till gemenskap och gå ut till människor där de finns. Det finns en risk att kyrkobyggnaden kan göra att betoningen hamnar på "kom till oss" och så bör det inte vara. Betoningen borde ligga på att gå ut. Det är alltid svårare att spela på bortaplan, men det är ett pris vi måste betala. Det är ju vi som har fått uppdraget att gå ut med evangeliet. Varför ska vi förvänta oss att de som ännu inte är troende ska komma till oss?

Ett praktiskt exempel på en församling utan egen kyrka
Jag är med i en församling som heter Råslätts församlingsgemenskap. Vi har funnits i 30 år, har idag ca 150 personer i gemenskapen och vi har ingen egen kyrka. Det fungerar faktiskt riktigt bra.
Vi hyr Råslättskyrkan varje söndag kl 16

Församlingen är uppbyggd av husförsamlingar som samlas i olika hem varje vecka. De första tio åren hade vi våra söndagsgudstjänster i en kommunal fritidsgård. Sen 1993 har vi hyrt Råslättskyrkan varje söndagseftermiddag för våra gudstjänster. Råslättskyrkan ägs av Svenska kyrkan, men används även av andra. Vi hyr Råslättskyrkan även för en del ungdomsverksamhet och när vi har andra storsamlingar. Vi driver en förskola i lägenheter, som är ombyggda för ändamålet. Vi har en second hand-butik i postens gamla lokaler i Råslätts centrum. Vi driver fritidsgården Underground på helgerna i kommunens lokaler och församlingskontoret har vi i en lägenhet på bottenplanet på Tornfalksgatan 12. Församlingen är utspridd över hela Råslätt och har verksamhet på många olika ställen. Det är billigt och det fungerar utmärkt. Vi räknar med att fortsätta att växa och expandera utan att bygga eller köpa en egen kyrka. För oss är det mest strategiskt att fungera på det sättet.

Det är så jag tror att det ska vara. Det är de missionsstrategiska frågorna som ska avgöra om man har en egen kyrka eller inte. På vilket sätt kan vi bäst tjäna Guds rike i vårt sammanhang? Man ska väga fördelarna mot nackdelarna, söka Herrens ledning och fatta ett strategiskt beslut grundat på missionellt tänkande. Låt inte traditionen och bekvämligheten avgöra, utan missionsstrategin. Jag hoppas att min text har inspirerat och utmanat dig till detta.

Hur tänker du? Vilka fördelar och nackdelar ser du med att din församling har  (eller inte har) en egen kyrka? Jag är väldigt intresserad av att få del av dina synpunkter.

Denna text är skriven med inspiration från Stuart Murrays bok Church Planting - laying foundations, sid 181-189.

7 kommentarer:

  1. Charles Kridiotis21 oktober 2012 kl. 16:45

    Tack Jonas. Guldvärt. Gillade också beskrivning om Råslätts församlingsgemenskap.

    SvaraRadera
  2. Tack för ett mycket intressant inlägg Jonas!

    Jag vill besvara din fråga med lite olika reflektioner (Hoppas att innehållet är tillräckligt värdefullt för att det ska vara så långt)

    1) BIBELNS TID
    Bibeln berättar att man ifrån början utgjorde en del av synagogan. Intressant är enligt mig det att synagogan som mötesplats endast var några hundra år gammal, alltså bara några hundra år innan Jesu tid blev det så att man byggde synagogor i Israel, och även utanför landet där det fanns en del judar.

    Om Jesus står att han var van att gå till synagogan, men den vanan hade nog inget att göra med mission, utan bara med att möta Gud och tillsammans prisa Gud och bli uppbyggda i tron.

    I Apg 18 läser vi hur Paulus slutar vända sig till judarna i Korint och då samlas i ett hus av en troende jämte synagogan.

    Gudtjänst-LIVET blev till sitt innehåll förankrat i just det sättet man påträffade i synagogan. När det gäller byggnaden finns inga ordningsregler i Bibeln, men ändå tycker jag att det är intressant att Haggai (kap 1) får skriva om hur folk enbart tänker på sina egna hus och inte bryr sig om att bygga Guds hus. Okay i NT är Guds hus så klart själva församlingen, inte en byggnad men i Haggais fall var det ändå tydliga investeringar som behövdes för att bygga Herrens hus! Och i tabernaklets och det första templets fall var det ENORMA uppoffringar som folk gjorde för att få de att bli till. Fokus låg dock aldrig på mission utan på att möta Gud.

    Intressant är att när Paulus kommer till Efesos så går han till synagogan tills han inte får vara kvar där och så står det : "Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag höll han SAMTAL i Tyrannus hörsal. 10 Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord." Apg 19 Man kan självklart fråga sig om alla tog sig dit eller om det gick till på annat sätt.

    2 EGEN BYGGNAD
    Att som församling äga (eller hyra) en egen gärna tidsenlig multifunktionell byggnad har självklart sina fördelar, speciellt om man som t.ex. Kungsportskyrkan kan erbjuda olika sorters hjälp i olika frågor (t ex friskvård). Det skapar en långvarig kontaktyta och ska nog uppfattas som något väldigt positivt. Att som utomstående på det sättet märka att (frikyrkliga)troende inte alls så konstiga (som de oftast tror) hjälper att etablera relationer med de människor som tar sig dit i olika ärenden. När det kan ske kontinuerligt är väl detta en klar fördel.
    Samtidigt är det nog så att man lätt begränsar sig till enbart DESSA möjligheter. Hela fokus ligger så att säga på att göra det attraktivt att andra ska komma till oss. Ett "vi uppsöker dem där de är" blir lätt obefintligt och kan uppfattas som på kant med uppdraget "gå ut!" Men som jag skrev tidigare... så fungerade också Tyrannus hörsal! Det var bara vid enstaka tillfällen som Paulus tog sig till marknaden i Aten för att prata med alla som han påträffade där. Vet inte om han hade gjort så i vårt kalla klimat.

    3) UTAN BYGGNAD
    När jag bodde i mitt hemland så hade vi ingen egen lokal utan hyrde en skola för att fira gudtjänst. För att nå ut med budskap så använde vi oss under en tid av en marknadsstånd under sommartiden, delade ut traktater, pratade med folk, erbjöd kaffe och sålde kristna böcker, tidskrifter mm. Vi anordnade också bibelföreläsningar i ämnen som vi visste skulle dra folk och "hyrde in" en känd bibellärare till det. Det kunde vara upp till 800 besökare under såna kvällar!
    I övrigt hänger ju väldigt mycket på troende som själva befinner sig ute i arbetslivet och av den anledning möter människor. Jag är övertygad om att just dessa personliga kontakter funkar allra bäst för att på ett naturligt sätt kunna berätta om sin tro... Att våga berätta, att leva med Gud och utifrån denna relation invänta rätt tillfälle och träna sig i att berätta behövs förmodligen mycket mer än nu är fallet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Theodor för dina synpunkter. Du ger bra exempel på olika typer av lokaler som användes av församlingar på Bibelns tid. När det gäller Efesos tror jag att de som kom till tro och undervisades i Tyrannos lärosal åkte ut och predikade och grundade församlingar i hela provinsen Asien. Ett exempel på det är Epafras som åkte till Kolosai.

      Radera
    2. Ta gärna bort 1:a kommentaren som ju utgör en dublett fast kortare.

      Radera
  3. 1. Det första problemet är förstås att det kostar mycket pengar.

    Bra argument. Jag var emot att min församling hyr lokaler på heltid. Hade jag inte varit på karamellklippning när beslutet togs, hade jag röstat emot (och blivit nedröstad förvisso), men faktum är att vi har såpass mycket verksamhet nu (motiverade verksamheter, inte några för att det ska bli försvarbart att ha lokaler), så att det är värt pengarna att ha stället hela tiden, särskilt som vi dessutom får in pengar på att hyra ut till andra. När vi letade lokal, var det dock tal om att låna flera miljoner för att köpa loss en byggnad. Det hade jag definitivt varit emot än i dag.

    2. Det andra problemet är att kyrkobyggnaden ofta blir föremål för en ohälsosam och obiblisk vördnad.

    Det får man vara på sin vakt mot.

    3. Det tredje problemet är att om man har en kyrka så måste man fylla den med verksamheter för att motivera att man har den.

    Åter en sak som man får vara på sin vakt mot. Dessutom vet jag inte hur viktigt det är att ha "neutrala" mötesplatser. Folk drar sig för att gå till vissa verksamheter, inte till byggnader. Organisationer hyr vår kyrka, Ryttargårdskyrkan och missionskyrkan för profana ändamål. Det var (vad jag vet) inte lättare för oss att få icke-kristna till kyrkan när vi höll till i en matsal, än det är nu.

    4. Det fjärde problemet är att en byggnad formar den församling som använder den.

    Det var just därför som vi skaffade egna lokaler. Vi har sedan starten -96 suttit vid bord. Nackdelen är att det är svårt att få lokaler som har både bord och ljudanläggning. Antingen får man sätta upp ljudanläggning varje gång man träffas, eller så skaffar man egna lokaler, där man kan ha anläggningen uppe jämt. Jag tyckte att vi skulle slakta den heliga kon att sitta kring bord, så hade det varit lätt att hitta lokal att hyra på söndagar. En invändning jag fick var att vi ändå behöver bord för kyrkkaffe. Nu har man kommit fram till att om man som vi börjar med fika kring bord, är det svårt för nya att hitta folk att sätta sig med. Därför har vi ståfika från och med söndag förra veckan. Där föll det argumentet.


    5. Det femte problemet är att en kyrkobyggnad kan skada församlingens vittnesbörd i samhället.

    Vi är 200 personer och betalar 25 000 i månaden för lokal (- intäkter för hyra). Alltså 125:-/person och månad. Icke-kristna som betalar 125:-/månad för tv eller tidning eller bio, men kritiserar kyrkan för att de har lokaler, visar att de letar skäl att vara kritiska och de hittar skäl hur man än gör.

    6. Det sjätte problemet är det allvarligaste. En kyrkobyggnad kan leda till att församlingen blir upptagen med att få människor att komma till kyrkan, istället för att gå ut och möta människor där de är.

    Det tror jag inte. Oavsett om en församling äger lokaler, hyr när man använder, ses i hemmen eller har alla möten som torgmöten (med polistillstånd) finns frestelsen att vilja få icke-kristna att komma och höra verksamheten i stället för att vilja prata med dem själva.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Daniel för dina synpunkter. Det var en rejäl genomgång av mina punkter. Intressant att höra om din församling. Det är en bra lösning att hyra, och visst kan det vara motiverat att göra det "på heltid", ifall man har behov av det.

      Radera
  4. Är med i en mindre församling på en liten ort och vi har en egen kyrka som byggdes för ungefär 50 år sedan. För en liten församling är det mycket jobb med kyrkan också, bara detta att hålla den "hel och ren" (som ett komplement till dina punkter). Men det är heller inte helt realistiskt att göra sig av med kyrkan, eftersom det är en så speciell byggnad har den inget marknadsvärde. Vi som inte var med och tog beslutet att bygga får vara tacksamma att den finns och är betald och göra det bästa av läget. Men jag sympatiserar verkligen med tankarna du framför!

    SvaraRadera