måndag 7 december 2009

Post-Christendom

Ett av de ämnen Stuart Murray talade om i helgen var Post-Christendom. Det är ett begrepp jag skulle vilja introducera i Sverige. Problemet är att det inte finns något bra svenskt ord att använda, men i helgen gjorde vi ett försök att uttrycka det på svenska. Det talas mycket om att vi lever i en postmodern tid, och vi samtalar om vad detta får för konsekvenser för kyrkan. Det är på tiden att vi också diskuterar vad det innebär att vi lever i en efterkristen kultur (Post-Christendom) och vad det betyder för församlingen. Här följer en introduktion till ämnet skriven av Stuart Murray.

Post-Christendom (Den efterkristna kulturen) är den kultur som växer fram när den kristna tron förlorar sin ställning i ett samhälle som har formats av den kristna berättelsen och när de institutioner som har byggts upp för att uttrycka kristna övertygelser förlorar sitt inflytande.

Den efterkristna kulturen (Post-Christendom)
innebär bla. följande förändringar för den kristna församlingen:

  • Från centrum till periferi: Under kristendomens era var den kristna berättelsen och kyrkan i samhällets centrum, men i den efterkristna kulturen är de i marginalen.
  • Från majoritet till minoritet: Under kristendomens era utgjorde de kristna majoriteten, men i den efterkristna kulturen är vi i minoritet.
  • Från bosättare till vandrare: Under kristendomens era kände sig de kristna hemma i en kultur som var formad av deras berättelse, men i den efterkristna kulturen är vi i exil; främlingar och pilgrimer i en kultur där vi inte längre känner oss hemma.
  • Från privilegium till mångfald: Under kristendomens era hade de kristna många privilegier, men i den efterkristna kulturen är vi en gemenskap bland många i ett pluralistiskt samhälle.
  • Från kontroll till vittnesbörd: Under kristendomens era kunde kyrkan utöva kontroll över samhället, men i den efterkristna kulturen får vi inflytande endast genom att vittna om vår berättelse och dess konsekvenser.
  • Från förvaltning till mission: Under kristendomens era låg betoningen på att upprätthålla ett kristet ”status quo”, men i den efterkristna kulturen ligger betoningen på mission i en främmande omgivning.
  • Från institution till rörelse: Under kristendomens era fungerade kyrkorna huvudsakligen som institutioner, men i den efterkristna kulturen måste vi återigen bli en kristen rörelse.
Vill du läsa mer om detta rekommenderar jag böckerna Post-Christendom: Church and Mission in a Strange New World och Church After Christendom av Stuart Murray.

3 kommentarer:

  1. Jag tycker post-kristendom påminner om ur-kristendom. Dvs hur det var för kyrkan i starten.

    SvaraRadera
  2. Jag håller med dig! Den situation vi är på väg in i liknar väldigt mycket kyrkans situation under de första århundradena. Det skapar nya förutsättningar och kan bli en väldigt bra tid för kyrkan om vi tar vara på de nya möjligheter som ges. Jag tror att Post-Christendom är bra för evangeliets spridande i vårt samhälle.

    SvaraRadera
  3. Christoffer karmetun2 januari 2010 kl. 02:27

    Å, äntligen får jag ett passande ord på det jag ser i samhället. För nog är det så att jag känner att den svenska kristenheten står och trampar. Man vill något, men vet inte vad. Man vill bryta upp från det gamla med vet inte hur, från vad eller till vad.
    Post-christendom... jag ska smaka på detta ordet... mycket interssant.
    Tack Jonas

    SvaraRadera