tag:blogger.com,1999:blog-804935563432792537.post1543949810463585784..comments2024-03-27T15:44:37.079+01:00Comments on Barnabasbloggen: Hur styr Gud sin församling? del 1: gemensamt beslutsfattandeJonas Melinhttp://www.blogger.com/profile/00531132727233669269noreply@blogger.comBlogger9125tag:blogger.com,1999:blog-804935563432792537.post-38134565959534498792008-05-26T08:41:00.000+02:002008-05-26T08:41:00.000+02:00Tack Jonas för en mycket bra och viktig genomgång....Tack Jonas för en mycket bra och viktig genomgång. <BR/><BR/>Rent praktiskt har vi problem med att få de yngre till församlingsmötena, men det handlar mer om frågor kring hur vi formar det hela och när vi har dem osv. Nu är jag peppad att ta tag i det hela igen!Joachim Elsanderhttps://www.blogger.com/profile/10123130862618643753noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-804935563432792537.post-51456028979136960082008-05-25T10:12:00.000+02:002008-05-25T10:12:00.000+02:00Tack för din kommentar. Jag har skrivit ett nytt i...Tack för din kommentar. Jag har skrivit ett nytt inlägg om kollektivt ledarskap som delvis kommenterar det du skriver. Jag återkommer med fler tankar om ledarskapet i församlingen inom kort.Jonas Melinhttps://www.blogger.com/profile/00531132727233669269noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-804935563432792537.post-30619244862867232562008-05-24T17:02:00.000+02:002008-05-24T17:02:00.000+02:00Jag känner till begreppen episkopos och presbytero...Jag känner till begreppen episkopos och presbyteros och att de i pastoralbreven framträder som närmast synonymer. Men jag tror att du, vilket är mycket vanligt, gör för mycket "lära" av det mönster av ledarskap du tycker dig se i NT. Det slags församlingsledarskap som kommer till genom Paulus församlingsplanterande verksamhet är u klart ad hoc-betonat och inte alls byggt på en klar idé om att "kollektivt ledarskap" skulle vara någon sorts gudomlig norm för församlingen. Paulus bygger på en gammal judisk tradition av "äldste" och insätter i ledarskap dem som bäst kan hantera det ansvaret. I pastoralbreven, som ju är senare texter, vilket inte minst den alltmer utvecklade begreppsapparaten kring ledarskapet visar, börjar ledarskapet att formaliseras mer, även om de praktiska behoven fortfarande verkar vara det grundläggande. <BR/><BR/>Att inte apostlarna har auktoritet över församlingarna måste ju också vara en saning med modifikation. Vist, Paulus "vädjar", men han vädjar ju inte som vilken tjomme som helst. I grunden ligger den gudomliga kallelsen och Kristi auktoritet, att säga nej till Paulus ledarskap är ju att säga nej till Kristus själv. "Vädjandet" ska nog mer ses som ett uttryck för hur Gud utövar inflytande över sitt folk, genom att locka, dra, vädja och så vidare snarare än att befalla (även om ju det också sker lite nu och då). <BR/><BR/>Min poäng är att det inte finns ett entydigt mönster av "kollektivt ledarskap" i NT, även om det helt klart är i samklang med det kristna livets egalitära och relationella karaktär. I NT är karaktären på ledarskapet viktigare än kollektivitet som sådan, ett kollektiv med dålig karaktär utgör ett sämre ledarskap än en förhållandevis tydlig föreståndare med god karaktär.<BR/><BR/>En anonym kristenAnonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-804935563432792537.post-21194757243463883772008-05-23T12:45:00.000+02:002008-05-23T12:45:00.000+02:00Välkommen till Barnabasbloggen! Jag gissar att du ...Välkommen till Barnabasbloggen! Jag gissar att du är ny här. Tack för din kommentar. Det är viktiga och intressanta perspektiv. Personligen ser jag inte att det finns något nytestamentligt stöd för ett episkopalt styrelsesätt eller föreståndarrollen som ett enmansledarskap. Begreppet episkopos (föreståndare/ledare) är i Nya testamentet synonymt med presbyteros (äldste)och de förekommer alltid som en grupp ledare i den lokala församlingen (Apg 14:23, 20:17,28, Fil 1:1, Titus 1:5-9). Visst kan en av ledarna vara mer framträdande än andra (som t.ex. Jakob i Jerusalem), men det är ändå ett gemensamt kollektivt äldsteskap i grunden. Som jag ser det har inte heller apostlarna auktoritet över församlingarna i någon hierarkisk struktur, utan de är tjänare som tjänar församlingarna och vädjar till dem att följa Guds ord. Att så är fallet framgår t.ex. av hur Paulus skriver, vädjar och undervisar i sina församlingsbrev. Jag ska återkomma senare med ett längre blogginlägg om hur jag ser på den lokala församlingens ledarskap och hur man ska förstå Nya testamentets texter om detta.Jonas Melinhttps://www.blogger.com/profile/00531132727233669269noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-804935563432792537.post-3418993887853553862008-05-23T10:59:00.000+02:002008-05-23T10:59:00.000+02:00Viktiga frågor att diskutera. Men jag tror att du ...Viktiga frågor att diskutera. Men jag tror att du glömmer bort vissa andra perspektiv. I det sk apostlamötet i Apg 15 så ser vi förvisso ett exempel på ett kollektivt beslut, men vi ser också att Jakob intar en särställning och ger vad som kan tolkas som ett avgörande ord i sammanhanget. Att Jakob hade en särställning i Jerusalemförsamlingen är också tydligt i Galaterbrevet två där PAulus talar om män som kom "från Jakob", snarare än att säga att de kom från Jerusalemförsamlingen. Jakobs särställning ska nog inte enbart kopplas till apostlaskapet, utan han ser ut att ha varit vad vi idag kanske skulle kalla "föreståndare".<BR/><BR/>I ljuset av NTs olika perspektiv på ledarskapsfrågor är det också logiskt att vi får tre stora strukturer för beslutsfattande och styrning: det episkopala (hierarkisk), presbyteriansk (representativ) och kongregationalistisk (demokratisk). Vad jag saknade i ditt inlägg var det bibliska stödet och bakgrunden till det episkopala, föreståndarrollen.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-804935563432792537.post-89373082584042175712008-05-20T23:14:00.000+02:002008-05-20T23:14:00.000+02:00Juridiskt sett är församlingen en förening med dry...Juridiskt sett är församlingen en förening med drygt 100 medlemmar. Vi strävar efter konsensus och tar tid för att samtala och lyssna, men i praktiken tar vi ibland beslut genom omröstning och ibland kanske inte alla är överens ens i ett viktigt beslut. Konsensus är enklare i mindre grupper (husförsamlingar, ledargrupper etc). Jag tror att ifall man inte kommer överens och ändå måste fatta ett beslut är det avgörande att alla känner sig hörda i alla fall. Då kan man lättare acceptera att det inte alltid blir som man själv tycker. Det kanske verkar rörigt det här men det är nog ungefär så här det fungerar.Jonas Melinhttps://www.blogger.com/profile/00531132727233669269noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-804935563432792537.post-47946855398281134932008-05-19T22:30:00.000+02:002008-05-19T22:30:00.000+02:00Tror du det finns en risk att konsensus blir förtr...Tror du det finns en risk att konsensus blir förtryckande, att det uppstår en press att inte vara den som säger emot och därmed stoppar ett beslut? Hur många är ni i er församling? Fattar ni viktiga beslut även om ett fåtal är emot?Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-804935563432792537.post-25376133531208911862008-05-19T20:53:00.000+02:002008-05-19T20:53:00.000+02:00Tack Jonas, för din kommentar. Jag håller med om a...Tack Jonas, för din kommentar. Jag håller med om att ledarna är vanliga medlemmar och en del av församlingen. Det jag vill få fram är att det är den samlade församlingen som fattar beslut tillsammans med sina ledare. <BR/>Vi har en konsensus-modell i vår församling. Församlingsmöten varje månad där vi samtalar, ber och beslutar i alla stora frågor. Det är lite svårt att beskriva precis hur det går till i olika typer av beslut. Jag ska fundera lite på om jag kan skriva ner det, men konsensus är målet och idealet i alla olika grupper i församlingen. Vi har väl tanken att om man samtalar, ber, lyssnar till varandra och till Gud så når man fram till enhet. <BR/>Vi har valt att använda ordet ledare i vår församling, därför att vi tycker att det är neutralt och inte har några religiösa eller auktoritära belastningar. Det används i alla möjliga sammanhang och på olika sätt och man kan fylla det med ett innehåll som stämmer överens med Jesus' tjänande ledarskap. Det är inte en titel utan en funktion och alla är ledare på något sätt. Jag tycker att församlingsledare är en bra översättning av episkopos. Det viktiga är kanske inte vilka ord man använder, utan hur det fungerar i praktiken och vilket innehåll man ger det.Jonas Melinhttps://www.blogger.com/profile/00531132727233669269noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-804935563432792537.post-48126983522340729582008-05-19T12:51:00.000+02:002008-05-19T12:51:00.000+02:00Väldigt bra och viktigt text! Tillämpar ni själva ...Väldigt bra och viktigt text! Tillämpar ni själva konsensus-beslutsfattande i din församling?<BR/><BR/>Jag tycker samtidigt det är olyckligt att du talar så mycket om "ledarna". I Matt 18 nämns inga speciella funktioner och i dom andra texterna så är det begrepp som "äldste", "apostlar" osv som förekommer. Varför klumpa ihop allt under rubriken "ledare", i synnerhet som vårt ord "ledare" i regel innefattar beslutsfattande auktoritet? Det är exta olyckligt med uttrycket "ledarna och församlingen", som om äldste tex inte var vanliga medlemmar i församlingen.<BR/> <BR/>Nu blev det väl kritiskt kanske, min huvudpoäng är att det var en jättebra och viktig text och en undran hur ni tillämpar detta?<BR/>/Jonas Lundström<BR/>http://blog.bahnhof.se/wb938188Anonymousnoreply@blogger.com