tag:blogger.com,1999:blog-804935563432792537.post5215588676250446364..comments2024-03-27T15:44:37.079+01:00Comments on Barnabasbloggen: Är samfundens tid förbi?Jonas Melinhttp://www.blogger.com/profile/00531132727233669269noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-804935563432792537.post-56241150109325034422014-02-16T19:29:03.843+01:002014-02-16T19:29:03.843+01:00Hej Jonas. Jag läste också Öyvinds artikel, och ty...Hej Jonas. Jag läste också Öyvinds artikel, och tyckte liksom du att den var bra.<br /><br />Det är viktiga frågor som diskuteras här, och jag för min del tror att en viktig del av svaret är att samfundens tid faktiskt är förbi. Därmed inte sagt att det inte sker mycket bra saker i samfunden, ja i alla samfund tror jag. Och det finns liv och sker bra saker i de flesta församlingar också. Men alla dessa bra saker ändrar inte på det faktum att alla dessa organisationer krymper stadigt. Och få av dem har någon betydande relevans i de samhällen där de finns. För de flesta församlingar gäller antagligen att de samhällen där de finns inte skulle märka om de försvann. Många enskilda människor skulle märka det, men 90 % skulle nog inte märka något på de flesta ställen.<br /><br />I detta läge bör man som församling kunna tillåta sig att pröva nya saker, att experimentera och ta risker. Vad har man att förlora? Vad kan bli sämre än det redan är? Mycket av den missionella diskussionen handlar om just detta, att våga pröva nya saker, att experimentera.<br /><br />Att överge samfundet kan vara ett sådant experiment. Det man skulle vilja uppnå med ett sådant drag är att i handling visa att man inte lutar sin verksamhet mot en institution. Att överge samfundet skulle vara ett litet steg mot ett mål som kan vara att ha en verksamhet som inte har sin stabilitet och trygghet i organisation, stadgar, anställda, styrelse eller byggnad, utan som på daglig basis är beroende av Gud och de individer som är med.<br /><br />Kännetecknande för en sådan verksamhet skulle vara att det inte finns någon garanti för att allt inte rinner ut i sanden vilken månad som helst, och man skulle aldrig uppnå någon form av stabilitet som tog bort den osäkerheten. Detta innebär både för- och nackdelar. Bristen på garantier gör att man måste lita mer på Gud, och på varandra. Fördelen med en sådan verksamhet skulle kunna vara att Guds ande får mer att säga till om, och kanske kan ett sådant experiment bli lyckosamt. Men inte garanterat förstås.<br /><br />Jag tror ett visst mått av lokal autonom organisation behövs, men jag tror också att vi behöver göra oss av med en barlast av falsk trygghet som i praktiken är en begränsning av Guds förmåga. Jag tror också att det finns goda förutsättningar att EFK blir det första samfund som (under Daniel Norburgs ledning) förändras från att vara ett samfund till att bli en rörelse i sann bemärkelse. Jag är hoppfull om framtiden.<br /><br />Johan Kärnbo, teologistuderande vid JTH (bästa teologiutbildningen i Sverige)Johanhttps://www.blogger.com/profile/03746340427228880489noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-804935563432792537.post-51270183026948791112014-02-16T19:18:14.082+01:002014-02-16T19:18:14.082+01:00Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.Johanhttps://www.blogger.com/profile/03746340427228880489noreply@blogger.com