Är det legitimt med kulturellt nischade församlingar? Del 1

Igår hade jag en debattartikel i tidningen Dagen. Den handlade om den mycket kontroversiella frågan om kulturellt nischade församlingar. Är det legitimt att plantera nya församlingar som är inriktade på att nå människor i specifika folkgrupper eller subkulturer? Dagens webbredaktör satte den mycket provocerande rubriken: Bättre plantera nya församlingar om de gamla inte vill förändras, och det hjälpte nog till att göra den till den mest lästa artikeln på dagen.se under gårdagen. Många verkar ha tolkat rubriken som att jag förespråkar att man startar en ny församling om man är missnöjd med den gamla (vilket är helt felaktigt) och jag fick ägna en stor del av dagen åt att förklara att artikeln handlar om mission och inte om splittring. Artikeln är en nedkortad version av en längre text jag skrev i våras och därför kommer jag nu att publicera hela texten i tre delar här på Barnabasbloggen. Om du vill ha den som PDF kan du mejla till jonas.melin(at)alliansmissionen.se. 

Alla behöver få höra evangeliet på sitt eget språk, i sitt kulturella sammanhang, på ett begripligt sätt. Det kallas för kontextualisering. Hur ser vi på att plantera församlingar som är kulturellt specifika för att nå en speciell målgrupp? Finns det en biblisk grund för detta? Bör inte varje församling vara en blandning av olika sorters människor? I denna text bearbetar jag dessa frågor.

Teologiska aspekter

Inkarnation

Det främsta teologiska motivet för att plantera evangeliet in i specifika kulturer är inkarnationen. ”Och Ordet blev människa och bodde bland oss” skriver Johannes (Joh 1:14). Ordagrant står det: ”Ordet blev kött”. När Gud blev människa blev han det i en specifik kultur. Han delade livsvillkoren och talade samma språk som dem han ville nå. Det kallas inkarnation, att ordet blir kött. Inkarnationen är ett mönster för mission och församlingsarbete. Ordet måste bli kött i varje kultur. Därför är det viktigt att missionärer lever nära dem de ska nå och förstår deras livsvillkor, föreställningar och språk. Därför är det viktigt att församlingar planteras i nya kulturella miljöer och sammanhang. Detta tillvägagångssätt kallas på engelska incarnational, vilket kan översättas med att vara inkarnationell eller inkarnerande.

Eskatologi, del 6: Den dubbla utgången

När jag var bibellärare på Mariannelunds folkhögskola hände det ibland att jag undervisade om eskatologi, alltså Bibelns lära om det som ska hända i samband med avslutningen av vår tidsålder. Den här serien bygger på mina stenciler, som jag delade ut till kursdeltagarna. Nu har jag kommit fram till den sista delen, som handlar om slutmålet, evigheten. Hur blir det då? Läs bibeltexterna och mina kommentarer och fundera vidare själv. 

I mitt inlägg om den yttersta domen och såg vi att det finns två möjliga slutstationer för människan: evigt liv eller evigt straff (Matt 25:46). Även den välkända bibelversen som brukar kallas "lilla Bibeln" visar att det finns två möjliga slutstationer. "Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv" (Joh 3:16). Detta brukar kallas för den dubbla utgången. Men vad menas egentligen med evigt liv? Vad menas med evigt straff eller att gå under? Det ska jag försöka svara på idag.

Evigt liv på en ny jord
I del 4 skrev jag att det kristna hoppet inte är att komma till himlen, utan att kroppen ska uppstå. Det är också viktigt att förstå att slutmålet inte är himlen utan den nya jorden. Det kristna hoppet är att Gud ska skapa en ny jord. 

"Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor." (2 Pet 3:13)

"Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer." (Upp 21:1)

Det slutliga tillståndet för dem som blir frälsta är att leva på den nya jorden, i den nya skapelsen . Detta är en högst jordisk och fysisk tillvaro, men med helt andra livsvillkor än på den nuvarande jorden. Bibelns beskrivningar av den kommande världen är delvis konkret och delvis symbolisk. Uppenbarelseboken ger en vacker bild av hur det kommer att bli (se Upp 21:1-22:5), men det är svårt att förstå vad det innebär. Men vi kan vara säkra på att det kommer att bli mycket bättre än vad vi någonsin kan tänka oss och det kommer aldrig att ta slut. Det enda som är riktigt tydlig är vad som inte kommer att finnas på den nya jorden. 

Eskatologi, del 5: Den yttersta domen

I den femte delen i serien om de yttersta tingen har vi kommit fram till läran om den yttersta domen. Enligt Hebreerbrevets författare hör läran om "evig dom" till trons grunder (Heb 6:1-2). Domen nämns också i den apostoliska trosbekännelsen, när det står att Jesus ska komma tillbaka "för att döma levande och döda". Domen är en central del av kristen tro och det är viktigt att veta något om vad Bibeln säger om den yttersta domen. Ändå är det ett ämne som vi ofta undviker och inte gärna pratar eller predikar om. Idag tar jag upp tre saker som är viktiga att förstå när det gäller den yttersta domen. Det handlar om att alla ska stå inför Guds domstol och att det är två olika frågor som ska avgöras på domens dag.

1. Alla ska stå inför Guds domstol

Det står helt klart att alla människor ska stå inför Guds domstol och göra räkenskap för sina liv. Detta slås fast på många olika ställen i Bibeln. Här följer några exempel:

"Hur kan du då döma din broder? Eller hur kan du förakta din broder? Alla skall vi en gång stå inför Guds domstol. Ty det är skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall alla knän böjas, och alla tungor skall prisa Gud. Alltså skall var och en av oss avlägga räkenskap inför Gud." (Rom 14:10-12)

"Ty alla skall vi stå inför Kristi domstol, sådana vi är, och där skall var och en få igen för vad han har gjort under sitt jordiska liv, gott som ont." (2 Kor 5:10)

"Och liksom det är människans lott att en gång dö och sedan dömas" (Heb 9:27)

"Men jag säger er att varje onyttigt ord som människorna yttrar skall de få svara för på domens dag. Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.” (Matt 12:36-37)

Det här är mycket viktigt att förstå och det ger ett allvar åt livet. Vi bör leva i respekt för Gud, eftersom vi vet att vi en dag ska avlägga räkenskap för våra liv. Bibeln kallar det för att leva i gudsfruktan. Det är två olika saker som ska prövas i den yttersta domen. Först och främst ska det avgöras om man får evigt liv, eller inte. För det andra ska det avgöras om man får lön, eller inte. Det ska vi nu se närmare på. 

Eskatologi, del 4: Uppståndelsen och mellantillståndet (Vad händer när man dör?)

Den här serien om de yttersta tingen (eskatologi) bygger på mina stenciler från tiden som lärare på Mariannelunds folkhögskola. 

Uppståndelsen
Den apostoliska trosbekännelsen (bilden) avslutas med att vi tror på de dödas uppståndelse och ett evigt liv. Det kristna hoppet är kroppslig uppståndelse och en evig kroppslig tillvaro i en ny värld. Att de döda ska uppstå framgår tydligt av många bibelsammanhang. Här är några:

"Var inte förvånade över detta. Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen" (Joh 5:28-29).

"Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelns röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först" (1 Thess 4:16).

"Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna. Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom" (1 Kor 15:20-23).

I den första texten säger Jesus att det kommer en uppståndelse för både onda och goda. Alla människor ska alltså uppstå en dag. I de två andra texterna förstår vi att de som tror på Kristus och tillhör honom ska uppstå vid hans återkomst. Hur vi tolkar detta beror på vår syn på tusenårsriket. Om vi är premillenialister tror vi att de kristna uppstår vid Jesus återkomst före tusenårsriket och att resten av de döda uppstår på den yttersta dagen efter tusenårsriket. Om vi är post- eller amillenialister tror vi att de kristna uppstår samtidigt som de övriga på den yttersta dagen vid Jesus återkomst (läs om olika tolkningar av tusenårsriket här: Eskatologi, del 3: Tusenårsriket).

Den längsta diskussionen om uppståndelsen finns i Första Korinthierbrevets femtonde kapitel. Jag uppmuntrar dig att läsa hela det kapitlet.  I 1 Kor 15:23 (ovan) skriver Paulus att uppståndelsen sker i en viss ordning. Jesus uppstår först och hans uppståndelse är prototypen för den kommande uppståndelsen. När vi uppstår får vi likadana kroppar som Jesus. Så här skriver Paulus i Filipperbrevet:

Eskatologi, del 3: Tusenårsriket

Här kommer tredje delen i min serie om eskatologin, det vill säga läran om de yttersta tingen. Serien bygger på mina beryktade stenciler från tiden som bibellärare på Mariannelunds folkhögskola. Nu har vi kommit fram till en av de mest komplicerade frågorna: tusenårsriket. Jag presenterar de tre (fyra) vanligaste tolkningsmodellerna. Meningen är att du ska läsa bibeltexterna och fundera vidare själv. 

I Upp 20:1-10 finner vi en märklig text om att Satan ska bindas i tusen år och att troende ska bli levande eller uppstå och regera med Kristus i tusen år. Efter de tusen åren ska Satan släppas lös igen för en kort tid och då kommer slutstriden. Här är hela texten: 

1 Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. 2 Och han grep draken, ormen från urtiden som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år 3 och kastade ner honom i avgrunden och låste och förseglade ingången för att han inte skulle förföra folken förrän de tusen åren hade gått. Sedan skall han släppas lös för en kort tid.

4 Och jag såg troner, och de som satte sig på dem fick rätt att döma. Och jag såg själarna av dem som halshuggits för Jesu vittnesbörd och Guds ord, dem som inte tillbett odjuret och dess bild och inte tagit emot märket på sin panna eller sin hand. De fick liv igen och var kungar med Kristus i tusen år. 5 De andra döda fick inte liv förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. 6 Salig och helig den som får vara med i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de skall bli Guds och Kristi präster och vara kungar med honom i tusen år.

7 Och när de tusen åren har gått skall Satan släppas lös ur sitt fängelse. 8 Och han skall gå ut och förföra folken i jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och deras antal är som havets sand. 9 Och de drog upp till den höga slätten på jorden och omringade de heligas läger och den älskade staden. Och eld föll från himlen och förtärde dem. 10 Och djävulen som förförde dem kastades i samma sjö av eld och svavel som odjuret och den falske profeten, och de skall plågas dag och natt i evigheters evighet.

Denna text kan tolkas på olika sätt och har gett upphov till olika läror om tusenårsriket. Det finns tre huvudmodeller: premillenialism, amillenialism och postmillienialism (millenium = en period av tusen år). Här presenterar jag dem kortfattat. Se även diagrammet nedan som ger en översikt över de olika tolkningarna. 

Varför tar det så lång tid?

Detta är en artikel jag skrev i det senaste numret av tidningen Aktuellt från Alliansmissionen. Den handlar om varför det ofta tar lång tid att plantera en församling i Sverige. 

Varför tar det så lång tid? Under 80-talet ställde jag mig själv den frågan många gånger. Vi hade flyttat till Råslätt med en kallelse att grunda en kristen gemenskap, men varför gick det så sakta. Idag vet jag att det ofta tar lång tid att plantera en ny församling i Sverige. När jag är ute och talar om församlingsplantering brukar jag ta upp några saker som är grundförutsättningar för att en ny församling ska växa fram och bära frukt. En av dessa saker är en långsiktig överlåtelse. Om man inte är beredd att satsa 5-10 år är det knappast lönt att sätta igång. Förmodligen kommer det att ta ännu längre tid innan församlingen är stabil och självbärande. Varför är det så?

Arbetet på Råslätt gick sakta framåt. Efter fyra år hade vi bildat en församling. När församlingen hade tioårsjubileum hade den vuxit till 60 medlemmar, men de flesta hade kommit genom inflyttning. Det var bara ett fåtal som hade kommit till tro genom vårt arbete. De första åren hade varit väldigt tuffa och två bibelord hade talat till oss speciellt. Båda finns i Hebreerbrevet.

”Förslöas inte, utan sträva efter att likna dem som genom tro och tålamod får sin del av vad Gud har lovat” (Heb 6:12). 

”Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat” (Heb 10:36).

Båda handlar om tid. Det kan ta lång tid innan man får det som Gud har lovat. Vi upplevde att Gud hade lovat oss en församling på Råslätt. Vi hade fått en vision, men uppfyllelsen av den kom inte av sig självt. Det behövdes tro och tålamod, och det behövdes uthållighet.

Eskatologi, del 2: Tidstecken och uppryckande

När jag jobbade som bibellärare på Mariannelunds folkhögskola undervisade jag ibland om eskatologi, det vill säga den yttersta tiden. Jag skrev fyra A4-sidor som sammanfattade de viktigaste punkterna. I fyra inlägg håller jag på att bearbeta och publicera dessa texter. Detta är den andra delen och nu kommer vi in på frågor där det finns många olika uppfattningar bland bibeltroende kristna. Jag hänvisar till några bibeltexter och förklarar hur jag förstår dem. Meningen är att du ska läsa bibeltexterna och fundera vidare själv. Kom ihåg att det profetiska ordet är som en oljelampa i ett mörkt rum. De ger tillräckligt mycket ljus för att vi ska kunna orientera oss, men inte tillräckligt med ljus för att vi ska se alla detaljerna (2 Pet 1:19). 

Kristna har alltid haft en tendens att läsa in sin egen tids händelser i de bibliska profetiorna. Genom hela historien har kristna trott att de själva är den sista generationen. Så har även varit fallet under 1800- och 1900-talets väckelser och i vår egen tid. När jag började på gymnasiet 1975 var jag övertygad om att jag inte skulle hinna ta studenten innan Jesus hade kommit tillbaka, men det visade sig att jag hade fel. Det är lätt att ta miste när man talar om tidstecken och därför behövs stor ödmjukhet och försiktighet när man tar upp ämnet. Med det sagt vill jag ändå ställa frågan: Finns det några tecken på att Herrens ankomst är nära? 

Lärjungarna ställde samma fråga till Jesus och därför är det naturligt att vi tar utgångspunkten hans svar. Det finns i Jesus tal i Matt 24 och parallellerna i Mark 13 och Luk 21. Lärjungarna frågade Jesus: "Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?" (Matt 24:3). Deras fråga handlar om två saker. Det handlar dels om när Jerusalems tempel ska brytas ner, vilket Jesus precis hade förutsagt (Matt 24:2) och dels om när Jesus ska komma tillbaka. I det efterföljande talet svarar Jesus på båda frågorna och svaren går in i varandra på ett komplicerat sätt. Om det finns något tecken på att hans återkomst är nära borde det finnas i de här texterna. Jag kan urskilja tre saker som jag tror är tidstecken.

Det är viktigt att notera att Jesus börjar sitt svar med att räkna upp vad som inte är tidstecken. "Se upp så att ingen bedrar er", säger han och så talar han om falska profeter och messiasgestalter, krig och krigsrykten, jordbävningar och hungersnöd och säger: "Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet" (Matt 24:6). Det är bara "början på födslovärkarna" säger han, och lägger till att det också blir förföljelser och lidanden (Matt 24:8-9). Alla sakerna som nämns i verserna 4-13 är sådant som kännetecknar hela kyrkans historia och de är inte tecken på att Jesus återkomst står för dörren. Det första tecknet kommer istället i vers 14.