Sverige är efterkristet

Idag fortsätter jag med ytterligare en av mina lärdomar från boken Church Planting in the Secular West, som jag tidigare presenterat här.

På sidorna 186-193 skriver författaren Stefan Paas om de många utmaningarna som finns för kyrkan i "Post"-tiden. Vi använder ofta ord som börjar med post för att beskriva vår tid och bland alla dessa uttryck är begreppen post-Christendom och postmodernism de mest populära bland dem som jobbar med församlingsplantering och nya sätt att vara kyrka i västvärlden. Begreppet post-Christendom är svårt att översätta till svenska, men ett begrepp som jag använt tidigare är efterkristendomstiden. Liksom Stefan Paas tror jag att det är mycket viktigt för oss att förstå vilka utmaningar det innebär att vara kristen och kyrka i en kultur som är både postmodern och post-Christendom. Det intressanta är att Stefan Paas lyfter fram ett tredje "post", som han menar att missionsstrateger och församlingsplanterare ofta missar helt och hållet, och det är att stora delar av Europa också är post-Christian. Detta gäller inte minst Sverige.

Bokpresentation: Det gudlösa folket

Nu har jag läst David Thurfjells bok Det gudlösa folket - de postkristna svenskarna och religionen. Den kom ut i somras och väckte en hel del uppmärksamhet i media. David Thurfjell är religionshistoriker och professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola. Hans bok är intressant och viktig läsning för alla som vill förstå svenskarnas förhållande till religion i allmänhet och till kristendomen i synnerhet.

Boken tar sin utgångspunkt i frågan om ifall Sverige är världens mest sekulariserade land och vad det i så fall beror på. Författarens grundtes är att svenskarnas förhållande till religion formats av tre olika företeelser: kristendomen, den sekulära religionskritiken och esoterismen (teosofi och alternativ andlighet). Kapitelrubrikerna talar tydligt om vad som är bokens ämnen:

1. Världens mest sekulariserade land?
2. Arvet från kristendomen: Hur "kristen" kom att bli ett ord som gäller andra.
3. Arvet från upplysningen: Den sekulära religionskritikens historia.
4. Arvet från esoterismen: Nyandlighetens uppkomst och genomslag.
5. Varifrån kommer svenskarnas välvilja mot buddhism?
6. Varför känns det lite pinsamt att vara kristen?
7. Varför verkar destruktiv religion oftast vara muslimsk?
8. Ett postkristet habitus: Avlagringar av kristendom bortom ritual och bekännelse. 

För oss som jobbar med kristen mission i Sverige finns det mycket att hämta i den här boken. Vi behöver förstå den kultur där vi lever och de människor vi vill nå med evangeliet. Jag uppskattar särskilt att i stort sett varje kapitel har en grundlig historisk genomgång. Jag lärde mig en hel del och inte minst var det intressant att förstå hur stark teosofin var i Sverige i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och hur den positiva bilden av buddhismen har uppstått i västvärlden.

Så här sammanfattas bokens innehåll av förlaget:

Därför är adventsuppropet problematiskt

Tidningen Dagen har satsat hårt på adventsuppropet och nu har man samlat in över 80 000 namnunderskrifter för att ändra skollagen. Det verkar vara en framgång och många tycks tro att detta är en viktig fråga för den kristna trons framtid i vårt land. Men jag är tveksam. När kristna agerar på det här sättet och vill att kristendomen ska ha privilegier framför andra livsåskådningar tror jag att det skadar evangeliets vittnesbörd, snarare än gagnar det. Därför har jag inte skrivit under adventsuppropet.

Däremot har jag skrivit under en debattartikel som finns i Dagen idag där jag tillsammans med ett gäng pastorer och kristna ledare ger vår syn på saken och ifrågasätter hela grejen med adventsuppropet.

Det har kommit många reaktioner på vår artikel, både positiva och negativa. Många har tackat mig  och sagt att vi gett ord åt det de känner, men inte kunnat formulera. Jag är tacksam för all uppmuntran och allt stöd som kommit från olika håll under dagen. Samtidigt är det tydligt att det är lätt att missförstå hur vi tänker och vad vi menar. Någon formulering i artiklen kanske inte var helt lyckad. Dagens publisher Daniel Grahn missförstår helt och hållet vad det handlar om i sin replik i tidningen. Vi återkommer med ett svar på hans kritik inom kort (vårt svar finns nu här). Men nu vill jag i alla fall ge mitt perspektiv på varför frågan är viktig.

Radikalt lärjungaskap i ett efterkristet samhälle

Stuart Murray, författaren till boken Radikalt lärjungaskap, kommer till Sverige i höst. Han ska bland annat medverka på en konferens i Linköping den 23-25 november. Konferensen kommer att ha temat Radikalt lärjungaskap i ett efterkristet samhälle och Stuart Murray kommer att tala om några av de ämnen han behandlar i boken (programmet finns här). Tyngdpunkten blir på lördagen, men det är program även på fredagskvällen och söndagen.

Stuart Murray kommer från England och har en tjänst som sträcker sig över hela världen. Hans ämnesområden är framför allt lärjungaskap, kyrkan i efterkristendomstiden, församlinglingsplantering och anabaptismen. Han har skrivit ett femtontal böcker och leder både The Anabaptist Network och Urban Expression, som arbetar med kreativ församlingplantering i utsatta storstadsområden (finns numera även i Sverige).

Konferensen arrangeras av det tre Linköpingsförsamlingarna Ryttargårdskyrkan, Johanneskyrkan och Baptistkyrkan i samarbete med Nätverket Anabaptist och förlaget Evangelie.

Information om konferensen kommer fortlöpande på anabaptist.nu. Jag hoppas att du bokar in dessa dagar redan nu och ser fram emot en mycket givande och utmanande konferens. Jesus kallar oss till ett radikalt lärjungaskap!

Efterkristendomstiden

Nu lanserar vi ett nytt ord på svenska: efterkristendomstiden. Det är det ord vi valt för att översätta det engelska begreppet Post-Christendom i boken Radikalt lärjungaskap. Kristendomstiden är den tidsperiod i Europas historia då kyrkan haft politisk makt och stort inflytande över samhället. Den tiden är nu förbi. Nu lever vi i en ny tid och den kan vi kalla för efterkristendomstiden. Det är förstås ett lite för långt ord, men det uttrycker vad det handlar om på ett bra sätt, så vi får nog vänja oss vid att använda det. Stuart Murray skriver mycket om vad detta innebär i Radikalt lärjungaskap (kan beställas här). 

Han menar att efterkristendomstiden är den kultur som växer fram när den kristna tron förlorar sin ställning i ett samhälle som har formats av den kristna berättelsen och när de institutioner som har byggts upp för att uttrycka kristna övertygelser förlorar sitt inflytande. Stuart Murray skriver om att efterkristendomstiden  innebär följande förändringar för den kristna församlingen:

• Från centrum till periferi: Under kristendomstiden var den kristna berättelsen och kyrkan i samhällets centrum, men under efterkristendomstiden är de i marginalen.

• Från majoritet till minoritet: Under kristendomstiden utgjorde de kristna majoriteten, men  under efterkristendomstiden  är vi i minoritet.

• Från bosättare till vandrare: Under kristendomstiden kände sig de kristna hemma i en kultur som var formad av deras berättelse, men  under efterkristendomstiden  är vi i exil; främlingar och pilgrimer i en kultur där vi inte längre känner oss hemma.

• Från privilegium till pluralism: Under kristendomstiden hade de kristna många privilegier, men under efterkristendomstiden är vi en gemenskap bland många i ett pluralistiskt samhälle.

• Från kontroll till vittnesbörd: Under kristendomstiden kunde kyrkan utöva kontroll över samhället, men under efterkristendomstiden får vi inflytande endast genom att vittna om vår berättelse och dess konsekvenser.

• Från förvaltning till mission: Under kristendomstiden låg betoningen på att upprätthålla ett kristet ”status quo”, men under efterkristendomstiden ligger betoningen på mission i en främmande omgivning.

• Från institution till rörelse: Under kristendomstiden fungerade kyrkorna huvudsakligen som institutioner, men under efterkristendomstiden måste vi återigen bli en kristen rörelse.
  
  

Vill du läsa mer om detta rekommenderar jag böckerna Post-Christendom: Church and Mission in a Strange New World och Church After Christendom av Stuart Murray.

Bokpresentation: The Naked Anabaptist

Det blir ett ovanligt påsklov i år. Inga barn bor kvar hemma längre och Kerstin är på studieresa i Turkiet hela veckan. Jag blir ensam i huset ända till långfredagen då några av barnen kommer hem. Det känns lite konstigt. Men det går ingen nöd på mig. Jag är ledig från jobbet hela veckan, men har flera projekt att jobba med. Det största och viktigaste är att jag ska göra klart faktagranskningen och den språkliga bearbetningen av den svenska översättningen av The Naked Anabaptist. Det är ett tidskrävande arbete, men samtidigt väldigt inspirerande och lärorikt.

Vår plan är att boken ska komma ut på svenska i sommar med den utmanande titeln Radikalt lärjungaskap - med inspiration från anabaptismen. Bakom utgivningen står det lilla förlaget Evangelie.

Engelsmannen Stuart Murray är en av mina favoritförfattare. Hans böcker om församlingsplantering, lärjungaskap, mission, kyrkan efter kristendomstiden och anabaptismen är riktiga guldklimpar. En presentation av Stuart och hans böcker finns här. Han är en av grundarna för The Anabaptist Network i Storbritannien och Irland och ledare för missionsorganisationen Urban Expression.

The Naked Anabaptist - The Bare Essentials of a Radical Faith kom ut för två år sedan (april 2010) och är en av Stuart Murrays senaste böcker. Boken handlar om vad som är kärnan i att följa Jesus i vår tid utifrån ett anabaptistiskt (och bibliskt) perspektiv. Vad är anabaptismens kärna om man skalar bort de kulturella kläderna  som ofta åtföljer den i dess historiska skepnad bland mennoniter, hutteriter och amish? Vad är det som är den nakna anabaptismen? Författaren utgår från den starka intresse som mött anabaptismen under de senaste tjugo åren i den engelskspråkiga världen, även på de brittiska öarna, som inte har någon historisk koppling till anabaptismen. Han frågar sig om inte anabaptismen har ett unikt bidrag att ge till kyrkan i vår tid och kommer fram till att så är fallet. Denna inledande del av boken är nerkortad och bearbetad i den svenska versionen för att mer passa in i skandinaviska förhållanden.

I bokens huvuddel (fyra kapitel) går Stuart Murray igenom de sju kärnvärderingar som antagits av The Anabaptist Network (och även det skandinaviska Nätverket Anabaptist) och använder dem som en utgångspunkt för att förklara och beskriva vad ett radikalt lärjungaskap betyder i vår tid och hur kyrkan ska fungera i efterkristendomstiden. Ämnen som avhandlas är bland annat:

• Att både tillbe och följa Jesus.
• Att ha Jesus som centrum i förståelsen av Bibeln, lärjungaskapet och tron.
• Vad det betyder att vi lever i efterkristendomstiden och hur det påverkar kyrkans sätt att fungera och missionera.
• Församlingen som en gemenskap för mission och lärjungaskap.
• Ekonomiskt delande, rättvisa och ansvar för skapelsen.
• Fredsarbete, ickevåld och kreativ konflikthantering på alla plan. 

Den här delen av boken är mycket inspirerande och utmanande. Här finns många lärdomar för oss som kristna i Sverige idag. Detta är en viktig bok och jag är glad att den kommer ut på svenska.

I två avslutande kapitel berättar Stuart Murray dels om den historiska anabaptismen på 1500-talet och dels om anabaptismen idag i världen. Kort och kärnfullt får läsaren möta de viktigaste personerna och lära känna anabaptismens olika grenar såsom de gestaltade sig i 1500-talets Europa. Författaren är en expert på området och han ger en mycket bra introduktion till ämnet. Sen går han alltså vidare med att beskriva anabaptismen idag. Han beskriver både dess svaga sidor och dess starka sidor med en mycket stor uppriktighet. Han ger inte sken av att anabaptismen är okomplicerad, är utan problem eller har svar på allt. Men han tror ändå att anabaptismen har något mycket viktigt att bidra med till kyrkan i vår tid. Det är jag övertygad om att han har rätt i och därför är jag med och översätter den här boken till svenska. Det är mitt stora projekt det här påsklovet. 

Köp den nu på engelska eller på svenska i sommar. Läs den och sprid den!

Tidningen Dagen om kristen tro i vår tid: 1, 2, 3, 4, 5.

Nätverket Anabaptist - kärnvärderingar

Nu har vi tagit fram en svensk översättning av de kärnvärderingar som ligger till grund för Nätverket Anabaptist. Det engelska originalet från The Anabaptist Network finns här. Om du vill veta mer om nätverket finns det information här.

Kärnvärderingarna är inte en trosbekännelse, utan en sammanfattning av det arv som vi vill föra vidare. Vi tycker att kärnvärderingarna på ett utmärkt sätt definierar vad anabaptism är i vår tid. Vi vill använda dem som en språngbräda och som en definition att utgå ifrån.

1. Jesus är vår förebild, lärare, vän, frälsare och Herre. Han är källan till vårt liv och den centrala referenspunkten för vår tro och vår livsstil. Han är också utgångspunkten för vår förståelse av församlingen och vårt engagemang i samhället. Vi är fast beslutna att både följa Jesus och att tillbe honom.

2. Jesus är centrum i Guds uppenbarelse. Vi tror på ett Jesuscentrerat förhållningssätt till Bibeln och den kristna gemenskapen som det primära sammanhanget för att läsa Bibeln och urskilja och tillämpa dess budskap för lärjungaskap.

3. Den västerländska kulturen håller sakta på att lämna kristendomens era, i vilken kyrkan och staten tillsammans styrde över ett samhälle där så gott som alla antogs vara kristna. Detta arrangemang hade möjligen vissa positiva effekter för värderingar och institutioner, men kristendoms-eran förvanskade evangeliet och marginaliserade Jesus. Som ett resultat av detta är den västerländska kyrkan idag dåligt rustad för mission i en efterkristen kultur. När vi reflekterar över detta vill vi lära av erfarenheter och perspektiv från rörelser som anabaptismen, som förkastade ”kristendomssystemets” värderingar och strävade efter alternativa sätt att tänka och handla.

4. Kyrkan har ofta sammankopplats med status, överflöd och makt. För efterföljare till Jesus är detta olyckligt och det skadar vårt vittnesbörd. Vi vill istället vara sårbara och utforska nya sätt att vara goda nyheter för de fattiga, maktlösa och förföljda. Vi är medvetna om att sådant lärjungaskap väcker motstånd som kan leda till lidande och ibland även till martyrskap.

5. Församlingar är kallade att vara överlåtna gemenskaper för lärjungaskap och mission. De ska vara platser där man bygger vänskap, är ansvariga inför varandra och där många stämmor hörs. När vi äter tillsammans och delar brödet och vinet, upprätthåller vi hoppet och söker Guds rike tillsammans. Vi är överlåtna till att forma och utveckla sådana församlingar där både unga och gamla värdesätts, ledarskapet är konsultativt, uppgifter är relaterade till gåvor snarare än till kön och dopet är för troende.

6. Andlighet och ekonomi hänger ihop. I en individualistisk och konsumtionsinriktad kultur och i en värld där ekonomisk orättvisa är rådande, strävar vi efter att leva enkelt, dela med oss generöst, visa omsorg om skapelsen och arbeta för rättvisa.

7. Fred hör till evangeliets kärna. Som efterföljare till Jesus i en splittrad och våldsam värld är vi inriktade på att finna ickevåldsalternativ och på att lära oss skapa fred mellan människor, mellan och inom församlingar, i samhället och mellan nationer.

I skuggan av ett terrordåd

Det har gått några dagar sen det fruktansvärda terrordådet i Oslo. Bombattacken mot regeringskvarteret och massakern på Utöya har präglat den gångna helgen. Trots att jag inte är personligt drabbad har jag känt mig förlamad och kraftlös. När ondskan och döden visar sitt otäcka ansikte drabbar det djupt.

Ändå är det inget nytt: Bara under de senaste tjugo åren har det hänt många gånger: Rwanda, Sebrenidza, World Trade Center, London, Nairobi, Madrid och Oklahoma är bara några av de platser som drabbats av terror och död på senare tid. Och vi bör även minnas de mera storskaliga folkmorden på judarna (m.fl) under andra världskriget och på armenierna (m.fl) i Turkiet under första världskriget. Aposteln Johannes skrev att "hela världen ligger i den Ondes våld" (1 Joh 5:19), och jag är böjd att hålla med.

Det finns många olika aspekter på händelserna i Norge. En av de mer besvärande är att gärningsmannen beskrivs som kristen. Han kallar sig själv kristen på nätet och det har upprepats gång på gång i olika medier under helgen att han är en "konservativ kristen" och "kristen fundamentalist". För många av oss andra som också kallar oss själva kristna blir det tungt. Än en gång svärtas det kristna namnet ner av extremism och galenskap.

Gärningsmannen själv kallar det för ett nytt korståg och gör kopplingen till tempelriddare och korståg på medeltiden. Det påminner oss om att det hänt många gånger tidigare. Kyrkan och människor som kallar sig kristna har kämpat för Guds sak med vapen i hand och dödat i tron att de utför Guds sak. Det började när kristendomen blev statsreligion i romarriket på 300-talet e.Kr och fortsatte under hela medeltiden. De mest tragiska och otäcka exemplen är korstågen och inkvisitionen. Det fortsatte med religionskrigen mellan protestanter och katoliker i Europa på 1500- och 1600-talen. I många av de här fallen var dödandet officiellt sanktionerat av kyrkan och staten. Det var det givetvis inte i Norge i fredags, så det är en viss skillnad. Men det finns ändå en likhet just i idén om att man som kristen kan kämpa för Guds sak med vapen och dödande.

Hur långt är inte detta från de ideal som presenterats av Jesus själv, den kristna trons ursprung och grundare. Det borde räcka att läsa igenom berättelserna om Jesus i Nya testamentet för att förstå att ingen som tror på honom eller följer honom kan döda en annan människa i tron att han strider för Guds rike. Jag tänker inte göra något bibelstudium om detta här och nu; Paulus sammanfattar det bra i Romarbrevet:

"Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er. Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: 'Min är hämnden, jag skall utkräva den', säger Herren. Men 'är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud'. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda." (Rom 12:14-21)

För de första kristna var det otänkbart att döda. Så var det under de första århundradena av kyrkans historia. Under den fortsatta kyrkohistorien har grupper i marginalen hållit fast vid Jesu undervisning och tagit avstånd från allt dödande. En av dessa grupper var anabaptismen på 1500-talet. I dessa dagar av våld och död i Guds namn är det på sin plats att påminna om den anabaptistiska visionen för vad det är att vara kristen och följa Jesus. Den behövs idag, lika mycket som på 1500-talet.

I dessa dagar delar vi sorgen med alla våra vänner i Norge. Och vi hoppas att den kristna kyrkan i våra nordiska länder kan stå upp och vara ljus och salt och peka på den Jesus som är både Messias och fredsfurste.

Sajten Rom 10:17 har lagt upp en sida med predikningar (de flesta av Roland Hellsten) som handlar om terrordåd och ondska i ljuset av Guds ord.

Några tidningsartiklar om händelserna i Norge:

Dagen 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10

SVD 1, 2, 3, 4, 5, 6

DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

Aftonbladet 1, 2, 3

Uppdatering 26/7: Dagenjournalisten Anders Gustafsson har gjort en ingående och intressant analys av gärningsmannens tro och ideologi. Nya artiklar även här, här, här och här.

Böcker jag läser just nu

Jag läser ganska mycket. Böcker har alltid hjälpt mig att lära mig nya saker och att växa som människa och kristen. Det finns böcker som har förändrat mitt liv. Faktum är att det var en bok som en gång för många år sedan gjorde att jag blev kristen och började följa Jesus. Jag gillar böcker!

Ofta har jag flera böcker på gång samtidigt och det är inte säkert att jag läser alla till den sista sidan. Nu i sommar har det blivit lite kaotiskt med läsandet. Jag har för närvarande sex böcker som jag har börjat läsa och det blir lite för mycket. Alla är bra och alla ska bli lästa, men i vilken ordning? Genom att skriva om böckerna här kanske jag kan få lite ordning på tankarna.

Jag har börjat i två böcker från den mycket intressanta bokserien After Christendom: Worship and Mission after Christendom av Alan & Eleanor Kreider och Reading The Bible After Christendom av LLoyd Pietersen. Detta är bok nr 5 och 6 i serien och jag har redan läst tre av de tidigare, bland annat de två första som båda är skrivna av Stuart Murray: Post-Christendom och Church After Christndom. Båda rekommenderas varmt. Jag har tidigare förklarat vad som menas med begreppet Post-Christendom här. Eftersom bibelsyn och bibeltolkning är ett av mina ämnen är jag väldigt nyfiken på boken om att läsa Bibeln i den efterkristna kulturen. Vad kan det innebära?

En bok som är lite grann i samma anda är Forming Christian Habits in Post-Christendom - The legacy af Alan and Eleanor Kreider. Alan och Eleanor Kreider är amerikanska mennoniter som levt en stor del av sina liv som missionärer i England. Genom sin tjänst där har de varit en viktig bidragande faktor till det växande intresset för anabaptismen och i formandet av The Anabaptist Network. Den här boken berättar om deras liv och tar upp olika teman i deras undervisning under rubrikerna Community, Worship and Mission. Boken gavs ut i samband med Alan's 70- årsdag och är skriven av vänner och medarbetare i England och USA.

När Jag skrev om Tom (N.T.) Wrights bok Surprised by Hope härom veckan var jag inte medveten om den stora debatten om hans syn på Paulus och rättfärdiggörelsen. Jag blev uppmärksammad på detta i flera kommentarer och nu har jag börjat läsa Wrights debattbok Justification - God's Plan and Paul's Vision där han svarar på den kritik som riktas mot honom och förklarar vad han verkligen menar. Det är en oerhört spännande, klargörande och utmanande bok. Tom Wright har verkligen goda argument för sin syn på Paulus och rättfärdiggörelsen och det är absolut inte ett "nytt evangelium" eller an villolära som en del påstår. Jag återkommer i ämnet när jag läst klart. För den som är nyfiken rekommenderar jag dessa två artiklar av Wright: New Perspectives on Paul och The Shape of Justification.

När jag i söndags besökte All Souls Church i London köpte jag förstås en bok av John Stott. (Han var ju pastor och ledare i den församlingen i många år.) Boken Evangelical Truth - A personal plea for unity, integrity and faithfulness är lite av Stotts andliga testamente till den evangelikala rörelse han stått i spetsen för under hela sitt liv.

En bok av ett helt annat slag är Christian Outdoor Leadership - Theology, Theory and Practice av Ashley Denton. Ashley Denton är grundare och ledare för organisationen Wilderness Ministry. Den arbetar med äventyr och friluftsliv som ett verktyg att berätta evangeliet, träna lärjungar och forma kristna ledare. Jesus gjorde det mesta av sin undervisning utomhus och det menar Denton att vi också kan och bör göra. Det är en mycket tankeväckande och utmanande bok för ledare och lärare. Den passar bra på Mariannelunds folkhögskola där vi ju har kursen BibelÄventyr.

Nu har du fått lite inblick i min något splittrade sommarläsning. Jag får väl försöka komma igenom en eller två taget. När de är färdiglästa kanske jag återkommer med mer genomtänkta omdömen. Vad läser du i sommar?

Följ konferensen på nätet

Nu är konferensen i full gång. Australiensaren Michael Frost talar över ämnet En missionell kyrka i ett efterkristet Sverige. De två första föreläsningarna har varit mycket bra. Till er som inte hade möjlighet att komma till Kår 393 den här helgen vill jag säga att ni kan följa konferensen på nätet live. Man kan också lyssna på undervisningen i efterhand. Allt finns här.

Den första föreläsningen handlar om vad det betyder att vara sänd. Jesus sa till lärjungarna: "Som Fadern har sänt mig sänder jag er" (Joh 20:21). Vad betyder det egentligen?

I den andra föreläsningen talar Michael Frost om vad som menas med begreppet missionell och vad det innebär att vara en missionell kyrka. Det var mycket bra!

Jag återkommer med ett sammandrag av konferensen så småningom.

Riksdagsgudstjänster och skolavslutningar

Stefan Gustavsson skriver idag en intressant artikel om kyrkans roll i det svenska samhället. Han ställer frågan "Är det bra eller dåligt att riksdagen, i världens kanske mest sekulariserade land, öppnas med en kristen gudstjänst?" I artikeln beskriver han de tre olika svar han hört från kristna företrädare. Två av svaren säger att det är bra, ett att det är dåligt.

Det är bra att Stefan Gustavsson diskuterar kyrkans roll i samhället. Jag har efterlyst en djupare analys av vad det betyder att vara kyrka i den efterkristna kulturen (PostChristendom) och Stefan är en av dem som bearbetar frågeställningen offentligt.

Så till mitt svar på frågan Stefan ställer. Jag tycker att det är dåligt att riksdagen öppnas med en kristen gudstjänst. Jag tror att det gör kyrkan till en menlös ceremonimästare och att det på sikt försvagar evangeliets roll i vårt samhälle. Jag anar att Stefan Gustavsson har kommit fram till samma sak. Jag tycker i alla fall att han antyder det i artikelns avslutning.

Jag funderar på om inte exakt samma resonemang bör tillämpas på frågan om skolavslutning i kyrkan. Många kristna kämpar för att ha skolavslutningen i kyrkan, som att det på något sätt skulle vara viktigt för den kristna trons ställning i samhället. Är det inte istället så att även skolavslutningar i kyrkan gör kyrkan till ceremoniförättare, en fin traditionell institution med ett ofarligt budskap? Jag är faktiskt glad för att jag bor i en stadsdel som inte har skolavslutningarna i kyrkan. Det gör det lättare att vara en trogen kyrka och predika evangeliet för människorna som bor här. Vi står inte upp för en trevlig tradition utan för en levande och vild messias, nämligen Herren Jesus Kristus.

Det är viktigt att vi bearbetar frågorna kring den efterkristna kulturen och vad det betyder att följa Jesus i "PostChristendom". Vad betyder PostChristendom för vårt sätt att vara kyrka och vårt sätt att engagera oss i samhället?

Den 3-4 dec kommer dessa frågor att bearbetas under seminariedagar på Betel folkhögskola i Bromma. Inbjudare är Svenska Baptistsamfundet och huvudtalare är Stuart Murray från England. Det är inte för sent att anmäla sig. Mer info finns här.

Håller du med mig om att evangeliet försvagas med gudstjänster vid riksdagens öppnande och skolavslutningar i kyrkan?

Stuart Murray kommer till Sverige igen

Engelsmannen Stuart Murray kommer till Sverige igen. Han ska medverka som talare på seminariedagar på Betel Folkhögskola den 3-4 dec. Seminariedagarna handlar om att följa Jesus i efterkristendomens Sverige och arrangeras av Svenska baptistsamfundet. Flera från Nätverket Anabaptist kommer att vara med som medverkande och deltagare. Mer information finns här.

Stuart Murray leder The Anabaptist Network i Storbritannien. Han har skrivit flera böcker om bl.a. anabaptismen, att vara kyrka i en efterkristen tid och att plantera nya församlingar. Hans böcker presenteras närmare här. De rekommenderas varmt. Hans senaste bok The Naked Anabaptist - The Bare Essentials of a Radical Faith handlar om radikalt lärjungaskap och är mycket bra. Läs mer om den här och beställ den från adlibris.

Radikal tro inspirerad av anabaptismen

Den här helgen är jag på skolan i Mariannelund. Jag har jour, vilket betyder att jag ska finnas till hands på skolan vid vissa tider och tillgänglig på telefon i övrigt. För mig funkar det bäst att vara kvar på skolan hela helgen. Jag passar på att jobba. Jag har mycket att förbereda. Det är undervisning i Galaterbrevet hemma i församlingen, Två föreläsningar om gudsbilden och krigen i GT på vårat församlingsläger och en kurs i konflikthantering som jag håller på att forma.

Jag håller också på att läsa Stuart Murrays nya bok The Naked Anabaptist - The Bare Essentials of a Radical Faith. Det är en fantastiskt bra bok som lyfter fram vad anabaptismen kan bidra med till kyrkan i vår tid. Anabaptismen kan hjälpa oss att följa Jesus på ett trovärdigt sätt. Stuart Murray försöker presentera en avskalad anabaptism och boken bygger på de kärnvärderingar (Core Convictions) som man har i The Anabaptist Network i Storbritannien. Även det skandinaviska nätverket använder dessa (det har jag skrivit om här).

The Naked Anabaptist lämpar sig mycket väl som studiebok för den som är intresserad av radikal Jesusefterföljelse i vår tid. Den är mycket lämplig att studera tillsammans i en husförsamling eller studiecirkel. Jag hoppas på att det ska starta studiegrupper kring boken runtom i Sverige och på nätet. Jag kommer att inbjuda till en lokal grupp i Jönköpingsområdet och en nätbaserad studiecirkel via Bilda online. Maila till mig om du är intresserad av att vara med. Min adress är jonas@mariannelund.nu. Boken kostar drygt 100 kr och finns att köpa via svenska hemsidor som bokus och adlibris.

Länkar i Dagen 1,2,3

Kyrkan i den efterkristna kulturen

Anders Sjöberg, tidigare missionsföreståndare i EFS, har idag en mycket intressant artikel i Dagen. Han skriver om att kyrkans situation i vårt land alltmer liknar den situation som de första kristna hade i Romarriket. Kyrkan är inte längre i samhällets centrum och har förlorat mycket av sitt inflytande. Nu kan den inte längre styra samhället uppifrån och med makt som den försökte göra tidigare, utan nu finns kyrkan i samhällets periferi och måste ge sitt vittnesbörd underifrån. Även om många kristna kanske ser negativt på den här utvecklingen är den egentligen något positivt och öppnar nya möjligheter för den kristna församlingen. Sjöberg skriver:

"Därför, menar jag, har Apostlagärningarna fått förnyad aktualitet. Där beskrivs ju hur de första lärjungarna i urkyrkan hanterade sin kallelse att föra ut budskapet om Jesus, mitt i ett mångkulturellt och kommunikativt utvecklat samhälle."

Sen fortsätter han med att peka på flera områden där Apostlagärningarna är aktuell för församlingen i vår tid. Han säger flera viktiga saker.

Det här stämmer mycket väl överens med vad Stuart Murray skriver om kyrkans situation i den efterkristna kulturen (Post-Christendom). Jag har tidigare gett en introduktion till hans tänkande om detta i inlägget Post-Christendom. Hans böcker om Post-Christendom är mycket viktiga för att förstå vår situation som kyrka i Västeuropa. Man kan också läsa mer om detta på The Post Christendom Website.

Jag har tidigare skrivit om att framtidens kyrka finns i Apg 2. Det är också ett ämne som anknyter till Sjöbergs artikel. Jag håller med Sjöberg om att Apostlagärningarna får förnyad aktualitet i vår tid när det gäller att förstå hur församlingen ska fungera och verka. Men egentligen är Apostlagärningarna aktuell i varje tid, eller hur?

Post-Christendom

Ett av de ämnen Stuart Murray talade om i helgen var Post-Christendom. Det är ett begrepp jag skulle vilja introducera i Sverige. Problemet är att det inte finns något bra svenskt ord att använda, men i helgen gjorde vi ett försök att uttrycka det på svenska. Det talas mycket om att vi lever i en postmodern tid, och vi samtalar om vad detta får för konsekvenser för kyrkan. Det är på tiden att vi också diskuterar vad det innebär att vi lever i en efterkristen kultur (Post-Christendom) och vad det betyder för församlingen. Här följer en introduktion till ämnet skriven av Stuart Murray.

Post-Christendom (Den efterkristna kulturen) är den kultur som växer fram när den kristna tron förlorar sin ställning i ett samhälle som har formats av den kristna berättelsen och när de institutioner som har byggts upp för att uttrycka kristna övertygelser förlorar sitt inflytande.

Den efterkristna kulturen (Post-Christendom) innebär bla. följande förändringar för den kristna församlingen:

• Från centrum till periferi: Under kristendomens era var den kristna berättelsen och kyrkan i samhällets centrum, men i den efterkristna kulturen är de i marginalen.

• Från majoritet till minoritet: Under kristendomens era utgjorde de kristna majoriteten, men i den efterkristna kulturen är vi i minoritet.

• Från bosättare till vandrare: Under kristendomens era kände sig de kristna hemma i en kultur som var formad av deras berättelse, men i den efterkristna kulturen är vi i exil; främlingar och pilgrimer i en kultur där vi inte längre känner oss hemma.

• Från privilegium till mångfald: Under kristendomens era hade de kristna många privilegier, men i den efterkristna kulturen är vi en gemenskap bland många i ett pluralistiskt samhälle.

• Från kontroll till vittnesbörd: Under kristendomens era kunde kyrkan utöva kontroll över samhället, men i den efterkristna kulturen får vi inflytande endast genom att vittna om vår berättelse och dess konsekvenser.

• Från förvaltning till mission: Under kristendomens era låg betoningen på att upprätthålla ett kristet ”status quo”, men i den efterkristna kulturen ligger betoningen på mission i en främmande omgivning.

• Från institution till rörelse: Under kristendomens era fungerade kyrkorna huvudsakligen som institutioner, men i den efterkristna kulturen måste vi återigen bli en kristen rörelse.

Vill du läsa mer om detta rekommenderar jag böckerna Post-Christendom: Church and Mission in a Strange New World och Church After Christendom av Stuart Murray.