söndag 31 augusti 2014

Missionsbön på Herrestad

Häromdagen skrev jag om att vi inom SAM nu uppmanar till bön och fasta den första måndagen i varje månad. Vi börjar imorgon den 1 september och fokus är att be för SAM:s missionsarbete i Sverige och världen.

Vad jag inte visste då var att det här med att be för missionen den första måndagen i månaden har djupa rötter i Alliansmissionens historia. Det började redan 1838.

En av det tidiga pionjärerna i den väckelse som ledde fram till Alliansmissionens bildande var Emilie Petersen (1780-1859). Hon var en ung tysk kvinna som kom som flykting till Sverige 1814 under Napoleonkriget, tillsammans med sin man Johan Philip. De bosatte sig på godset Herrestad, utanför Värnamo. De greps av den andliga och sociala nöden hos den fattiga befolkningen och använde sina tillgångar till att bygga upp en enastående verksamhet. Emilie var den andliga ledaren och hon har gått till historien som Mormor på Herrestad.

I december 1837 kände hon den helige Andes maning att börja med bönesamlingar för missionen och man började med att utlysa missionsbön på Herrestad den första måndagen varje månad med början den 1 januari 1838. Att be för missionsarbetet den första måndagen i månaden var redan en överenskommelse inom några missionssällskap. Missionsbönerna på Herrestad pågick vad man vet utan avbrott i tjugotvå år och det bar mycket frukt. Läs mer om detta här.

I somras fick jag helt ovetande om denna historia tanken att utlysa bön och fasta den första måndagen varje månad för SAM:s missionsarbete. Så här i historiens ljus känns det profetiskt. Jag tror att det även denna gång ska bära mycket frukt när Guds folk ber och fastar.

Imorgon börjar vi. Vill du vara med?

Om du vill veta mer om hur det går till kan du läsa här.

onsdag 27 augusti 2014

Bön och fasta på måndag

Detta är en uppmaning till bön och fasta för Alliansmissionens missionsarbete i Sverige och världen den första måndagen varje månad. Vi börjar på måndag den 1 september 2014. Vill du vara med?

Det finns många olika aspekter av bön. En aspekt är bön som ett redskap i den andliga kampen. Paulus skriver att vi som kristna befinner oss i en andlig strid. "Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan... mot ondskans andemakter..." (Ef 6:12). Ett av våra främsta vapen i den andliga striden är bönen och när vi till bönen lägger fasta blir den extra kraftfull.

Bön och fasta bör vara en integrerad del i missionsarbetet. Ett exempel på det kan vi se när Paulus och Barnabas är på missionsresa i Apostlagärningarnas trettonde och fjortonde kapitel. Om församlingsledningen i Antiokia är står det: "Medan de en gång höll gudstjänst och fastade sa den helige Ande till dem: 'Avdela Barnabas och Saul för den uppgift som jag har kallat dem till.' Efter fasta och bön lade de sina händer på dem och skickade iväg dem" (Apg 13:2-3). Barnabas och Saul (Paulus) bad och fastade tillsammans med de andra innan de åkte iväg på missionsuppdraget och även ute i missionsarbetet ägnade de sig åt bön och fasta i viktiga lägen: "I varje församling utsåg de också äldste, och efter bön och fasta anförtrodde de dem åt den herre som de hade kommit till tro på" (Apg 14:23).

Inom Alliansmissionen satsar vi under 2014 och 2015 på en förnyelse av bibelbruk och böneliv. I detta ingår även att lyfta fram fastans betydelse för det kristna livet och tjänsten. Jesus fastade i fyrtio dagar innan han började sin offentliga tjänst och det verkar som att han räknade med att även hans lärjungar ska fasta: "När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna..." (Matt 6:16). Nu vill vi som jobbar på SAM alltså uppmana till gemensam bön och fasta för SAM:s missionsarbete den första måndagen varje månad. Vi tror att det kommer att göra skillnad.

söndag 24 augusti 2014

Vad ska jag rösta på?

Om tre veckor är det riksdagsval och jag har inte bestämt mig för vilket parti jag ska rösta på. Däremot har jag bestämt mig för att jag ska rösta. Det hade jag inte tre veckor före riksdagsvalet 2010 och det skrev jag om i inlägget Tänker du rösta? Det gav upphov till 56 kommentarer och ett mycket intressant samtal om att rösta eller inte rösta i riksdagsvalet. Jag kom till slut fram till att jag skulle rösta och anser att mina argument för det fortfarande håller. Den här gången är den enda och inte helt obetydliga frågan: vad ska jag rösta på?

I vissa frågor ligger jag till höger, i andra frågor ligger jag till vänster. I vissa frågor är jag konservativ, i andra frågor är jag progressiv, i alla fall om man ska tro Aftonbladets valkompass. I alla valkompasser jag har gjort har MP och KD kommit högst. Jag kan nog tänka mig att rösta på båda två, men jag har också vissa problem med båda två. Och sen är det ju regeringsfrågan. När jag väljer parti väljer jag ju också vilken statsministerkandidat jag stöder och både S och M hamnar ganska långt ner i mina valkompasser. Det är minsann inte lätt att vara väljare. men jag är glad att jag lever i en demokrati och att jag får rösta. Det är i alla fall det bästa sättet att styra ett land och de flesta demokratier håller fred med sina grannar. Demokrati, mänskliga rättigheter, internationell handel, ekonomisk utveckling och fred hänger nämligen samman.

Till slut kommer jag nog att rösta på det som jag tror är det minst dåliga och det får vara gott nog.

Mindre troliga alternativ kan vara C, Fp och V.

fredag 22 augusti 2014

Krig och fred

Det har varit en omtumlande sommar. Krigets fasor har kommit nära. Ond och bråd död har drabbat Ukraina, Israel/Gaza, Syrien, Irak, Nigeria och flera andra platser. Krig är fruktansvärt och genom den snabba nyhetsförmedlingen kommer det rakt in i våra vardagsrum. Det har inte drabbat mig personligen, men många i vår församling har vänner och släktingar i Syrien och Irak och kriget påverkar oss alla.

I sommar har jag också sett SVT:s välgjorda dokumentärserie Det stora kriget, som handlar om första världskriget. I åtta entimmes avsnitt har man fått möta vanliga människor mitt i krigets vardag.  Allt bygger på dagböcker och brev och är sammanställt genom den svenske historikern Peter Englunds gedigna forskning. Den är utgiven även i bokform i den billiga pocketen Stridens skönhet och sorg och i den nyutgivna 1914, som är första delen i en större serie. TV-serien har verkligen berört mig. Krig är fruktansvärt förödande på så många sätt och fredsarbete är värt så mycket och gör så stor skillnad.

Igår hade Dagen flera artiklar som relaterar till krig och fred. I ett par fängslande reportage berättas om evangeliska församlingars fredsarbete i Bosnien. För tjugo år sedan härjades landet av krig och den evangeliska kyrkan har nu en viktig roll i att skapa försoning och vara en gemenskap för alla folk, trots att mångfalden i kyrkan provocerar omgivningen. Den unge människorättskämpen Mefid Besic intervjuas också om sitt möte med Jesus och sin kamp för romernas situation. Jesus är fredsfursten och han kallar oss att skapa fred var vi än är: "Blessed are the peacemakers", sa han.

torsdag 14 augusti 2014

Mitt nya liv

Den här veckan har jag upplevt en stor förändring i mitt liv. Jag kan rentav tala om "mitt nya liv", även om det kanske är lite överdrivet. Vad är det då som har förändrats? Jo, jag pendlar inte längre mellan Jönköping och Mariannelund, och jag är inte längre folkhögskollärare.

Under de senaste tjugo åren (1994-2014) har jag jobbat som bibellärare på Mariannelunds folkhögskola. Jag har pendlat med tåg och buss de tio milen mellan Jönköping och Mariannelund fyra gånger i veckan (5-6 timmar om dagen) och enligt rektorns uträkning har jag färdats tio varv runt jorden i de småländska skogarna. Men nu är det slut med det.

I måndags började jag jobba efter semestern och då gick jag också upp till heltid som pionjärkonsulent i Svenska Alliansmissionen. Det känns fantastiskt och min glädje har varit stor hela veckan. Under de sista två åren har jag fasat över från Mariannelund till SAM och haft deltid på båda jobben, men nu är alltså överfasningen fullbordad och jag känner det som att jag börjar ett nytt liv. Jag har verkligen älskat att jobba i Mariannelund och jag har haft tjugo fantastiska år där, men nu är det dags att gå vidare.

I Alliansmissionen jobbar jag framför allt med församlingsplantering och församlingsutveckling. Det betyder att min viktigaste uppgift är att leda arbetet med att plantera nya församlingar i Sverige. Jag jobbar med strategi, rekrytering, träning och coachning m.m. När jag nu går upp till heltid ska jag också jobba med att hjälpa gamla församlingar med nystart, förändringsarbete och utveckling. Det ser jag verkligen fram emot. De som känner mig vet att jag brinner för att församlingar ska fungera som Gud har tänkt och fullgöra sitt uppdrag i världen. Det är det jag lever för. Nu är det fullt fokus på att hjälpa både nya och gamla församlingar att växa och utvecklas. Om du vill ha kontakt finns mina kontaktuppgifter här.

måndag 11 augusti 2014

Boktips: The Anabaptist View of the Church

Idag fortsätter jag med att presentera den andra av två klassiska böcker om anabaptismen. Den första presenterade jag här: The Reformers and Their Stepchildren.

The Anabaptist View of the Church kom ut 1958 och den var banbrytande i den historiska forskningen om 1500-talets anabaptism. Under flera hundra år hade bilden av anabaptismen präglats av illvilja, missuppfattningar och fördomar. Under 1900-talets första hälft blev mängder av nyupptäckt källmaterial tillgängligt för forskarna och bilden av anabaptismen förändrades drastiskt. Franklin H. Littells bok var en av de första samlade redogörelserna av den nya mer korrekta bilden. Den är fortfarande mycket intressant och aktuell. Den är också viktig därför att den på ett systematiskt sätt presenterar en frikyrklig kyrkosyn. I vår tid är det en intensiv diskussionen mellan olika typer av kyrkosyn (katolsk/ortodox/luthersk/reformert/baptistisk m.fl) och den här boken har ett viktigt bidrag till det samtalet.

http://en.wikipedia.org/wiki/Franklin_LittelFranklin H. Littell (1917-2009) var metodistpastor. När han skrev den här boken var han professor i kyrkohistoria vid Emory University i Atlanta, Georgia. Han forskade inom olika områden, men är mest känd för sina insatser i forskningen om förintelsen. Han benämns ofta som the father of Holocaust studies. Detta kan man läsa om i New York Times.

Man kan tycka att bokens titel är lite missvisande. Boken handlar egentligen inte bara om församlingssynen, utan om anabaptismens historia och forskningen kring den. Titeln kommer av att Littell anser att det är församlingssynen som är det centrala och mest utmärkande för anabaptismen. Det är visionen om återupprättandet av den nytestamentliga församlingen som är anabaptismens kärna. Det är i församlingssynen som anabaptismen skiljer sig på ett avgörande sätt från både reformatorerna och från andra radikala grupper. (Jämför gärna med Harold Benders minnesvärda föreläsning The Anabaptist Vision från 1943.)

lördag 9 augusti 2014

Boktips: The Reformers and Their Stepchildren

I sommar har jag läst två fina gamla klassiker om anabaptismen. Det är The Reformers and Their Stepchildren av Leonard Verduin från 1964 och The Anabaptist View of the Church av Franklin H. Littell från 1958. Båda gavs ut igen i början av 2000-talet av The Baptist Standard Bearer, som är ett förlag som ger ut nyutgåvor av äldre litteratur. De här böckerna ingår i The Dissent and Nonconformity Series och jag köpte dem i våras.

Jag har läst mycket om anabaptismens historia och ofta har jag sett referenser till dessa två böcker. Ändå har det aldrig blivit av att jag skaffat dem. Kanske för att de har känts lite gamla. I våras var det några referenser till dem som väckte mitt intresse och det gjorde att jag insåg att jag borde läsa dem. Jag hittade dessa nyutgåvor snabbt. Nu har jag läst båda två och jag blev inte besviken. Snarare tvärtom. Jag blev överraskad av att de hade så mycket att ge. Även för mig som ändå är ganska inläst i ämnet var det mycket lärorikt. Jag rekommenderar dem till alla som är intresserade av anabaptismen. Här kommer en presentation av den första. (Presentationen av den andra finns här.)

Författaren Leonard Verduin var amerikan och levde 1897-1999. Han var pastor i Christian Reformed Church i många år och ägnade sig sedan åt kyrkohistoria med fokus på medeltida friförsamlingsrörelser och anabaptismen. Han har översatt The Complete Writings of Menno Simons till engelska.

Bokens 290 sidor fokuserar helt på förhållandet mellan reformatorerna (Luther, Zwingli, Calvin m.fl) och anabaptisterna, som Verduin kallar för reformatorernas styvbarn. Han kallar det också för "the second front", och menar då att reformatorernas första front var konflikten med den Katolska kyrkan. Den andra fronten var konflikten med dem som opponerade sig mot statskyrkosystemet och förordade en fria församlingar bestående av medlemmar med en personlig tro, alltså anabaptisterna. Så här beskriver Verduin konflikten: "The Stepchildren believed that the Church of Christ is by definition an element in society, not society as such. Their opponents, the Reformers as well as the Catholics, were unwilling to go along with this; they continued to look upon the Church as coextensive with society . . . In the one view the Church is Corpus Christi, the body of Christ, which consists of believing folk and them solely; in the other view the Church is Corpus Christianum, the body of a christened society" (p. 16-17).

Boken är upplagd på ett mycket intressant sätt. Vart och ett av de åtta kapitlen utgår från ett av de skällsord som reformatorerna använde mot anabaptisterna och använder det för att förklara en aspekt av konflikten.  De åtta skällsorden på tyska är bokens kapitelrubriker och jag har översätt till svenska inom parentes: