söndag 31 maj 2009

lördag 30 maj 2009

Hela pingsten

Imorgon är det pingstdagen. Dagen skriver att svenska kristna inte firar pingsten så mycket nuförtiden. I vår församling samlas vi i alla fall till gudstjänst på pingstdagen och imorgon är det jag som predikar. Mitt tema är HELA PINGSTEN. Här följer en kort sammanfattning av mitt budskap.

Det berättas om pingstens händelser i Apostlagärningarnas andra kapitel. Det är flera saker som händer: Anden blir utgjuten, evangeliet börjar predikas och församlingen föds. Det är lätt att missa helhetsbilden och bara se en del. Jag vill se närmare på hela kapitlet och peka på helhetsbilden: hela pingsten!

Uppfyllda av Anden (2:1-21)
Den första delen handlar om hur Anden blir utgjuten över alla lärjungarna som var samlade i Jerusalem. Det var omkring 120 personer, både kvinnor och män. De blev alla uppfyllda av Anden och talade i tungor. Det är två av Andens gåvor som speciellt betonas i texten. För det första tungotalet gåva. De talade nya språk med ord som Anden gav dem. Anden ger orden och människan talar (Apg 2:4). På pingstdagen var det språk som människorna som lyssnade kunde förstå. Så är det inte alltid. Oftast är det bara Gud som förstår. Tungotal är en kommunikation med Gud och kallas därför ibland för ett bönespråk. Men även i vår tid kan det ibland hända att någon hör sitt eget språk talas och då blir det ett speciellt tecken.

Den andra gåvan som betonas i texten är gåvan att profetera. När Petrus börjar predika och citerar profeten Joel betonar han speciellt att de som blir uppfyllda av Anden i den sista tiden ska profetera.

Min berättelse

Några månader efter att jag blivit kristen hörde jag talas om att man kunde göra en egen pinsterfarenhet. Jag började be om att uppfyllas av Andens kraft och att få tala i nya tungor. Jag längtade och bad men det hände inte så mycket. Då fick jag tag i en bok som förklarade mer konkret hur tungotalet fungerar. ”Det är den helige Ande som ger orden på ett språk du inte förstår”, skrev författaren, ”men det är du som måste ta ett trossteg och börja tala. Det är du som har volymkontrollen” (J.E. Stiles, Den helige Andes gåva, Förlaget Filadelfia 1975, min sammanfattning av budskapet). Det var helt nytt för mig. Jag hade väntat mig att jag helt automatiskt, plötsligt skulle börja tala på ett nytt språk.

Nya församlingar för en ny tid

Jag blir glad och tacksam när jag läser Dagens reportage om församlingen Agape i Eskilstuna. Det är bra att Dagen uppmärksammar nya församlingar och gemenskaper i Sverige. Det behövs hundratals nya församlingar över hela vårt land om vi ska lyckas med vårt uppdrag att nå ut med evangeliet till människor i vår tid. Det behövs nya församlingar för en ny tid. Gamla församlingar behöver förnyas och nya församlingar behöver planteras.

På Mariannelunds folkhögskola erbjuder vi en distansutbildning för dig som vill vara med och starta nya församlingar eller omplantera gamla. Den utbildningen kan rusta dig för uppdraget. Hör av dig om du vill ha mer information.

Jag har också skrivit om utbildningen här och här.

fredag 29 maj 2009

Vart är Vineyard på väg?

Det är med en viss förvåning jag läser om oenighet i Vineyardrörelsens nordiska ledning. Vineyard är en liten gren av den svenska kristenheten, men jag har alltid uppskattat den och den har haft stor betydelse för många långt utanför den egna rörelsen. Inte minst John Wimbers besök i Sverige på 80-talet hade stor betydelse för att upprätta förtroendet för Andens gåvor som t.ex. profetia och helande efter skadorna som skett efter konflikterna runt Livets ord och Trosrörelsens osunda undervisning. John Wimber, Hans Johansson och Hans Sundberg har också haft stor betydelse för mig personligen och den stora ledarkonferensen med Wimber i Lisebergshallen i Göteborg 1989 var mycket viktig för mitt liv och min tjänst.

John Wimber och Vineyard är mest känt för sin betoning på det karismatiska och undervisningen om helande, men det finns mycket mer. Bland annat hade Wimber en mycket stark och tydlig undervisning om Guds rike, inspirerad av George Eldon Ladd och kanske även av John Howard Yoder. Med sin bakgrund i Kväkarrörelsen står Wimber nära Anabaptismen i vissa avseenden. Jag ser flera intressanta anknytningspunkter mellan Vineyardrörelsen och Anabaptismen. Vineyard knyter ihop radikalt lärjungaskap, gemenskap och den karismatiska dimensionen på ett föredömligt sätt.

Det finns också inslag i den internationella Vineyardrörelsen som jag är mer kritisk till och frågande inför, inte minst det starka stödet som gavs till de s.k. Kansasprofeterna (Paul Cain m.fl.) och mycket av det som hände i samband med den s.k. Torontovälsignelsen. Men det är en helt annan historia. Idag har jag inte så nära kontakt med Vineyard och vet inte så mycket om hur det fungerar i praktiken i deras församlingar.

En sak som jag dock tror är negativt för Vineyardrörelsen är den internationella organisationsformen som förefaller ganska hierarkisk. Vineyard är en enda internationell organisation där det finns några högsta ledare någonstans. De lokala församlingarna och de nationella organisationerna är inte oberoende och självstyrande. Det tror jag är ett hinder för en missionerande rörelse (samma problem finns t.ex. i Frälsningsarmén), och skiljer Vineyard från andra frikyrkor i Sverige. Nu verkar det ocskå som om det är den internationella organisationen som avsatt Hans Sundberg som ledare för Vineyard Norden.

Det framgår inte i Dagens artikel på vilket sätt man är oense i frågorna om ledarskap. Man förstår dock att det är allvarligt. Är det frågorna om lokalt och nationellt självstyre som skapar konflikt? Eller är det frågorna om hierarkisk eller demokratisk struktur? Eller är det något annat? Jag blir mycket nyfiken när jag läser Dagens artikel och hoppas att jag snart får veta mer om detta. När tiden är mogen hoppas jag att Vineyard själva går ut och förklarar vad det är som händer.

Jag önskar Guds välsignelse över Vineyardrörelsen i Norden!

torsdag 28 maj 2009

Att leva av Guds ord

Som lärjunge till Jesus är det viktigt att formas av Guds ord. En andlighet som är grundad i Guds ord och Guds bud löper genom hela Bibeln. Här vill jag peka på fyra bibeltexter som talat till mig under den senaste veckan.

När Gud talar till Josua (som just fått ta över ledarskapet efter att Moses dött) är budskapet mycket tydligt. Vi läser i Jos 1:7-9 i Folkbibelns översättning.

Ja, var stark och mycket frimodig så att du håller fast vid och följer all den undervisning som min tjänare Mose har givit dig. Vik inte av från den vare sig till höger eller till vänster, så skall du ha framgång vart du än går. Låt inte denna lagbok vara skild från din mun. Tänk på den både dag och natt, så att du håller fast vid och följer allt som är skrivet i den. Då skall du lyckas i det du företar dig, och då skall du ha framgång. Har jag inte befallt dig att vara stark och frimodig? Var då inte förskräckt eller förfärad, ty HERREN, din Gud, är med dig vart än du går.

Summan är ungefär att om du håller dig till Guds ord, tänker på det dag och natt och följer det så kommer Gud att vara med dig i allt du gör. Samma inställning finner vi i Ps 1:1-3:

Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottare utan har sin glädje i HERRENS undervisning och begrundar hans ord dag och natt. Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i rätt tid och vars blad inte vissnar. Allt vad han gör lyckas väl.

Grundtanken är densamma. Håll dig till Guds ord! Begrunda hans ord dag och natt och följ det i ditt liv så kommer det att gå väl. Jesus säger något liknande i avslutningen av sin bergspredikan. Jesus har undervisat ingående om vilka bud lärjungarna ska leva efter när han till slut säger:

Den som hör dessa mina ord och handlar efter dem är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och kastade sig mot huset, men det rasade inte, eftersom det var byggt på berggrund. Och den som hör dessa mina ord men inte handlar efter dem är som en dåre som byggde sitt hus på sand. Regnet öste ner, floden kom, vindarna blåste och störtade sig mot hans hus, och det rasade och raset blev stort. (Matt 7:24-27)

Handla efter Jesu bud så kommer du att få ett stabilt och fruktbärande liv i Guds rike. Vi förstår här att framgång inte handlar om personlig eller ekonomisk framgång, utan om framgång i att göra Guds vilja, leva som lärjunge och göra skillnad i världen. Samma grundtanke om en andlighet baserad på och formad av Guds ord och Guds bud löper genom hela Nya testamentet. Det framträder t.ex. tydligt i Jakobs brev. Vi läser i Jak 1:22-25:

Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste. Den som hör ordet men inte gör vad det säger, han liknar en man som i en spegel betraktar sitt eget ansikte: han ser sig själv men går därifrån och har strax glömt hur han såg ut. Men den som har blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer vad han hört utan verkligen gör något, han blir salig genom det han gör.

I vår tid när många bara följer den egna känslan eller sina egna uppfattningar är det viktigt att betona vikten av att leva av Guds ord och lyda det. Låt oss göra som Skriften säger och tänka på Guds ord dag och natt. Den här terminen har jag och mina elever på BibelVäxa memorerat bibeltexter. Det är ett bra sätt att leva av Ordet. Att lära sig utantill gör det lättare att tänka på Guds ord under hela dygnet. Men glöm inte att också vara Ordets görare. Lycka till!

söndag 24 maj 2009

Ett härligt läger

Idag har jag kommit hem efter fyra härliga dagar på läger. I Råslätts församlingsgemenskap har vi haft tillsammansläger för hela församlingen i stort sett varje år sedan församlingen grundades för 26 år sedan. Det är en härlig tradition. Nästan hela församlingen är med varje år och den här gången var vi runt sextio vuxna och sextio barn som var tillsammans i fyra dagar på Nyhemsgården utanför Mullsjö. Man kan utan tvekan säga att det är årets höjdpunkt i församlingens liv. Tillsammanslägret är en möjlighet att komma närmare Gud och närmare varandra. Dagarna präglas av andlig förnyelse och nära gemenskap för alla åldrar. Idag var det tre personer som döptes på avslutningsgudstjänsten.



Vi började i Stråkenhallen med lovsång, predikan och mycket glädje.

Sen vandrade vi ner till sjön.

Och där blev det dop.

Sen samlades vi i Stråkenhallen igen. Många berättade om vad lägerdagarna betytt för dem. Det var härliga vittnesbörd om både möten med Jesus och betydelsen av att leva i gemenskap. På våra läger bjuder vi alltid med även vänner som ännu inte känner Jesus. Många möter honom för första gången på ett läger.

Ett tillsammansläger kräver mycket engagemang av hela gemenskapen, men det är värt all ansträngning. Det ger mycket välsignelse för hela det kommande året!

Satsa på läger!

lördag 16 maj 2009

Biblical Interpretation in the Anabaptist Tradition

Idag publicerar jag Tim Chestertons presentation av Stuart Murrays bok om anabaptistisk bibeltolkning. Det är en lång text, men den är mycket läsvärd. En bra sammanfattning av en enastående bok. Publicerad med författarens tillstånd.

My book this past week has been Stuart Murray’s excellent Biblical Interpretation in the Anabaptist Tradition. I suspect it is the most important book I have read so far on my sabbatical leave; I think that everything else in the Anabaptist tradition flows logically out of their approach to biblical interpretation. Stuart does not claim that the sixteenth-century Anabaptists had a completely developed and logically consistent approach to biblical interpretation; this would have been an unrealistic expectation of a largely uneducated and vigorously persecuted movement. However, he identifies a surprisingly coherent approach across the various sixteenth century Anabaptist streams, while acknowledging differences of emphasis and admitting shortcomings.

He points out six general principles:

1. Scripture is self-interpreting.

Statements from Anabaptists show their confidence about the clarity of Scripture and its sufficiency without external additions. They strongly affirmed the right of private interpretation of Scripture, insisted that Scripture was clear enough to be understood and obeyed, and rejected the imposition of an interpretive grid on Scripture to force passages into consistency with preconceived theological systems. Statements from Anabaptists on trial show that their leaders’ attitudes had enfranchised the membership and produced tremendous faith and confidence in the ability of the ordinary Christian to understand and apply the Scriptures to their lives.

This principle has to be understood in the light of the historical situation of the Anabaptists. They were concerned that the 16th century Reformers such as Calvin and Luther were paying lip service to the plain sense of Scripture and the right of private interpretation but actually hedging these around with many qualifications. They suspected that priests and scholars were using their learning to find sophisticated reasons why simple obedience to Scripture was impossible and unnecessary.

Criticisms of this principle include the fact that Anabaptists failed to appreciate textual difficulties that cannot be resolved without good scholarship. What many readers assume is the plain meaning of the text may actually bear little resemblance to the original intent of the author when understood in a different cultural setting. Also, the disagreements and divisions about biblical interpretation within the Anabaptist movement would seem to indicate that the plain meaning of the text is not as plain as they assumed! However, for thousands of Christians, during the formative years of the Anabaptist movement, this approach was genuinely liberating. Whatever its shortcomings, it enfranchised people in ways the Reformation promised but often failed to deliver.

2. Christocentrism

Confidence that Scripture was clear and that all Christians could understand it applied pre-eminently to the passages containing the words and actions of Jesus. The belief that Jesus clarified what was previously obscure appears frequently in Anabaptist writings; it meant that Jesus’ words took precedence over all other words of Scripture.

Christocentrism meant that the Bible was not 'flat': some passages had greater authority for doctrine and practice than others. The New Testament took precedence over the Old, and Gospel accounts of Jesus’ life and teaching were the pinnacle of God’s revelation and primary in all questions of interpretation. Christocentrism meant that the whole Bible pointed to Jesus. It meant that his teaching was authoritative for ethics as well as doctrine; it meant that he was the authorised interpreter of the Old Testament, and that a living experience of him was a prerequisite for biblical interpretation. The Anabaptists focussed on Jesus himself rather than doctrines about him, and saw him not only as Saviour but also as Example to imitate and Teacher to obey.

3. The Two Testaments

Within Christendom many issues were decided on the basis of Old Testament texts. In contrast, Anabaptists emphasized the discontinuity between the Testaments and saw the New Testament as primary; the Old had validity only where Christ had not suspended it and only where it agreed with the New. This view led the Anabaptists to oppose practices they felt were grounded only in Old Testament texts (e.g. war as a legitimate option for Christians, the swearing of oaths, persecution, infant baptism).

Stuart points out that neither Reformers nor Anabaptists handled the Old Testament well. The Reformers insisted on the unity of Scripture, but in practice tended to justify practices from Old Testament texts in ways that marginalized the teaching of Jesus. Anabaptists challenged this, but in overreaction some tended to jettison the Old Testament altogether.

4. Spirit and Word

Stuart sees the early sixteenth-century Anabaptists as a proto-charismatic movement and cites passages where a living experience of the Holy Spirit appears prominently in their writings. He points out that their expectation was mainly that the Spirit would transform them so that they could live obedient lives, although ecstatic experiences of the Spirit were not absent either.The relationship between Spirit and Word was a major issue at the Reformation, and on this subject the Anabaptist movement did not speak with one voice. Some (the Swiss Brethren and the Hutterites) tended to emphasise the literal word of Scripture and of Christ, while others (the South German Anabaptists) emphasized following the inner guidance of the Spirit. Excesses in the latter movement led to an eventual reaction in a more literalistic direction. However, the Anabaptists’ Christocentric approach meant that they were never fundamentalists in the modern sense.

Reliance on the Spirit was expected to check naïve and legalistic interpretation of Scripture. Openness to the Spirit was preferred to reliance on education and scholarship. Approaches that polarized Spirit and reason were normally unwelcome. The Spirit’s work included conviction and persuasion so that the interpreters acted on what they had learned, and also included openness to correction and fresh insights. It should also be noted that the Anabaptist emphasis on the gathered congregation as the primary interpretive authority often helped to check individualistic interpretations of Scripture.

5. Congregational Hermeneutics

The Anabaptists took a communal approach to biblical interpretation and resisted tendencies to restrict the teaching office to recognized leaders. They rejected both the Catholic emphasis on the authority of ecclesiastical traditions and the Reformers’ practice of replacing priestly tyranny with the tyranny of the preacher. Their view of the congregation as the interpretive community presupposed a congregation of believers, which was not the experience of the Christendom churches with their view of the Church as a mixed community of believers and unbelievers.

The Swiss Brethren explored congregational hermeneutics extensively, allowing multiple participation in services, discussion of Scripture texts, and communal judgement. Some Dutch and German groups also developed this approach. Congregational hermeneutics does not require that every contribution carry equal weight, but it does require that every contribution be weighed.

In practice, this approach tended to die out in later years and was replaced by reliance on church leaders and received understandings of Scripture. Criticisms of this approach point out that if every congregation is an autonomous interpreter of Scripture there is no objective authority which can prevent division. Mistakes, disagreements, and poor interpretations would also suggest that Anabaptists underestimated the difficulties involved. Another limitation was the virtual exclusion of Christian wisdom from prior centuries; the focus was on present consensus, and little attention was paid to the consensus of the past.

There were obvious weaknesses in the Anabaptist congregational approach, but it also had significant strengths, especially in its conviction that every member could contribute to the interpretive task, its openness to correction, and its willingness to consider fresh interpretations rather than squeezing texts into conformity with set doctrinal positions.

6. Hermeneutics of Obedience

Anabaptists often complained that biblical interpretation was divorced from application. They saw the Scripture as plain enough to call for radical obedience, and the congregation as the interpretive community best placed to apply it to daily life.

Anabaptists saw obedience as a crucial prerequisite to biblical interpretation; ethical qualifications took precedence over intellectual abilities or official appointments. Only those actively committed to discipleship could be trusted to interpret the Scriptures. Obedience to one’s present understanding of Scripture, and openness to new understandings were essential for true interpretation. Interpreters must also be free from the influence of secular power and vested interests, as these would limit their ability to interpret in ways that challenged the status quo.

Reformers and Anabaptists disagreed about what norms to apply in their ethical application of Scripture. For the Reformers, social stability was crucial. For Anabaptists, obedience to Christ’s specific teachings and imitation of his lifestyle outweighed this, as they committed themselves to establishing in their churches a new social order rather than preserving the existing one.ConversationsIn the last chapter of the book Stuart proposes that Anabaptism be seen as a conversation partner with contemporary Christian traditions and the way they interpret the Bible. He gives two examples of how this might work, discussing the similarities and differences between the Anabaptist approach and that of Liberation Theology on the one hand, and the charismatic movement on the other. In each case he points out things that the traditions have in common and things they could learn from each other.

I would be delighted to have Stuart outline a similar dialogue with the Anglican tradition. I think some of the characteristics of Anabaptist biblical interpretation which he outlines are very congenial to our approach. Liturgically we have always emphasized the Incarnation and the gospels, although some of our traditions have perhaps been more Pauline in the way Stuart identifies with the Reformed approach. We also believe strongly that the Bible is the Church’s book and needs to be read and interpreted in the community of the Church.

Other characteristics of the Anabaptist approach would be more of a challenge to us. We have often been wary of the right of ‘private interpretation’, observing how this often leads to multiple divisions over little points of disagreement. We have a strong sense of the authority of tradition (meaning the living faith of the dead, not the dead faith of the living!) and tend to defer to past voices in our biblical interpretations, believing that the Spirit has guided the Church as Jesus promised. And ‘Congregational Hermeneutics’ has been almost unknown to us.

However, a conversation with Anabaptism might help us to identify some of our weaknesses here. We believe that the Bible is the Church’s book and that the Church has authority to interpret it – but, in practice, does this actually mean ‘the priests and scholars of the Church’ rather than ‘the whole Church’? Anabaptism would remind us – helpfully and awkwardly – that in the New Testament 'the Church' means the whole people of God, and that in 1 Corinthians 14 Paul expected every member to bring a prophecy or an interpretation or a psalm etc. Does the way in which the Bible is taught in the Anglican tradition actually encourage our members to read it for themselves? Or do we communicate the message that it’s really only a book for scholars?

Stuart himself suggests that the ‘congregational hermeneutic’ approach could easily be extended in two ways to compensate for its innate weaknesses. The first way would be to include scholars in the conversation – not as authoritative voices above the rest, but as partners in the conversation, offering their insights alongside those of the other members. The second way would be to include past generations as conversation partners as well. In this way the voice of tradition could be included in the work of biblical interpretation.

This has been a fascinating book for me, and one that I would recommend without hesitation to others interested in exploring Anabaptist approaches to biblical interpretation.

tisdag 12 maj 2009

Pelle Hörnmark - i rätt tid!

Det är med stor tacksamhet jag lyssnar till Pelle Hörnmarks visionstal om Pingströrelsen och framtiden. Han ger en bra analys av nuläget i Pingströrelsen och en tydlig utmaning för framtiden. Det är ett ord i alldeles rätt tid. Hans betoning ligger på att fokusera på uppdraget att vinna människor. Talet har så många kloka ord, poänger och höjdpunkter att det känns fattigt att försöka summera det. Mitt råd är att du lyssnar till honom själv och gör en egen bedömning. Pelles tal tar 52 minuter och det finns här. Det är värt varje minut!

Dagen summerar, kommenterar och intervjuar om det hela. Mer om Pingsts rådslag här och på Stefan Beimarks blogg.

fredag 8 maj 2009

Anabaptismen och Pingstväckelsen

Ibland har jag fått frågan om man kan se 1500-talets Anabaptism som en föregångare till Pingstväckelsen. Jag har varit lite osäker på hur jag ska svara. Det finns många paralleller, men hur karismatisk var egentligen Anabaptismen? Hur mycket av Andens verk och Andens gåvor finns det exempel på i dess historia? Jag har länge tänkt att jag ska försöka finna svaret på detta men har inte hittat mycket skrivet om det. Nu har jag äntligen hittat en del och börjar så smått urskilja det intressanta svaret.

I boken Biblical Interpretation in the Anabaptist tradition skriver Stuart Murray om Anabaptismen och Anden. Han har också skrivit om det på nätet i en artikel som heter Anabaptism as a Charismatic Movement.

Det är välkänt att Anabaptismen talar mycket om Anden. Det är troligen den rörelse på 1500-talet som talar och skriver mest om Andens verk. Betoningen ligger på att bli född på nytt av Anden och få kraft att leva ett nytt liv. Erfarenheten av Anden är viktig. Det är tydligt att deras betoning låg på att erfarenheten av Anden ger kraft till ett heligt liv och inte på karismatiska fenomen. Men de karismatiska gåvorna finns där även om de är svåra att upptäcka eftersom senare tiders Mennoniter och Hutteriter ofta tonat ner den karismatiska sidan hos Anabaptismen.

Stuart Murray pekar på några olika saker. Det var inte bara extrema grupper som upplevde karismatiska fenomen, utan många av de mest respekterade ledarna rapporterar om sådana. Flera av medlemmarna i den första församlingen i Zürich hade syner (t.ex. Grebel, Mantz och Blaurock). Hans Hut hade profetiska drömmar och visioner. Jakob Hutter hade en övernaturlig dimension i sin tjänst och menar att under och tecken bekräftade hans kallelse. I ett brev 1535 skriver han att Gud "har gett mig sin välsignelse. Han har gjort sitt ord levande i mig och i många av dem till vilka jag har proklamerat Hans vilja och bekräftat ordet genom sin helige Andes verk med mäktiga under och tecken."

lördag 2 maj 2009

Ett erbjudande om distansutbildning

18000 personer samladesJesusmanifestationen i Stockholm. Låt det bli en startpunkt för mission i Sverige. Det behövs verkligen och du kanske ska vara med och plantera nya församlingar. Det är genom lokala gemenskaper Jesus blir synlig.

Nu avslutar vi snart det första läsåret med distansutbildningen i församlingsplantering på Mariannelunds folkhögskola. Det första året har vi haft fyra kursdeltagare och det har varit ett bra tillfälle att testa och utveckla kursen. Vi är nöjda med det första året och tror att det kan bli ännu bättre nästa år. I nästa nummer av Pingst.se kommer ett reportage som berättar mer om detta.

Men vi behöver förstås kursdeltagare även till nästa läsår och jag hoppas att några av er som läser detta kan hjälpa till att rekrytera dessa. Du kanske rentav är en av dem som ska gå kursen.

Utbildningen är på deltid och vänder sig till pionjärer, medarbetare, pastorer, ledare och andra intresserade i olika åldrar som vill arbeta med församlingsplantering och församlingsutveckling. Det handlar både plantering av nya församlingar och omplantering av gamla församlingar. Tanken är att man läser kursen samtidigt som man är praktiskt involverad i ett pionjärt arbete av något slag. På så sätt integreras teori och praktik och utbildningen får bästa resultat. Vi följer inte någon speciell modell för församlingsplantering utan låter studenterna exponeras mot mycket av det som sker internationellt och i Sverige, för att kunna forma en egen strategi för sitt sammanhang. Viktiga författare i litteraturlistan är bl.a. Martin Robinson, Alan Hirsch, Neil Cole, Stuart Murray och Ed Stetzer.

Även erfarna pastorer och ledare kan ha mycket stor glädje av kursen. Den är som sagt på deltid och kan kombineras med det ordinarie församlingsarbetet. Om du har människor i din närhet som du tror kan ha nytta av den här utbildningen, så tveka inte att tipsa dem. Om ni är på gång att starta en församlingsplantering kan det vara lämpligt att några av er går kursen. Man kan läsa om utbildningen på skolans hemsida.

Om du vill ha mer information kan du höra av er till mig och få Studiehandledningen för 2009/2010. Du kan även få kursbeskrivning och litteraturlista för det gångna läsåret. Jag svarar gärna på frågor.

fredag 1 maj 2009

När Jesus manifesteras

Nu är det dags för årest Jesusmanifestation i Stockholm. Jag hoppas att det blir en härlig fest för allt Guds folk. Jag hoppas att Jesus blir upphöjd och ärad genom allt som sker och att budskapet om honom och hans väg blir predikat på Stockholms gator. Jag ber att Guds rike ska komma till Stockholm, att Guds folk ska vara ett och att vittnesbördet om Jesus ska vara tydligt och sant.

Själv åker jag dock inte till Stockholm, utan stannar hemma i Jönköping och är morfar på heltid ett par dagar. Det är inte så illa det heller. Det är Casper och Conrad som kommer och hälsar på (utan sina föräldrar).

Jag kan inte låta bli att fundera lite på hur Jesus manifesteras i Sverige idag. Visst kan det vara värdefullt med stora sammankomster och stora möten. Det kan vara uppmuntrande och inspirerande och ge mod och kraft att fortsätta kämpa i den grå vardagen. Men vi ska inte bedra oss och tro att det är så Jesus blir synlig för Sveriges invånare. Hur blir då Jesus synlig?

Jesus blir synlig genom lokala gemenskaper som lever i kärlek och gör gott mot alla människor. Det är i våra lokala sammanhang som vi har ansvaret att göra Jesus synlig så att Ordet blir kött på varje plats i vårt land (och i hela världen). Det är det som är den verkliga Jesusmanifestationen.

Dagen skriver om Jesusmanifestationen 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9.