Växten och spaljén

Idag vill jag dela med mig av en bild som blivit viktig för mig under det senaste halvåret. I september 2023 hörde jag OM:aren Daniel Norén undervisa om lärjungaträning. I förbifarten nämnde han böckerna The Trellis and the Vine och The Vine Project av Colin Marshall och Tony Payne och sa något om växten och spaljén. Bilden talade till mig och jag kände direkt att det här var något viktigt. Mina pastorskollegor från SAM, som också var där, kände samma sak. Vi upplevde att bilden var ett profetiskt tilltal till oss. 

Spaljéer är viktiga för många växter. Många växter behöver något att klättra på, något som ger stadga. Detta gäller i högsta grad för vinrankan på bilden. Om vinodlaren ska få mycket frukt så behövs det en ändamålsenlig spaljé. Både växten och spaljén är viktiga, men vilken av dem är viktigast?

Svaret på den frågan är ganska självklart. Det är förstås växten! Det är ju den som är själva grejen. I ovan nämnda böcker tillämpas bilden på församlingen och det har vi nu också börjat göra inom SAM. 

Ny rapport: Frikyrkan i orten

Den 18 april släpptes rapporten Frikyrkan i orten, där jag är med som redaktör tillsammans med Johannes Stenberg och Erika Bergman. Rapporten är på 128 sidor och publiceras av Vidare, EFK och SAM. Den kan laddas ner som PDF bland annat på SAM:s hemsida här. I den vill vi peka på en av den svenska frikyrklighetens största missionsutmaningar, nämligen de förorter och stadsdelar i vårt land där den frikyrkliga närvaron är betydligt lägre än i andra områden. I dessa bostadsområden bor människor från hela världen, många från folkgrupper som inte har nåtts av evangeliet i någon större utsträckning. Med den här rapporten vill vi öka medvetenheten om att vi som kristna i Sverige kan göra skillnad och inspirera till djärva satsningar i vårt eget land.

Rapportens första del ger statistik och kartlägger den frikyrkliga närvaron i de 61 bostadsområden som finns på polisens lista över utsatta områden. Vi utgår från den listan för enkelhetens skull, även om vi håller med om att den har sina brister. Rapporten visar att det i 47 av dessa 61 områden finns en mycket låg frikyrklig närvaro, både när det gäller antalet församlingar och antalet medlemmar. ALT-läraren Maria Karlsson kompletterar bilden med att skriva om vilka utmaningar som finns i dessa bostadsområden och ger en bild av aktuell forskning i ämnet.

Därför behövs Svenska Alliansmissionen

I samband med Svenska Alliansmissionens årskonferens i maj kom boken För en tid som denna: Svenska Alliansmissionen - självförståelse, teologi och ledarskap. Det är en antologi med sexton författare och jag är en av bokens tre redaktörer. De andra är Lina Skoghäll och Jakob Svensson, som båda är pastorer i SAM och dessutom jobbar på ALT (Akademi för ledarskap och teologi). Förra veckan hade vi tre en debattartikel i Dagen om varför SAM behövs som en egen rörelse och att SAM har ett viktigt bidrag till svensk kristenhet. 

I Dagen fick artikeln rubriken Enhet möjlig trots olika syn i sekundära frågor. Idag publicerar jag även hela texten här på Barnabasbloggen. 

Varför är Svenska Alliansmissionen (SAM) fortfarande ett eget samfund? Andra svenska frikyrkorörelser har gått samman och bildat nya samfund som EFK och Equmeniakyrkan, men SAM har valt att fortsätta som en egen rörelse. Detta beror bland annat på den geografiska koncentrationen till Jönköpings län och den tydliga teologiska identiteten som finns i samfundet. SAM vill finnas kvar som en egen rörelse, vilket vi anser bör vara SAM:s linje även i framtiden. Vi är nämligen övertygade om att SAM har ett viktigt bidrag till kristenheten i Sverige och det berör bland annat den nu omdebatterade frågan om samtalsklimatet i de kristna leden.

SAM:s historia börjar med den väckelse som utbröt i Jönköping på 1830-talet efter att staden drabbats av både koleraepidemi och storbrand. År 1853 bildades Jönköping Traktatsällskap med syftet att sprida evangeliet om Jesus Kristus i Jönköping och de kringliggande bygderna. Det är från detta år som SAM räknar sin ålder och firar sina jubileer.

SAM har sitt centrum i Jönköping och majoriteten av samfundets församlingar finns i Jönköpings län. Här är samfundet stort och välkänt men i övriga Sverige mindre känt. Vad är det då som gör att SAM har en unik roll att spela som egen rörelse i den svenska kristenheten? Vi tror att det handlar om att vara brobyggare och att visa på hur man kan gestalta kristen enhet på Bibelns och bekännelsens grund.

Frikyrkoundersökningen - några reflektioner om den nedåtgående trenden och hur den kan vändas

I onsdags presenterades Frikyrkoundersökningen med statistik över frikyrkornas utveckling under de senaste tjugo åren. Det är EFK-pastorn Öyvind Tholvsen som har genomfört denna undersökning och publicerat statistik vart femte år. De fem mätpunkterna är den sista december 2000, 2005, 2010, 2015 och 2020. Jag var med när Öyvind presenterade resultatet för en skara samfundsledare och sverigeansvariga i Korskyrkan i Stockholm. Siffrorna var tyvärr ganska nedslående och frikyrkorna i Sverige fortsätter att tappa mark. I den här texten gör jag några personliga reflektioner om hur vi kan vända den nedåtgående trenden, men innan jag gör det vill jag ge en kommentar till undersökningen och dess resultat. 

Ett utvidgat frikyrkobegrepp 

Först behöver jag förklara vad som menas med frikyrkoförsamling i den här undersökningen. Den använder nämligen ett utvidgat frikyrkobegrepp och räknar in tre olika företeelser som frikyrkoförsamlingar. Först och främst räknas församlingarna i de klassiska frikyrkosamfunden och där inkluderas även nyare rörelser som Trosrörelsen och Vineyard (totalt 70 % av församlingarna och 85,6 % av medlemmarna). Dessutom räknas rörelser inom den lutherska kyrkofamiljen som har ett liknande medlemsbegrepp som frikyrkorna, till exempel EFS och Evangelisk Luthersk Mission (totalt 16 % av församlingarna och 7,8 % av medlemmarna). Den tredje kategorin är församlingar som står utanför samfunden, till exempel många migrantförsamlingar (totalt 14 % av församlingarna och 6,6 % av medlemmarna). När frikyrkoundersökningen talar om antalet frikyrkoförsamlingar i Sverige är det alltså dessa tre kategorier sammantaget som räknas. 

Siffror är viktiga, men säger inte allt

Det andra jag vill betona är att siffror inte säger allt. Allt som växer är inte bra och allt som minskar är inte dåligt. Kvalitet är i grund och botten viktigare än kvantitet. Men siffror säger ändå något och därför är det viktigt att ta den här undersökningen på allvar. Även i Apostlagärningarna får vi siffror på hur många som kommer till tro och hur församlingen växer (se Apg 2:41, 4:4). Det är alltså inte fel att räkna antalet medlemmar och antalet församlingar, snarare är det betydelsefullt att göra det, eftersom det normala är att det som är levande och friskt växer. När frikyrkorörelsen under lång tid backar numerärt är det en indikation på att det är något som inte står rätt till. 

Vad visar Frikyrkoundersökningen?

Jag vill också ge några korta fakta från undersökningen. Den visar först och främst att antalet medlemmar i frikyrkorna har fortsatt att minska under de senaste fem åren. Totalt sett har antalet medlemmar minskat med 10 % på tjugo år. Det har gått från drygt 243 000 år 2000 till knappt 220 000 år 2020. 

Video: Jesus och vår tids andliga längtan

Idag har Svenska Alliansmissionen haft sin årskonferens digitalt. Den brukar vara på Gullbrannagården under Kristi himmelsfärdshelgen, men på grund av pandemin blev den först uppskjuten till hösten och sen även flyttad online. Jag medverkade med ett förinspelat seminarium på 15 minuter, som släpptes på Youtube kl. 14.00 idag. Jag talar om att Jesus är svaret på vår tids andliga längtan och inspirerar till att dela evangeliet och ta missionella initiativ. 

Tanken är att man ska kunna använde den här filmen i hemgrupper och husförsamlingar. Jag tar upp fyra olika ämnen och de landar alla i ett par samtalsfrågor, som man kan prata om när man har tittat på filmen. Detta är frågorna: 

1. Var kan ni se en andlig längtan i ert område? Hur ser ni den? 
2. Vilka frågor brottas människor med i vår tid? Vilka anknytningspunkter för evangeliet kan ni se hos människor i Sverige idag? 
3. Känner ni igen de fyra barriärerna? Hur kan vi hjälpa varandra att bryta barriärer och bli mer frimodiga att tala tro med människor?  
4. Vilka platser eller sammanhang finns i er närhet där ni kan ta ett missionellt initiativ? Vad skulle ni kunna göra där? 

Jag hoppas att många ska lyssna till seminariet och att det blir goda samtal runtom i landet. Jag hoppas också att det leder till nya missionella initiativ. Det behöver vi. 

Du kan se bibelstudier, seminarier, gudstjänst och konsert från årskonferensen här. 

Fem faser i en församlingsplantering

Igår presenterade jag boken Global Church Planting. En tredjedel av boken (sid 155-301) handlar om församlingsplanteringens olika faser. Att plantera en ny församling är en process som sträcker sig över en kortare eller längre tid och det kan vara en god hjälp att få en systematisk översikt över processen. Craig Ott och Gene Wilson presenterar en modell för hur man tar en församlingsplantering genom fem faser. Jag tror att det är bra för den som planterar en ny församling att ha dessa fem faser i åtanke och underpunkterna kan fungera som en hjälp till att tänka strategiskt. Det kan förstås vara stora lokala variationer i hur processen kommer att se ut i praktiken. Man ska inte följa detta strikt, utan be om den helige Andes ledning i varje enskilt fall. Precis som Paulus ska vi både tänka strategiskt och vara öppna för Andens ledning.

Så här ser de fem faserna ut i min översättning. Läs boken om du vill veta mer om de olika stegen.

SAM - Hundraåringen som inte firades, men ändå går stark in i 20-talet. Gott nytt år!

Idag är det den sista dagen på 2019, och dessutom den sista dagen på 2010-talet. Under de senaste veckorna är det många som försökt sammanfatta 10-talet, men jag tänker inte försöka. Istället tänker jag göra en liten reflektion utifrån mitt eget tiotal, se hundra år bakåt och sen lite framåt mot 20-talet. Häng med om du har lust.

Den största förändringen i mitt liv under detta decennium var att jag började jobba inom Svenska Alliansmissionen (SAM) och dessutom blev ordinerad till pastor i mitt nya sammanhang. Tidigare var jag visserligen medlem i en församling som tillhörde både SAM och EFK, men jag var själv baptist och hade aldrig känt mig som alliansare eller upplevt Alliansmissionen från insidan. Detta förändrades 2012 då jag blev pionjärkonsulent inom SAM.

Svenska Alliansmissionen bildades 1919. Som relativt ny i det här sammanhanget trodde jag därför att det skulle bli hundraårsjubileum i år. Det blev det inte. Alliansmissionen räknar nämligen inte 1919 som sitt startår, utan 1853. Hundraårsjubileet var alltså flera år innan jag föddes.

Alliansmissionen har sina rötter i en väckelse i Jönköping under 1830 och 1840-talen. 1853 bildades Jönköpings Traktatsällskap för att sprida evangeliet i Jönköpingsregionen. Det är därifrån vi räknar vår ålder. 1861 ombildades traktatsällskapet till Jönköpings Missionsförening, som skulle verka för mission både i Sverige och i andra länder. Jönköpings Missionsförening hade verksamhet i stora delar av södra Sverige och både föreningar och församlingar var anslutna till den (s.k. biträdesföreningar).

Jönköpings Missionsförening organiserade en väckelserörelse som stod nära Svenska kyrkan och hade nära band med EFS. Under 1800-talet var det vid tre tillfällen på förslag att organisatoriskt bli en del av EFS, men så blev aldrig fallet. Inom Jönköpings Missionsförening (JM) fanns det även många som sympatiserade med frikyrkotanken och när Svenska Missionsförbundet (SMF) bildades 1878 var det en del i föreningen som drog åt det hållet. Under 1900-talets första årtionde var det flera gånger nära att JM skulle ansluta sig till SMF och bli en del av denna riksorganisation. Varje gång blev förslaget nedröstat. Jönköpingsföreningen bevarade sin självständighet och frihet åt båda hållen.

1886 uttrycktes Jönköpings Missionsförenings linje så här:

"Föreningens uppgift är att i sin mån bidraga därtill, att Kristus, den korsfäste, blir predikad till syndares omvändelse och de troendes helgande och stadfästande i Guds nåd. Allt direkt verkande för kyrkliga eller frikyrkliga intressen ligger utom föreningens uppgift."

"Verksamheten bör vara praktisk och då huvudsakligen i samma riktning som hittills. Varken kyrklighet eller frikyrklighet som sådan bör befordras utan endast själarnas frälsning. Frågan om dop och nattvard måste ligga utanför föreningens verksamhet. Biträdesföreningarna få i dessa frågor handla alldeles fritt, så ock predikanterna."

Båda citaten är hämtade från Göran Åbergs bok Enhet och frihet, sid 124.

Med tiden bildades det även ett ungdomsförbund och ett missionssällskap för yttre mission inom samma område och 1919 slogs dessa tre organisationer ihop och tog namnet Svenska Alliansmissionen. Den nya organisationen fortsatte i samma spår som de tidigare. Så här beskrev SAM:s förste missionsföreståndare situationen 1921:

Ta din längtan på allvar - kom till Gullbrannagården

Häromdagen skrev jag om att människan i grunden är en längtande och älskande varelse och refererade till James K. A. Smiths undervisning i ämnet. Så bra då att Alliansmissionens årskonferens den kommande helgen handlar om just längtan. Ta din längtan på allvar är nämligen konferensens tema och det går förhoppningsvis rakt in i det innersta av vad det är att vara människa.

Svenska Alliansmissionen (SAM) har sin årskonferens på Gullbrannagården under Kristi himmelsfärdshelgen. Pingströrelsen har sitt Nyhem, EFK har sitt Torp och SAM har Gullbrannagården. Det är på Gullbrannagården, en mil söder om Halmstad, som SAM/SAU har sina tre stora evenemang, årskonferensen på Kristi himmelsfärdhelgen, Gullbrannafestivalen i början på juli och det stora tonårslägret i början på augusti. Det är evenemang med lite olika karaktär, men de har flera saker gemensamt; bland annat att det är mycket folk, bra musik, god förkunnelse och starka gudsmöten och viktigast av allt, att Jesus är i centrum. Jag gillar att vara med på alla tre.

 Restaurangen på Gullbrannagården

Varför tar det så lång tid?

Detta är en artikel jag skrev i det senaste numret av tidningen Aktuellt från Alliansmissionen. Den handlar om varför det ofta tar lång tid att plantera en församling i Sverige. 

Varför tar det så lång tid? Under 80-talet ställde jag mig själv den frågan många gånger. Vi hade flyttat till Råslätt med en kallelse att grunda en kristen gemenskap, men varför gick det så sakta. Idag vet jag att det ofta tar lång tid att plantera en ny församling i Sverige. När jag är ute och talar om församlingsplantering brukar jag ta upp några saker som är grundförutsättningar för att en ny församling ska växa fram och bära frukt. En av dessa saker är en långsiktig överlåtelse. Om man inte är beredd att satsa 5-10 år är det knappast lönt att sätta igång. Förmodligen kommer det att ta ännu längre tid innan församlingen är stabil och självbärande. Varför är det så?

Arbetet på Råslätt gick sakta framåt. Efter fyra år hade vi bildat en församling. När församlingen hade tioårsjubileum hade den vuxit till 60 medlemmar, men de flesta hade kommit genom inflyttning. Det var bara ett fåtal som hade kommit till tro genom vårt arbete. De första åren hade varit väldigt tuffa och två bibelord hade talat till oss speciellt. Båda finns i Hebreerbrevet.

”Förslöas inte, utan sträva efter att likna dem som genom tro och tålamod får sin del av vad Gud har lovat” (Heb 6:12). 

”Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat” (Heb 10:36).

Båda handlar om tid. Det kan ta lång tid innan man får det som Gud har lovat. Vi upplevde att Gud hade lovat oss en församling på Råslätt. Vi hade fått en vision, men uppfyllelsen av den kom inte av sig självt. Det behövdes tro och tålamod, och det behövdes uthållighet.

Apollos hjälper församlingar att växa

I sitt första brev till församlingen i Korinth skrev Paulus så här:

"Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten" (1 Kor 3:6).

Han syftade på att det var han själv som hade planterat församlingen i Korinth, och att Apollos sedan hade kommit dit och fortsatt arbetet och hjälpt församlingen att växa. I Apostlagärningarnas artonde kapitel kan man läsa om hur detta gick till. Apg 18:1-17 handlar om Paulus i Korinth och Apg 18:24-19:1 om Apollos i Korinth (Achaia var landskapet där Korinth låg). Apollos hjälpte alltså församlingen att växa och därför har Alliansmissionens program för församlingsutveckling fått sitt namn efter honom.

Jag har varit med och skapat Apollosprocessen och skrivit ett litet häfte som presenterar den (se nedan). Vi tänker att det finns fyra områden som en församling kontinuerligt behöver jobba med. De illustreras med den här bilden. 

En församling behöver en tydlig vision, så att den vet varför den finns och vart den är på väg. En vision ger tydlighet och riktning till församlingen och jag tror att det är bra att ha en nedskriven vision. De tre cirklarna kretsar runt visionen.

En församling behöver för det andra vara medveten om vilka behov som finns, både inom församlingen och i samhället och världen runtomkring. I Apollos finns flera olika verktyg för att utvärdera församlingens nuläge och för att göra en omvärldsanalys.

En Gud för hela livet

I torsdags lyssnade jag till den norske pastorn Egil Svartdahl. Han talade på SAM:s fortbildning för pastorer på Mullsjö folkhögskola. Ämnet var att skicka vidare till nästa generation och han tog upp en del av det han skrivit om i sin bok Ge det vidare - En församling för alla generationer. Det var en mycket bra och innehållsrik dag med många utmaningar, speciellt till oss äldre ledare. Jag rekommenderar dig att läsa boken!

Egil började med att betona att Gud är en Gud för alla generationer och att han är en Gud för hela livet. Bland annat läste han Psalm 71 i Psaltaren och den har jag levt på sen i torsdags. Här är några verser som talat till mig speciellt:

Du är mitt hopp, o Herre, min Gud,
min trygghet ända från min ungdom.
Från min första stund har du varit mitt stöd,
från moderlivet min styrka,
jag sjunger ständigt ditt lov. (5-6)

Stöt inte bort mig på min ålderdom,
överge mig inte när krafterna sviker. (9)

Gud, från min ungdom har du fostrat mig, 
och ännu förkunnar jag dina under. 
Överge mig inte, o Gud, 
när jag är gammal och mitt hår har grånat,
låt mig förkunna din kraft för nya släkten. (17-18)

Det är vår i Andens rike

Jag sitter på tåget på väg hem till Jönköping och jag är glad. Under de senaste dagarna har jag sett så många vårtecken. Det är inte bara det att det är mitten på mars, solen skiner och ljuset kommer tillbaka. Det är också vår i Andens rike. Jag ser vårtecken i kristenheten. Det är så mycket gott som sker i nya och gamla kyrkor och samfund.

Under den gångna helgen var jag på Liljeholmens folkhögskola i Rimforsa och var med på M4, som är en teamträning för församlingsplanterande team. Den här gången var det tolv team samlade och de kom från fyra olika sammanhang: EFK, EFS, SAM och Equmeniakyrkan. Det var uppmuntrande att se den missionsiver, hängivenhet och offervillighet som finns hos dessa pionjärer. När jag möter sådana människor förstår jag att det finns hopp för Sverige. Gud har inte glömt vårt land. Han verkar, människor kommer till tro och nya församlingar växer fram på många olika platser.

Läs mer om M4: M4 Europe, M4 Sverige.

Igår och idag har jag varit på utbildningsdagar för NFU-handledare i Stockholm. De arrangerades av det ekumeniska Nätverket för församlingsutveckling (NäFU). Det var ett femtiotal deltagare från flera olika sammanhang: Pingst, EFS, EFK, SAM, Equmeniakyrkan, Svenska kyrkan och Adventistsamfundet. Handledardagarna var lika inspirerande som att träffa församlingsplanterarna i M4. Det var så mycket hängivenhet, missionsiver, evangelisationsfokus, vittnesbörd om omvändelser, lyssnande till Gud, bön och profetiska tilltal. Gud
rör sig i både nya och gamla sammanhang.  Speciellt roligt var det att lyssna till Björn Gusmark och Tin Mörk (från Svenska kyrkan och EFS), när de berätta om Nya sätt att vara kyrka, som hämtar sin inspiration från Fresh Expressions i England, som jag skrivit om tidigare. Björns inspirerande bok kan beställas på Nya Musik i Jönköping. Det finns så många vårtecken!

Samfundsledarna uttalar sig

Förra veckan publicerades rapporten Frikyrkokartan ritas om. Ledarna för nio olika samfund och rörelser i Sverige har nu gjort ett gemensamt uttalande om utmaningen att plantera fler församlingar än vi lägger ner. Uttalandet är publicerat både i Dagen och i Världen idag. Och idag publiceras det även här på Barnabasbloggen. Sprid det gärna vidare. Det är viktigt att det blir känt att alla samfund står bakom att det planteras nya församlingar i Sverige. Så här skriver samfundsledarna: 

Vi har tagit del av resultatet av rapporten ”Frikyrkokartan ritas om” och den ger oss både glädje och oro, samtidigt som den förnyar vårt uppdrag i att sprida evangeliet om Jesus Kristus i vårt land. Vi gläds över att grundandet av nya församlingar innebär att nya människor nås av evangeliet, inte minst i våra större städer. Vi gläds också över att den nedåtgående medlemskurvan håller på att planas ut, men vi är oroliga över att vi fortfarande lägger ner fler församlingar än vi planterar. Det vill vi ändra på.

Undersökningen visar att det är i de områden där det planteras flest nya församlingar som det totala antalet medlemmar växer.  Nya kristna gemenskaper innebär inte att redan kristna bara flyttar runt utan att nya människor nås av evangeliet och kommer till tro. Rapporten visar på en försiktigt positiv utveckling i några regioner, men i större delen av landet fortsätter den kraftiga tillbakagången i både antal medlemmar och antal församlingar.  Det finns alltså positiva tecken, men utmaningarna är fortfarande gigantiska.

Därför formas en innerlig bön hos oss som ledare för olika rörelser och samfund i Sverige. Vi ber om Guds hjälp att på ett än mer fördjupat vis ta gemensamt ansvar för att predika evangeliet, göra lärjungar och plantera församlingar i vårt land. Vår bön och längtan är att vi ska få se alltfler människor komma till tro och hitta in i både lärjungaskap och församlingsgemenskap. Här ser vi också vikten av att vi som kristenhet i Sverige verkar tillsammans oavsett vilken kyrkofamilj vi tillhör.

Rapporten ”Frikyrkokartan ritas om” lyfter fram utmaningar som ger förnyad tyngd åt det missionsuppdrag vi har fått av Herren Jesus Kristus. Vi vill fokusera våra böner och våra resurser på att göra Jesus Kristus känd, trodd och efterföljd. Därför menar vi att det är högsta prioritet att plantera nya församlingar och kristna gemenskaper över hela vårt land. Låt oss tillsammans se till att vi i fortsättningen planterar fler församlingar och gemenskaper än vi lägger ner. 

Kjell Larsson, Svenska Alliansmissionen

Daniel Alm, Pingst fria församlingar i samverkan

Erik J Andersson, Evangelisk Luthersk Mission/BV

Janne Blom, Trosrörelsen

Göran Hansen, Adventistsamfundet

Jörn Hjort, Vineyardrörelsen

Daniel Norburg, Evangeliska frikyrkan

Lasse Svensson, Equmeniakyrkan

Marie Willermark, Frälsningsarmén

Alliansmissionens missionsföreståndare Kjell Larsson blev intervjuad av Världen idag med anledningen av undersökningen och han betonar att Alliansmissionen nu satsar på att plantera nya församlingar. Vill du vara med? Läs mer här.

Arbetarna är få

Under Kristi himmelsfärdshelgen hade Alliansmissionen årskonferens på Gullbrannagården. Det var några härliga och soliga dagar med lovsång, förbön, förkunnelse, gemenskap, förhandlingar, seminarier och mycket mer. Temat i år var Guds hjärtslag och fokus var på missionsuppdraget.

Foto: Mikael Good

SAM:s avsiktsförklaring ekade genom hela konferensen.

SAM vill mission

Vi tror att mission är en ständigt pågående rörelse i världen med ursprung i Guds hjärta. Vi vill vara en aktiv del i denna rörelse i ord och handling, nationellt och internationellt. Mission är våra rötter, vår identitet och vår framtid. Gud har betalat ett pris, och vi vill utmana varandra att låta mission få kosta. 

Jag gillar verkligen den formuleringen och jag är glad att få jobba inom en missionsrörelse som Svenska Alliansmissionen.

Konferensen hade många internationella gäster från våra systerkyrkor i Afrika och Asien och bland talarna fanns bland annat Tsitsi Chauke från Zimbabwe och George Verwer från England. Det var märkligt att se hur Gud hade gett samma bibelsammanhang till båda talarna. Det var tydligt att Gud hade något viktigt att säga till SAM:s folk dessa dagar.

Paulusprogrammet - en distanskurs i församlingsplantering

Nu har vi snart genomfört det första läsåret av Paulusprogrammet. Det har gått väldigt bra och det är nio entusiastiska deltagare som nu skriver på sina slutrapporter. Nu hoppas vi att vi får ett lika bra gäng till nästa läsår, som börjar i september. Kanske är du en av dem som ska vara med. 

Paulusprogrammet är en 1-årig distanskurs i församlingsplantering. Kursen vänder sig till dig som på ett eller annat sätt är intresserad av att plantera nya församlingar. Du kanske brottas med frågan om detta är din kallelse eller redan är på gång att plantera en ny församling.  Du kanske har en vision som du inte har börjat förverkliga än. Din församling kanske ska bli moderförsamling till en ny församling. Den här utbildningen är för dig.

Deltagarna träffas på Mullsjö folkhögskola vid fyra tillfällen under läsåret. Mellan träffarna läser vi litteratur, skriver rapporter, gör fältstudier och samtalar via nätet. Den obligatoriska litteraturen omfattar ca 900 sidor och studietiden är beräknad till i genomsnitt ca 5 timmar per vecka (12,5 %). Läsåret omfattar totalt 35 veckor.

Kurstider: 5/9 – 16/12 2016, 9/1 – 26/5 2017

Träffarna på Mullsjö folkhögskola är den: 

• 3-4 okt 2016
• 14-15 nov 2016
• 9-10 jan 2017
• 27-28 mars 2017

Träffarna börjar på måndagen kl. 10.30 och slutar med lunch på tisdagen. Det betyder att man kan åka tåg från både Malmö och Stockholm på måndagsmorgonen och hinna tillbaka i god tid på tisdagskvällen.

Kursinnehåll

Kursen tar upp en rad ämnen som är aktuella i en församlingsplantering. Bland ämnena finns bland annat följande rubriker:

• Naturlig församlingsplantering
• Ledarskap i Guds rike
• Omvärldsanalys – Att förstå den kultur vi lever i
• Att leda människor till tro i vår tid
• Missionell kyrka
• Olika församlingsmodeller och strukturer

Kostnad

Undervisningen är kostnadsfri. Deltagarna betalar för litteratur, mat och logi på Mullsjö folkhögskola och resor. Kostnaden för mat och logi i enkelrum är 795 kr per träff. Endast mat kostar 415 kr.

Arrangörer: Svenska Alliansmissionen, Equmeniakyrkan region öst och Mullsjö folkhögskola.

Information och anmälan:

Svenska Alliansmissionen: Jonas Melin, jonas.melin@alliansmissionen.se, 076-190 53 88

Equmeniakyrkan: Peter Svanberg, peter.svanberg@equmeniakyrkan.se, 070-600 60 48

Intensifiera församlingsplantering - är det möjligt?

Det blev en fantastiskt bra och välbesökt årskonferens på Gullbrannagården under kristihimmelsfärdshelgen. Det var fullsatt i Skeppet på de flesta mötena och det betyder drygt 800 personer. Konferensen genomsyrades av bön, Andens vind blåste och Guds närvaro var påtaglig. Hela gården var full av människor i alla åldrar och barnkonferensen hade knappt hundra deltagare. För att ni ska förstå hur det kändes kan jag säga att det här är SAM:s Nyhem eller Torp. Ni kanske förstår jämförelsen? De stora mötena filmades och om man vill titta på dem i efterhand så finns de här.

På lördagen hade jag ett seminarium med rubriken Intensifiera församlingsplantering - är det möjligt? I programmet presenterades det så här: "SAM föddes i 1800-talets väckelserörelse. Kan SAM åter bli en rörelse där antalet församlingar ökar? Pionjärkonsulent Jonas Melin talar om vision och strategi för en ny tid."

Jag började med att peka på den snabba tillväxten inom Jönköpings Missionsförening/Alliansmissionen för hundra år sedan. Antalet predikoplatser ökade från ca 380 till 1000 på fyrtio år (1886-1927). När Alliansmissionen blev ett frikyrkosamfund på 1950-talet fanns det ca 680 församlingar och föreningar. Sen dess har antalet minskat och idag är det 165 församlingar i SAM. Är det möjligt att vända den utvecklingen? Vi är vana vid minussiffror. Vi är glada om det går med plus. Men vågar vi tro på multiplikation? Jag pekade på fyra saker som jag tror är nycklar för att SAM ska kunna bli en församlingsplanterande rörelse där antalet församlingar ökar.

1. En stor vision
Min första punkt var vikten av en stor vision. När Gud talade till Abraham sa han till honom att hans ättlingar skulle bli lika många som stoftkornen på jorden (1 Mos 13:15) och stjärnorna på himlen (1 Mos 15:5). Det var verkligen en stor vision för en man som ännu inte hade fått några barn. När Nehemja var i Persiens huvudstad Susa fick han den stora visionen att åka hem till Jerusalem och bygga upp den nedrivna staden (Neh 2:5, 12). Apostlarna var inte många, men Jesus gav dem uppdraget och visionen att gå till alla folk och till jordens yttersta gräns (Matt 28:19, Apg 1:8). En stor vision skapar drömmar och kreativitet. Vi behöver en stor vision av vad Gud kan göra. SAM har idag 165 församlingar. Vågar vi drömma om att bli 200, 300 eller 500 församlingar?

Konferens på Gullbrannagården

Idag åker jag och Kerstin till Gullbrannagården utanför Halmstad. Det är dags för SAM och SAU:s gemensamma stora konferens. Det är fullt av aktiviteter i fyra dagar och framför allt är det mycket bön. "Be ständigt", skrev Paulus till de kristna i Thessalonike (1 Thess 5:17) och det är vad vi ska göra på den här konferensen. Dessutom är det många möten, seminarier, förhandlingar, konserter och mycket annat (hela programmet finns här).

Själv leder jag ett seminarium på lördag kl. 14. Det har rubriken: Intensifiera församlingsplantering - Är det möjligt? Där tänker jag presentera några nycklar till att SAM åter ska bli en rörelse där antalet församlingar ökar. Välkommen dit. Efter konferensen kommer jag att sammanfatta seminariet här på bloggen.

I veckan kommer också en ny bok där jag är med som författare till ett kapitel. Den heter Motstånd och förvandling - Gudstjänst på självförverkligandets marknad och är utgiven av Marcus Förlag. Bakgrunden till boken är den hearing om Equmeniakyrkans nya handbok, som jag deltog i på hösten 2013. Min föreläsning där handlade om en handbok för de församlingar som ännu inte har grundats. Nu har man bearbetat och samlat föreläsningarna från hearingen och kompletterat dem med ett antal nya kapitel och skapat en ny bok om gudstjänsten. Den kommer ju lägligt och blir förhoppningsvis ett intressant bidrag i den aktuella debatten. Boken har en spretig skara författare (vem kunde tro att jag skulle skriva i samma bok som Peter Halldorf och Anders Arborelius) och flera olika perspektiv bryts. Jag har inte läst de andra författarnas bidrag än, men jag anar att mitt kapitel sticker ut med ett annorlunda och viktigt perspektiv.

Den här boken kommer jag nog inte att recensera själv. Det får andra göra.

Prioritera församlingsplantering - debattartikel i Dagen

Det är många intressanta frågor som har diskuterats på Dagens debattsidor på senare tid. Debattens vågor har gått höga både när det gäller samkönade relationer och gudstjänsternas utformning. Det är förstås viktiga frågor, men det finns de som är viktigare. Därför har jag, tillsammans med SAM:s missionsföreståndare Kjell Larsson och Lars-Gunnar Jonsson (ledare för Sverigeavdelningen), skrivit en debattartikel om det som vi tycker är en av de viktigaste frågorna för den svenska kristenheten. Det handlar om hur vi ska lyckas med det uppdrag Herren har gett oss och att vi behöver plantera nya församlingar som når nya människor över hela Sverige. Så här skriver vi i artikelns inledning.

Sverige är ett missionsfält. Många människor i vårt land har inte någon kristen gemenskap i sin närhet och inte någon större kunskap om vad det kristna budskapet handlar om. Den kristna kyrkan har fått ett uppdrag, men hur går det egentligen? Sverigeundersökningen från 2011 visade att det under perioden 2000-2010 lades ner 550 församlingar i vårt land. Under samma period planterades drygt 100 nya. Siffrorna talar för sig själva. Vi lägger ner en församling i veckan, men startar bara en ny var femte vecka. Så kan det inte fortsätta. Det behövs många nya församlingar över hela Sverige. Behoven är enorma, inte minst i våra storstäder. Vårt uppdrag är att sprida evangeliet, göra lärjungar och plantera församlingar. Det finns många intressanta och viktiga frågor att diskutera, men det här är en fråga som borde engagera alla. Vi tror att det är en överlevnadsfråga för kristenheten i Sverige.

Läs hela artikeln här: Plantera mer församlingar - nu!

Här presenterar Öyvind Tholvsen något om Sverigeundersökningen från 2011.

Paulusprogrammet - en ny distanskurs i församlingsplantering

Till hösten startar vi en ny utbildning. Den heter Paulusprogrammet och är en 1-årig distanskurs i församlingsplantering.

Namnet bygger på Paulus ord i 1 Kor 3:6, "Jag planterade, Apollos vattnade och Gud gav växten." Paulus planterade många församlingar. Han är den främste församlingsplanteraren i Nya testamentet och vi kan lära oss en hel del av honom. Därför har den här utbildningen fått sitt namn efter honom.

Paulusprogrammet är en 1-årig distanskurs i församlingsplantering. Kursen vänder sig till den som på ett eller annat sätt är intresserade av att plantera nya församlingar. Du kanske brottas med frågan om detta är din kallelse eller redan är på gång att plantera en ny församling.  Du kanske har en vision som du inte har börjat förverkliga än. Den här utbildningen är för dig.

Deltagarna träffas på Mullsjö folkhögskola vid fyra tillfällen under läsåret. Mellan träffarna läser man litteratur, skriver rapporter, gör fältstudier och samtalar via nätet. Den obligatoriska litteraturen omfattar ca 900 sidor och studietiden är beräknad till ca 5 timmar per vecka (12,5 %). Läsåret omfattar totalt 35 veckor.

Kurstider: 7/9 – 18/12 2015, 11/1- 28/5 2016

Träffarna på Mullsjö folkhögskola är den 5-6/10, 9-10/11, 18-19/1 och 11-12/4. Träffarna börjar på måndagen kl. 10.30 och slutar på tisdagens eftermiddag. Det betyder att man kan åka tåg från både Malmö och Stockholm på måndagsmorgonen och hinna tillbaka i god tid på tisdagskvällen.

Kursen tar upp en rad ämnen som är aktuella i en församlingsplantering. Bland rubrikerna finns Församlingsplanteringens ABC, Ledarskap i Guds rike, Församlingsplantering i Nya testamentet och idag, Naturlig församlingsplantering, Missionell kyrka, Olika församlingsmodeller.

Samfunden kan bidra

Detta inlägg publiceras även på Pionjärbloggen.

I april förra året hade Ed Stetzer en intressant artikelserie i Christianity Today på temat Moving Toward Church Multiplication Movements. En av de saker han tar upp är betydelsen av väl fungerande samfund som stöttar församlingsplantering. Så här skriver han bland annat:

"While rethinking involvement with denominations has become popular, abandoning them all together would be unwise. Most church planting done in West is done by denominations, not individual churches, individual Christians, or even emerging church planting networks. The same is true for U.S. church planting and the vast majority of mission work overseas. If we want to pursue a Church Multiplication Movement, we will need the enthusiastic support of denominations and denominational leaders."

När vi planterade Råslätts församlingsgemenskap gick vi inte med i något samfund. Vi fick mycket stöd från Jönköpings baptistförsamling, som var vår moderförsamling, men eftersom vi kom från många olika sammanhang valde vi att vara en fristående församling. Jag tror att en viss skepticism mot samfund (är det bibliskt att vara med i ett samfund?) också påverkade oss. Vi hade goda relationer med flera församlingar i Jönköping, men valde att inte tillhöra till ett samfund. Tio år senare insåg vi vårt behov av att tillhöra ett större sammanhang och vi anslöt oss till både Alliansmissionen och Örebromissionen (numera EFK). Det har både vi och våra samfund haft glädje av.

Idag tjugo år senare är jag anställd med ansvar för församlingsplantering i ett samfund. Nu talar jag förstås i egen sak, men jag är helt övertygad om att Ed Stetzer har rätt när det gäller samfundens betydelse för att skapa en församlingsplanterande rörelse. Flera av SAM:s systerkyrkor inom IFFEC ser sådana rörelser idag. Samfund kan förstås vara byråkratiska hinder för väckelsen, men det måste inte vara så. De kan också vara kraftfulla redskap för väckelsen. Här är några saker som ett väl fungerande samfund kan erbjuda: