tisdag 27 september 2011

Be för Yousef Nadarkhani



Dagen berättar om den iranske pastorn Yousef Nadarkhani, som hotas av dödsstraff på grund av sin tro på Jesus Kristus. Han kan avrättas redan på torsdag den här veckan. Men Gud kan göra under och befria honom. Det har hänt tidigare att fängslade kristna i Iran plötsligt har frigivits på ett mirakulöst sätt. Låt oss be intensivt för Yousef Nadarkhani de närmaste dagarna.

måndag 26 september 2011

Den dubbla utgången


Jag tror på den dubbla utgången. Det betyder att jag tror att det finns två olika möjliga slutstationer för människan efter den slutliga domen. Jesus uttryckte det så här: "Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv" (Matt 25:46). Att evigt liv betyder liv i gemenskap med Gud och varandra på den nya jorden är uppenbart, men vad betyder egentligen evigt straff? Jag avstår från att spekulera om detta, men är övertygad om att det betyder att man på något sätt för evigt blir skild från gemenskapen med Gud. Man missar målet helt enkelt.

Just nu är det många som skriver om detta. Jag har ännu inte läst någon av de nya böckerna i ämnet. Stefan Swärd har just kommit med boken Efter detta, om Guds kärlek och rättvisa, himmel och helvete.

Ray Baker, teolog som doktorerar på läran om helvetet vid Åbo akademi, kommer också med en liten bok i ämnet. Den har titeln En brinnande fråga: Nytt ljus på det yttersta mörkret och ges ut av Svenska evangeliska alliansen.

Senare i höst kommer även Rob Bells Love Wins ut på svenska med titeln Kärleken vinner.

Det är alltså upplagt för intressanta debatter och diskussioner. Det kan tyckas att frågan om eviga straff inte är så central för den kristna tron, men den är faktiskt ganska viktig. Den påverkar både hur vi ser på evangeliet och hur vi ser på Gud. Därför är det ett viktigt samtal.

Till sist vill jag rekommendera en text som jag faktiskt har läst om detta. Det är Per-Axels Sverkers artiklar som presenterar och analyserar de vanligaste alternativen i kristen teologi: 1. allas slutliga frälsning (universalism), 2. evigt lidande (helvetet) och 3. utplåning (annihilation). Han gör det mycket bra och texten finns här.

torsdag 22 september 2011

Gemenskap med Jesus Kristus


Vad är det att vara kristen? Det är inte i första hand att tro på Gud och Jesus. Inte heller är det att följa vissa bud och regler och inte heller att gå regelbundet i kyrkan och delta i kristen verksamhet. Vad är det då? Vad är det kristna livets innersta kärna?

Mitt svar är enkelt. Det är att ha gemenskap med Jesus Kristus; en personlig relation med Gud, genom Jesus. Den gemenskapen visar sig i att man tror vissa saker om Gud och Jesus, att man följer de bud som Jesus har gett oss och att man deltar i kristen gemenskap och tjänst. Men det är gemenskapen med Jesus som är kärnan.

Jesus själv säger: "Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus" (Joh 17:3).

Paulus skriver: "Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin son Jesus Kristus vår herre" (1 Kor 1:9).

Johannes är inne på samma spår i sitt första brev: "Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att också ni ska vara med i vår gemenskap, som är en gemenskap med Fadern och hans son Jesus Kristus" (1 Joh 1:3) och han fortsätter: "Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen... Att vi har lärt känna honom förstår vi av att vi håller hans bud. Den som säger: 'Jag känner honom' men inte håller hans bud är en lögnare..." (1 Joh 1:6, 2:3-4).

Jag tycker att det är väldigt tydligt. Det kristna livets kärna är att lära känna Gud genom Jesus och få en personlig relation till honom. Det handlar om att vandra med Gud, som det så vackert heter redan om Henok i 1 Mos 5:21-24.

När jag blev en personligt kristen för 37 år sedan var det just det som var den stora skillnaden. Tidigare hade jag faktiskt trott på Gud och gick i kyrkan någon gång ibland. Men den dagen lärde jag känna Jesus. Han kom in i mitt liv och det förändrade allt. Sen den dagen har jag vandrat med honom. Vi har gemenskap varje dag och han är min bästa vän.

För mig är det kärnan i vad det är att vara kristen: Att ha gemenskap med Jesus Kristus och att följa i hans fotspår. Eller som anabaptisten Hans Denck uttryckte det en gång för 500 år sedan: "Ingen kan känna Kristus om han inte följer efter honom i livet." Det är så jag vill leva.

Läs också berättelsen om en somalisk muslimsk man som lärde känna Jesus.

torsdag 15 september 2011

Oroligt i höghusförorten - en utmaning till mission


Efter en månads tystnad på Barnabasbloggen är det dags för mig att skriva något igen. Det har varit brist både på tid och goda idéer så här i terminsstarten. Jag har haft fullt upp med nya kurser och nya kursdeltagare på Mariannelunds folkhögskola. Men nu är det alltså dags att skriva igen.

Igår kväll tittade jag på Uppdrag granskning på SVT. De hade ett mycket intressant reportage om de växande problemen i Göteborgsförorten Backa; kriminella ungdomsgäng, knark, skottlossning, bilbränder, rån och misshandel blir allt vanligare och invånarna är oroliga och otrygga. Polisen kritiseras för både passivitet och övervåld. Ett mycket sevärt program om vad som händer i svenska storstäder just nu.

Jönköpingsposten berättar idag om samma sak (tyvärr finns JP inte på nätet). I höghusförorten Råslätt har oroligheter med bilinbrott och bilbränder eskalerat under senare tid. Det kulminerade häromdagen med en anlagd brand i polisens lokaler på Råslätt. Det kan man läsa om på Jnytt.se.

Frågan är hur vi som kristna ska reagera på utvecklingen. Det är lätt att fly från oroliga och otrygga områden. Det är en naturlig reaktion. Ett alternativ är att ta upp kampen och kämpa mot utvecklingen med bön och mission. De mångkulturella höghusförorterna är den största missionsutmaningen i vårt land (mer om det här) och nu behöver kristenheten rusta för att möta den utmaningen. Istället för att fly behöver vi uppmuntra kristna att flytta in i dessa områden, ja sända våra bästa arbetare dit och stötta dem på alla sätt att plantera levande församlingar där. Jag vill uppmuntra dig att be för Backa och Råslätt idag.

Urban Expression är en brittisk organisation som planterar församlingar i fattiga och utsatta storstadsområden. På söndag bildas Urban Expression Sverige vid en samling på Råslätt. Urban Expression vill samarbeta med och stötta team som vill plantera församlingar på de allra svåraste platserna. Hör av dig om du vill veta mer.

Hur bygger vi en kyrka för alla frågar Dagen idag i en artikel som mest handlar om olika gudstjänststilar och olika åldrar. Det är naturligtvis intressanta frågor. Men en församling är så mycket mer än gudstjänsten på söndagen. Församlingen är en gemenskap där man delar livet med varandra i vardagen. Det är inte först och främst attraktiva gudstjänster som behövs i de utsatta bostadsområdena, utan attraktiva gemenskaper som genom sitt sätt att leva kan visa på Guds rike och Guds kärlek. Det är sådana församlingar som kan nå nya människor. I större städer tror jag mer på många små församlingar som når olika människor, en enda stor som når alla (se artikel här).

Till sist kan jag bara konstatera att det nya samfundet Gemensam framtid tagit ett steg mot att utse en samfundsledare. Lär mer om detta här, här, här och här.