Dalit Freedom Network och holistisk mission

Idag har jag mött Joseph D'Souza. Det har skakat om mig på djupet. Jag lyssnade till honom i Korskyrkan i Jönköping när han berättade om daliternas situation i hans hemland Indien och kampen för deras befrielse från slaveri och diskriminering. Om du har sett filmen Slumdog millionaire så vet du något om daliternas situation. Om du inte har sett den tycker jag att du ska göra det.

Daliterna är Indiens kastlösa, de oberörbara, som står längst ner i samhället och lever i förtryck och slaveri. Det finns ca 250 millioner daliter i Indien. Det är 25 % av landets befolkning. På hemsidan Dalit Freedom Network presenteras daliterna så här:

"Who are the Dalits?
The Dalits, also called the “untouchables,” “outcastes,” and most recently “slumdogs,” comprise nearly one quarter of India’s society, with population estimates of 250 million people. The term “Dalit” means “those who have been broken and ground down deliberately by those above them in the social hierarchy.” Dalits live at risk of discrimination, dehumanization, violence, and enslavement through human trafficking every day. By all global research and reports, the Dalits constitute the largest number of people categorized as victims of modern-day slavery."

Joseph D'Souza är ledare för OM i Indien och leder också arbetet med Dalit Freedom Network. Han är en kristen ledare som kämpar för att ge hela evangeliet till hela människan. Han menar att kyrkan i västvärlden ofta förvanskar evangeliet till att bara handla om andliga och psykologiska frågor (förlåtelse, evigt liv, glädje och frid), när evangeliet om Guds rike också handlar om befrielse, rättvisa och fred. Han har skrivit en bok om holistisk mission. Den heter On the Side of the Angels: Justice, Human Rights and Kingdom Mission.

Dagen berättar om kampen för Daliternas rättigheter i en mycket informativ och intressant artikel i fredagens tidining. Svenske OM-ledaren Martin Ström bloggar här om Josephs möte med svenska politiker i riksdagen och på UD. Vill man stödja arbetet för daliterna kan man göra det genom OM-Sverige.

Joseph D'Souza har också en blogg som man kan läsa här.

Pingstvänner för fred och rättvisa

Jag fortsätter att skriva lite grann om fred. När jag var i England förra veckan hörde jag talas om en ganska nystartad organisation: Pentecostals and Charismatics for Peace and Justice (PCPJ). Det väckte mitt intresse.

En av initiativtagarna till PCPJ är en ung amerikansk pingstpastor vid namn Paul Alexander. Han berättar lite om sin livshistoria här.

Han har skrivit en bok om hur det amerikanska pingstsamfundet Assemblies of God gick från att vara en pacifistisk fredskyrka till att stödja militarism och USA:s krig. Boken heter Peace to War: Shifting Allegiances in the Assemblies of God.

En föreläsning han höll i Belgien 2001 finns här: Spirit Empowered Peacemaking: Toward A Pentecostal Peace Fellowship. Föreläsningen presenterades vid EPCRAs konferens och är mycket läsvärd. Den är en uppgörelse med den militarism som ofta förekommer i pingstkarismatiska sammanhang och pekar på den starka avståndstagandet från krig, nationalism, våld och vapenbruk som fanns i pingstväckelsens tidiga historia. Den försöker också formulera en pentekostal teologi för fred och föreslår bildandet av en pingstkarismatisk fredsorganisation. Detta blev senare förverkligat genom bildandet av PCJP.

Det är också värt att notera att det är genom kontakter med anabaptister och mennoniter (som tex. John Howard Yoder) som Paul Alexander upptäckte pingstväckelsens pacifistiska rötter och fick hjälp att formulera sin egen övertygelse om icke-våld, fred och rättvisa. För mig är detta ett uppmuntrande exempel på hur pingstväckelsen och anabaptismen kan befrukta varandra. Jag är oerhört tacksam för att jag lärde känna denna organisation och går idag med som medlem i den. Jag hoppas att andra svenskar följer mitt exempel.

Dagen berättar idag om en annan kristen rörelse (Operation Mission) som arbetar för rättvisa för Indiens kastlösa. Läs den mycket intressanta artikeln. Det är att vara ljus och salt i världen!

Be a Peacemaker!

Fred genom Jesus

Under mitt besök på London Mennonite Center (LMC) blev jag påmind om hur centralt begreppet fred är i Nya testamentet. Det är lätt att missa för oss som läser en svensk bibel, eftersom hebreiskans shalom och grekiskans eirene översätts omväxlande med frid eller fred beroende på sammanhanget. Då är det bättre med engelskan som översätter med peace som omfattar både frid och fred.

Nästan alla brev i NT har hälsningen nåd och frid/fred till mottagarna. Det kan låta så här: "Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus." (Fil 1:2)

När Jesus föddes sjöng änglarna om fred på jorden: "Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt." (Luk 2:14)

När Petrus talade hemma hos Cornelius sammanfattade han det hela så här: "Detta var ordet som Gud sände till israeliterna med budskapet om fred genom Jesus Kristus - han är allas herre." (Apg 10:36) Evangeliet är inte bara budskapet om nåd, det är också budskapet om frid/fred. Det handlar om frid/fred med Gud (Rom 5:1), frid/fred i relationer mellan människor (Ef 2:13-14, Rom 12:18) och frid/fred på jorden (Jes 2:4).

Jesajas profetia om fred på jorden har ofta inspirerat den kristna församlingen. Den beskriver tillståndet i det kommande Gudsriket. Jesaja skriver: "Han skall döma mellan folken, skipa rätt bland alla folkslag. De skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas för krig" (Jes 2:4). I förvissningen om att det en gång ska bli en fullkomlig fred på jorden, ber vi redan nu att Guds rike ska komma och Guds vilja ska ske på jorden, såsom den sker i himlen. Därför är det också naturligt och viktigt att församlingen verkar för fred och rättvisa, och att "vapen görs om till jordbruksredskap". Det är en del av livet i Guds rike.

Faktum är att frid/fred är vår kallelse som kristna. "Gud har kallat er att leva i frid", (1 Kor 7:15). "Låt Kristi frid råda i era hjärtan, den som ni kallades till som lemmar i en och samma kropp" (Kol 3:15). Det handlar inte om att undvika konflikter, utan om att hantera dem konstruktivt. Att leva i öppna, ärliga relationer och lösa konflikter på ett konstruktivt sätt är att leva i fred.

Tänk också på Jesusorden i Matt 5:9: "Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner." På engelska är det översättningen mer korrekt: "Blessed are the peacemakers, for they will be called sons of God" (NIV). Det handlar inte bara om att hålla fred, utan om att lösa konflikter och skapa frid/fred.

I England hittade jag den utmärkta lilla skriften Becoming a Peace Church av Alan och Eleanor Kreider. En mycket utmanande och inspirerande bok om hur man kan leva i och verka för frid/fred i den lokala församlingen. Hela boken, och ett studiematerial baserat på den, kan laddas ner här.

På LMC träffade jag också på organisationen Christian Peacemaker Teams som hade en månadslång utbildning för nya medarbetare. De arbetar i konfliktområden för att skapa frid/fred mellan människor och folk. Tre svenskar var med på utbildningen. De har en blogg där du kan läsa om deras upplevelser och tankar.

Be a peacemaker!

Bunhill Fields och John Bunyan

Nu har jag varit i England några dagar. Jag har mött många människor och fått många nya tankar. Nya idéer till blogginlägg dyker upp hela tiden, men det är lite svårt att samla tankarna och få ner något. Det kommer nog så småningom. Idag fick jag några timmar för mig själv i London och passade på att besöka Bunhill Fields. Det är en begravningsplats lite norr om London city. Från slutet av 1600-talet till mitten av 1800-talet begravdes där sådana, som stod utanför den anglikanska kyrkan och därför inte fick begravas på anglikanska kyrkogårdar. Där finns en hel rad av kändisar begravna. Jag vandrade runt bland gravarna en stund och tänkte på det pris många av dessa fick betala för sin tro.

John Bunyans grav i Bunhill Fields

Jag stannade en stund vid John Bunyans grav och mediterade över hans livsöde. Han var en enkel baptistpredikant, som satt många år i fängelse och skrev flera böcker. Den mest kända är utan tvekan klassikern Kristens resa (Pilgrim's Progress). Det lär vara en av historiens mest lästa böcker. John Bunyan dog 1688. Ett år senare fick England, som första land i Europa, religionsfrihet (någorlunda i alla fall).

Sen gick jag förbi Smithfield Square där många protestanter brändes på bål på 1500-talet. En av dem var John Bradford. En minnestavla på väggen förkunnade: "John Rogers, John Bradford, John Philpot and other servants of God suffered death by fire in the faith of Christ in the years 1555, 1556, and 1557. The noble army of martyrs praise thee." Tjugo år senare (1575) brändes två anabaptister på bål på samma plats. De var flyktingar från Holland och de avrättades av protestanter. Deras namn var Jan Pieterss och Henrik Terwoort. För dem finns det inget minnesmärke, men berättelsen om dem finns här. Tänk vad många bröder och systrar som gått före och gett sina liv för tron på Jesus Kristus.

Det är sånt jag tänker på när jag vandrar på Londons gator

På väg till England

Imorgon börjar höstlovet och jag passar på att åka till England. När jag fyllde 50 i somras fick jag pengar från lite olika håll till denna studieresa som nu blir förverkligad. Ett stort tack till alla som bidragit! Om Gud vill så blir det så här:

Jag börjar med att flyga till Birmingham. Där ska jag till International Mission Center för att delta i Crucible. Det är en utbildning för församlingsplanterare som ordnas av Urban Expression med flera. Jag hoppas på att lära mig en del matnyttigt, knyta kontakter och få nya idéer och tankar för hur man kan utbilda församlingsplanterare i Sverige.

På söndag kväll tar jag tåget ner till London. Där ska jag bo på London Mennonite Center och träffa lite folk från The Anabaptist Network. Jag hoppas på många inspirerande och lärorika möten.

En av dem jag kommer att träffa i England är Sverigeaktuelle Stuart Murray. Vi ska planera lite inför Stuarts besök i Sverige och det som i alla fall jag räknar som ett par av höstens stora händelser. Jag tänker förstås på pionjärkonferensen på Kår 393 i Stockholm den 4-6 dec och träffen för det anabaptistiska nätverket på Betel folkhögskola den 4 dec. Du är välkommen att vara med!

Jag är tacksam om du vill be för mig och min familj under min resa. Be om beskydd och kraft för varje dag, och att jag ska vara lyhörd för vad Herren vill lära mig.

Lite av varje - lördagstankar

Det är lördagkväll och jag sitter hemma vid datorn och skriver. Jag har ett projekt på gång tillsammans med några lärarkollegor på Mariannelunds folkhögskola. Inom kort blir det offentligt. Då kommer jag att skriva om det här på Barnabasbloggen. Medan ni väntar kan jag bjuda på några intressanta länkar.

SEA

Svenska Evangeliska Alliansen är en organisation som står upp för evangelikal kristen tro i vårt land. Det behövs verkligen! På deras hemsida kan man hitta mycket intressant. I den senaste veckans nyhetsbrev skriver Olof Edsinger mycket bra om Kyrkans förhållningssätt till irrlära, del 1, del 2 har också kommit i min mail, men finns inte på hemsidan ännu.

Iran

I många länder som är stängda för evangeliet pågår starka väckelserörelser under ytan. Underjordiska husförsamlingar uppstår på många håll i den muslimska världen, inte minst i Iran där antalet Jesustroende växer snabbt. En av mina iranska vänner deltog för några veckor sedan i en konferens anordnad av 222ministries, som arbetar bland iranier i hela världen. Konferensen var i ett land inte långt från Iran och många iranska troende hade tagit sig dit, för att vara med om undervisning, lovsång och gemenskap. Uppmuntrade gav de sig sedan tillbaka för att leda de underjordiska husförsamlingarna. Det finns många hjältar i Guds rike. Kristen TV och radio har en enorm betydelse för att sprida evangeliet och bygga församlingar i Iran, Afganistan och Arabvärlden. Låt oss be för våra syskon i dessa länder.

The Nines

På Mattias Neves blogg kan man läsa om The Nines. Det är ett projekt i USA där 75 kristna ledare har fått nio minuter var att dela vad de har på sitt hjärta för Guds folk i vår tid. Det finns alltså 75 niominuters youtube-klipp för den som vill lyssna. Jag har lyssnat till Neil Cole, Brian McLaren och Alan Hirsch och nog fick jag något att tänka på. Särskilt Neil Cole utmanade mig ordentligt.

Hög lön

Till sist vill jag tipsa om några artiklar i Dagen. Jag blir förvånad när jag läser om Franklin Graham och den lön han tar ut från de två kristna organisationer han leder. Man kan fundera på hur ett rimligt lönesystem ser ut i en kristen organisation. Ska man ha behovslön, alla samma lön eller ska det se ut som i världen, med högst lön för chefen och lägst lön för städerskan?

Åsa Waldau

Åsa Waldau har varit en följetång i Dagen den gångna veckan. Det har varit en stor intervju, flera artiklar (1,2,3,4) och även en ledare där Elisabeth Sandlund förklarar varför man gjort intervjun. Jag tycker ändå det är lite märkligt och onödigt att ge Åsa Waldau och församlingen i Knutby ett så stort utrymme.

Paul Kobylarz

Jag kan också konstatera att Paul Kobylarz flyttar hem till USA efter drygt 20 år som missionär i Sverige. Paul grundade organisationen Sport for Life och har gjort en mycket stor insats för att kristna i Sverige ska ge sig in i idrottsvärlden med evangeliet. Tack Paul för det du har betytt för vårt land. Du har varit en förebild för många.

Livsberättelser

En annan som betytt mycket för att människor utanför kyrkorna ska upptäcka Jesus är Harry Månsus. Han startade en gång Brommadialogen som hade ett höstmöte den gångna helgen. Där fick man lyssna till livsberättelser. Livsberättelser är ett bra sätt att berätta om vem Jesus är och vad han betyder för oss. Varje människa har en berättelse, även du. Och om du känner Jesus kan du ta en stund och fundera över hur du kan berätta om ditt liv, så att andra får syn på honom.

Ulf Ekman och kvinnliga föreståndare

På pingströrelsens föreståndardagar i Uppsala meddelar Ulf Ekman att han inte tror att det är bibliskt med en kvinnlig föreståndare i en lokal församling. Detta har orsakat starka reaktioner och en viss debatt. Med anledning av detta publicerar jag det inlägg jag skrev om detta den 29 mars i år. Här följer det inlägget, ursprungligen publicerat här.

Kvinnliga pastorer?!

I tisdags meddelade Dagen att Chatrine Carlson blir ny föreståndare i Jönköping Pingst. Det var ingen stor överraskning och hälsas med glädje av de flesta, skriver Carl-Henrik Jaktund. Beskedet har dock orsakat en debatt om det lämpliga i att kvinnor är pastorer och äldste. En del menar att detta är ett avfall från bibliska principer och bryter mot Guds ordning för församlingen.

Själv delar jag inte den uppfattningen. Jag menar att man på Bibelns grund kan hävda att både män och kvinnor kan tjäna församlingen som pastorer och äldste. Min övertygelse är att andliga gåvor och inte kön bör avgöra vilken tjänst man ska ha i församlingen och att Paulus begränsningar av kvinnans tjänst i 1 Kor och 1 Tim är kulturellt betingade.

Man kan naturligtvis inte godtyckligt förklara bort Bibelns ord med att det är kulturellt betingat. Det behövs väl genomtänkta riktlinjer för att avgöra vad i Bibeln som är alltid gällande principer och vad som är kulturellt. I den utmärkta boken Att läsa och förstå Bibeln av Gordon Fee och Douglas Stuart finns mycket bra vägledning för detta. Författarna presenterar sju punkter på sidorna 56-62 (tyvärr har översättaren missförtått punkt 4 och översatt den felaktigt). I det engelska orginalet How to Read the Bible for all its Worth är det sid 70-76. Det är en mycket bra bok om bibeltolkning av två evangelikala exegeter.

Jag har inte möjlighet att själv gå igenom bibeltexterna här utan hänvisar till andra som gjort det med en bibeltrogen utgångspunkt. På svenska rekommenderar jag det som Per-Axel Sverker har skrivit. Hans kompendium Man och kvinna som Guds avbild är kortfattat och lättläst. Den texten finns tillgänglig här och även här inbakad i en projektrapport från Göteborgs stift.

Tidigare nämnde Gordon Fee har medverkat i boken Discovering Biblical Equality: Complementarity Without Hierarchy. På 500 sidor bearbetas frågan historiskt, exegetiskt, teologiskt och praktiskt på ett grundligt sätt av olika författare. De exegetiska texterna är lysande.

En betydligt kortare text finns här: The Role of Women in Ministry as Described in Holy Scripture. Det är ett officiellt ställningstagande (Position Paper) från det amerikanska pingstsamfundet Assemblies of God. Utifrån Nya testamentets texter försvaras att kvinnor kan tjäna som pastorer och äldste i församlingarna.

Det finns också två internationella hemsidor med ett pingstkarismatiskt perspektiv som vill uppmuntra kvinnor till att stå i ledartjänster i Guds rike. Där finns också mycket intressant material som bearbetar de bibliska frågorna. Ta en titt på God's Word to Women och International Christian Women's History Project om du är intresserad.

Alla blir kanske inte övertygade av de argument som presenteras i dessa böcker och på dessa hemsidor. Om du är tveksam hoppas jag att du tar tid att läsa och begrunda. Jag hoppas också att alla förstår att man kan tro att Bibeln är Guds sanna ord och samtidigt försvara kvinnans rätt att vara pastor och äldste i församlingen.

Därför hälsar jag också Chatrine Carlson välkommen till företåndartjänsten i Jönköping och önskar henne och församlingen Guds välsignelse.