tisdag 31 december 2019

SAM - Hundraåringen som inte firades, men ändå går stark in i 20-talet. Gott nytt år!

Idag är det den sista dagen på 2019, och dessutom den sista dagen på 2010-talet. Under de senaste veckorna är det många som försökt sammanfatta 10-talet, men jag tänker inte försöka. Istället tänker jag göra en liten reflektion utifrån mitt eget tiotal, se hundra år bakåt och sen lite framåt mot 20-talet. Häng med om du har lust.

Den största förändringen i mitt liv under detta decennium var att jag började jobba inom Svenska Alliansmissionen (SAM) och dessutom blev ordinerad till pastor i mitt nya sammanhang. Tidigare var jag visserligen medlem i en församling som tillhörde både SAM och EFK, men jag var själv baptist och hade aldrig känt mig som alliansare eller upplevt Alliansmissionen från insidan. Detta förändrades 2012 då jag blev pionjärkonsulent inom SAM.

Svenska Alliansmissionen bildades 1919. Som relativt ny i det här sammanhanget trodde jag därför att det skulle bli hundraårsjubileum i år. Det blev det inte. Alliansmissionen räknar nämligen inte 1919 som sitt startår, utan 1853. Hundraårsjubileet var alltså flera år innan jag föddes.

Alliansmissionen har sina rötter i en väckelse i Jönköping under 1830 och 1840-talen. 1853 bildades Jönköpings Traktatsällskap för att sprida evangeliet i Jönköpingsregionen. Det är därifrån vi räknar vår ålder. 1861 ombildades traktatsällskapet till Jönköpings Missionsförening, som skulle verka för mission både i Sverige och i andra länder. Jönköpings Missionsförening hade verksamhet i stora delar av södra Sverige och både föreningar och församlingar var anslutna till den (s.k. biträdesföreningar).

Jönköpings Missionsförening organiserade en väckelserörelse som stod nära Svenska kyrkan och hade nära band med EFS. Under 1800-talet var det vid tre tillfällen på förslag att organisatoriskt bli en del av EFS, men så blev aldrig fallet. Inom Jönköpings Missionsförening (JM) fanns det även många som sympatiserade med frikyrkotanken och när Svenska Missionsförbundet (SMF) bildades 1878 var det en del i föreningen som drog åt det hållet. Under 1900-talets första årtionde var det flera gånger nära att JM skulle ansluta sig till SMF och bli en del av denna riksorganisation. Varje gång blev förslaget nedröstat. Jönköpingsföreningen bevarade sin självständighet och frihet åt båda hållen.

1886 uttrycktes Jönköpings Missionsförenings linje så här:

"Föreningens uppgift är att i sin mån bidraga därtill, att Kristus, den korsfäste, blir predikad till syndares omvändelse och de troendes helgande och stadfästande i Guds nåd. Allt direkt verkande för kyrkliga eller frikyrkliga intressen ligger utom föreningens uppgift."

"Verksamheten bör vara praktisk och då huvudsakligen i samma riktning som hittills. Varken kyrklighet eller frikyrklighet som sådan bör befordras utan endast själarnas frälsning. Frågan om dop och nattvard måste ligga utanför föreningens verksamhet. Biträdesföreningarna få i dessa frågor handla alldeles fritt, så ock predikanterna."

Båda citaten är hämtade från Göran Åbergs bok Enhet och frihet, sid 124.

Med tiden bildades det även ett ungdomsförbund och ett missionssällskap för yttre mission inom samma område och 1919 slogs dessa tre organisationer ihop och tog namnet Svenska Alliansmissionen. Den nya organisationen fortsatte i samma spår som de tidigare. Så här beskrev SAM:s förste missionsföreståndare situationen 1921:

onsdag 11 december 2019

Några tankar om generationsväxling och ett boktips

På senare år har jag jobbat en del med generationsväxling. Det började för några år sedan när jag läste Egil Svartdahls bok Ge det vidare - En församling för alla generationer och lyssnade till honom på en fortbildningsdag för pastorer. I veckan har jag läst boken igen och jag vill verkligen rekommendera den till alla pastorer och ledare, särskilt dem som har passerat femtio. Själv har jag passerat sextio och det är dags att lämna över huvudansvaret till nästa generation.

Jag jobbar med generationsväxling i tre olika sammanhang: min egen församling där jag hör till ledarskapet, andra församlingar som jag coachar och i samfundet där jag jobbar.

Först och främst är det alltså i min egen församling (notera att possessivt pronomen här inte markerar ägande utan tillhörighet). Vi som grundade Råslätts församlingsgemenskap i början på 80-talet är nu i sextioårsåldern och det är hög tid att träda tillbaka och lämna över hela ansvaret till nästa generation. Visst har vi tränat många nya ledare genom åren, men det är inte så lätt att släppa kontrollen över det som man själv har startat och byggt. Håkan och jag som var ledare från starten har fortfarande en stark röst i gemenskapen och vi måste medvetet träda tillbaka och låta näste generation staka ut vägen in i framtiden. Egil Svartdahls bok och föreläsningar blev en god hjälp för oss. Svartdahl menar att de som är mellan 25 och 50 år är nyckelgenerationen i en församling. De har direktkontakt med både de yngre och de äldre och det är den generationen som måste ha det största inflytandet i att forma församlingens liv, verksamhet och kulturella uttryck. Under de senaste åren har vi jobbat mycket målmedvetet med generationsväxlingen och vi är på god väg att ta det i hamn.

I mitt arbete med församlingsutveckling besöker jag många församlingar och ledningsgrupper. Frågan om generationsväxling är ofta aktuell och i många sammanhang är den akut. Jag ser fyra stora utmaningar i frikyrkoförsamlingar i Sverige.

fredag 6 december 2019

Bokrecension: Convictions av Marcus J. Borg

I somras fyllde jag 60. I present fick jag bland annat boken Convictions - How I Learned What Matters Most av Marcus J. Borg. Jag läste den direkt med stort intresse. Nu är det dags att presentera en recension. 

Marcus Borg levde 1942-2015. Han var professor vid Oregon State University och en av de ledande teologerna i USA under 1900-talet. Den här boken skrev han i samband med sin 70-årsdag och den är något av hans andliga testamente. I den sammanfattar han sitt liv och delar med sig av vad han kommit fram till. Han skriver om minnen, omvändelser och övertygelser. 
  • Minnen: framför allt från barndomen, men också från några senare perioder. 
  • Omvändelser: stora förändringar i livet och i synen på den kristna tron. 
  • Övertygelser: vad han har kommit fram till genom livet och vad som är hans slutgiltiga övertygelser.
Den var både intressant och nyttigt att läsa den här boken, Det är bra att läsa sådant som ger motstånd och utmanar det egna tänkandet. Det här är en sådan bok. Marcus Borg och jag tänker nämligen väldigt olika och han går emot mycket av det jag tror på och tycker är viktigt. 

I det första kapitlet målar Borg upp en konflikt mellan konservativ kristendom på ena sidan och progressiv kristendom på den andra. Det är en intressant och klargörande utgångspunkt. I den svenska kontexten är inte alltid alternativen så tydliga som i den här boken. Vi är försiktiga med att säga att andra har fel och söker ofta konsensus. Ibland är det positivt, men ofta är det förvirrande. Borg målar upp alternativen så tydligt att man förstår att man måste ta ställning. Det finns olika sorters kristendom som inte går att förena. Det han kallar för konservativ respektive progressiv kristendom är varandras raka motsatser och han är väldigt tydlig med var han själv hör hemma. Marcus Borg står för en progressiv kristendom. 

fredag 1 november 2019

Bokpresentation: Ett dubbelt svek

En otrygg barndom ger konsekvenser under hela livet.

Att så är fallet har jag vetat länge och det är något som blir väldigt tydligt i Mikael Hallenius nya bok om trons prövning: Ett dubbelt svek.

Mikael Hallenius skriver utifrån sin egen erfarenhet av att två gånger ha blivit lämnad av sin mamma. Först av sin biologiska mamma i Colombia och sen, som femåring av sin adoptivmamma i Sverige. Det är detta som är det dubbla sveket.

Det är det andra sveket som är det värsta och det är det som bearbetas i boken. På bokens baksida står att läsa: "Som barn blev han övergiven av sin mamma. Sveket kommer ikapp en sommar när hennes lägenhet ska städas ur. Hur har detta livssår påverkat honom? Hur har frånvaron av en förälder påverkat tron?"

På sid 27 i boken beskriver Hallenus själv vad som hände när han skulle städa ur Eva-Christinas lägenhet efter hennes död.

"Mycket kan sägas om detta. Men i efterhand ser jag det som att jag mitt i livet blev upphunnen och slagen till marken av min egen omättade mammahunger. Hon fanns inte där för mig. Men det svikna barnet och den arga tonåringen fanns kvar och behövde hanteras av den vuxne mannen. Det blev för mycket. Jag orkade inte." 

fredag 25 oktober 2019

Bokpresentation: Drömmen om en Jesusrörelse

Idag vill jag presentera en ny bok om mission i Sverige. Den är skriven av Richard Hultmar, som är pastor i Korskyrkan i Stockholm och den har titeln Drömmen om en Jesusrörelse.

Utifrån sina egna erfarenheter från pionjärmission i Ryssland och församlingsplantering i Sverige beskriver Richard Hultmar drömmen om hur en Jesusrörelse i Sverige skulle kunna se ut i vår tid. Han hämtar också inspiration från en snabbväxande församlingsrörelse i Indien och författaren och missionsstrategen Steve Addison. Först och främst bygger han dock på Nya testamentets vittnesbörd om Jesus och den tidiga församlingsrörelsen.

I åtta välskrivna och utmanande kapitel går Hultmar igenom de tre centrala delarna i missionsuppdraget, nämligen att dela evangeliet, träna lärjungar och plantera församlingar. Varje kapitel handlar om ett steg i processen. Kapitelrubrikerna avslöjar vad det handlar om:

  1. Hör kallelsen
  2. Se behoven
  3. Kontakt med skörden
  4. Dela evangeliet
  5. Träna lärjungar
  6. Samlas i en församling
  7. Multiplicera ledare
  8. Tillämpning

fredag 30 augusti 2019

Se på himlens fåglar, del 2

I min förra text berättade jag om mitt nya intresse för fågelskådning. Här kommer nu de tre sista punkterna i min predikan om vad Bibeln säger att vi kan lär oss av fåglarna. 


3. Bekymra er inte
Det är lätt att bekymra sig för framtiden, för mat, kläder och pengar. Detta talar Jesus om i Lukasevangeliet tolfte kapitel.  "Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta, eller för er kropp, vad ni ska klä er med", säger han (Luk 12:22) och fortsätter sedan. ”Se på korparna. De varken sår eller skördar, de har varken förråd eller lada, ändå föder Gud dem. Hur mycket mer värda är inte ni än fåglarna” (Luk 12:24). Gud försörjer korparna och ser till att de får vad de behöver. De arbetar inte, sår inte och skördar inte. På samma sätt ska Gud ta hand om oss, så vi behöver inte bekymra oss för morgondagen. Vi är mer värda än fåglarna.     
           
Detta betyder inte att vi inte ska arbeta för att försörja oss, planera för framtiden, så och skörda. Korparna gör det Gud har skapat dem för och han tar hand om dem. Om vi gör det han har skapat oss till kommer han att ta hand om oss. Vi ska arbeta för att försörja oss (se t.ex. Ef 4:28, 1 Thess 4:11-12, 2 Thess 3:10), men vi ska inte bekymra oss för mat och kläder. Det är det som är poängen.

I vers 31 säger Jesus att det är om vi söker Guds rike, som han också ska ge oss allt vi behöver. Det finns ett villkor för löftet. Han säger inte att Gud ska ta hand om oss vad vi än gör, utan att han ska ta hand om oss ifall vi söker Guds rike och gör hans vilja. Här är det också viktigt att betona att detta är ett löfte till gemenskapen. Det gäller oss tillsammans, inte bara individuellt. Gud tar hand om oss som gemenskap och vi ska ta hand om varandra. Det är inte bara jag och Jesus. Att leva i en gemenskap ger trygghet inför framtiden. Vi vet att vi har en Gud som tar hand om oss och en familj som ställer upp. Därför behöver vi inte bekymra oss. 



Gud tar hand om gråsparvarna, foto: pixabay

måndag 26 augusti 2019

Se på himlens fåglar, del 1

Efter ett långt sommaruppehåll är det dags att börja blogga igen.Jag har lagt 60-årskrisen bakom mig (den skrev jag om och bearbetade i våras) och nu ser jag framåt istället. Om Gud vill så får jag leva och tjäna honom många år till. Ett sett att hantera livets gång är att skaffa nya intressen och i år har jag och Kerstin gjort det. Vi har blivit fågelskådare. Under sommaren har vi vandrat omkring i naturreservaten i Jönköpingstrakten och skådat fåglar. Det har varit väldigt roligt. Jag har upplevt den helande kraften i naturen på ett nytt sätt och det är väldigt bra för relationen att hitta ett nytt gemensamt intresse när man varit gifta i 40 år.

Sen är det ju faktiskt så att Jesus uppmanade människorna att titta på fåglarna. "Se på himlens fåglar", sa han (Matt 6:26) och det har jag gjort i sommar.

En stork skulle jag gärna vilja se, foto pixabay

Job säger att Gud talar till oss genom djuren och fåglarna. "Fråga djuren, de kan lära dig, himlens fåglar kan ge dig svar" (Job 12:7). Bibeln talar på många ställen om vad vi kan lära av fåglarna och min första predikan efter sommaren handlade om detta. I predikan tog jag upp fem olika lärdomar. Här presenterar jag de två första. Fler kommer senare.

1. Förstå den rätta tiden
"Till och med hägern i skyn vet sin bestämda tid, turturduvan och svalan vet när de ska återvända. Men mitt folk känner inte till vad Herren kräver" (Jer 8:7). Folkbibeln har stork istället för häger och lägger till trana. Hursomhelst handlar det om att fåglarna känner in tiden. De vet när det är dags att flytta. Men Jeremia klagar på att Guds folk inte förstår vad Gud kräver, vad Gud vill. Fåglarna vet vad Gud vill och gör det i rätt tid. På samma sätt bör vi läsa av tiden och förstå tiden. Förstå när det är rätt tid att göra saker, säga saker, ändra på saker. Förstå att göra Guds vilja i rätt tid.