onsdag 14 februari 2018

När ni fastar...

"När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna..."

Jesus verkar utgå ifrån att fasta är något som hans lärjungar praktiserar. När han talar om detta i Matteusevangeliets sjätte kapitel verkar fasta vara en lika självklar praktik som att be eller ge gåvor. Han säger: "När du ger en gåva...", "när ni ber..." och "när ni fastar...", inte om (se Matt 6:2, 5, 7, 16).

Idag börjar den period under kyrkoåret som kallas fastan. Den pågår i fyrtio dagar fram till påsken. Därför skriver jag lite om fasta idag. Jag tror nämligen att det är en viktig kristen praktik, både under den här perioden och under hela året.

När jag var ung fastade jag regelbundet, oftast ett dygn i taget. Sen slutade jag att fasta av någon okänd anledning (bekvämlighet kanske). När jag sen fick diabetes (typ 1) fick jag höra att jag inte kunde fasta, så då slog jag bort det helt. För några år sedan förstod jag att jag mycket väl kan fasta korta perioder även med diabetes och nu har jag regelbundet 24-timmars fasta. Det är mycket välgörande till ande, själ och kropp.

Hur fastar man?
  • Normalfastan är att helt avstå från att äta under en period. Under normalfasta dricker man bara vatten och eventuellt även annan dryck. När jag fastar i ett dygn är det så jag gör. 
  • Om man av hälsoskäl inte kan eller bör fasta (t.ex. om man har haft ätstörningar, är sjuk, är gravid eller ammar, inte är fullvuxen m.m.), kan man istället fasta på annat sätt och avstå från sådant som man normalt ägnar sig åt (t.ex. media, TV, dator).  
  • Man kan också ha en partiell fasta och avstå från vissa mål eller t.ex. kött och sötsaker. Det är så många fastar under fasteperioden från idag fram till påsk.
  •  Mediafasta kan förresten vara en nyttig praktik för alla, och jag noterar att det är flera som praktiserar även det under fasteperioden. 
Varför ska man då fasta? Det finns flera goda skäl. Här är några som jag tänker på.

måndag 12 februari 2018

En nationell vision för församlingsplantering

Förra veckan var jag på en konferens, eller kanske snarare en konsultation, i Berlin om församlingsplantering i Europa. Missionsledare från 27 av Europas länder var där och dessutom några internationella gäster. Totalt var det cirka 170 deltagare. Från Sverige var vi nio personer och vi representerade sex olika sammanhang (EFK, SAM, Pingst, EFS, EK och FA).

Konferensen arrangerades av NC2P, vilket utläses National Church Planting Process. Det är en europeisk arbetsgrupp som inspirerar till församlingsplantering och utmanar kristna i alla länder i Europa att ha en gemensam nationell vision och process för att nå sitt land med evangeliet genom att (bland annat) plantera nya församlingar.

Första kvällen fick vi göra en lägesbeskrivning av situationen när det gäller församlingsplantering och församlingstillväxt i vårt land med hjälp av färgkoder. På bilden till höger kan du se hur vi bedömde läget i Sverige. Grönt betyder bra, gult betyder på gång och rött betyder dåligt.

  • Vi är på gång att forma ett nationellt ledarskap för församlingsplantering. 
  • Vi har bra information om läget och bra koll på statistiken. 
  • Vi har börjat med gemensamma nationella samlingar. 
  • Vi håller på att få på plats bra system för rekrytering, träning och coachning (t.ex. M4). 
  • Vi har ett bra samarbete mellan samfunden. 
  • Antalet församlingar minskar drastiskt (rött)
  • Antalet medlemmar minskar inte längre, utan det verkar vända (orange). 


onsdag 31 januari 2018

Bokpresentation: In Search of Ancient Roots

Ibland blir man hittar man en bok som verkligen ger nya perspektiv och utmanar invanda tänkesätt. Det här är en sådan bok och jag avslutar läsningen med stor tacksamhet. Boken heter In Search of Ancient Roots - The Christian Past and the Evangelical Identity Crises (finns även som pocket). Den kom ut förra året och är skriven av Kenneth J. Stewart, som är presbyterian och professor i teologi med ett särskilt intresse för kyrkohistoria. 

Boken tar sin utgångspunkt i det faktum att en hel del evangelikala ledare har lämnat den evangelikala rörelsen och anslutit sig till den Katolska eller den Ortodoxa kyrkan. Författaren utgår mycket från situationen i Nordamerika, men vi vet ju att samma sak sker även i Sverige. Därför är den här boken väldigt intressant även från ett svenska perspektiv.

Ett av skälen till dessa övergångar är enligt författaren att den protestantiska och evangelikala kristenheten upplevs som historielös medan de Katolska och Ortodoxa kyrkorna erbjuder en lång historia och kontakt med kyrkofäderna. Det är denna utmaningen som boken tar sig an.

I bokens första halva driver författaren två teser. För de första försöker han visa att olika evangeliska (eng: evangelical) rörelser har funnits genom hela kyrkohistorien och inte är ett modernt fenomen. För det andra visar han att protestantiska och evangelikala teologer har varit ledande i studiet av fornkyrkan och kyrkofäderna ända sen 1500-talet. Han lyfter fram betydande protestantiska forskare inom området från varje århundrade fram till 1900-talet. Enligt författaren var det först under mellankrigstiden på 1930-talet, som det blev en förändring och studiet av kyrkofäderna försummades, och han menar att detta lett fram till att en stor del av den evangelikala rörelsen tappat kontakten med kyrkans tidiga historia. Detta var för mig en mycket intressant läsning.

lördag 27 januari 2018

Bussresa till anabaptismens rötter

Jag har varit intresserad av anabaptismen i fyrtio år, men jag har aldrig besökt de historiska platserna i Centraleuropa där den anabaptistiska rörelsen föddes. I sommar hoppas jag att det äntligen blir av. Jag ska nämligen vara med och leda en bussresa i de första anabaptisternas fotspår den 10-16 juni 2018. Resan går via Tyskland och Frankrike till Schweiz och vi besöker bland annat för anabaptismen viktiga historiska platser som Strasbourg, Zürich och Schleitheim. Nu hänger det på att vi får tillräckligt många anmälningar för att att resan ska bli av. Resan arrangeras av Exodusresor. Hela programmet och övrig information om resan finner du här: Baptistiska rötter.


















Under de svåra förföljelserna var det många anabaptister som gömde Emmental i Schweiz. En lokal guide tar med oss till de viktigaste platserna.



















Många anabaptister samlades i Strasbourg där friheten var något större än i andra städer. Flera av de mest kända anabaptistiska profilerna tillbringade någon tid i Strasbourg, bland annat Michael Sattler och Pilgram Marpeck. En lokal guide berättar om reformationen i Strasbourg och tar oss med i anabaptisternas fotspår.

Välkommen med på denna spännande resa!

söndag 21 januari 2018

Anabaptismens födelsedag

Idag är det anabaptismens födelsedag. Det är en dag jag brukar uppmärksamma varje år. Det var nämligen den 21 januari 1525, som det första kända vuxendopet ägde rum under reformationstiden och det är just den händelsen som brukar räknas som startskottet för den anabaptistiska rörelsen. Jag har skrivit mer om detta här: Anabaptismens första dop.

De flesta av mina läsare vet om att jag är intresserad av anabaptismen. När det gäller anabaptismen är jag kanske rentav en nörd. Jag är nämligen övertygad om att den inte bara är historiskt intressant, utan att den också har något viktigt att bidra med till oss som är kristna i Sverige på 2000-talet.

Denna kristna rörelse från 1500-talet är relativt okänd för de flesta, och om den inte är okänd så är den för det mesta missförstådd och ökänd. Därför är ett av mina stora mål i livet att göra anabaptismen både mer känd och bättre förstådd. Hur gör jag då detta?

För det första undervisar och föreläser om anabaptismen så ofta jag får möjlighet. Hör av dig om du är intresserad.

För det andra skriver jag om anabaptismens historia och teologi här på Barnabasbloggen.

För det tredje skriver jag ibland på hemsidan anabaptist.nu som drivs av Nätverket Anabaptist.

För det fjärde var jag med och skrev boken Aldrig mer tillbaka gå, som kom ut i höstas och presenterar anabaptismen för en svensk läsekrets. Boken har vad jag känner till hittills fått tre recensioner.



För det femte skriver jag debattartiklar ibland för att aktualisera anabaptismen. De senaste hittar du här:

fredag 5 januari 2018

En illustration av församlingen

Bilder kan vara ett bra sätt att förmedla kunskap. Vår kultur är i hög grad visuell, vilket även Mike Breen tog fasta på när han skapade LifeShapes, som ett visuellt verktyg för lärjungaträning. Mike Breen använder till exempel triangeln för att illustrera församlingens tre relationer; UPP, IN och UT, relation till Gud (upp), till varandra (in) och till världen (ut).

När vi planterade församlingen på Råslätt i början av 80-talet använde vi pilar för att illustrera dessa tre dimensioner i församlingens liv. En pil uppåt, en pil inåt och en pil utåt. Beskrivningen av den första församlingen i Jerusalem i Apg 2:41-47 var avgörande för oss och jag har gjort en bild som illustrerar fem (eller sex) viktiga sanningar om församlingen som finns i denna text. Den brukar jag ofta använda när jag undervisar om församlingen. Att Jesus är grunden för församlingen sägs inte uttryckligen i Apg 2, men det är underförstått. Paulus skriver det i klartext i 1 Kor 3:11. "Ingen kan lägga en annan grund än den som redan finns, och den är Jesus Kristus." 


På den grunden byggs församlingen. de två grundblocken i bygget är dels apostlarnas undervisning, d.v.s. Bibelns ord och dels den personliga tron och överlåtelsen hos medlemmarna. På den grunden levs församlingslivet i tre dimensioner, tre riktningar, som kan beskrivas med orden tillbedjan, gemenskap och mission, eller som Församlingens DNA: Dynamisk gudsrelation, nära gemenskap och apostoliskt uppdrag.

Jag tycker att den här bilden på ett bra sätt fångar in det som står i Apg 2:41-47. Vad tycker du?

Så här lyder texten:

fredag 29 december 2017

Bokpresentation: Building a Discpling Culture

För en dryg månad sedan skrev jag om LifeShapes som då var ett helt nytt begrepp för mig. Sen dess har flera hört av sig och berättat att de har jobbat med LifeShapes och att det på svenska har fått namnet Livsmönster. En av Mike Breens tidiga böcker om LifeShapes har också kommit ut på svenska med titeln Ett passionerat liv (den är utgiven 2006 och går att beställa från Tin MörkNya sätt att vara kyrka).

Nu har jag också läst den senaste utgåvan  av Mike Breens bok Building a Discipling Culture (3rd edition), som är själva grundboken för LifeShapes. Det har gett mig lite bättre koll på vad LifeShapes är för något och här kommer en presentation av boken.

Building a Discipling Culture handlar om hur man gör lärjungar och hur man skapar en församlingskultur där lärjungar formas. Boken har tre delar.

Den första delen förklarar vad lärjungaskap innebär och ger oss grunderna. Författaren tar sin utgångspunkt i hur Jesus tränade sina lärjungar genom att ge dem både inbjudan till gemenskap och utmaning till efterföljelse. En församling behöver vara stark både på  gemenskap och på utmaning. Gemenskap utan utmaning riskerar att leda till lättja. Utmaning utan gemenskap riskerar att leda till utbränning. Jesus hade en god balans mellan dessa båda aspekter och därför kunde han träna lärjungar. Ett kapitel i den första delen handlar om lärande. Författaren menar att det behövs tre saker för att vi verkligen ska lära oss ordentligt. Vi behöver information och kunskap, vi behöver praktisera det vi lär oss, och vi behöver en gemenskap där vi socialiseras in i det vi ska lära oss. Dessa tre aspekter måste samverka i lärjungaträning och alla tre måste finnas i en församlingskultur som gör lärjungar.