lördag 10 oktober 2020

Video: Jesus och vår tids andliga längtan


Idag har Svenska Alliansmissionen haft sin årskonferens digitalt. Den brukar vara på Gullbrannagården under Kristi himmelsfärdshelgen, men på grund av pandemin blev den först uppskjuten till hösten och sen även flyttad online. Jag medverkade med ett förinspelat seminarium på 15 minuter, som släpptes på Youtube kl. 14.00 idag. Jag talar om att Jesus är svaret på vår tids andliga längtan och inspirerar till att dela evangeliet och ta missionella initiativ. 

Tanken är att man ska kunna använde den här filmen i hemgrupper och husförsamlingar. Jag tar upp fyra olika ämnen och de landar alla i ett par samtalsfrågor, som man kan prata om när man har tittat på filmen. Detta är frågorna: 
  1. Var kan ni se en andlig längtan i ert område? Hur ser ni den? 
  2. Vilka frågor brottas människor med i vår tid? Vilka anknytningspunkter för evangeliet kan ni se hos människor i Sverige idag? 
  3. Känner ni igen de fyra barriärerna? Hur kan vi hjälpa varandra att bryta barriärer och bli mer frimodiga att tala tro med människor?  
  4. Vilka platser eller sammanhang finns i er närhet där ni kan ta ett missionellt initiativ? Vad skulle ni kunna göra där? 
Jag hoppas att många ska lyssna till seminariet och att det blir goda samtal runtom i landet. Jag hoppas också att det leder till nya missionella initiativ. Det behöver vi. 

Du kan se bibelstudier, seminarier, gudstjänst och konsert från årskonferensen här

måndag 5 oktober 2020

Församlingsliv i coronatider - en utmaning

I söndags firade jag gudstjänst med min församling. Det var varm gemenskap, härlig lovsång och god förkunnelse om att leva i försoningens tjänst. Dessutom firade vi en corona-anpassad nattvard. Jag tror att det var första gången jag deltog i Herrens måltid sen i mars och det var likadant för de flesta i församlingen. Det var välsignat. Jesus var där och vi blev berörda. 

När corona-pandemin bröt ut i mars flyttade vi våra gudstjänster online. Jag och många andra tyckte att det fungerande överraskande bra. Vår församling samlas även i olika husförsamlingar och min husförsamling flyttade online och möttes via Zoom en gång i veckan och även det kändes helt ok under några månader. I efterhand kan jag se att det också skapade ett problem som vi nu måste hantera. 

I augusti började vi samlas till gudstjänst igen. De första 50 får komma in och sen blir det lapp på luckan. Det har fungerat utmärkt. Eftersom vi också livestreamar gudstjänsterna för dem som är i riskgrupp, har symptom eller inte kan komma av andra skäl, så har det inte kommit mer än 50 någon gång än.  Efter sommaren har vi också börjat samlas fysiskt med husförsamlingen igen. Vi håller avstånd och låter bli att kramas. 

När vi började samlas igen märkte jag det nya problemet. Visst har jag saknat både gudstjänster och husförsamling under corona-tiden, men samtidigt har det smugit in en viss bekvämlighet. Jag har helt enkelt vant mig vid att inte gå till kyrkan på söndagen och att inte samlas med husförsamlingen på onsdagskvällen. Det är ju lite bekvämare att bara sätta på datorn och följa med online. Och vi människor vill ju gärna att det ska vara bekvämt, eller hur?

Även i söndags kändes det segt att gå iväg till kyrkan på eftermiddagen (vår församling samlas kl. 16 i Råslättskyrkan). Jag var lite frestad att sätta på datorn istället, men kom iväg i alla fall. När jag mötte församlingen, sjung lovsångerna, lyssnade till predikan, bad och delade brödet och vinet tillsammans med bröder och systrar kände jag att det här är viktigt. Det är viktigt med goda vanor. Den kristna tron och det kristna livet bärs av goda praktiker och goda vanor. Att mötas i en husförsamling eller hemgrupp och att fira gudstjänst hör till dessa goda vanor. Jag behöver få ordning på detta igen. Det går inte av sig självt. 

Vi får ju inte precis stöd från vår kultur när det gäller att gå på gudstjänst eller husförsamling, snarare tvärtom. I fredagens Dagen skrev Joel Halldorf en intressant ledare om att det anses allt mer udda att gå i kyrkan. Jag citerar från artikeln: 

fredag 25 september 2020

Bokpresentation: Vi planterar nya församlingar

Det är en speciell glädje när man går i mål med ett projekt som man jobbat med under lång tid. Den känslan fick jag uppleva i tisdags förra veckan när vi hade bokrelease för den nya boken Vi planterar nya församlingar - 12 berättelser från hela Sverige

Vi har länge pratat om att det behövs fler böcker på svenska om att plantera nya församlingar. Helst ska det vara böcker som är skrivna av personer som bor i Sverige och utgår ifrån den svenska kontexten. Visst är det viktigt att få input från den internationella scenen och det finns mycket bra litteratur på engelska, men vi behöver också producera egen litteratur som visar hur principerna kan tillämpas i vår kulturella kontext. 

För ett år sedan föddes idén att samla berättelser om hur nya församlingar vuxit fram i Sverige på 2000-talet. Initiativet kom från Vidares arbetsgrupp för litteratur, som består av mig, Peter Svanberg och Julia Wellstam. Vi tre är också redaktörer för boken. Tanken var att samla berättelser om nya församlingar från hela landet och från många olika samfund (nätverket Vidare består av 10 olika samfund och missionsorganisationer som planterar församlingar i Sverige). Dessutom ville vi att flera olika församlingsmodeller och arbetssätt skulle vara representerade. Det här skulle vara en bred bok som många kan få glädje av. 

Nu finns boken i bokhandeln och jag är mycket nöjd med resultatet. Vi har samlat tolv inspirerande och lärorika berättelser, skrivna av personer som själv har varit med och planterat församlingarna. Därav titeln Vi planterar nya församlingar. I boken kan du läsa om Frälsningsarmén i Strängnäs, Nygårdskyrkan i Skäggetorp, Linköping, Eklesia husförsamlingsnätverk i Örebro, Umeå Vineyard, Home Church i Karlstad, Kärrtorpskyrkan i Stockholm, Tjugofyrakyrkan i Flemmingsberg, VOIS i Norrköping, Borås Cafékyrka, G2 i Helsingborg och Malmö huskyrka. Berättelsen från Malmö handlar om en församlingsplantering som fick läggas ner efter tio år och om hur man avslutar på ett bra sätt. Vi tycker att det är viktigt att boken är ärlig och visar på alla de utmaningar och svårigheter som finns i en församlingsplantering. Det blir inte alltid som man drömmer om och hoppas på. Därför ville vi att ett kapitel skulle handla om en nedlagd församlingsplantering. Det viktigaste skälet att plantera nya församlingar är att nå nya människor med evangeliet och därför innehåller nästan alla kapitel ett vittnesbörd från någon som kommit till tro i den planteringen. 

onsdag 12 augusti 2020

Efter Knutbydebatten: Ordet och Anden

I mitt förra inlägg gjorde jag några reflektioner om den pingstkarismatiska miljön och skrev om hur vi jobbade på Mariannelunds folkhögskola för att skapa en sund andlig miljö där det fanns utrymme för att praktisera Andens gåvor. I den här texten fortsätter jag på samma tema. 

"Ni tar fel, för ni förstår varken Skriften eller Guds makt" (Matt 22:29)

Så inleder Jesus sitt svar när några saddukeer försöker sätta dit honom med en knepig fråga om uppståndelsen från de döda. För mig har detta Jesusord blivit något av ett motto, som jag har levt med under många år. Det vill jag berätta om här. 

På vårterminen 2000 startade vi på Mariannelunds folkhögskola den nya kursen BibelTjänst. Jag var med och utformade kursen och fick själv ta ansvaret för ett ämne som vi kallade för Ordet och Anden. Ovan nämnda bibelord var min nyckelvers för ämnet. Jag tänkte så här: Saddukeerna förstod varken Skriften eller Guds makt, och därför tog de fel och kom vilse. Då borde ju motsatsen gälla. Om man vill komma rätt behöver man både förstå Skriften och Guds makt. 

Om man ska överföra detta till vår situation är Skriften naturligtvis Bibeln, både Gamla och Nya testamentet. Guds makt syftar på Guds kraft, som ju också är Andens kraft. Eller uttryckt på ett annat sätt: Det handlar om Ordet och Anden. Om man vill komma rätt som kristen, som församling och som rörelse måste man lära känna och förstå både Ordet och Anden. Saddukeerna missade på båda punkterna och därför kom de riktigt snett. Men man kan också komma snett på grund av ensidighet. En del rörelser betonar bara Andens verk och försummar Ordet och det leder till vissa typer av problem. Andra rörelser betonar bara Ordet och läran och försummar Andens verk och det leder till andra typer av problem. Om vi vill bygga en sund församling eller rörelse behöver vi både Ordet och Anden. Det var därför jag villa ha det här ämnet i BibelTjänst. 

Vad gjorde vi då i ämnet Ordet och Anden

fredag 7 augusti 2020

Efter Knutbydebatten: Några reflektioner om den pingstkarismatiska miljön

Den här texten tillägnas alla kursdeltagare som gått BibelVäxa eller BibelTjänst på Marre under min ledning. Det skulle vara intressant om några av er vill kommentera texten. Ni får en utmaning i avslutningen. 
Huvudbyggnaden på Mariannelunds folkhögskola

I början på sommaren sändes Uppdrag gransknings mycket intressanta dokumentärserie om Knutby. Därefter startade en intressant debatt om orsakerna till händelserna i Knutby och vilka lärdomar kristenheten i allmänhet och pingströrelsen i synnerhet kunde dra av dem. Lars Gunther har gett en bra översikt över debatten och kommenterat den på sin blogg: Knutby fascinerar och förfärar men debatten förvirrar

Personligen har jag haft en paus i bloggandet under sommaren, men nu är det dags att dela några personliga minnen och reflektioner. En av de texter som berört mig mest under sommaren var en artikel i Sändaren med rubriken: Det hade kunnat vara vår pingstförsamling. I den berättar 17 personer om sin uppväxt i pingstförsamlingar på 1990-talet. Det är ett skakande vittnesbörd och det fick mig att tänka tillbaka på mitt liv och särskilt på min tid som bibellärare på en av pingströrelsens folkhögskolor. Den här texten handlar alltså inte om Knutby eller om Knutbydebatten, utan är några glimtar från min egen erfarenhet av den pingstkarismatiska miljön. Det började för 45 år sedan.  

Som nykristen tonåring drogs jag in i den karismatiska rörelsen i mitten av 70-talet. Jag blev uppfylld av den helige Ande, talade i tungor, profeterade och bad för sjuka. Den pingstkarismatiska miljön blev tidigt min andliga hemvist och det är jag tacksam för. Samtidigt blev jag tidigt medveten om att denna miljö också hade sina faror och problem. Redan som tonåring stötte jag på auktoritära och manipulativa ledare, överandlighet, manipulativa profetiska budskap, osund undervisning, överdrivna löften om helande och ekonomisk framgång, bibelord ryckta ur sitt sammanhang och sammanfogade på det mest fantasifulla sätt. Som ung kristen var det inte lätt att orientera sig, särskilt som sunt och osunt kunde blandas i samma sammanhang. Jag var på sommarkonferens på Jutatorpet några gånger i mitten av 70-talet. Jutatorpet var Jesusfolkets gård i hjärtat av Småland. Det var en viktig plats för mig och än idag kan jag säga att jag fick med mig flera bra saker därifrån. Samtidigt kan jag konstatera att en del av det jag hörde och såg där var riktigt osunt. 

Jag har alltid varit en läsare och en tänkare, och är lite skeptisk till min natur. Därför blev jag tidigt medveten om farorna i den karismatiska miljön och har ofta varit avvaktande och prövande när det har kommit nyheter. Jag var t.ex. mycket skeptisk när Ulf Ekman startade Livets Ord i början på 80-talet. Jag hörde honom ett par gånger och läste en del litteratur som kom från det sammanhanget och kände  att det var något som inte stämde. Vi startade församlingen på Råslätt samma år som Livets Ord startade i Uppsala, men det fanns ingen koppling mellan oss. Tvärtom markerade vi en tydlig distans till Livets Ord och trosförkunnelsen. Vi var en församling som praktiserade Andens gåvor, men vi hade en helt annan teologi. Jag kan också konstatera att vi tappade en del av vår frimodighet i det karismatiska på grund av den debatt som följde i spåren av Livets Ords etablering. Men då kom John Wimber till Sverige.  

fredag 29 maj 2020

Paulusprogrammet 2.0 - en distanskurs om missionella initiativ och nya sätt att vara kyrka

Hösten 2015 startade vi Paulusprogrammet. Det är en ettårig distanskurs om församlingsplantering på Mullsjö folkhögskola och den har i fem år drivits gemensamt av Alliansmissionen och Equmeniakyrkan. Ett 50-tal kursdeltagare har genomfört kursen under dessa år och den har gett ringar på vattnet i olika sammanhang. Den här veckan ska årets klass skicka in sina slutrapporter.

Till hösten bjuder vi in till en ny kurs, men i ett uppdaterat format. Kursen kallas från och med nu Paulusprogrammet 2.0 och det är flera förändringar som har skett. Vi har breddat innehållet, vi har nya lärare och kursen arrangeras numera endast av Mullsjö folkhögskola och Svenska Alliansmissionen.

Breddat innehåll
Kursen handlar numera inte bara om församlingsplantering, utan både om att starta nya församlingar och att arbeta med förändring och utveckling i gamla församlingar. Vi kommer också att lägga mer fokus på att nå nya människor och att dela evangeliet. Så här presenteras kursen på hemsidan:

Paulusprogrammet är en 1-årig distanskurs om hur vi kan nå ut med evangeliet och bygga församlingar i Sverige idag. Den handlar både om att starta nya församlingar och att utveckla gamla. Kursen vänder sig till dig som är intresserad av missionella initiativ och nya sätt att vara kyrka. Du kanske är på gång att plantera en ny församling eller jobbar med utveckling och förändring i en gemenskap som funnits i många år. Du kanske står i en återplantering av en gammal församling som hotas av nedläggning. Du kanske brottas med din kallelse eller har en vision som du inte har börjat förverkliga än. Din församling kanske ska bli moderförsamling till ett nytt initiativ. Om något av detta stämmer på dig så är den här  kursen för dig. 

fredag 17 april 2020

Lärdomar från Jesus om församlingsplantering

Häromveckan presenterade jag boken Global Church Planting och de fem faser i en församlingsplantering, som behandlas i den. Här kommer nu ytterligare en lärdom från boken. I ett kapitel behandlas den bibliska grunden för församlingsplantering och författarna börjar med att lyfta fram fyra lärdomar från Jesus undervisning. Att börja i evangelierna och inte i Apostlagärningarna är något jag själv brukar betona när jag talar om församlingsplantering och jag tycker att det är intressant att även dessa författare gör det. Det här är deras fyra viktiga lärdomar från Jesus när det gäller mission och församlingsplantering.

Utbreda Guds rike
Jesus talade mycket om Guds rike och hur det kom till jorden genom honom. Att förstå vad Guds rike handlar om är viktigt för att förstå församlingens uppdrag. Mission handlar om att vittna om Guds rike, leva i Guds rike och utbreda Guds rike. Det handlar om att Jesus får vara kung på alla områden i livet. Att plantera församlingar handlar om att forma gemenskaper som vittnar om och återspeglar Guds rike.

Läs mer om detta här:
Sök först Guds rike
Guds rike
Creating Communities of the Kingdom