söndag 9 juli 2017

Eskatologi, del 3: Tusenårsriket

Här kommer tredje delen i min serie om eskatologin, det vill säga läran om de yttersta tingen. Serien bygger på mina beryktade stenciler från tiden som bibellärare på Mariannelunds folkhögskola. Nu har vi kommit fram till en av de mest komplicerade frågorna: tusenårsriket. Jag presenterar de fyra vanligaste tolkningsmodellerna. Meningen är att du ska läsa bibeltexterna och fundera vidare själv. 

I Upp 20:1-10 finner vi en märklig text om att Satan ska bindas i tusen år och att troende ska bli levande eller uppstå och regera med Kristus i tusen år. Efter de tusen åren ska Satan släppas lös igen för en kort tid och då kommer slutstriden. Här är hela texten: 


Och jag såg en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. Och han grep draken, ormen från urtiden som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år och kastade ner honom i avgrunden och låste och förseglade ingången för att han inte skulle förföra folken förrän de tusen åren hade gått. Sedan skall han släppas lös för en kort tid.
Och jag såg troner, och de som satte sig på dem fick rätt att döma. Och jag såg själarna av dem som halshuggits för Jesu vittnesbörd och Guds ord, dem som inte tillbett odjuret och dess bild och inte tagit emot märket på sin panna eller sin hand. De fick liv igen och var kungar med Kristus i tusen år. De andra döda fick inte liv förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första uppståndelsen. Salig och helig den som får vara med i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden ingen makt, utan de skall bli Guds och Kristi präster och vara kungar med honom i tusen år.
Och när de tusen åren har gått skall Satan släppas lös ur sitt fängelse. Och han skall gå ut och förföra folken i jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden, och deras antal är som havets sand. Och de drog upp till den höga slätten på jorden och omringade de heligas läger och den älskade staden. Och eld föll från himlen och förtärde dem. 10 Och djävulen som förförde dem kastades i samma sjö av eld och svavel som odjuret och den falske profeten, och de skall plågas dag och natt i evigheters evighet.

Denna text kan tolkas på olika sätt och har gett upphov till olika läror om tusenårsriket. Det finns tre huvudmodeller: premillenialism, amillenialism och postmillienialism (millenium = en period av tusen år). Här presenterar jag dem kortfattat. Se även diagrammet nedan som ger en översikt över de olika tolkningarna. 

onsdag 5 juli 2017

Varför tar det så lång tid?

Detta är en artikel jag skrev i det senaste numret av tidningen Aktuellt från Alliansmissionen. Den handlar om varför det ofta tar lång tid att plantera en församling i Sverige. 

Varför tar det så lång tid? Under 80-talet ställde jag mig själv den frågan många gånger. Vi hade flyttat till Råslätt med en kallelse att grunda en kristen gemenskap, men varför gick det så sakta. Idag vet jag att det ofta tar lång tid att plantera en ny församling i Sverige. När jag är ute och talar om församlingsplantering brukar jag ta upp några saker som är grundförutsättningar för att en ny församling ska växa fram och bära frukt. En av dessa saker är en långsiktig överlåtelse. Om man inte är beredd att satsa 5-10 år är det knappast lönt att sätta igång. Förmodligen kommer det att ta ännu längre tid innan församlingen är stabil och självbärande. Varför är det så?

Arbetet på Råslätt gick sakta framåt. Efter fyra år hade vi bildat en församling. När församlingen hade tioårsjubileum hade den vuxit till 60 medlemmar, men de flesta hade kommit genom inflyttning. Det var bara ett fåtal som hade kommit till tro genom vårt arbete. De första åren hade varit väldigt tuffa och två bibelord hade talat till oss speciellt. Båda finns i Hebreerbrevet.

”Förslöas inte, utan sträva efter att likna dem som genom tro och tålamod får sin del av vad Gud har lovat” (Heb 6:12). 

”Uthållighet är vad ni behöver för att kunna göra Guds vilja och få vad han har lovat” (Heb 10:36).

Båda handlar om tid. Det kan ta lång tid innan man får det som Gud har lovat. Vi upplevde att Gud hade lovat oss en församling på Råslätt. Vi hade fått en vision, men uppfyllelsen av den kom inte av sig självt. Det behövdes tro och tålamod, och det behövdes uthållighet.

lördag 1 juli 2017

Eskatologi, del 2: Tidstecken och uppryckande

När jag jobbade som bibellärare på Mariannelunds folkhögskola undervisade jag ibland om eskatologi, det vill säga den yttersta tiden. Jag skrev fyra A4-sidor som sammanfattade de viktigaste punkterna. I fyra inlägg håller jag på att bearbeta och publicera dessa texter. Detta är den andra delen och nu kommer vi in på frågor där det finns många olika uppfattningar bland bibeltroende kristna. Jag hänvisar till några bibeltexter och förklarar hur jag förstår dem. Meningen är att du ska läsa bibeltexterna och fundera vidare själv. Kom ihåg att det profetiska ordet är som en oljelampa i ett mörkt rum. De ger tillräckligt mycket ljus för att vi ska kunna orientera oss, men inte tillräckligt med ljus för att vi ska se alla detaljerna (2 Pet 1:19). 

Kristna har alltid haft en tendens att läsa in sin egen tids händelser i de bibliska profetiorna. Genom hela historien har kristna trott att de själva är den sista generationen. Så har även varit fallet under 1800- och 1900-talets väckelser och i vår egen tid. När jag började på gymnasiet 1975 var jag övertygad om att jag inte skulle hinna ta studenten innan Jesus hade kommit tillbaka, men det visade sig att jag hade fel. Det är lätt att ta miste när man talar om tidstecken och därför behövs stor ödmjukhet och försiktighet när man tar upp ämnet. Med det sagt vill jag ändå ställa frågan: Finns det några tecken på att Herrens ankomst är nära? 

Lärjungarna ställde samma fråga till Jesus och därför är det naturligt att vi tar utgångspunkten hans svar. Det finns i Jesus tal i Matt 24 och parallellerna i Mark 13 och Luk 21. Lärjungarna frågade Jesus: "Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?" (Matt 24:3). Deras fråga handlar om två saker. Det handlar dels om när Jerusalems tempel ska brytas ner, vilket Jesus precis hade förutsagt (Matt 24:2) och dels om när Jesus ska komma tillbaka. I det efterföljande talet svarar Jesus på båda frågorna och svaren går in i varandra på ett komplicerat sätt. Om det finns något tecken på att hans återkomst är nära borde det finnas i de här texterna. Jag kan urskilja tre saker som jag tror är tidstecken.

Det är viktigt att notera att Jesus börjar sitt svar med att räkna upp vad som inte är tidstecken. "Se upp så att ingen bedrar er", säger han och så talar han om falska profeter och messiasgestalter, krig och krigsrykten, jordbävningar och hungersnöd och säger: "Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet" (Matt 24:6). Det är bara "början på födslovärkarna" säger han, och lägger till att det också blir förföljelser och lidanden (Matt 24:8-9). Alla sakerna som nämns i verserna 4-13 är sådant som kännetecknar hela kyrkans historia och de är inte tecken på att Jesus återkomst står för dörren. Det första tecknet kommer istället i vers 14.

torsdag 29 juni 2017

Eskatologi, del 1: Jesus kommer tillbaka

När jag jobbade som bibellärare på Mariannelunds folkhögskola undervisade jag ibland om eskatologi, det vill säga den yttersta tiden. Jag skrev fyra A4-sidor som sammanfattade de viktigaste punkterna. I fyra inlägg tänker jag nu bearbeta och publicera dessa texter. Det blir många hänvisningar till bibeltexter och korta kommentarer om vad jag tror att de betyder. Meningen är att du ska läsa bibeltexterna och fundera vidare själv. 

Bibelns budskap handlar väldigt mycket om framtiden. Hoppet är tillsammans med tron och kärleken det kristna livets viktigaste beståndsdelar (1 Kor 13:13, 1 Thess 1:3). Därför är läran om den sista tiden och framtidshoppet (eskatologin) ingen överkurs. Egentligen är hela den kristna tron eskatologisk, dvs. den riktar sig mot framtiden. Därför är det nödvändigt med en balanserad och välgrundad uppfattning om Bibelns lära om de yttersta tingen. 

De två tidsåldrarna
Grundläggande för Bibelns historiesyn är talet om de två tidsåldrarna;  Dels finns den nuvarande, onda tidsåldern, som även kallas mörkret eller natten och dels finns den kommande, goda tidsåldern, som också kallas Guds rike, ljuset eller dagen (se t.ex. Gal 1:4, Kol 1:13, 2 Kor 4:4, Ef 2:7, Rom 13:11-13). När Jesus talar om Guds rike som något redan närvarande i och genom honom själv och samtidigt som något som en dag ska komma, ger han den bibliska eskatologin ett helt nytt perspektiv (Luk 10:9, 11:20, 17:21, 18:16, 17, 24, 22:16-18, jämför med liknelserna i Matt 13:31-33). Guds rike är redan här i liten skala, men en dag i framtiden ska det komma helt och fullt. I och med Jesus död och uppståndelse har den nya tidsåldern redan börjat. Guds rike har redan kommit till jorden i liten skala, men en dag ska det komma helt och fullt. Nu löper de båda tidsåldrarna parallellt med varandra och i kamp med varandra fram till Jesu återkomst. Vi lever nu i spänningen mellan ”redan nu...” och ”ännu inte...”. Redan nu har Guds rike kommit, men ännu inte helt och hållet. Det är denna tidsperiod mellan att Jesus kom första gången och att han ska komma tillbaka en andra gång, som Nya testamentet kallar den sista tiden (Apg 2:17, 1 Joh 2:18). Vi lever alltså i den sista tiden! 

Denna bild illustrerar hur de två tidsåldrarna nu löper parallellt. 



















tisdag 27 juni 2017

Intervjuad om mitt intresse för anabaptismen

Häromdagen skrev jag om att jag blivit intervjuad i SEA:s poddradio. Då nämnde jag också en tidigare intervju som jag tyckte var mindre lyckad. Igår tog jag mod till mig och lyssnade på den igen och upptäckte till min glädje att den inte var så dålig. Jag var tydligen onödigt självkritisk när jag lyssnade på den första gången. 

Det var i januari förra året som jag blev intervjuad i podden Aten och Jerusalem, som drivs av de unga teologerna Simon Axelsson och Anton Johnsson. Vi pratade om hur mitt intresse för anabaptismen uppstod, om några olika aspekter av anabaptismen på 1500-talet och om vad anabaptismen kan bidra med till kyrkan idag. Man får bland annat veta lite om vilka anabaptistiska drag vi har i Råslätts församlingsgemenskap. Vi pratade också om min erfarenhet av utbränning och hur man kan undvika att bränna ut sig som församlingsplanterare. Till sist pratade vi också lite grann om kyrkans enhet utifrån ett frikyrkligt perspektiv. Det är inte perfekt. Jag pratar lite för fort och osammanhängande ibland (på grund av att jag blir ivrig, inte vet vad jag ska säga och har för lite erfarenhet av att prata i radio). Men i det stora hela är det ändå ett riktigt bra program och det är många intressanta ämnen som tas upp. Jag är glad att jag lyssnade igenom det igen. Det var bättre än jag trodde. 

Det kanske kan vara intressant även för mina läsare. Det är bitvis ganska personligt. Lyssna gärna där poddar finns eller här: Aten och Jerusalem, avsnitt 17




Anton Johnsson och Simon Axelsson står bakom 
podden Aten och Jerusalem.

fredag 23 juni 2017

Ge, så ska du få

Förra söndagen predikade jag i min församling. Vi håller på att predika om församlingens värderingar och den här söndagen handlade det om generositet. Rubriken var formulerad så här: "När vi har Jesus kan vi vara generösa" och min predikotext var hämtad från Paulus andra brev till församlingen i Korinth, kapitel 8 och 9.

När Paulus skrev det här brevet höll han på att genomföra en insamling till de fattiga i Jerusalem och den här texten handlar en del om hur insamlingen är organiserad, men framför allt handlar den om varför Korinthierna ska vara med och ge. Här finner vi ett koncentrat av Paulus undervisning om givande. Idag vill jag dela några tankar som jag tog upp i min predikan.

1. Evangeliet är grunden
Ni känner vår herre Jesu Kristi stora gåva: han, som var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom (2 Kor 8:9).

Paulus grundar generositeten i Jesus stora generositet mot oss. Jesus blev fattig för att vi skulle bli rika och kunna dela med oss till andra.
  • Han var rik – Jesus var i himlen, Han är Gud i evighet.
  • Han blev fattig – Han kom till jorden och blev människa, levde enkelt och dog på korset för vår skull.
  • För att vi skulle bli rika – först och främst för att vi skulle bli andligt rika, få evigt liv, lära känna Gud, få glädje och frid, men också för att vi skulle få uppleva Guds praktiska omsorg och kunna dela med oss till andra. Sammanhanget visar att det på något sätt finns en materiell aspekt på det hela. 

2. Sådd och skörd

Centrum i Paulus resonemang är en andlig princip eller lag, som handlar om sådd och skörd. Han beskriver den i 2 Kor 9:6.
Kom ihåg: den som sår snålt får en snål skörd, och den som sår rikligt får en riklig skörd.

Denna andliga princip finns på många ställen i Bibeln. Här är några exempel.

torsdag 22 juni 2017

Att bygga kyrka i världens mest sekulariserade land

Svenska Evangeliska Alliansen (SEA) har ett poddradioprogram som heter Second Opinion. I senaste avsnittet fick jag vara med som gäst. Jacob Rudenstrand hade läst några blogginlägg jag skrivit om boken Church Planting in the Secular West och bjudit in mig till ett samtal om att bygga kyrka i världens mest sekulariserade land.

Blogginläggen om boken finns här:
Bokpresentation: Church Planting in the Secular West
Församlingsplantering och ekumenik
Sverige är efterkristet

Jag var ganska nervös inför inspelningen. Förra gången jag pratade i poddradio gick det nämligen inte så bra. Jag pratade fort och osammanhängande och det blev många halva meningar och omtagningar. Jag gör så ibland när jag blir för ivrig och inte vet vad jag ska säga, påstår min fru. Jag har insett att hon har rätt och därför ansträngde jag mig verkligen för att prata långsamt och tydligt den här gången. Nu har jag lyssnat på programmet och det gick faktiskt riktigt bra. Dessutom tycker jag att samtalet är intressant och att vi lyfter fram många viktiga aspekter på att vara kristen och plantera församlingar i vårt land.

Lyssna själv om du vill och kommentera gärna. Programmet finns här:
Second Opinion, avsnitt 20: Att bygga kyrka i världens mest sekulariserade land

Programmet börjar med ett intressant samtal mellan Jacob Rudenstrand och Stefan Gustavsson om några aktuella händelser där kristen tro har diskuterats i media. Intervjun med mig börjar sexton minuter in i programmet och håller på i tjugo minuter.

Uppdatering den 26/6:
Idag tog jag mod till mig och lyssnade jag igenom det förra programmet jag var med i. Det var faktiskt inte så farligt som jag trodde. Jag blir intervjuad av Anton Johnsson och Simon Axelsson i podden Aten och Jerusalem. Vi pratar mest om anabaptismen och lite grann om utbränning och kyrkans enhet. Avsnittet finns här och där poddar finns: Aten och Jerusalem, avsnitt 17.