lördag 18 maj 2019

Berättelser ur mitt liv - Tro på fast grund

Om en dryg månad fyller jag 60 år. Det känns lite konstigt att bli så gammal. Det mesta av mitt liv ligger bakom mig och under den här våren har jag sett tillbaka och reflekterat över hur det blev. Framöver tänker jag skriva av mig lite grann och dela med mig av berättelser ur mitt liv. Främst är det för min egen skull, men kanske kan det också vara intressant för andra att läsa. 

Jag blev personligt kristen när jag var tonåring. Jag läste mycket och blev tidigt intresserad av apologetik, alltså att försvara och förklara den kristna tron med logiska argument. Sista året på gymnasiet skulle man göra ett specialarbete av något slag (det kunde vara i princip vad som helst) och jag valde att skriva en uppsats som argumenterade för den kristna tron. Uppsatsen hade den ambitiösa titeln Tro på fast grund - en presentation av biblisk kristendom; dess anspråk och dess grund. Idag plockade jag fram den och läste den igen och det gjorde mig faktiskt glad. Tänk att jag kunde skriva något så läsvärt redan som 18-åring. Uppsatsen är på 18 maskinskrivna A4-sidor. (På den tiden skrev man först allt för hand med papper och penna och när allt var klart skrev man ner det på en skrivmaskin, det var hårt jobb.) Jag kommer fortfarande ihåg hur jag kämpade med stencileringsapparaten i Pingstkyrkan i Huskvarna för att få fram en bunt prydliga häften. Jag minns inte hur många jag tryckte, men jag delade ut till alla mina klasskamrater och andra intresserade. Jag har fortfarande kvar några exemplar. De slänger jag inte i första taget. Av någon anledning var mycket i mitt liv på 1970-talet orangefärgat, och så även detta häfte. 

Uppsatsen tar upp tre olika områden. Den första delen argumenterar för att det finns goda skäl att tro att det finns en Gud. Jag diskuterar främst med ateismen (jag hade många ateister i klassen) och min argumentation bygger främst på Francis Schaeffers apologetik och lite grann på C.S. Lewis. Francis Schaeffer var både apologet och teolog och han var nog en av de författare som påverkade mig mest under min ungdom. Hans författarskap får jag återkomma till i ett senare inlägg. 

fredag 17 maj 2019

Bokpresentation: Center Church av Tim Keller

Äntligen har jag läst ut Timothy Kellers bok Center Church. Jag har faktiskt hållit på att läsa den i flera år. Den är på 400 tättskrivna sidor och så innehållsrik och mastig att jag bara har kunna ta en liten bit i taget. Men det har verkligen varit värt besväret. Jag har lärt mig väldigt mycket och fått en hel del att bearbeta. Det har varit nyttigt och jag har gett glimtar från boken under läsningens gång här på Barnabasbloggen (se nedan).

Timothy Keller är församlingsgrundare och pastor i Redeemer Presbyterian Church i New York. Han har skrivit flera böcker och är en uppskattad och ansedd teolog med skarpa övertygelser. En sak som berör mig när jag läser boken är hans ödmjukhet och hans stora respekt för kristna som står i andra teologiska traditioner än hans egen. Han kan skilja på vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt och förstår att kristna behöver stå tillsammans i missionsuppdraget. Det är en ödmjuk inställning som man inte alltid möter hos reformerta författare.

Bokens titel är lite svår att förstå för en svensk läsare. Undertiteln förklarar lite vad det handlar om. Den lyder: Doing Balanced Gospel-Centered Ministry in Your City. Om man skulle översätta titeln till svenska tror jag att det skulle bli ungefär En balanserad församling. Boken handlar just om vikten av att hålla balansen mitt på vägen, att inte hamna i ytterligheter i endera diket, utan att vara i centrum. Därav titeln Center Church. Boken bearbetar tre stora områden där det gäller för varje församling att hålla sig i mitten av spänningen mellan två motpoler.

tisdag 14 maj 2019

Glimtar från ett pionjärdygn i Oskarshamn

Den gångna helgen var jag i Oskarshamn. Det är en stad som ligger i mitten av Kalmar län, som omfattar östra delarna av Småland och hela Öland. Jag var med på ett pionjärdygn som arrangerades av Svenska Alliansmissionen och Equmeniakyrkan Region Öst. Vi var ett 25-tal deltagare som var samlade på Villa Shalom i Oskarshamn. Några av deltagarna kom från närområdet, medan andra hade rest från Skåne, Stockholm och Västergötland. Anledningen till att vi hade lagt årets pionjärdygn i Oskarshamn var att vi ville fokusera på de stora behoven av mission och församlingsplantering i Kalmar län. Kalmar län är nämligen det län i Sverige där frikyrkoförsamlingarna tappar mest mark i förhållande till befolkningsmängden. Kalmar län har ca 240 000 invånare och av dem är endast 2,0 % medlemmar i en frikyrkoförsamling eller förening med liknande medlemsbegrepp inom Svenska kyrkan (typ EFS). Under perioden 2011 till 2015 minskade antalet frikyrkoförsamlingar i länet från 84 till 75 och medlemsantalet minskade från cirka       5 200 till 4 650. En ny församling planterades under perioden. Vi känner att vi behöver hjälpas åt för att stärka de församlingar som finns och för att nå nya människor och plantera nya församlingar. Kalmar län är en missionsutmaning, speciellt för oss i SAM som bara har några få små församlingar i länet, men många stora och livskraftiga församlingar i närbelägna Jönköpings län.

fredag 10 maj 2019

Gör allting i kärlek, 1 Kor 16:1-24

Idag har jag kommit fram till den sista delen i genomgången av Första Korinthierbrevets två sista kapitel. Dessa kortfattade bibelkommentarer är publicerade i  Bibeln idags bibelläsningsplan och det fanns bara utrymme för en kort text om kapitel 16. Den texten fokuserar på kapitlets kärna, som också är ett återkommande tema i hela brevet: kärleken.


Gör allting i kärlek

Första Korinthierbrevet 16:1-24 (läs texten nedan)

I avslutningen av brevet tar Paulus upp några praktiska saker. Han ger instruktioner om insamlingen till de fattiga i Jerusalem, han berättar om sina egna resplaner och dessutom om sina medarbetare Timotheos och Apollos. Brevet rundas av med en uppmaning att sätta värde på församlingens ledare och några hälsningar.

Mitt i detta kapitel finns några ord som är en värdig sammanfattning av hela Första Korinthierbrevet: ”Gör allting i kärlek.” Församlingen i Korinth var splittrad i olika grupper och hade problem med inre strider. Gång på gång har Paulus uppmanat till enhet och betonat kärleken. Av allt som är viktigt är kärleken det viktigaste. ”Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, men störst av dem är kärleken”, skrev han tidigare (13:13). 

Även Jesus betonade vikten av att älska varandra och sa: ”Alla ska förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek” (Joh 13:35). Kärleken och gemenskapen i den kristna församlingen är helt avgörande för om den ska vara ett trovärdigt vittne om Guds rike. Församlingen i Korinth hade misslyckats på den här punkten och det hade skadat deras vittnesbörd. 

Hur är det med de kristna gemenskaper där du och jag är med?  Finns där verklig och praktisk kärlek? Finns där en attraktiv gemenskap som gör Jesus synlig och drar människor till sig. Behöver vi kanske höra uppmaningen: Gör allting i kärlek.  


Bön: Herre, hjälp oss att bygga en gemenskap som är fylld av din kärlek.

1 Kor 16:1-24

1 När det gäller insamlingen till de heliga skall ni följa de anvisningar jag har gett församlingarna i Galatien. Dagen efter sabbaten skall var och en regelbundet lägga undan vad han har råd med, så att inte insamlingen börjar först när jag kommer. När jag väl är hos er skall jag förse dem som ni finner lämpliga med brev och skicka dem till Jerusalem med er gåva. Om det visar sig bäst att också jag reser gör jag sällskap med dem. Jag skall komma till er när jag har varit i Makedonien, för jag tänker fara genom Makedonien. Men hos er stannar jag kanske en tid, möjligen hela vintern, och då kan ni hjälpa mig när jag far vidare, vart det nu blir. 7 Den här gången tänker jag nämligen inte besöka er bara i förbifarten utan hoppas kunna stanna hos er en tid, om Herren tillåter det. 

Jag blir kvar i Efesos fram till pingst. 9 Här står dörren på vid gavel för mig: det är gott om uppgifter och motståndarna är många.10 När Timotheos kommer, se då till att han slipper oroa sig för er. Han arbetar för Herren precis som jag, 11 och därför får ingen se ner på honom. Hjälp honom sedan i väg och önska honom frid så att han kan resa tillbaka till mig. Jag väntar på honom, och bröderna också.
12 Vad vår broder Apollos beträffar, så har jag ivrigt uppmanat honom att fara till er tillsammans med bröderna. Men det var säkert inte meningen att han skulle fara nu; han kommer vid lämpligt tillfälle.
13 Håll er vakna, stå fasta i tron, var manliga och starka. 14 Gör allting i kärlek.
15 En sak ber jag er om, mina bröder. Ni vet att Stefanas och hans hushåll var Achaias första gåva till Kristus och att de har tagit på sig att tjäna de heliga. 16 Jag vill att ni i er tur skall underordna er sådana människor och alla andra som delar arbetet och mödan. 17 ag är glad över att Stefanas, Fortunatus och Achaikos har kommit hit. 18 De gör saknaden efter er mindre, de har varit till glädje för mig liksom för er. Sådana män skall ni sätta värde på.19 Församlingarna i Asien hälsar till er. Aquila och Prisca och församlingen som möts i deras hus hälsar hjärtligt till er, sina medkristna. 20 Alla bröderna hälsar till er. Hälsa varandra med en helig kyss.
21 Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. 22 Om någon inte älskar Herren: förbannelse över honom. Marana ta. 23 Nåd från vår herre Jesus åt er alla. 24 Min kärlek är med er alla i Kristus Jesus.
Övriga texter i den här serien:

torsdag 9 maj 2019

Döden är besegrad, 1 Kor 15:51-58

Den här veckan skriver jag bibelkommentaren i Bibeln idags bibelläsningsplan. Det är en kort utläggning varje dag och jag går igenom 1 Kor 15-16. Här kommer den femte delen.


Döden är besegrad

Första Korinthierbrevet 15:51-58 (läs texten nedan)

I avslutningen av kapitlet återvänder Paulus till tanken på att Jesus ska komma tillbaka. Det verkar som att han räknar med att det kan ske ganska snart och att han själv fortfarande ska vara i livet. 

När Jesus kommer ska de döda uppstå och de som ännu lever kvar ska förvandlas, så att det dödliga kläs i odödlighet. Det betyder alltså att de inte dör, men ändå får nya kroppar precis som dem som uppstår. Allt detta sker vid den sista basunens ljud, alltså vid Kristi återkomst (se 1 Thess 4:13-18) och då blir döden slutgiltigt besegrad. 

I början av kapitlet skrev Paulus att Kristus dog för våra synder och här skriver han att dödens udd är synden. Detta knyter ihop resonemanget och visar hur viktigt korset är för att besegra döden.

Paulus avslutar hela avsnittet om uppståndelsen med att tillämpa det i  läsarnas dagliga liv. Uppståndelsen innebär inte bara en slutgiltig seger över döden en gång i framtiden. Den innebär att Gud ger oss seger idag i våra liv och i vår tjänst. Därför kan vi arbeta hårt ge oss själva helt och hållet i arbetet för Herren. Det är inte meningslöst att arbeta för Gud. Han ser till att arbetet inte är förgäves. Det kan vara uppmuntrande att tänka på när det känns motigt. Alla som tror på Kristus är också kallade att arbeta för honom på ett eller annat sätt.


Bön: Tack Gud, för att du ger oss seger. Hjälp mig att tjäna dig uthålligt och hängivet utan att ge upp. 


1 Kor 15:51-58

51 Vad jag nu säger er är ett mysterium: vi skall inte alla dö, men vi skall alla förvandlas, 52 i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty den kommer att ljuda, och då uppstår de döda i oförgänglig gestalt, och vi förvandlas. 53 Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. 54 Men när det förgängliga kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då blir det så som skriftordet säger: Döden är uppslukad och segern är vunnen. 55 Död, var är din seger? Död, var är din udd? 56 Dödens udd är synden, och synden har sin kraft i lagen. 57 Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus. 58 Stå därför fasta och orubbliga, mina kära bröder, och ge ut er helt i arbetet för Herren. Ni vet ju att han inte låter er möda vara förspilld.


Övriga texter i den här serien:

onsdag 8 maj 2019

Hur uppstår de döda? 1 Kor 15:35-50

Idag publicerar jag den fjärde delen av min genomgång av 1 Kor 15-16. Alla delarna är publicerade i bibelläsningsplanen Bibeln idag.


Hur uppstår de döda?

Första Korinthierbrevet 15:35-50 (Läs texten nedan)

Paulus har slagit fast att de döda uppstår. Då kommer följdfrågan. Hur går det till och hurdan kropp har de som uppstår? Paulus tycker att frågan är enfaldig, men tar den ändå på allvar och försöker svara på den. Han använder en rad olika bilder för att hjälpa läsaren att förstå hur det fungerar. Han börjar med att likna det hela vid ett frö som blir sått och uppstår i en ny gestalt. 

Poängen är att det är skillnad på de jordiska kroppar som vi har nu och de nya kroppar som vi får vid uppståndelsen. De kroppar vi har nu är svaga och bryts ner med tiden. De nya kropparna beskrivs som oförgängliga, fyllda med kraft och förhärligade. Paulus återvänder till jämförelsen mellan Adam och Kristus och kallar Kristus för ”den siste Adam” och ”den andra människan”. Hela resonemanget landar i att vi ska bli avbilder av den himmelska människan, alltså Kristus. 

Det bästa svaret på frågan om hurdana kroppar vi får vid uppståndelsen är alltså att se på hurdan kropp Jesus hade efter uppståndelsen (se till exempel Luk 24:36-43). Detta skriver även Johannes om i sitt brev, när han skriver att vi kommer att bli lika honom (1 Joh 3:1-2). Exakt vad detta innebär vet vi förstås inte, men vi kan vara säkra på att allt kommer att bli bra och att det inte längre kommer att finnas några sjukdomar eller någon smärta.

Bön: Tack Herre, för att vi en dag sak få uppstå med nya kroppar och leva på en ny jord där rättfärdighet bor.


Om du vill läsa mer om hur de döda uppstår kan jag tipsa om den här texten, som jag har skrivit tidigare: 


1 Kor 15:35-50

35 Nu undrar någon: ”Hur uppstår de döda? Hurdan kropp har de när de kommer?” 36 Vilken enfaldig fråga! Det du sår får inte liv om det inte dör. 37 Och när du sår är det inte den blivande växten du sår utan ett naket sädeskorn eller något annat frö. 38 Men Gud ger det den gestalt han har bestämt, och varje frö får sin egen gestalt. 39 Alla kroppar är inte likadana, människorna har sina, boskapen sina, fåglarna sina och fiskarna sina. 40 Vidare finns det himmelska kroppar och jordiska, men de himmelska har sin glans och de jordiska har en annan. 41 Solen har sin glans, månen sin och stjärnorna sin. Ja, alla stjärnor har olika glans.
42 Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt.43 Det som blir sått föraktat uppstår i härlighet. Det som blir sått svagt uppstår fullt av kraft. 44 Det som blir sått som en kropp med fysiskt liv uppstår som en kropp med ande. Finns det en kropp med fysiskt liv, så finns det också en med ande. 45 Och så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en varelse med liv. Men den siste Adam blev en ande som ger liv. 46 Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska; därefter kommer det andliga. 47 Den första människan kom från jorden och var jord; den andra människan kom från himlen. 48 Som den jordiska var, så är också de jordiska, och som den himmelska är, så är de himmelska. 49 Och liksom vi blev en avbild av den jordiska, skall vi också bli en avbild av den himmelska. 50 Men det vill jag ha sagt, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva oförgänglighet. 


Övriga texter i den här serien:

tisdag 7 maj 2019

Kristus har verkligen uppstått - vi ska också uppstå, 1 Kor 15:20-34

Den här veckan har jag skrivit bibelkommentarer i Bibeln idags bibelläsningsplan. Jag går igenom
Första Korinthierbrevets två sista kapitel och har skrivit en kort text för varje dag. Jag publicerar samtidigt texterna här på Barnabasbloggen. Det här är den tredje delen.


Kristus har verkligen uppstått - vi ska också uppstå

Första Korinthierbrevet 15:20-34 (läs texten nedan)

Allt hänger på att Kristus har uppstått och det slår Paulus fast att han verkligen gjort! 

I vers 20 tar Paulus upp tråden från vers 4 och fortsätter att räkna upp grundfakta i evangeliets budskap. Evangeliet handlar inte bara om det som Kristus har gjort, utan även om det som han kommer att göra i framtiden. Det är inte färdigt än. Paulus börjar med att göra en koppling mellan den första människan, Adam, och Kristus. Döden kom in i världen genom Adam. Uppståndelsen kom genom Kristus. Därefter gör Paulus en turordning för hur uppståndelsen kommer att ske.