onsdag 12 augusti 2020

Efter Knutbydebatten: Ordet och Anden

I mitt förra inlägg gjorde jag några reflektioner om den pingstkarismatiska miljön och skrev om hur vi jobbade på Mariannelunds folkhögskola för att skapa en sund andlig miljö där det fanns utrymme för att praktisera Andens gåvor. I den här texten fortsätter jag på samma tema. 

"Ni tar fel, för ni förstår varken Skriften eller Guds makt" (Matt 22:29)

Så inleder Jesus sitt svar när några saddukeer försöker sätta dit honom med en knepig fråga om uppståndelsen från de döda. För mig har detta Jesusord blivit något av ett motto, som jag har levt med under många år. Det vill jag berätta om här. 

På vårterminen 2000 startade vi på Mariannelunds folkhögskola den nya kursen BibelTjänst. Jag var med och utformade kursen och fick själv ta ansvaret för ett ämne som vi kallade för Ordet och Anden. Ovan nämnda bibelord var min nyckelvers för ämnet. Jag tänkte så här: Saddukeerna förstod varken Skriften eller Guds makt, och därför tog de fel och kom vilse. Då borde ju motsatsen gälla. Om man vill komma rätt behöver man både förstå Skriften och Guds makt. 

Om man ska överföra detta till vår situation är Skriften naturligtvis Bibeln, både Gamla och Nya testamentet. Guds makt syftar på Guds kraft, som ju också är Andens kraft. Eller uttryckt på ett annat sätt: Det handlar om Ordet och Anden. Om man vill komma rätt som kristen, som församling och som rörelse måste man lära känna och förstå både Ordet och Anden. Saddukeerna missade på båda punkterna och därför kom de riktigt snett. Men man kan också komma snett på grund av ensidighet. En del rörelser betonar bara Andens verk och försummar Ordet och det leder till vissa typer av problem. Andra rörelser betonar bara Ordet och läran och försummar Andens verk och det leder till andra typer av problem. Om vi vill bygga en sund församling eller rörelse behöver vi både Ordet och Anden. Det var därför jag villa ha det här ämnet i BibelTjänst. 

Vad gjorde vi då i ämnet Ordet och Anden

fredag 7 augusti 2020

Efter Knutbydebatten: Några reflektioner om den pingstkarismatiska miljön

Den här texten tillägnas alla kursdeltagare som gått BibelVäxa eller BibelTjänst på Marre under min ledning. Det skulle vara intressant om några av er vill kommentera texten. Ni får en utmaning i avslutningen. 
Huvudbyggnaden på Mariannelunds folkhögskola

I början på sommaren sändes Uppdrag gransknings mycket intressanta dokumentärserie om Knutby. Därefter startade en intressant debatt om orsakerna till händelserna i Knutby och vilka lärdomar kristenheten i allmänhet och pingströrelsen i synnerhet kunde dra av dem. Lars Gunther har gett en bra översikt över debatten och kommenterat den på sin blogg: Knutby fascinerar och förfärar men debatten förvirrar

Personligen har jag haft en paus i bloggandet under sommaren, men nu är det dags att dela några personliga minnen och reflektioner. En av de texter som berört mig mest under sommaren var en artikel i Sändaren med rubriken: Det hade kunnat vara vår pingstförsamling. I den berättar 17 personer om sin uppväxt i pingstförsamlingar på 1990-talet. Det är ett skakande vittnesbörd och det fick mig att tänka tillbaka på mitt liv och särskilt på min tid som bibellärare på en av pingströrelsens folkhögskolor. Den här texten handlar alltså inte om Knutby eller om Knutbydebatten, utan är några glimtar från min egen erfarenhet av den pingstkarismatiska miljön. Det började för 45 år sedan.  

Som nykristen tonåring drogs jag in i den karismatiska rörelsen i mitten av 70-talet. Jag blev uppfylld av den helige Ande, talade i tungor, profeterade och bad för sjuka. Den pingstkarismatiska miljön blev tidigt min andliga hemvist och det är jag tacksam för. Samtidigt blev jag tidigt medveten om att denna miljö också hade sina faror och problem. Redan som tonåring stötte jag på auktoritära och manipulativa ledare, överandlighet, manipulativa profetiska budskap, osund undervisning, överdrivna löften om helande och ekonomisk framgång, bibelord ryckta ur sitt sammanhang och sammanfogade på det mest fantasifulla sätt. Som ung kristen var det inte lätt att orientera sig, särskilt som sunt och osunt kunde blandas i samma sammanhang. Jag var på sommarkonferens på Jutatorpet några gånger i mitten av 70-talet. Jutatorpet var Jesusfolkets gård i hjärtat av Småland. Det var en viktig plats för mig och än idag kan jag säga att jag fick med mig flera bra saker därifrån. Samtidigt kan jag konstatera att en del av det jag hörde och såg där var riktigt osunt. 

Jag har alltid varit en läsare och en tänkare, och är lite skeptisk till min natur. Därför blev jag tidigt medveten om farorna i den karismatiska miljön och har ofta varit avvaktande och prövande när det har kommit nyheter. Jag var t.ex. mycket skeptisk när Ulf Ekman startade Livets Ord i början på 80-talet. Jag hörde honom ett par gånger och läste en del litteratur som kom från det sammanhanget och kände  att det var något som inte stämde. Vi startade församlingen på Råslätt samma år som Livets Ord startade i Uppsala, men det fanns ingen koppling mellan oss. Tvärtom markerade vi en tydlig distans till Livets Ord och trosförkunnelsen. Vi var en församling som praktiserade Andens gåvor, men vi hade en helt annan teologi. Jag kan också konstatera att vi tappade en del av vår frimodighet i det karismatiska på grund av den debatt som följde i spåren av Livets Ords etablering. Men då kom John Wimber till Sverige.  

fredag 29 maj 2020

Paulusprogrammet 2.0 - en distanskurs om missionella initiativ och nya sätt att vara kyrka

Hösten 2015 startade vi Paulusprogrammet. Det är en ettårig distanskurs om församlingsplantering på Mullsjö folkhögskola och den har i fem år drivits gemensamt av Alliansmissionen och Equmeniakyrkan. Ett 50-tal kursdeltagare har genomfört kursen under dessa år och den har gett ringar på vattnet i olika sammanhang. Den här veckan ska årets klass skicka in sina slutrapporter.

Till hösten bjuder vi in till en ny kurs, men i ett uppdaterat format. Kursen kallas från och med nu Paulusprogrammet 2.0 och det är flera förändringar som har skett. Vi har breddat innehållet, vi har nya lärare och kursen arrangeras numera endast av Mullsjö folkhögskola och Svenska Alliansmissionen.

Breddat innehåll
Kursen handlar numera inte bara om församlingsplantering, utan både om att starta nya församlingar och att arbeta med förändring och utveckling i gamla församlingar. Vi kommer också att lägga mer fokus på att nå nya människor och att dela evangeliet. Så här presenteras kursen på hemsidan:

Paulusprogrammet är en 1-årig distanskurs om hur vi kan nå ut med evangeliet och bygga församlingar i Sverige idag. Den handlar både om att starta nya församlingar och att utveckla gamla. Kursen vänder sig till dig som är intresserad av missionella initiativ och nya sätt att vara kyrka. Du kanske är på gång att plantera en ny församling eller jobbar med utveckling och förändring i en gemenskap som funnits i många år. Du kanske står i en återplantering av en gammal församling som hotas av nedläggning. Du kanske brottas med din kallelse eller har en vision som du inte har börjat förverkliga än. Din församling kanske ska bli moderförsamling till ett nytt initiativ. Om något av detta stämmer på dig så är den här  kursen för dig. 

fredag 17 april 2020

Lärdomar från Jesus om församlingsplantering

Häromveckan presenterade jag boken Global Church Planting och de fem faser i en församlingsplantering, som behandlas i den. Här kommer nu ytterligare en lärdom från boken. I ett kapitel behandlas den bibliska grunden för församlingsplantering och författarna börjar med att lyfta fram fyra lärdomar från Jesus undervisning. Att börja i evangelierna och inte i Apostlagärningarna är något jag själv brukar betona när jag talar om församlingsplantering och jag tycker att det är intressant att även dessa författare gör det. Det här är deras fyra viktiga lärdomar från Jesus när det gäller mission och församlingsplantering.

Utbreda Guds rike
Jesus talade mycket om Guds rike och hur det kom till jorden genom honom. Att förstå vad Guds rike handlar om är viktigt för att förstå församlingens uppdrag. Mission handlar om att vittna om Guds rike, leva i Guds rike och utbreda Guds rike. Det handlar om att Jesus får vara kung på alla områden i livet. Att plantera församlingar handlar om att forma gemenskaper som vittnar om och återspeglar Guds rike.

Läs mer om detta här:
Sök först Guds rike
Guds rike
Creating Communities of the Kingdom

torsdag 9 april 2020

Fem faser i en församlingsplantering

Igår presenterade jag boken Global Church Planting. En tredjedel av boken (sid 155-301) handlar om församlingsplanteringens olika faser. Att plantera en ny församling är en process som sträcker sig över en kortare eller längre tid och det kan vara en god hjälp att få en systematisk översikt över processen. Craig Ott och Gene Wilson presenterar en modell för hur man tar en församlingsplantering genom fem faser. Jag tror att det är bra för den som planterar en ny församling att ha dessa fem faser i åtanke och underpunkterna kan fungera som en hjälp till att tänka strategiskt. Det kan förstås vara stora lokala variationer i hur processen kommer att se ut i praktiken. Man ska inte följa detta strikt, utan be om den helige Andes ledning i varje enskilt fall. Precis som Paulus ska vi både tänka strategiskt och vara öppna för Andens ledning.

Så här ser de fem faserna ut i min översättning. Läs boken om du vill veta mer om de olika stegen.

onsdag 8 april 2020

Bokpresentation: Global Church Planting

Det är märkliga tider vi lever i. En del har mycket mer att göra än vanligt, andra har mycket mindre att göra. Om du hör till den senare kategorin kanske du har tid att läsa böcker, t.o.m. tjocka böcker. Det är en sådan jag vill tipsa om idag.

Global Church Planting - Biblical Principles and Best Practices är en av de bästa böcker jag har läst om församlingsplantering, kanske den allra bästa (och jag har läst många). Författarna har tillsammans femtio års internationell erfarenhet av församlingsplantering och boken är mycket grundlig på alla plan. Den är förankrad i bibliska principer, baserad på efterforskning och erfarenhet och skickligt presenterad.

Båda författarna hör hemma inom Evangelical Free Church of America (EFCA), som är ett systersamfund till Svenska Alliansmissionen (SAM) där jag arbetar. Vi är båda med i den världsvida gemenskapen International Federation of Free Evangelical Churches (IFFEC) och det är ett sammanhang som inger förtroende. Jag mötte Craig Ott i Kristiansand, Norge för några år sedan på en europeisk konferens om församlingsplantering. Han gjorde ett gott intryck och hade en mycket bra föreläsning om vad evangeliet är.

Styrkan i boken är att den verkligen är global. Den bygger på erfarenheter från hela världen och alla typer av kulturer. Den är verkligen inte inskränkt amerikansk som så många andra böcker i den här kategorin. En annan styrka är att den har bra koll på alla typer av församlingsmodeller, strategier och rörelser, från megachurch och multisite till husförsamlingar och church planting movements. Boken rekommenderas av profiler som David Garrison, Ed Stetzer och Rick Warren. Jag gillar verkligen den bredden.

Boken är en riktig tegelsten. Den har 450 sidor och 19 kapitel och är indelad i fyra stora delar.

fredag 3 april 2020

Bön och fasta i coronatider

Hur ska man reagera och agera i tider av kris? Det är en aktuell fråga. Just nu upplever världen en av de största kriserna under min livstid och den här gången kommer det väldigt nära. Coronaviruset drabbar även norra Europa, som i vanliga fall är en ganska trygg del av världen. Nu skakar grundvalarna för hela tillvaron.

För Guds folk är det naturligt att vända sig till Gud i tider av kris. Detta finns det flera exempel på i Bibelns berättelser.

När Jerusalem hotades av fiendens arméer blev kung Joshafat förskräckt och utlyste en fasta för hela folket och vände sig till Gud i bön (2 Krön 20:3-6).

När hela det judiska folket var hotat av utrotning utlyste drottning Ester en tre dagars fasta för alla judarna som bodde i Persiens huvudstad Susa (Ester 4:15-17).

När innevånarna i den Assyriska huvudstaden Nineve hörde Jonas predikan om att staden skulle förstöras omvände de sig och utlyste en fasta (Jon 3:1-11).