söndag 21 augusti 2016

Att sjunga om gemenskap

I fredagskväll var jag på en bönesamling med en grupp internationella missionärer och församlingsplanterare i Sverige. Vi bad för missionsarbetet i olika länder. Plötsligt började någon sjunga en gammal sång från 70-talet.

Genom allt Guds folk går ett band av kärlek,
och det håller oss tätt intill varandra.
Det bevarar oss vid vår faders hjärta,
slutna i Jesu famn. 

Några av de äldre missionärerna tog varandras händer och snart var ringen sluten och alla höll varandra i händerna. När vi sjungit färdigt skrattade jag lite och sa att nu har 70-talet kommit tillbaka. De yngre fattade ingenting och några av dem hade aldrig hört sången. Men de äldre kände igen sig och förstod precis vad jag menade. På 70-talet sjöng vi mycket om gemenskap och den här enkla kören med okänd författare sjöngs väldigt ofta, och det hörde liksom till att man skulle hålla varandras händer. Det var en härlig känsla att sjunga den igen och jag började fundera på varför vi inte sjunger några sånger om gemenskap på 2000-talet.

På lördagskvällen var samma gäng samlade till bön igen. Nu skulle vi be för våra pionjärer i Sverige. Mitt i samlingen tog någon (samma person som på fredagen) upp en annan gammal sång från 70-talet.

Vi ska älska varann, vi ska tjäna varann,
glädja, trösta och förlåta varann. 
Och vi ska ha gemenskap så att världen kan se 
att Jesus lever än. 

De äldre kände igen den och sjöng med. De yngre missionärerna och pionjärerna däremot hade aldrig hört den, men de tyckte om den och vi sjöng den många gånger under kvällen, så att alla skulle lära sig den. Det måste vara mer än 30 år sedan jag sjöng den senast och det slog mig att vi måste börja sjunga om gemenskap igen. Sånger skapar kultur och undervisar i teologi. Båda dessa sånger innehåller god och biblisk undervisning om gemenskap och relationer. Plötsligt kom sångtexter som jag inte sjungit på många år tillbaka i mina tankar.

Vad sägs om den här fina sången från 1973 av Lars Mörlid och Peter Sandwall.

söndag 7 augusti 2016

Kristi regel i Matt 18:15-20

I mitt förra inlägg presenterade jag boken Reconcile, som handlar om konflikthantering och bland annat tar upp det Jesus säger i Matt 18:15-20. Idag tänker jag se lite närmare på den texten.

 I Matt 18 håller Jesus ett fantastiskt tal om barn, omvändelse, ödmjukhet, förförelser, förlorade får, synd, tillrättavisning och förlåtelse. Mitt i talet talar han om hur vi ska göra när en broder (eller syster) gör orätt mot oss och han ger tre konkreta steg. Jag brukar kalla den här texten för Jesusmodellen för konflikthantering. Anabaptisterna på 1500-talet kallade den för Kristi regel och den var helt avgörande för deras syn på församlingen. Det här är nämligen en av de endast två gånger som Jesus nämner ordet församling i evangelierna (ordet är ekklesia på grekiska och den andra gången det nämns är i Matt 16:18). Den här texten handlar om vad det är att vara församling och de första anabaptisterna var övertygade om att en kristen församling måste tillämpa Kristi regel (se den äldsta församlingsordningen från 1527, punkt 4). Så här lyder texten i Matt 18:15-20:

Om din broder har gjort dig någon orätt, så gå och ställ honom till svars i enrum. Lyssnar han på dig har du vunnit tillbaka din broder. Men om han inte vill lyssna, ta då med dig en eller två till, för på två eller tre vittnesmål skall varje sak avgörasOm han vägrar lyssna på dem, så tala om det för församlingen. Vill han inte lyssna på församlingen heller, betrakta honom då som en hedning eller en tullindrivare. Sannerligen, allt ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himlen. Vidare säger jag er: allt vad två av er kommer överens om att be om här på jorden, det skall de få av min himmelske fader. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.

Det handlar alltså om hur man ska handla när en broder eller syster syndar (sammanhanget visar att det i första hand gäller en som är medlem i samma församling eller kristna gemenskap). "Om din broder har syndat", översätter folkbibeln, en del översättningar har "syndat mot dig", som i Bibel 2000 ovan: "Om din broder har gjort dig någon orätt". Skillnaden beror på att en del handskrifter har tillägget "mot dig" medan några av de äldsta saknar detta tillägg. De flesta tycks mena originalet troligen saknade tillägget och att Jesus helt enkelt sa: "Om din broder har syndat." Jag tror att man kan använda den här modellen både när min broder har gjort orätt mot mig personligen och när jag ser min broder synda på annat sätt, Inte i alla småsaker förstås, men när det gäller lite allvarligare saker. Det här är en praktisk process som kan användas i olika typer av konflikter. Nu ska vi se närmare på de olika stegen. 

onsdag 3 augusti 2016

Ett boktips om konflikthantering: Reconcile

Semestern är en bra tid för läsning. De sista dagarna har jag läst en bok som jag nu vill presentera. Det är bara ett par veckor sedan jag hörde talas om den för första gången och nu har jag läst den. Boken heter Reconcile - Conflict Transformation for Ordinary Christians och är skriven av John Paul Lederach.

Bill och Lynne Hybels har skrivit förordet och rekommenderar boken varmt oavsett vilken typ av konfliktsituation man befinner sig i. De skriver:

"Extended family dispute? Read Reconcile. Neighborhodd conflict? Read Reconcile. Church split? Read Reconcile. Countries at war? Honestly, if there were a way to lock up world leaders until they read Reconcile, the world would be a different place."

Jag håller med. Det här är en bra och användbar bok.

John Paul Lederach har över trettio års erfarenhet av internationellt fredsarbete. Han är professor i International Peacebuilding vid University of Notre Dame och grundare och ledare för the Center for Justice and Peacebuilding vid Eastern Mennonite University, Harrisonburg, Virginia. Han har skrivit över tjugo böcker om fredsarbete och konflikthantering. Det här är en av hans senaste.

måndag 18 juli 2016

Anders Wiberg - prästen som blev baptistpionjär


Igår var det 200 år sedan Anders Wiberg föddes. Det är värt att uppmärksamma. Han föddes den 17 juli 1816, i byn Wi, utanför Hudiksvall och han blev en av de mest betydelsefulla ledarna inom den svenska baptismen. Här berättar jag kortfattat om hans livshistoria. 

När Anders var sju år dog hans far efter ett fylleslagsmål och därefter skötte hans mor ensam gården. Hon lät sin son studera och vid 19 års ålder skrevs han in vid Uppsala universitet för att studera teologi och bli präst. Han hade under uppväxtåren lyssnat till många väckelsepredikanter och varit andligt sökande, men under studierna i Uppsala svalnade det andliga intresset. 1839 avbröt han studierna och flyttade till Stockholm. 

I Stockholm lärde han känna den engelske metodistpredikanten George Scott och lyssnade mycket till honom. Här upplevde han ett andligt uppvaknande och blev Scotts medarbetare. En annan av Scotts unga medarbetare var C.O. Rosenius, som senare kom att bli ledare för EFS. 1842 blev George Scott utvisad från Sverige på grund av sim missionsverksamhet och då lämnade även Wiberg Stockholm och återupptog sina präststudier i Uppsala. 

Anders Wiberg prästvigdes i juni 1843 och fick sin första prästtjänst i hemtrakterna utanför Hudiksvall. Där var han en verklig väckelsepräst som arbetade flitigt och förde många till en levande tro på Kristus. Han hade olika prästtjänster fram till 1849 då han bad om tjänstledighet. Hans samvete förbjöd honom nämligen att dela ut nattvarden till människor som inte levde i tron på Kristus. Under sin tjänstledighet var han verksam som predikant bland de norrländska separatisterna. Han blev alltmer tveksam till statskyrkan och tog avsked från prästämbetet på våren 1851.

Under en vistelse i Stockholm stötte Wiberg för första gången på baptistiska åsikter, men han var övertygad i sin tro på barndopet. Han började studera dopfrågan för att ge ut en bok som försvarade barndopet, men då hände något som ändrade hela hans livsinriktning. Wiberg fick följa med en god vän till Hamburg som tolk. Där besökte de baptistförsamlingen och samtalade med pastorerna Oncken och Köbner. De diskuterade bl.a. dopet och Wiberg försvarade ivrigt barndopet. Han blev dock mycket tilltalad av församlingens liv och ansåg sig för första gången ha mött en församling som levde efter Nya testamentets mönster. På hemresan studerade han några dopskrifter han fått i Hamburg. Här fann han några nya synpunkter som rubbade hans övertygelse och han började studera dopfrågan med ny iver och kom så småningom fram till en baptistisk övertygelse. Så här berättar han själv i ett brev:

lördag 16 juli 2016

Sjukdom och helande, "redan nu... men ännu inte..."

Jag tror att Jesus kan hela den som är sjuk. Han gjorde det när han gick här på jorden och han gör det än idag. Jag ber gärna för den som är sjuk och ibland får jag se att Gud gör under, men det händer inte alltid. Det är i och för sig inte så konstigt, för vi lever i en trasig värld och Jesus har inte lovat att hela alla våra sjukdomar här och nu, men en dag i framtiden kommer han att göra det. På uppståndelsens dag får vi nya kroppar och då är det slut på all sjukdom och allt lidande, men vi är inte där än. Nu lever vi i en tidsperiod som kännetecknas av uttrycket "redan nu... men ännu inte..." Redan nu kan vi få uppleva en försmak på Guds rikes krafter, men Guds rike har ännu inte kommit i sin fullhet. Redan nu kan vi få uppleva helande till både kropp och själ, men ännu får vi inte uppleva fullständig hälsa.

Även aposteln Paulus levde i den här spänningen mellan "redan nu..." och "ännu inte..." Vi kan läsa i Apostlagärningarna om hur han fick vara med om mäktiga under och mirakel. Det nämner han också i sina brev (se t.ex. Rom 15:18-19 och 2 Kor 12:12). En del tänker att Paulus levde i fullständig hälsa och att han kunde hela alla, men så var det inte. I hans brev ser man både att han själv fick uppleva sjukdom och att han hade sjuka medarbetare. De texterna är viktiga att ta med när vi ska formulera en biblisk teologi om sjukdom och helande.

Paulus egen sjukdom
I Galaterbrevet 4:13-15 skriver Paulus om sin sjukdom.

"Ni vet att det var på grund av sjukdom som jag första gången kom att förkunna evangeliet för er. Min kroppsliga svaghet frestade er inte till förakt eller motvilja, utan ni tog emot mig som en ängel från Gud, ja, som Kristus Jesus. Var är er hänförelse nu? Jag kan intyga att ni gärna skulle ha rivit ut era ögon och gett dem åt mig".  

Den sista meningen gör att man spekulerar i att det kan ha varit en ögonsjukdom. Gal 6:11 tyder också på det, men det kan vi förstås inte veta säkert. Någon typ av kroppslig svaghet eller sjukdom hade han i alla fall.

En annan intressant text om detta är 2 Kor 12:7-10 där Paulus skriver om att han har fått en tagg som sticker honom (ordagrant "en tagg i köttet").

torsdag 7 juli 2016

Gullbrannafestivalen och församlingsplantering

Idag börjar Gullbrannafestivalen på Gullbrannagården, en mil söder om Halmstad. Det är en av sommarens höjdpunkter för många inom SAM och SAU. Närmare 7 000 personer väntas komma hit under helgen. Läs mer om festivalen här: Festival med unga i fokus.

Jag är här i jobbet för att knyta kontakter, samtala, informera om Alliansmissionens arbete och framför allt rekrytera framtida pionjärer och församlingsplanterare. Skörden är stor men arbetarna få och jag är ständigt på jakt efter nya arbetare. Jag är övertygad om att det är många som är kallade av Gud, men att det finns saker som hindrar. Därför är jag här för att utmana och uppmuntra.

Lagom till festivalen har jag skrivit en debattartikel i Världen idag om vikten av att vi som kristna i Sverige prioriterar församlingsplantering. Den är skriven tillsammans med SAM:s missionsföreståndare Kjell Larsson och missionssekreterare Lars-Gunnar Jonsson. Så här skriver vi bland annat:

"Som kristna i Sverige lägger vi ner dubbelt så många församlingar som vi planterar. Så kan det inte fortsätta. Det behövs många nya församlingar över hela Sverige. Behoven är enorma, inte minst i våra storstäder. Vårt uppdrag är att sprida evangeliet, göra lärjungar och plantera församlingar. Det finns många intressanta och viktiga frågor att diskutera, men det här är en fråga som borde engagera alla.
Vi är övertygade om att den nuvarande situationen kräver att vi satsar fullt ut på mission och församlingsplantering i Sverige. Det handlar inte främst om att vi vill rädda något samfund, utan om att vi vill att Jesus Kristus ska bli förkunnad, känd och efterföljd i vårt land.
Jesus är den enda vägen till Gud och han blir känd genom lokala församlingar som lever ut Guds rike och gör honom synlig. Vi håller med Bill Hybels när han säger att den lokala församlingen är världens hopp, och därför är ett av Alliansmissionens övergripande mål att intensifiera församlingsplantering."
Läs hela artikeln här: Prioritera församlingsplantering

tisdag 5 juli 2016

Bergspredikan börjar med nåd

Har du läst bergspredikan? Det är en undervisning av Jesus som finns nedtecknad i Matteusevangeliet, kapitel 5-7. Många tycker att bergspredikan är svår att förstå och känner att Jesus kommer med omöjliga krav och hårda bud. En del anser att bergspredikan är lag och inte evangelium. Jag menar att det är en missuppfattning. Låt mig förklara varför. 

Om man ska förstå bergspredikan rätt är det viktigt att läsa inledningen ordentligt. Den börjar med åtta saligprisningar (se Matt 5:1-12). Jesus talar om vilka som är saliga (saliga betyder ungefär lyckliga och välsignade, på engelska översätts det med blessed). Det finns en tydlig och viktig struktur i saligprisningarna.

De fyra första är grunden och handlar om att vi kommer tomhänta inför Gud. Jesus visar att frälsningen och gemenskapen med Gud bygger på Guds nåd och inte på gärningar.

De tre som kommer sen handlar om hur vi ska leva som Jesus lärjungar och vårt uppdrag i världen. Ordningen visar att nåden kommer först och att livet är en frukt av nåden.  

Den sista saligprisningen handlar om konsekvenserna av att följa Jesus. Det kommer att kosta på. Priset lärjungarna får betala är förföljelser och förtal. Den sista saligprisningen utvecklas med en extra förklaring. 

Jag har skrivit om alla åtta saligprisningarna i separata inlägg tidigare. Här nedan finns korta förklaringar och länkar för den som vill gräva djupare. 


Grunden

"Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket." Det handlar om att vi kommer tomhänta inför Gud. Vi har inga egna gärningar att komma med, utan är helt beroende av hans nåd.  

"Saliga de som sörjer, de ska bli tröstade." Det handlar om att vi sörjer över synden och bristen i våra egna liv och i världen. 

"Saliga de ödmjuka, de ska ärva landet" ("ärva jorden" SFB 15). Det handlar om att komma med ödmjukhet inför Gud och erkänna sitt beroende av honom. Ödmjukhet inför Gud leder också till ödmjukhet inför människor. 

"Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de ska bli mättade." Det handlar om att längta efter ett rätt förhållande till Gud, efter den rättfärdighet som man inte kan bygga upp med egna gärningar, utan som man får som gåva av Gud, Den rättfärdighet som överträffar de skriftlärdas och fariseernas och som också kommer att synas i livet. (se Matt 5:20).