torsdag 9 april 2020

Fem faser i en församlingsplantering

Igår presenterade jag boken Global Church Planting. En tredjedel av boken (sid 155-301) handlar om församlingsplanteringens olika faser. Att plantera en ny församling är en process som sträcker sig över en kortare eller längre tid och det kan vara en god hjälp att få en systematisk översikt över processen. Craig Ott och Gene Wilson presenterar en modell för hur man tar en församlingsplantering genom fem faser. Jag tror att det är bra för den som planterar en ny församling att ha dessa fem faser i åtanke och underpunkterna kan fungera som en hjälp till att tänka strategiskt. Det kan förstås vara stora lokala variationer i hur processen kommer att se ut i praktiken. Man ska inte följa detta strikt, utan be om den helige Andes ledning i varje enskilt fall. Precis som Paulus ska vi både tänka strategiskt och vara öppna för Andens ledning.

Så här ser de fem faserna ut i min översättning. Läs boken om du vill veta mer om de olika stegen.

onsdag 8 april 2020

Bokpresentation: Global Church Planting

Det är märkliga tider vi lever i. En del har mycket mer att göra än vanligt, andra har mycket mindre att göra. Om du hör till den senare kategorin kanske du har tid att läsa böcker, t.o.m. tjocka böcker. Det är en sådan jag vill tipsa om idag.

Global Church Planting - Biblical Principles and Best Practices är en av de bästa böcker jag har läst om församlingsplantering, kanske den allra bästa (och jag har läst många). Författarna har tillsammans femtio års internationell erfarenhet av församlingsplantering och boken är mycket grundlig på alla plan. Den är förankrad i bibliska principer, baserad på efterforskning och erfarenhet och skickligt presenterad.

Båda författarna hör hemma inom Evangelical Free Church of America (EFCA), som är ett systersamfund till Svenska Alliansmissionen (SAM) där jag arbetar. Vi är båda med i den världsvida gemenskapen International Federation of Free Evangelical Churches (IFFEC) och det är ett sammanhang som inger förtroende. Jag mötte Craig Ott i Kristiansand, Norge för några år sedan på en europeisk konferens om församlingsplantering. Han gjorde ett gott intryck och hade en mycket bra föreläsning om vad evangeliet är.

Styrkan i boken är att den verkligen är global. Den bygger på erfarenheter från hela världen och alla typer av kulturer. Den är verkligen inte inskränkt amerikansk som så många andra böcker i den här kategorin. En annan styrka är att den har bra koll på alla typer av församlingsmodeller, strategier och rörelser, från megachurch och multisite till husförsamlingar och church planting movements. Boken rekommenderas av profiler som David Garrison, Ed Stetzer och Rick Warren. Jag gillar verkligen den bredden.

Boken är en riktig tegelsten. Den har 450 sidor och 19 kapitel och är indelad i fyra stora delar.

fredag 3 april 2020

Bön och fasta i coronatider

Hur ska man reagera och agera i tider av kris? Det är en aktuell fråga. Just nu upplever världen en av de största kriserna under min livstid och den här gången kommer det väldigt nära. Coronaviruset drabbar även norra Europa, som i vanliga fall är en ganska trygg del av världen. Nu skakar grundvalarna för hela tillvaron.

För Guds folk är det naturligt att vända sig till Gud i tider av kris. Detta finns det flera exempel på i Bibelns berättelser.

När Jerusalem hotades av fiendens arméer blev kung Joshafat förskräckt och utlyste en fasta för hela folket och vände sig till Gud i bön (2 Krön 20:3-6).

När hela det judiska folket var hotat av utrotning utlyste drottning Ester en tre dagars fasta för alla judarna som bodde i Persiens huvudstad Susa (Ester 4:15-17).

När innevånarna i den Assyriska huvudstaden Nineve hörde Jonas predikan om att staden skulle förstöras omvände de sig och utlyste en fasta (Jon 3:1-11).

tisdag 31 mars 2020

Vetekornets lag - en tröst i coronatider

Har du hört talas om vetekornets lag? Det brukar man kalla den princip som Jesus ger oss i Johannesevangeliets tolfte kapitel. Så här säger han där:

"Sannerligen, jag säger er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd." (Joh 12:24).

Jesus säger det här bara några dagar före påsken och han syftar förstås på sin egen död, som snart kommer att ske. Det är han som är vetekornet som ska dö för att ge en rik skörd. Jesus dog för vår skull och för att försona oss med Gud. Han uppstod igen på den tredje dagen och det har gett en rik skörd av människor som tror på honom i hela världen. Det kommer vi att fira under den kommande påskhelgen nästa vecka.


Jesus tillämpar dock inte den här principen enbart på sig själv utan också på sina lärjungar. Han fortsätter nämligen med att tala om att de ska ge sina liv, tjäna honom och följa honom. Också vi som vill vara hans lärjungar måste dö från oss själva för att ge rik skörd.

måndag 23 mars 2020

Var finns Gud i coronatider?

Den senaste veckan har jag jobbat hemifrån. Mina tjänsteresor har blivit inställda och alla mina arrangemang de närmaste veckorna likaså. Det är coronatider! Jag antar att många av er har liknande situationer.

För mig som kristen är det naturligt att fundera på var Gud finns i dessa tider. Har han kontrollen? Kan vi lita på honom? Kan vi lita på Guds beskydd? Kan jag lita på att Gud tar hand om mig? Jag antar att jag inte är ensam om dessa frågor. För mig som dessutom tillhör en så kallad riskgrupp blir frågan väldigt personlig.

När jag brottas med frågor om Gud går jag till Bibeln för att finna svar. Under den senaste veckan har jag fastnat hos profeten Jesaja i Gamla testamentet. I hans gamla bok finns några kapitel som talar rakt in i den aktuella situationen. Jag tänker på Jesaja 24-27, som är ett avsnitt som handlar om den sista tiden. Där har jag funnit tröst och hopp under några dagar. Där har jag också fått inspiration till några tankar om var Gud finns i coronatider. Jag ordnar mina reflektioner under de tre rubrikerna: Guds dom, Guds räddning och Guds makt.

Guds dom
Hela det 24:e kapitlet handlar om att Gud dömer jorden. "Jorden brister och skakar, den skakar och skälver, den skälver och rister. Jorden raglar som en drucken, svajar som ett fallfärdigt ruckel. Den dignar under sin skuld, faller och reser sig aldrig mer"(Jes 24:19-20).

Just nu skakar hela världen och jag tror inte att det går att komma ifrån att i detta ligger också ett mått av Guds dom. Mänskligheten har vänt Gud ryggen och jorden är full av våld, krig, förtryck och ondska. Det är oundvikligt att Gud måste sätta stopp för detta någon gång. "Jorden har vanhelgats av dem som bor där: de har överträtt lagarna, kränkt rätten, brutit det eviga förbundet. Därför fräter förbannelse jorden och de som bor där får bära sitt straff", skriver Jesaja (24:5-6a).

Att tala om Guds dom är inte så populärt i vår kultur. Jag lyssnade igår på senaste avsnittet av Människor och tro i P1, som har temat Coronaviruset - Guds straff eller? Ingen av de intervjuade prästerna tror att Coronaviruset är Guds straff, även om någon menade att det kunde vara ett tecken på att den yttersta dagen är nära. Man märker hur svårt det är att tala om Gud som världens domare och därför är det viktigt att välja sina ord väl när man tar upp ämnet. Jag tror inte heller att det är Gud som står bakom Coronaviruset och skulle inte heller säga att det är Guds straff. Däremot skulle jag säga att det är ett tecken på Guds dom över jorden. Det är inte Gud som har sänt viruset, men han har tillåtit det att komma. På grund av mänsklighetens ondska och synd så råder förbannelse över jorden och mörkrets makter får utrymme att genomföra sina mordiska planer. Det är en Guds dom att mörkret får härja. Det är viktigt att förstå att domen är kollektiv över jorden och mänskligheten. Den som drabbas av Coronaviruset är inte mer syndare än någon annan. Det här handlar inte om Guds dom över enskilda individer, utan om Guds dom över jorden.

tisdag 31 december 2019

SAM - Hundraåringen som inte firades, men ändå går stark in i 20-talet. Gott nytt år!

Idag är det den sista dagen på 2019, och dessutom den sista dagen på 2010-talet. Under de senaste veckorna är det många som försökt sammanfatta 10-talet, men jag tänker inte försöka. Istället tänker jag göra en liten reflektion utifrån mitt eget tiotal, se hundra år bakåt och sen lite framåt mot 20-talet. Häng med om du har lust.

Den största förändringen i mitt liv under detta decennium var att jag började jobba inom Svenska Alliansmissionen (SAM) och dessutom blev ordinerad till pastor i mitt nya sammanhang. Tidigare var jag visserligen medlem i en församling som tillhörde både SAM och EFK, men jag var själv baptist och hade aldrig känt mig som alliansare eller upplevt Alliansmissionen från insidan. Detta förändrades 2012 då jag blev pionjärkonsulent inom SAM.

Svenska Alliansmissionen bildades 1919. Som relativt ny i det här sammanhanget trodde jag därför att det skulle bli hundraårsjubileum i år. Det blev det inte. Alliansmissionen räknar nämligen inte 1919 som sitt startår, utan 1853. Hundraårsjubileet var alltså flera år innan jag föddes.

Alliansmissionen har sina rötter i en väckelse i Jönköping under 1830 och 1840-talen. 1853 bildades Jönköpings Traktatsällskap för att sprida evangeliet i Jönköpingsregionen. Det är därifrån vi räknar vår ålder. 1861 ombildades traktatsällskapet till Jönköpings Missionsförening, som skulle verka för mission både i Sverige och i andra länder. Jönköpings Missionsförening hade verksamhet i stora delar av södra Sverige och både föreningar och församlingar var anslutna till den (s.k. biträdesföreningar).

Jönköpings Missionsförening organiserade en väckelserörelse som stod nära Svenska kyrkan och hade nära band med EFS. Under 1800-talet var det vid tre tillfällen på förslag att organisatoriskt bli en del av EFS, men så blev aldrig fallet. Inom Jönköpings Missionsförening (JM) fanns det även många som sympatiserade med frikyrkotanken och när Svenska Missionsförbundet (SMF) bildades 1878 var det en del i föreningen som drog åt det hållet. Under 1900-talets första årtionde var det flera gånger nära att JM skulle ansluta sig till SMF och bli en del av denna riksorganisation. Varje gång blev förslaget nedröstat. Jönköpingsföreningen bevarade sin självständighet och frihet åt båda hållen.

1886 uttrycktes Jönköpings Missionsförenings linje så här:

"Föreningens uppgift är att i sin mån bidraga därtill, att Kristus, den korsfäste, blir predikad till syndares omvändelse och de troendes helgande och stadfästande i Guds nåd. Allt direkt verkande för kyrkliga eller frikyrkliga intressen ligger utom föreningens uppgift."

"Verksamheten bör vara praktisk och då huvudsakligen i samma riktning som hittills. Varken kyrklighet eller frikyrklighet som sådan bör befordras utan endast själarnas frälsning. Frågan om dop och nattvard måste ligga utanför föreningens verksamhet. Biträdesföreningarna få i dessa frågor handla alldeles fritt, så ock predikanterna."

Båda citaten är hämtade från Göran Åbergs bok Enhet och frihet, sid 124.

Med tiden bildades det även ett ungdomsförbund och ett missionssällskap för yttre mission inom samma område och 1919 slogs dessa tre organisationer ihop och tog namnet Svenska Alliansmissionen. Den nya organisationen fortsatte i samma spår som de tidigare. Så här beskrev SAM:s förste missionsföreståndare situationen 1921:

onsdag 11 december 2019

Några tankar om generationsväxling och ett boktips

På senare år har jag jobbat en del med generationsväxling. Det började för några år sedan när jag läste Egil Svartdahls bok Ge det vidare - En församling för alla generationer och lyssnade till honom på en fortbildningsdag för pastorer. I veckan har jag läst boken igen och jag vill verkligen rekommendera den till alla pastorer och ledare, särskilt dem som har passerat femtio. Själv har jag passerat sextio och det är dags att lämna över huvudansvaret till nästa generation.

Jag jobbar med generationsväxling i tre olika sammanhang: min egen församling där jag hör till ledarskapet, andra församlingar som jag coachar och i samfundet där jag jobbar.

Först och främst är det alltså i min egen församling (notera att possessivt pronomen här inte markerar ägande utan tillhörighet). Vi som grundade Råslätts församlingsgemenskap i början på 80-talet är nu i sextioårsåldern och det är hög tid att träda tillbaka och lämna över hela ansvaret till nästa generation. Visst har vi tränat många nya ledare genom åren, men det är inte så lätt att släppa kontrollen över det som man själv har startat och byggt. Håkan och jag som var ledare från starten har fortfarande en stark röst i gemenskapen och vi måste medvetet träda tillbaka och låta näste generation staka ut vägen in i framtiden. Egil Svartdahls bok och föreläsningar blev en god hjälp för oss. Svartdahl menar att de som är mellan 25 och 50 år är nyckelgenerationen i en församling. De har direktkontakt med både de yngre och de äldre och det är den generationen som måste ha det största inflytandet i att forma församlingens liv, verksamhet och kulturella uttryck. Under de senaste åren har vi jobbat mycket målmedvetet med generationsväxlingen och vi är på god väg att ta det i hamn.

I mitt arbete med församlingsutveckling besöker jag många församlingar och ledningsgrupper. Frågan om generationsväxling är ofta aktuell och i många sammanhang är den akut. Jag ser fyra stora utmaningar i frikyrkoförsamlingar i Sverige.