måndag 30 november 2009

Protestera mot det absurda utvisningsbeslutet

I förra inlägget berättade jag om Alexandar som får stanna i Sverige samtidigt som hans föräldrar och lillebror blir utvisade. Många är upprörda över detta och undrar hur man kan protestera. Här får ni ett par förslag på vad ni kan göra.

Skicka ett mail till Migrationsminister Tobias Billström. Det kan man göra här.

Maila till riksdagsmän i din valkrets. Du hittar deras adresser på riksdagens hemsida. Jönköpings läns riksdagsmän finns här. Alla ledamöter finns här.

Vi skrev detta mail till Tobias Billström idag. Du kan gärna kopiera det om du inte vill formulera ett eget.


Hej!
Vi vill protestera mot migrationsöverdomstolens beslut angående den serbiska familjen i Aneby. Beslutet att låta den apatiske 18-åringen Alexandar få stanna i Sverige, men utvisa resten av familjen är verkligen häpnadsväckande inhumant. Det är absurt att splittra en familj bara för att barnet har fyllt 18. Hur ska han kunna få trygghet och bli frisk om han inte har sin familj i närheten? Dessutom har de varit flera år i Sverige och beslutet borde tagits tidigare och då hade förmodligen hela familjen fått stanna. Vi vädjar till dig att göra vad du kan för att ändra beslutet och låta hela familjen stanna.


Vänliga hälsningar
Jonas och Kerstin Melin

Dagen berättar om fallet här.

söndag 29 november 2009

Den absurda flyktingpolitiken

Migrationsöverdomstolen har fattat ett absurt beslut. Den låter en 18-årig apatisk pojke stanna i Sverige, men utvisar resten av familjen, båda föräldrarna och en lillebror. En av domarna ville utvisa hela familjen. En annan ville låta hela familjen stanna. Då får ordföranden i domstolen avgöra och han bestämde att familjen ska splittras. Det är ett fruktansvärt beslut som drabbar en familj på ett grymt sätt. Det här är ett utslag av svensk individualism när den är som sämst. Man kan inte behandla människor som endast individer. "No man is an island." Alla hör hemma i ett socialt sammanhang och Alexandar behöver sin familj för att bli frisk. Så låt oss protestera mot domstolens beslut och kräva att hela familjen får stanna i Sverige.

Läs mer om fallet med den utvisade familjen här, här och här.

Sammankomst för kristna gemenskaper

Nu är det snart dags för Sammankomst 2010 för kristna kommuniteter och vardagsgemenskaper. Den äger rum i Hammarkullen, Göteborg, den 5-7 februari 2010. I år är det Kommuniteten Oikos som är inbjudare. Helgen arrangeras tillsammans med nätverket Korsvei och Örebro Missionsskola. Programmet ser mycket spännande ut och finns här.

Om du är intresserad av att veta mer om hur livet kan gestalta sig i en kristen gemenskap där man delar livet i vardagen, både andligt och praktiskt, rekommenderar jag att du kommer till sammankomsten. Vi är kallade att leva i gemenskap!

Om förra årets sammankomst har jag skrivit tidigare i några inlägg. Dem kan du läsa här:

fredag 27 november 2009

Att be 24-7

Den här veckan har vi 24-7 bönevecka på Mariannelunds folkhögskola. Det brukar vi ha en gång varje termin. Det är kursdeltagarna som arrangerar det hela och det är en av terminens bästa veckor. 24-7 betyder att man har ett bönerum där man ber 24 timmar om dygnet i 7 dagar. Bönerummet är kreativt med många olika uttrycksformer och bönestationer. Den som vill be skriver upp sig på en lista med alla bönetider och på så sätt fylls dygnets alla timmar snart upp. Det är alltid en eller flera som håller bönen levande i rummet. Gudsnärvaron är mäktig och många möter Gud. Man får tid att be och lyssna. Många upplever tilltal, uppmuntran, frid och bönesvar på olika sätt. Det betyder mycket även för mig. Det är märkligt hur lätt det är att be bär jag kommer in i bönerummet. Jag fylls av frid och glädje och timmen går fort inför Guds ansikte.

Bönerörelsen 24-7 har funnits i tio år. Berättelsen om hur den startade kan man läsa i boken Red Moon Rising (boken finns på svenska med samma titel). Det finns också en hemsida för 24-7 Sverige där man kan läsa mer (tyvärr nedlagd).

Rötterna till 24-7 är betydligt äldre. Inspirationen kommer från den kristna gemenskapen i Herrnhut (i östra Tyskland), som bad dygnet runt sju dagar i veckan i över hundra år (det började 1727). En av ledarna för församlingen var Ludwig von Zinzendorf och den gav upphov till den herrnhutiska väckelserörelsen och en omfattande mission i hela världen. Även Sverige påverkades av herrnhutismen. Det är ett starkt vittnesbörd om vad som kan hända när Guds folk ber.

Men den viktigaste inspirationen till uthållig bön finns förstås i Bibeln. Jesus själv drog sig undan för att be (Luk 5:16, 6:12, 9:28). Det behöver vi också göra ibland. Därför gillar jag 24-7.

måndag 23 november 2009

Sveriges kristna står upp för flyktingarna

Dagen berättar idag att SKR (Sveriges kristna råd) höjer sin röst för att kritisera den svenska flyktingpolitiken. Det är en mycket intressant artikel om ett välkommet initiativ. Det är verkligen glädjande att kyrkor och samfund i vårt land står upp för de flyktingar som kommer hit. I dag lanseras rapporten "Skilda världar" som helt bygger på den erfarenhet som kyrkor runtom i Sverige har samlat på sig, och man pekar ut sex punkter där asylpolitiken brister. Rapporten är på drygt 40 sidor och kan laddas ner här. Jag är själv en av dem som på nära håll sett hur hård och omänsklig den svenska flyktingpolitiken kan vara. Det är viktigt att vi kristna står upp för de svaga och utsatta.


"Ett samhällssystem ska utvärderas underifrån, med de utsattas perspektiv. I kyrkor runt om i Sverige får vi ofta möta verkligheten som den gestaltar sig för dem som far illa i vårt samhälle", står det i inledningen till rapporten Skilda världar. Det är det pespektivet som lyfts fram i rapporten.


Detta stämmer också med Bibelns vittnesbörd. Bibeln uppmanar oss på många ställen att stå upp för de svaga och utsatta. Jag vill lyfta fram ett par texter.

"Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud." (3 Mos 19:33-34)

"En invandrare får du inte kränka eller förtrycka: ni var ju själva invandrare i Egypten. Änkor och faderlösa får ni inte behandla illa. Om du behandlar dem illa och de ropar till mig, skall jag lyssna till deras klagorop." (2 Mos 22:21-23)

SKR kritiserar särskilt den svenska flyktingpolitiken för att inte ta hänsyn till religion.

"Det finns en religiös analfabetism på många håll i det svenska samhället och i mångt och mycket avspeglar detta sig också hos svenska migrationsmyndigheter. Det finns ofta en oförmåga att förstå att tro och religion är något annat än en privatsak. Inte minst har detta blivit tydligt vad gäller de många personer från religiösa minoriteter i Irak som söker asyl i Sverige, men också vad gäller konvertiter", skriver man i rapporten.

För att förbättra situationen rekommenderar man bland annat att Migrationsverket arbetar fram riktlinjer kring religion och tro som asylskäl, samt att man börjar föra statistik över hur många som söker asyl på grund av religiösa skäl.

Fakta: Här brister svensk asylpolitik enligt rapporten Skilda världar

1. Bedömningen av situationen i olika länder håller inte tillräckligt hög kvalitet, och svenska myndigheter bör lita mer på information från oberoende källor.
2. Flyr man från urskillningslöst våld ges man sällan skydd, utan man måste kunna visa upp en personlig hotbild för att få asyl.
3. Det finns en bristande förståelse för tro som asylskäl.
4. Det finns en bristande kompetens på hur man värderar människors berättelser, och svenska myndigheter måste utveckla en större kulturell förståelse.
5. Det finns en obalans i tvåpartssystemet, där en asylsökandes resurser inte går att jämföras med de svenska myndigheterna.
6. Det finns bristande humanitära hänsyn, framförallt när det gäller barn, och därför bör exempelvis barnkonventionen införas som nationell lag.

Jag hoppas att både regeringen, riksdagen och migrationsverket lyssnar till SKR:s rapport.

Helgens demonstrationer skriver Dagen om här. Beng Sjöberg bloggar i ämnet här och här.
Uppdatering 24/11: Dagen rapporterar om måndagens hearing här.

onsdag 18 november 2009

Missa inte Stuart Murray

Nu är det bara ett par veckor kvar tills Stuart Murray kommer till Sverige. Ni kanske tycker jag är lite tjatig. Jag tar risken. Jag vill i alla fall uppmana alla som har möjlighet att ta vara på tillfället och lyssna till honom.

Stuart Murray har mycket att ge när det gäller församlingsplantering och nya sätt att vara kyrka i ett efterkristet Europa. Jag har läst många av hans böcker med stor behållning, och jag anser att han är en av de viktigaste tänkarna i Europa när det gäller församlingsfrågor. Jag hoppas att han under sina dagar i Sverige får sätta avtryck som hjälper oss att bygga levande församlingar i vårt land. Hans program ser ut som följer:

Torsdagen den 3 dec möter Stuart studenterna på SALT i Malmö.

Fredagen den 4 dec talar han på en träff med det anabaptistiska nätverket i Skandinavien. Den äger rum på Betel Folkhögskola i Bromma. Alla är välkomna att vara med. Program och information om anmälan har jag skrivit om här.

På kvällen den 4 dec börjar pionjärkonferensen på Kår 393 på Södermalm. Den pågår under helgen 4-6 dec och Stuart är konferensen huvudtalare. Temat är Nya församlingar för en ny tid - hopp från marginalerna och konferensen handlar om församlingsplantering och nya sätt att vara kyrka. Det finns fortfarande tid att anmäla sig. Program och information finns här.

Måndagen den 7 dec talar Stuart på Örebro Missionsskola. Sen flyger han hem till England.

Jag hoppas att du får möjlighet att möta Stuart under hans besök i Sverige.

Artiklar som anknyter till ämnet att vara kyrka finns i dagens Dagen här, här och här.
Uppdatering: Ny artikel om kyrkan den 19/11.

måndag 16 november 2009

Dagens boktips: Människor som tror


Idag fick jag den i min hand. Alexander Hagerius intervjubok om människor i några olika församlingar i Sverige. En av de församlingar han berättar om är Råslätts församlingsgemenskap och bland dem som intervjuas finns jag och några till från Råslätt. Det är en gedigen och välskriven bok på drygt 300 sidor. Spännande läsning som också ger hoppfulla bilder av framtidens kyrka. Så här presenteras boken Människor som trorförlagets hemsida:

"På en resa genom Sverige möter journalisten Alexander Hagerius människor som lever sin tro. Han samlar deras berättelser och upptäcker att trots sina olikheter har de något gemensamt: en längtan att se verkligheten som den är, och samtidigt ta emot den som Guds.

Det blir till en ärlig och befriande samling berättelser om människor vars liv förvandlas och får ny riktning i mötet med Jesus. I texterna är "kyrka" ett sätt att leva, en gemenskap, en rörelse, en rytm. Man vill leva evangelium och vara Jesus händer, fötter, hjärta och röst i världen. Livet kan inte längre delas in i offentligt och privat, profant och heligt, naturligt och övernaturligt. Kropp, själ och ande smälter samman. I berättelserna är himlen är aldrig långt borta och Guds rike är en närvarande verklighet som förändrar allt.

Alexander Hagerius Människor som tror är en kombination av berättelse och reflektion, reportage och teologi, en bok som ger perspektiv på församlingens möjligheter, som gör kött och blod av de stora kristna orden och som visar på kraften hos en närvarande Gud.

"Jag ser den här samlingen av röster och texter som ett avtryck i tiden. Jag ser också framtidens kyrka i berättelserna." - Alexander Hagerius

Alexander Hagerius är journalist från Göteborg och arbetar som informatör inom Svenska kyrkan. Människor som tror är hans första bok."

Nu ska jag läsa den. Är den bra så blir det årets julklapp!

söndag 15 november 2009

Tillbaka till Jesus!

Idag ska jag predika i folkhögskolans aula i Mariannelund. Det är återträff för gamla kursdeltagare och aulan kommer att vara fullsatt. Mitt tema är "Tillbaka till Jesus". Det är ett något jag tänkt mycket på sen jag var i England. På Crucible sa Stuart Murray något i stil med "I traditionell kristendom blir Jesus tillbedd, men inte efterföljd". Det tog tag i mig. Stämmer det även i mitt liv? Vi tillber Jesus, sjunger lovsång och hyllar honom. Men följer vi honom?

I England köpte jag också boken REJESUS av Alan Hirsch och Mike Frost. Den är mycket bra! Titeln går ju nästan inte att översätta, men TILLBAKA TILL JESUS får väl duga. Och det är alltså temat för dagens predikan.

Jag tänker utgå från fyra händelser i Markusevangeliets mitt. De återberättas av Markus i 8:27-9:8 och beskriver evangeliets vändpunkt. Det börjar med att lärjungarna bekänner att Jesus är Messias. Det är efter detta som Jesus börjar tala om sitt kommande lidande och om vad det kostar att följa honom. "Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig" (8:34). Sen tar han med lärjungarna upp på berget och de för höra orden från himlen: "Detta är min älskade son. Lyssna till honom" (9:7) Efter dessa händelser blir Jesus mer inriktad på att undervisa lärjungarna och förbereda dem för vad som kommer att hända i Jerusalem.

Jag tror att vi måste tillbaka till Jesus.

Vår tro behöver bli mer fokuserad på Jesus. Inte bara vem han är och vad han gjorde för oss, utan också vad han undervisade.

Våra liv behöver bli mer Jesuscentrerade och inte bara handla om att tro på och lovsjunga Jesus, utan också att följa honom i vardagslivet.

Vårt budskap behöver bli mer fokuserat på berättelsen om Jesus. Människor är ofta nyfikna på Jesus, även om de inte är intresserade av kyrkan och kristendomen.

Vårt sätt att vara kyrka behöver bli mer präglat av Jesus. Kyrkan bör vara en dynamisk Jesusgemenskap, som gör Jesus synlig genom att vara hans händer och fötter, och göra hans gärningar, i en mörk värld.

REJESUS! Tillbaka till Jesus! Det är det jag tänker predika om idag. Jag ber att Gud ska tala till dem som lyssnar.

torsdag 12 november 2009

Kräv rättvisemärkta mobiler

"Din mobiltelefon kanske har bidragit till konflikter och möjliggjort barnarbete. Än så länge finns det inga etiskt tillverkade mobiler, men trycket på tillverkarna ökar. Bland annat under Kyrkornas globala vecka som drar igång på söndag."

Detta skriver Dagen idag i en upplysande artikel om situationen i Demokratiska Republiken Kongo. Det är hög tid att kräva rättvisemärkta mobiler!

Tänk på att den som känner Gud värnar den fattiges och den svages rätt. Så här skriver profeten Jeremia till Jojakim om hans far, kung Josia:


"Tänk på din far: han åt och drack och gjorde det som var rätt och riktigt - då gick allt honom väl. Han värnade den svages och fattiges rätt - då gick allt väl. Är inte det att känna mig? säger Herren." (Jer 22:15-16)

Det är bra att kyrkorna i Sverige står upp för detta under den globala veckan.

Uppdatering: På bloggen Hela Pingsten kan du läsa mer om detta.

lördag 7 november 2009

Dalit Freedom Network och holistisk mission


Idag har jag mött Joseph D'Souza. Det har skakat om mig på djupet. Jag lyssnade till honom i Korskyrkan i Jönköping när han berättade om daliternas situation i hans hemland Indien och kampen för deras befrielse från slaveri och diskriminering. Om du har sett filmen Slumdog millionaire så vet du något om daliternas situation. Om du inte har sett den tycker jag att du ska göra det.

Daliterna är Indiens kastlösa, de oberörbara, som står längst ner i samhället och lever i förtryck och slaveri. Det finns ca 250 millioner daliter i Indien. Det är 25 % av landets befolkning. På hemsidan Dalit Freedom Network presenteras daliterna så här:

"Who are the Dalits?
The Dalits, also called the “untouchables,” “outcastes,” and most recently “slumdogs,” comprise nearly one quarter of India’s society, with population estimates of 250 million people. The term “Dalit” means “those who have been broken and ground down deliberately by those above them in the social hierarchy.” Dalits live at risk of discrimination, dehumanization, violence, and enslavement through human trafficking every day. By all global research and reports, the Dalits constitute the largest number of people categorized as victims of modern-day slavery."

Joseph D'Souza är ledare för OM i Indien och leder också arbetet med Dalit Freedom Network. Han är en kristen ledare som kämpar för att ge hela evangeliet till hela människan. Han menar att kyrkan i västvärlden ofta förvanskar evangeliet till att bara handla om andliga och psykologiska frågor (förlåtelse, evigt liv, glädje och frid), när evangeliet om Guds rike också handlar om befrielse, rättvisa och fred. Han har skrivit en bok om holistisk mission. Den heter On the Side of the Angels: Justice, Human Rights and Kingdom Mission.

Dagen berättar om kampen för Daliternas rättigheter i en mycket informativ och intressant artikel i fredagens tidning. Svenske OM-ledaren Martin Ström bloggar här om Josephs möte med svenska politiker i riksdagen och på UD. Vill man stödja arbetet för daliterna kan man göra det genom OM-Sverige.

Joseph D'Souza har också en blogg som man kan läsa här.

fredag 6 november 2009

Pingstvänner för fred och rättvisa


Jag fortsätter att skriva lite grann om fred. När jag var i England förra veckan hörde jag talas om en ganska nystartad organisation: Pentecostals and Charismatics for Peace and Justice (PCPJ). Det väckte mitt intresse.

En av initiativtagarna till PCPJ är en ung amerikansk pingstpastor vid namn Paul Alexander. Han berättar lite om sin livshistoria här.

Han har skrivit en bok om hur det amerikanska pingstsamfundet Assemblies of God gick från att vara en pacifistisk fredskyrka till att stödja militarism och USA:s krig. Boken heter Peace to War: Shifting Allegiances in the Assemblies of God.

En föreläsning han höll i Belgien 2001 finns här: Spirit Empowered Peacemaking: Toward A Pentecostal Peace Fellowship. Föreläsningen presenterades vid EPCRAs konferens och är mycket läsvärd. Den är en uppgörelse med den militarism som ofta förekommer i pingstkarismatiska sammanhang och pekar på den starka avståndstagandet från krig, nationalism, våld och vapenbruk som fanns i pingstväckelsens tidiga historia. Den försöker också formulera en pentekostal teologi för fred och föreslår bildandet av en pingstkarismatisk fredsorganisation. Detta blev senare förverkligat genom bildandet av PCJP.

Det är också värt att notera att det är genom kontakter med anabaptister och mennoniter (som tex. John Howard Yoder) som Paul Alexander upptäckte pingstväckelsens pacifistiska rötter och fick hjälp att formulera sin egen övertygelse om icke-våld, fred och rättvisa. För mig är detta ett uppmuntrande exempel på hur pingstväckelsen och anabaptismen kan befrukta varandra. Jag är oerhört tacksam för att jag lärde känna denna organisation och går idag med som medlem i den. Jag hoppas att andra svenskar följer mitt exempel.

Dagen berättar idag om en annan kristen rörelse (Operation Mission) som arbetar för rättvisa för Indiens kastlösa. Läs den mycket intressanta artikeln. Det är att vara ljus och salt i världen!

Be a Peacemaker!