Nu är jag hemma igen efter några intensiva och härliga dagar i Stockholm. Här tänker jag berätta om några intryck. Man hör ofta hur mörkt det ser ut får Guds rike i Sverige, men den här helgen har jag har sett många hoppfulla tecken.
Hoppfullt tecken 1: Kristna kommuniteter växer fram
Det var uppmuntrande att träffa medlemmar i olika kommuniteter på sammankomsten i Skarpnäck. Flera nya gemenskaper var representerade, bl.a från Bagarmossen och Sollentuna i Stockholm, Hammarkullen och Frölunda i Göteborg, samt från Örebro och Malmö. De har lite olika karaktär och inriktning, men har det gemensamt att de flesta är ganska nystartade.
Jag är verkligen glad över denna längtan att leva i gemenskap, och dessa initiativ är hoppfulla tecken. Samtidigt bygger de till viss del på entusiasm och idealism och det kommer att behövas mycket praktisk realism för att de ska överleva och växa. Det var för att bidra med denna praktiska realism som jag ville vara med på sammankomsten.
Jag hade också förmånen att få tala på den inledande gudstjänsten på fredagskvällen. Min rubrik var: Att leva i gemenskap - några bibliska motiv, reflektioner och lärdomar efter trettio år i gemenskapen på Råslätt. Min tanke är att vår 30-åriga erfarenhet kan vara ett viktigt bidrag för dem som vill gå samma väg idag. Och det var många som var tacksamma för det jag delade. För mig som en gång fick visionen om att leva i gemenskap i slutet på 70-talet (genom bl.a. tidningen Nytt Liv) känns det fantastiskt att den visionen nu får ny kraft hos många unga kristna. Efter att ha gått mot strömmen i snart 30 år börjar strömmen äntligen gå åt vårt håll. Det är ett hoppfullt tecken!
Dagen var på plats och gjorde ett reportage från sammankomsten. Dessutom följde man upp med en läsvärd artikel om gemenskaper från 70-talet. Det är bra att göra den kopplingen!
Jonas Lundström skriver om sammankomsten här och David Åhlén sammanfattar lördagens samtal i Anteckningar från storforum.
Hoppfullt tecken 2: Nya församlingar planteras
Jag har också besökt vänner som är engagerade i tre olika församlingsplanteringar i södra Stockholm. De är Svente och Evelina Andreasson, Johan och Veronica Åsebrant samt Nicklas och Lydia Mörling. De två första paren jobbar med Svenska Alliansmissionen och det sistnämnda inom Pingst. Alla tre planteringarna är precis i starten och det finns inte några församlingar ännu, bara små team med stora visioner. Alla tre satsar på att jobba relationsorienterat för att nå människor som inte har någon kontakt med kristen tro. De är inte kommuniteter, men de inser betydelsen av att bygga gemenskap. Det är ett hoppfullt tecken!
Hoppfullt tecken 3: Ett anabaptistiskt nätverk
I direkt anslutning till sammankomsten för kristna kommuniteter ordnades ett samtal om ett anabaptistiskt nätverk. Det var ett tiotal personer som samlades i Bagarmossen på söndagen. Vi kom från olika sammanhang och var i skiftande åldrar mellan 17 och 68. Alla kände inte varandra, men vi hade det gemensamt att vi tror att den historiska anabaptismen har ett viktigt bidrag till vår tids kristna. Anabaptismen kan hjälpa oss att förstå hur vi ska leva som lärjungar och bygga gemenskap på 2000-talet. Anabaptismen är en viktig kristen tradition som verkligen behövs i vår tid. Det är det många som inser och därför vill vi skapa ett nätverk som lyfter fram den historiska anabaptismen och vad den kan betyda för oss. Anabaptist Network finns redan på de brittiska öarna och vi tar det som inspiration och förebild. Det är en lång väg att gå, men i söndags tog vi det första steget mot ett anabaptistiskt nätverk i Sverige. Det är ett hoppfullt tecken!
Hoppfullt tecken 4: En gammal församling bryter ny mark
På tisdagen var det dags för hemresan. Men innan tåget gick åt jag frukost på Centralen tillsammans med min gode vän Klas Eriksson. Klas är sedan knappt ett år pastor i Kyrkan vid Brommaplan. En församling i Svenska Baptistsamfundet. Tidigare har han jobbat på samfundet med Naturlig församlingsutveckling (NFU) och är den som har lett uppbyggandet av NFU i Sverige. Nu får han chansen att omsätta sina tankar i församlingen i Bromma. Det är en församling som satsar på att nå sekulariserade svenskar som står långt från kristen tro. Det är ett hoppfullt tecken!
Jag ser många hoppfulla tecken i Sverige. Vad ser du? Håller du med mig om att det finns många hoppfulla tecken?
Tack för din rapport och framför allt från ditt viktiga bidrag i helgen! Jag håller med också om behovet av realism. När man läser kyrkohistoria så vet man ju att såna här tendenser alltid går igenom faser av luttring, splittring, motstånd osv och att mycket blåser bort av stormarna. Det gäller att bygga på klippan! (Mt 5.-7)
SvaraRaderaEn rättelse bara. Vår gemenskap i Brickebacken, Örebro är ca fem år gammal.
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188
Tack för rättelsen. Jag ändrade i texten.
SvaraRaderaSå spennende å lese om dette! Jeg fryder meg! Kan fortelle at vi er kommet et stykke lenger på vei, når det gjelder å danne en kommunitet her i Norge. Vi har gått en del runder, og arbeidet en tid med tanken om å grunnlegge en økumenisk kommunitet. Dette har vi nå lagt fra oss. Vi har hentet så mye inspirasjon fra anabaptismen at kommuniteten vil bygge på idealene derfra. Vi kjenner til flere i Norge som tenker i samme retning som oss.
SvaraRaderaJeg skulle så gjerne vært i Stockholm, men sykdom forhindret meg. Håper likevel å få til en samtale med deg, Jonas, om ikke så lenge.
Tack Björn Olav! Det är intressant att läsa om er kommunitet. Jag tycker att ni har tagit ett klokt beslut och önskar er Guds välsignelse. Det blir spännande att följa er utveckling. Jag hoppas att vi kan träffas snart.
SvaraRaderaRoligt att höra om helgen i Stockholm.
SvaraRaderaOm en dryg månad är det en temahelg i Örebro om just kommunitetsliv, där tanken är att Magnus Malm, Pekka Mellergård och andra gamla rävar som var med på 70-talet ska leda oss ynglingar på rätta vägar. Har du möjlighet så skulle det vara kul om du kom!
www.korsvei.se, mer info kommer.
Är det ngn av Magnus Malm el Pekka M som lever i kommunitet idag?
SvaraRaderanyfiken
David Å
Jonas!
SvaraRaderaFinns det chans att få lite material angående det du pratade om i fredags?
Om du har något skrivet?
Jag har en broder som var uppe och lyssande - vi bor i samma kommunitet.
Jag har ju hört hans story - men skulle vara gött o få det på papper - så man skulle kunna ha det med dig här hemma.
Finns inga bra böcker som du vill tipsa om?
Frid och Glädje! Underbart att få leva i kommunitet - Sådan kärlek.
Emil. Jag vet inte om jag kan komma till Örebro den 20-22 mars, men några från vår gemenskap kommer säkert att åka.
SvaraRaderaAnonym. Jag har det inte skrivet ännu, men tänker skriva ner det. Kanske lägger jag ut en sammanfattning på bloggen. Om du ger mig din mailadress kan du få texten så småningom. Min mailadress finns i min profil.
Jag har många boktips. Några finns i det här inlägget: http://barnabasbloggen.blogspot.com/2008/04/boktips-om-kristna-kommuniteter.html
Det var en jättetrevlig helg! Blev otroligt peppad.
SvaraRadera//Micael
Ja, så länge det finns liv finns det hopp. Jag tycker det känns lite som att det växer och ploppar upp församlingsplanteringar och gemenskaper lite överallt. Också intressant att se hur bloggar hjälpt till i denna utveckling! Det gör att många som tidigare gått ensamma fått ett större sammanhang och man börjar se ett rotsystem. Jag tycker vi lever i en väldigt spännande tid.
SvaraRadera