Ibland hittar man på kärnfulla formuleringar för att visa var man står och hur man ser på viktiga saker. Så är det även för mig. Jag har några uttryck som jag ofta återkommer till som en sorts varudeklaration för var jag står som bibellärare. Idag tänker jag dela dem med bloggens läsare.
Ett av mina viktigaste ord är balans. En del tycker att det är ett tråkigt ord, ett typiskt lagom-ord, men jag älskar det. Jag gillar balans. Som lärjunge till Jesus går man på en smal väg och det är lätt att hamna i diket. Därför behövs det balans för att hålla sig på vägen. Det finns många motpoler i kristet liv och tänkande: tro - gärningar, nåd - lydnad, karisma - karaktär, frihet - ansvar, kraft - lidande, Anden - Ordet, sanning - kärlek, individ - gemenskap, öppenhet - prövning, i världen - inte av världen, och många fler. Därför behövs det balans för att hålla polerna i kreativt spänt läge. Håll balansen på kärlekens väg!
Både hjärta och hjärna
En annan sak jag brukar säga är att jag står för en kristendom för både hjärta och hjärna. Det kristna livet omfattar både känslor och förnuft. Vi kan erfara Gud i vårt inre och beröras av honom djupt i vår personlighet och i vår vilja, Men vi kan också tänka på honom, få kunskap om honom och söka svar på våra frågor. Vi ska älska Gud med både hjärta och förstånd. Det finns plats för Jesus i hjärnan skriver tre ungdomar i Dagen och betonar förnuftets roll i det kristna livet. De har en viktig poäng. Den kristna tron funkar för både hjärtat och hjärnan!
Fötterna på jorden och hjärtat i himlen
Vad är egentligen biblisk andlighet? Man kan säkert definiera det på olika sätt, men den definition jag tycker bäst om är hämtad ur A Practical Theology of Spirituality av Larry Richards. Sann biblisk andlighet är att leva ett sant mänskligt liv i djup gemenskap med Gud. Jesus är den bästa förebilden för denna andlighet.
Man kan också uttrycka det så här. En kristendom med båda fötterna på jorden och hjärtat i himlen.
Återigen handlar det om balans. En del kristna kan bli så andliga att de tappar markkontakten. Andra blir så upptagna med det jordiska att de tappar evighetsperspektivet. "Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara", säger Jesus i Matt 6:21.
Carl-Henrik Jaktlund är inne på samma sak när han skissar på hur vi ska vända den stora kyrkflykten. Han skriver om andligt och mänskligt i kyrkan och pekar på att vi behöver båda sidorna.
Detta är tre saker som är viktiga för mig. Tre övertygelser jag står för. Hur reagerar du på det?
Jonas! Kan man leva efter detta har man kommit långt. Klockrent!
SvaraRaderaDetta är intressant. En risk är förstås att man med balans-tänkandet accepterar språkliga uppdelningar som är obibliska. "Balans" förutsätter väl någon slags Hegelsk syn på tillvaron (tes - antites - syntes). Själv är jag i så fall mer påverkad av den postmoderna dekonstruktionen, att dom språkliga uppdelningarna präglar våra liv och därför behöver brytas ned och byggas om. Tex tycker jag inte skrifterna undervisar att människan är uppdelad i förnuft och känsla, eller att tro och gärningar och nåd och lydnad står emot varandra.
SvaraRadera/Jonas Lundström
Min kommentar blev lite oprecis. Jag menar - hur balanserar man mellan tex tro och lydnad i praktiken? Tror man varannan dag och lyder varannan?
SvaraRaderaEller när det gäller kraft och lidande - visar inte korset att själva lidandet för Guds vilja är den verkliga kraften?
Balans-språket (som ju är väldigt vanligt) tycks mer handla om att hitta ett korrekt och balanserat sätt att tänka än att vägleda våra liv. Eller?
/Jonas
För mig är balans något mycket praktiskt. Det handlar verkligen om vägledning för livet!
SvaraRaderaJag menar inte heller att nåd och lydnad eller tro och gärningar står emot varandra. Men om man ensidigt betonar den ena sidan tappar man balansen och då fungerar inte heller praktiken. Jag tror inte heller att människan är uppdelad i förnuft och känsla, däremot att en människa har både förnuft och känsla och att livet med Gud omfattar hela människan. Boken "Spänt läge – utmaningarna varje smågrupp möter" av Bill Donahue och Russ Robinson, är en bra tillämpning av motpoler och balans i gemenskapens praktik.
Jonas,
SvaraRaderatack för kloka ord.
Viktoria
Jonas. Pratar vi här om hur man ska tänka? Annars, om man pratar om praktik, hur kan man då betona båda tro och lydnad lika mycket samtidigt? Om jag skriver en blogg-post, måste jag då alltid ha 50% lydnad och 50% tro? Jag försöker inte dissekera sönder det här för skojs skull, jag är seriös.
SvaraRaderaPaulus är ju ett bra föredöme när det gäller undervisning, men hans brev uppvisar inte någon "balans". Istället betonar han det som behöver betonas i en konkret situation. En god vän till mig brukar tala om "ko-fösar-teologi". Vi behöver alltid fösas i ena eller andra riktningen, men en "balanserad" teologi gör i så fall inte jobbet.
Ibland behöver vi betona tro, ibland lydnad, ibland nåd, ibland barmhärtighet, ibland Gud Fadern, ibland Messias, ibland Guds rike, ibland skapelsen.
/Jonas
Du övertolkar mig Jonas. Balansen behövs över tid, inte i varenda bloggpost. Tänkande och praktik hänger ihop. Det handlar om både och.
SvaraRaderaKofösarteologi är ett intressant begrepp. Själv hamnar jag ofta i situationen att jag är den som betonar det som är bortglömt eller underbetonat i de sammanhang jag hamnar i.
På det hela taget representerar Paulus just den typ balans som jag talar om.
Jag tror faktiskt inte jag övertolkar dig. Tidigare har jag också tänkt mycket på balans, men inte nu längre. Tidigare trodde jag att teologi handlade om att "tänka rätt". I så fall blir balans viktigt och det handlar då om att hitta ett tankemässigt systemt, en tros-byggnad, som är perfekt sammanfogad, typ.
SvaraRaderaMen nu tror jag att syftet med undervisning (om det är det vi pratar om?) inte är att vi ska tänka rätt och balanserat, utan att vi ska bli lika Jesus, att vi ska bli rustade för goda gärningar. Vi behöver betona det som leder oss i den här riktningen, och det innebär att vi inte kommer att vara balanserade, eftersom vi finns i specifika situationer med specifika problem, inte i idévärlden.
Mycken systematiskt teologi har just eftersträvat att skapa ett teologiskt system med "balans", med följden att deras teologi är död och oanvändbar. Balanserad teologi är, för att spetsa till det, ointressant och irrelevant teologi.
Anledningen till att din blogg tillhör mina favoriter är just att du ser behoven idag och trycker på rätt saker. Jag är väldigt glad för det och hoppas du fortsätter med det så länge det behövs och bär frukt, även om det blir idémässigt obalanserat...
/Jonas
Om ni är varken kalla eller varma ska jag utspy er ur min mun, var det nån som sa...
SvaraRaderaJesus är min hjälte med sitt obalanserade sätt!
Det som är svårt att efterhärma rent mänskligt hos Jesus, men som är fullt möjligt "i ande", är att vara obalanserad och samtidigt kärleksfulla åt alla håll på samma gång...
/Lee
kraft - lidande
SvaraRadera"Nitälskan för mitt folk förtär mig" Det smärtade så i Jesus då han fann att "bönens hus" var en marknadsplats. I planerat raseri (han tog sig tid att göra en piska)drev han ut de som sålde och växlade pengar där. Han led inombords. Då man frågade vad för slags auktoritet han hade som kunde göra så, svarade Han att Han skulle riva ned templet och bygga upp det igen (och syftade på sin död på korset och det exemplet som vi alla fick att följa). Han valde lidanadets väg. Lidandets väg är inte passivt utan i allra högsta grad, kraftfullt aktivt. Att leva med en sådan smärta för sin nästas räddning är en aktiv handling.
Eller som Martin Luther King sa: det är inte de ondas ondska som är problemet, utan de godas tystnad.
/Lee