torsdag 28 oktober 2010

På väg till Jerusalem



På lördag åker jag till det heliga landet för att tillbringa en vecka där. Tillsammans med kollegor från Mariannelunds och Viebäcks folkhögskolor ska jag besöka Galileen, Döda havet, Jerusalem och Betlehem. Det är en studieresa för att få en lite djupare förståelse både av den bibliska historien och den aktuella situationen i området. Jag har aldrig varit på dessa platser förut, så det ska bli mycket spännande och intressant.

Datorn får stanna hemma och jag kommer inte vara online så ofta den kommande veckan. Men när jag väl kommer hem så hoppas jag att jag har något att berätta för Barnabasbloggens läsare. Snart är jag på väg: I Jesu fotspår i de heliga landet. Det känns härligt.

onsdag 27 oktober 2010

En mångkulturell församling



Den gångna helgen har vi haft besök av John van Dinther. Han har talat på församlingens bibelhelg och temat var en mångkulturell församling. John står i ledningen för den mångkulturella församlingen New Life i Stockholm och han har inspirerat och utmanat oss i Råslätts församlingsgemenskap att inte ge upp visionen, utan kämpa vidare i det som Gud har kallat oss till: att bygga en mångkulturell församling. Det har varit två fina dagar.

Sverige är idag ett mångkulturellt samhälle, säger John, och därför bör de kristna församlingarna i Sverige vara mångkulturella. Mänskligt sett är det mycket svårt, nästan omöjligt, men ur ett himmelskt perspektiv är det både nödvändigt och möjligt. I Upp 7:9 läser vi nämligen: "Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer."

Församlingen i Antiokia, som var den församling som sände ut Paulus och Barnabas på deras missionsresa, var en mångkulturell församling. Lärjungarna där kom från många olika nationaliteter och det var där man först började kallas kristna. Eftersom man inte riktigt visste vad man skulle kalla dem fick man hitta på ett nytt ord som kunde beskriva denna konstiga blandning av människor. Man kan läsa om församlingen i Antiokia i Apg 11:19-30 och 13:1-3.

Visionen av en församling som är blandad av olika sorters etniska, religiösa och sociala kulturer syns också tydligt i Paulus brev. Jag tänker på Gal 3:26-28, "Alla är ni nämligen genom tron Guds söner i Kristus Jesus. Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus." Och även på Kol 3:11, "Här är det inte längre fråga om grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar eller skyt, slav eller fri, utan Kristus är allt och i alla." Denna vision behöver få nytt liv i Sverige idag!

Församlingarna i Sverige bör återspegla samhället och det är min bön och min förhoppning att fler och fler ska bli mångkulturella på alla nivåer. Idag är det inte så många som är det. Istället samlas vi ofta i etniska grupper. Som John van Dinther uttrycker det: "Söndag kl 11 är Sveriges mest segregerade timme." Så borde det inte vara. Det handlar faktiskt om evangeliets trovärdighet! Och om trohet mot evangeliet.

En intressant sak som John lyfte fram var ett det Galileen där Jesus växte upp och verkade var ett mångkulturellt område där det bodde en mycket blandad befolkning (se Matt 4:12-16). "Jesus växte upp i ett område som Råslätt", sa han och pekade på hur det formade hans perspektiv. Växer man upp på Råslätt har man klasskamrater från alla världens hörn och från alla världens religioner. Det påverkar hur man ser på världen och det rustar en för att tjäna Gud i en mångkulturell värld. Jesus kanske upplevde något liknande.

Vi vill fortsätta att bygga en mångkulturell församling på Råslätt, i Jönköping och till jordens yttersta gräns. Må Herren ge oss nåd ock kraft till detta.

Tack John för din inspiration och din utmaning till oss.

torsdag 21 oktober 2010

Den tredje platsen


Ett begrepp som nämndes på Pionjär 10 är "den tredje platsen". Det var huvudtalaren Dietrich Schindler som talade om det och han gjorde det med en hänvisning till Michael Frost.

Jag har just läst om "den tredje platsen" i Michael Frosts bok Exiles och jag tycker att det är ett mycket intressant och användbart begrepp för kristna som vill tänka och handla missionellt. Här följer en kort sammanfattning av Exiles sid 56-63 och några egna funderingar.

Michael Frost hämtar begreppet från sociologen Ray Oldenburg, som myntade det i sin bok The Great Good Place (1989). Med "den tredje platsen" menar man en plats där man tillbringar fritiden, tar det lugnt, umgås med vänner och lär känna nya människor. Den första platsen är ditt hem och dem du bor tillsammans med. Den andra platsen är ditt arbete. Den tredje platsen är där du hänger på fritiden. Väl fungerande tredje platser är billiga, ger möjlighet att äta eller fika tillsammans, finns i närheten och är lätta att komma till, många samlas där ofta och regelbundet, det är lätt att samtala om olika ämnen med både nya och gamla vänner och det är lätt att känna sig avslappnad och välkommen. Michael Frost nämner caféer, barer, pubar, gym, köpcentra och föreningar som exempel på tredje platser i ett västerländskt samhälle. Han skriver så här: "Third Places are the most significant places for Christian mission to occur because in a third place people are more relaxed, less guarded, more open to meaningful conversation and interaction."

Frost menar att kristna bör tillbringa mycket tid på dessa platser för att lära känna människor, knyta kontakter, bygga relationer och dela med sig av livet i Jesus Kristus. Vår kallelse är ju att gå ut i världen. Därför bör vi gå till dessa tredje platser och vara vittnen där. Problemet är dock att för de flesta kristna är det kyrkan som är den tredje platsen. Det är i församlingen och dess verksamhet som man tillbringar sin fritid. Det är där man hänger och träffar nya människor. De flesta kristna har inte tid att gå till den tredje platsen ute i världen för att umgås med dem som ännu inte känner Jesus. Känner du igen dig? Det gör i alla fall jag.

Men jag har en allvarlig fråga. Var finns dessa tredje platser i det svenska samhället? Lever inte de flesta människor mest hemma och på jobbet? Den café- och pubkultur som finns i andra länder är inte så stark här. Pratar man med nya människor på ett café i Sverige? Det gör inte jag i alla fall. Man går dit med sina vänner. Det kanske är skillnad på storstäder och småstäder. Det kanske är skillnad på unga och gamla. Jag är väldigt nyfiken. Var finns den tredje platsen i Sverige? Vart ska jag gå om jag vill lära känna nya människor och få nya vänner? Hjälp mig att förstå detta.

Om du vill lyssna på Michael Frost är du välkommen till Stockholm den 14-15 januari 2011. Mer information här.

söndag 17 oktober 2010

Rapport från Pionjär 10

Nu är jag hemma igen efter tre innehållsrika dagar på Pionjär 10 i Fiskebäck. Jag är verkligen nöjd med konferensen. Det var toppen från början till slut. Här kommer några korta glimtar.

Huvudtalaren Dietrich Schindler slog an tonen direkt i första föreläsningen som handlade om Jesusmodellen för församlingsplantering. Det börjar med att vara i Guds närvaro. En församlingsplantering börjar med att man umgås med Gud, sa han och hänvisade till Jesus exempel i Mark 1:35. "Tidigt nästa morgon, medan det ännu var mörkt, gav han sig av därifrån och gick bort till en enslig plats, och där bad han." Hela konferensen har präglats av Guds närvaro. Härlig lovsång ledd av Hanna Ekstedt med team och mycket bön och förbön. Vi mötte Herren tillsammans och han talade till många av oss.

Det var 225 anmälda deltagare och därmed var det den största pionjärkonferensen i det församlingsgrundande nätverkets historia. Det märks att det är något nytt på gång i Sverige och att det börjar bli fart i det församlingsplanterande arbetet. Dagens artikel i fredags visade på ca 80 olika pionjärprojekt som är på gång i de tio olika samfunden som är med i nätverket och det finns säkert många andra fristående planteringar.

Det blir en speciell stämning när så många pionjärer samlas på samma ställe. Här vågar man tänka utanför ramarna och bryta ny mark. Pionjärer är människor som ser möjligheter och har visioner, som tror på förändring och vågar ta risker för att uppnå den. Det blev smittande atmosfär och man åker uppmuntrad och styrkt från konferensen. Tron växer!

Det var många bra föreläsningar och intressanta seminarier. Något av det kanske återspeglas på bloggen vad det lider. Dietrich Schindlers undervisning kommer inom kort att läggas ut på pionjär.nu. Dagen sammanfattar något av hans budskap här.

På lördagen var det en annorlunda programpunkt med två timmars case studies. Tre olika församlingsplanteringar presenterades och jämfördes. De är alla ca tio år gamla. De medverkande var: Anders Sjöstedt, EFS-kapellet i Lund, Fouad Rasho, Allianskyrkan i Hjällbo och Henrik Kackur, United Öresundskyrkan i Malmö. Jag fick själv vara med i panelen som ställde frågor till deltagarna. Det blev en spännande och lärorik session där vi fick veta mer om tre växande, men ganska olika nya församlingar som lyckas med att nå nya människor med evangeliet. Vi blev på olika sätt påminda om vikten av att bygga nära relationer till människor som inte känner Jesus.

Men det allra bästa är allt nätverkande och alla samtal som sker på en sån här konferens. Det är ovärderligt! Och det kommer säkert att få stor betydelse för framtiden. Jag har pratat med många gamla vänner och lärt känna en hel del nya människor. Det inspirerar!

Jag fick också flera tillfällen att presentera våra kortkurser i församlingsplantering i Mariannelund och vi bjöd också in till pionjärkonferensen med Michael Frost i Stockholm 14-15 jan. Det är det församlingsgrundande nätverkets nästa stora arrangemang och jag är med i arbetsgruppen som förbereder det hela. Jag hoppas att du kan vara med då. Det kommer att bli minst lika bra!

Dagen berättar mer om konferensen här.

torsdag 14 oktober 2010

Pionjär 10 i Göteborg

Imorgon börjar Pionjär 10 i Fiskebäckskyrkan i södra Göteborg. Jag ska vara med på hela konferensen. Det ska bli mycket intressant. Det är en strategiskt viktig konferens när det gäller missionsarbetet i Sverige. Konferensen arrangeras av det Församlingsgrundande Nätverket i Sverige där följande samfund ingår: Alliansmissionen, EFS, EFK, Missionskyrkan, Pingst, Baptistsamfundet, Frälsningsarmén, Metodistkyrkan, Adventistsamfundet och Vineyard.

Jag tror att det är viktigt att mötas och dela vad Gud gör i vårt land. Bland deltagarna finns både församlingsplanterare och samfundsledare, och de kommer från hela landet. Programmet ser ut att vara omväxlande och spännande. Det är många olika personer som medverkar och huvudtalare är Dietrich Schindler från Tyskland. Han är församlingsgrundare och Director of Church Planting för Bund Freier Evangelischer Gemeinden i Tyskland. Han har tillsammans med sin fru planterat fem nya församlingar i Tyskland och är en modern apostel väl förankrad i livet. Med en ärlig och jordnära framtoning lyfter han upp behovet av ett förändrat fokus - Jesus hade fokus på skörden. Han delar också med sig av sin kyrkas vision om att plantera 100 nya församlingar på 10 år.

Konferensens vision är en rörelse av nya missionella församlingar i ett nytt Sverige: "Varje människa i vårt land ska ha en levande församling i sin närhet". Det är en vision som jag delar och vill vara med att förverkliga. Jag ska medverka på ett av konferensens seminarier för att presentera vår distansutbildning i församlingsplantering. Jag hoppas att det blir lyckat.

Jag återkommer med rapporter från konferensen. Dagen ger en presentation av den här och bjuder dessutom på en lång lista med nya församlingar i Sverige. Uppmuntrande!

fredag 8 oktober 2010

Dramatiskt avslöjande i Rumänien

Idag berättar Dagen om ett historiskt avslöjande i Rumänien. Den unge pingstpastorn Vasilica Croitor har i flera år forskat i den rumänska säkerhetspolisen Securitates arkiv. Resultatet av forskningen publicerades i en bok i augusti i år. Översatt till svenska är boktiteln: "Försonas med våra minnen - den rumänska pingströrelsen under kommunistperioden". Boken har orsakat ett jordskred i den rumänska pingströrelsen. Den avslöjar nämligen hur den kommunistiska regimen infiltrerade och kontrollerade rörelsen och dess församlingar. Informatörer och angivare fanns på alla nivåer i samfundet.

Mariannelunds folkhögskola har många kontakter i Rumänien och jag fick höra om detta när min lärarkollega Otto Rimås kom hem från ett besök i landet tidigare i veckan. Otto och hans fru Lena har ett mångårigt engagemang i Rumänien. De kommenterar Dagens artikel så här:

Vasilica har skrivit modern kyrkohistoria med sin bok. Han har gett ett unikt bidrag till vår förståelse av kommunismens karaktär och en totalitär regims inflytande över ett helt folk. Alla de tusentals berörda evangeliska kristna i Rumänien har plötsligt fått ett redskap att förstå vad som har hänt. Det de har anat och förstått men inte vetat under alla år är nu blottlagt och bekräftat.

Hans forskning är också en guldgruva för alla oss som har befunnit oss utanför, långt borta på den fria sidan om järnridån under alla år av förtryck i öst. Nu får vi också hjälp att förstå.

Vasilica har tagit en röntgenbild av den rumänska underrättelsetjänstens dolda men osannolikt effektiva verksamhet att förstöra den kristna församlingen inifrån.
Han klargör på ett odiskutabelt sätt med arkivmaterialet, och sin klarsynta analys, vilka arbetsmetoder Securitate använde för att infiltrera kyrkan – och hur de kunde lyckas så väl.

Vasilicas forskning är den första i hela östblocket som har skett inifrån den egna rörelsen med en kritisk analys av vad som skedde och hur det var möjligt att det skedde. Han har fått unikt tillträde till tidigare hemligstämplat material i Securitates arkiv och han har valt att visa öppet vad han har hittat. Hans bok bygger på autentiska dokument som inte går att bortförklara.

Bokens innehåll är i högsta grad relevant också för vår egen tid, med tanke på de stater runt omkring oss där liknande kontroll och förtryck av oliktänkande just nu äger rum inför våra ögon. Vi har trossyskon som lever under liknande förhållanden idag.

Det arkivmaterialet visar, är ovärderligt för förståelsen av den kommunistiska tiden, men också av den svåra period vi nu går igenom i Europa, det post-kommunistiska traumat. Alla tidigare kommunistiska länder befinner sig nu i en mycket kritisk period, på många plan. Arvet efter kommunismen är tungt och svårt.

Det finns bara en väg att gå inför framtiden: öppenhet, genomlysning och försoning. Det går inte att dölja eller förneka detta arv från det förflutna. Om ingen uppgörelse med vad som hände äger rum kommer detta onda arv att hänga som ett hotfullt moln över de rumänska evangeliska församlingarna. Det kommer att bli mycket smärtsamt för alla inblandade. Men det måste göras.

Vasilica är värd allt vårt stöd. Det han gör är mycket modigt, och han möts av både massivt stöd och hårt förkastande, från de mest oväntade håll. Men han har öppnat en dammlucka som inte kan stängas. Han behöver verkligen backas upp både inhemskt och internationellt, på alla tänkbara sätt.

Länk till Vasilica Croitors blogg finns här.

Lena och Otto Rimås, Mariannelund

Missa inte heller diskussionen på Anders Gustafssons utrikesblogg.

torsdag 7 oktober 2010

Michael Frost till Stockholm

Det är med stor glädje jag kan berätta att australiensaren Michael Frost kommer till Stockholm i januari. Han gör en resa i Europa och besöker Norge, Tyskland och Sverige och det blir alltså några dagar i Stockholm.

Han kommer att tala på en pionjärkonferens med temat: En missionell kyrka i ett efterkristet Sverige. Konferensen äger rum den 14-15 januari på Kår 393, Södermannagatan 44, Stockholm. Arrangör för konferensen är det församlingsgrundande nätverket i Sverige. Jag är med i arbetsgruppen som förbereder det hela.

Michael Frost är författare till bland annat The Shaping of Things to Come, Exiles och ReJesus. Han har även grundat församlingen Small Boat Big Sea och är direktor för Tinsley Institutet vid Morling College.

Mer information om konferensen hittar du här. Jag hoppas verkligen att många av er kan vara med vid detta tillfälle. Vi behöver missionella församlingar i Sverige.

lördag 2 oktober 2010

Neil Cole på video från Oslo

Neil Cole var i Oslo och undervisade i våras. Allt spelades in och här kan du se honom och lyssna till hans undervisning. Jag har tidigare skrivit om Neil Cole och hans böcker i flera inlägg (här, här och här).


Att lyssna på honom här kan vara ett bra komplement till att läsa hans böcker. Föredrag nr 2 handlar om lärjungaträning genom lärjungagrupper (Life transformation groups, livsförvandlingsgrupper).

Uppgradering: Church 3.0

Den gångna veckan har jag läst Neil Coles senaste bok. Den heter Church 3.0 - upgrades for the future church och är bland det bästa och mest utmanande jag läst på länge när det gäller framtidens (och nutidens) kyrka. Sverigebekante Francis Chan skriver i förordet att varje pastor skulle ha nytta av att läsa Church 3.0. Jag kan inte annat än instämma.

Bokens grundtanke är att kyrkan behöver uppgraderas för att möta utmaningarna i vår tid. Fornkyrkan i dess olika varianter kallar Neil Cole för Church 1.0. Det som kom sen är olika typer av Church 2.0 och den präglas av anställda präster och pastorer, gudstjänster, kyrkobyggnader, program, institutioner och organsiation. Cole menar vidare att det nu i hela världen växer fram en ny rörelse med ett nytt sätt att vara kyrka. Det är detta han kallar för Church 3.0. Det liknar mer kyrkan i det första århundradet, men är anpassat för vår tid. Boken visar vad detta innebär.

Neil Cole representerar det som brukar kallas Organic Church eller Simple Church och han är en av de bästa och internationellt mest erkända företrädarna för detta. Han har tidigare erfarenhet från mer traditionellt församlingsarbete och har sedan 1998 arbetat med församlingsplantering av organiska församlingar i Long Beach i Los Angeles. Detta arbete har varit mycket framgångsrikt och gett upphov till en snabbt växande rörelse av nya organiska församlingar i USA och många andra länder. Man kan läsa mer om denna rörelse här: CMA. Neil Cole har berättat om detta i sin tidigare bok Organic Church och den nya boken bygger på hans erfarenheter från detta arbete.

I Church 3.0 svarar Neil Cole på alla de frågor och invändningar som brukar komma upp när man pratar om enkla organiska församlingar. Har ni aldrig några stora gudstjänster? Hur gör ni med barnen? Hur skyddar ni er mot villoläror? Hur gör ni med dop och nattvard? Samlar ni in pengar? Kan man klara sig helt utan anställda och utbildade ledare? Hur ser församlingsstrukturen ut och hur fungerar ledarskapet? Neil Cole svarar på frågorna på ett mycket intressant sätt. Han gör det utifrån Bibeln och utifrån sin egen erfarenhet. Man blir ofta förvånad och får all anledning att ompröva traditionella föreställningar. Neil Cole kan verkligen utmana. Det bästa i boken är den stora bibelförankringen och den stora tron på Guds förmåga att själv ta ansvar för och leda sin kyrka. Neil Cole får även mig att upptäcka nya samband och nya perspektiv i Nya testamentet och jag inser hur ofta min egen bibelläsning är färgad av den tradition jag står i.

Alla som älskar församlingen och dess uppdrag bör läsa Church 3.0.

Häromdagen ställde tidningen Dagen frågan om man kan vara kristen utan att vara med i en församling. Artiklarna avslöjade att det ofta handlar om ifall man ska "gå i kyrkan" och "fira gudstjänst". Neil Cole talar om ett sätt att vara församling utan att "gå i kyrkan" och utan att "fira gudstjänst" varje vecka. Jag måste erkänna att det tilltalar mig. Det är dags för uppgradering till Church 3.0!