fredag 31 december 2010

En ovanlig nyårsafton


Det blev en ovanlig nyårsafton. Idag har jag och Kerstin åkt tåg från Sundsvall till Jönköping. Resan gick bra och jag fick mycket tid att läsa, be och tänka över året som gått. Jag kunde också reflektera en del över vad som ligger framför och jag skrev lite om vad jag vill satsa på under det kommande året. Att utvärdera livet och sätta upp nya mål är en bra nyårspraktik. Nu är jag och Kerstin hemma igen och vi väntar in det nya året tillsammans. Det känns bra. Vi har drömmar och förväntningar även inför nästa år.

Några av veckans artiklar i Dagen har inspirerat mig inför 2011. Här kommer några reflektioner.

Min vän och kollega Lars-Uno Edén ger goda råd till den ovane bibelläsaren. Dagen tar upp bibelläsningen i flera artiklar (här och här) och bjuder även på en bibelläsningsplan. Det är glädjande att Dagen uppmuntrar till bibelläsning och jag känner få som är mer lämpade att ge råd om detta än Lars-Uno. Vi har jobbat ihop på Mariannelunds folkhögskola i drygt tio år och han är en av mina förebilder när det gäller att vandra med Gud. Han är en man som inte bara läser Bibeln, utan också lever den. Låt oss göra 2011 till ett år då vi läser, studerar och memorerar Bibeln. Den är faktiskt Guds ord!

Anders Blåberg har skrivit en strålande artikel om att Sverige är ett missionsland. Anders är missionsdirektor i Evangeliska Frikyrkan och han pekar på tre viktiga utmaningar för Sveriges kristenhet. Jag vill särskilt lyfta fram det han skriver om strategisk flyttning. Han menar att kristna i vårt land behöver flytta till nya bostadsorter för Guds rikes och evangeliets skull. Jag håller med. Var behövs vi mest? Var kan jag göra mest nytta? är frågor vi borde ställa när vi ska bestämma var vi ska bo. Men alltför ofta styrs vi av ekonomi, bekvämlighet och trygghet. Det är tre värderingar som ofta är i konflikt med Guds rike. Anders Blåberg skriver: "Vi har räknat ut att för att bara nå våra mål inom Evangeliska Frikyrkan fram till 2020, behöver mellan 6-800 personer byta bostadsort för att grunda 75 nya församlingar." Låt oss göra 2011 till ett år av strategisk mission i Sverige. Det är nödvändigt! EFK har tagit fram en mycket genomtänkt strategi för mission i Sverige. Den kan laddas ner här.

Till sist vill jag också kommentera att Daniel Grahn har gjort en lista med 10 trender inför 2011. Det är trender som berör kristenheten och kyrkorna i Sverige. Några av punkterna känns självklara, andra mer tveksamma. Det är en intressant lista, men jag tror inte att det ligger någon djupare analys bakom den och Grahn inbjuder till kompletteringar. Det finns en sak jag tycker Daniel Grahn missar helt. Det är att det dyker allt fler nya uttryck för vad det är att vara kyrka i ett efterkristet Sverige. Autonoma husförsamlingar, enkla organiska församlingar, kommuniteter, gemenskaper och andra informella grupper som hittar nya sätt att leva som Kristi kyrka (ofta utanför, ibland innanför den organiserade kristenheten) kommer att vara en tydlig trend 2011. Dagen har ju skrivit en del om detta under förra året, så det är nog Daniel medveten om. Låt oss be att 2011 blir ett år då nya missionella församlingar växer fram i Sverige. Börja gärna det nya året med konferensen med Michael Frost i Stockholm den 14-15 januari: En missionell kyrka i ett efterkristet Sverige. Den kommer att hjälpa oss att tänka nytt.

Med dessa reflektioner vill jag avsluta denna ovanliga nyårsafton och önska alla mina läsare ett gott nytt år tillsammans med Herren.

tisdag 28 december 2010

Tack till Mattias Agnesund

Idag berättar dagen att Mattias Agnesund har avlidit. "En gigant har lämnat jordelivet" skriver Jaktlund och det kan jag bara stämma in i. Trots ett mycket svårt handikapp har Mattias kämpat vidare och fått betyda mycket för många. Dagens artikel sammanfattar hans livsgärning. Jaktlund skriver också om Mattias på sin blogg om en sorgens dag.

Ett av mina starkaste minnen av Mattias är från 2001. Dagen hade sammanfört Mattias och evangelisten Johannes Amritzer för ett samtal om helande. Det blev ett mycket bra samtal och en strålande artikel som på ett bra sätt belyste de viktiga teologiska frågorna omkring helande. Mattias egen erfarenhet av att leva med handikapp och brottas med frågorna om uteblivet helande fördjupade samtalet. Jag använder fortfarande den artikeln när jag undervisar om helandets teologi och praktik på Mariannelunds folkhögskola. Tyvärr går artikeln inte att hitta på dagen.se. Det kanske är läge för att göra den tillgänglig för läsarna igen.

Vi tackar Gud för Mattias och hans livsgärning och lyser frid över hans minne. Till slut har han nått friheten.

söndag 26 december 2010

Några tankar i Betlehem


För knappt två månader sedan var jag i Betlehem. Det är en stad med stora bekymmer, framför allt orsakade av den pågående konflikten med Israel. Muren som Israel byggt ställer till stora problem för Betlehems invånare. Det var därför uppmuntrande att se att ekonomin i Betlehem är på uppgång genom både handel och turism. Man kunde se att det byggdes nytt på många platser. Under vår dag i Betlehem besökte vi både födelsekyrkan och herdarnas äng.

En del av födelsekyrkans interiör


Under julhelgen besöks födelsekyrkan av många turister och pilgrimer. Det är utmärkt för Betlehems ekonomi och det gör mig glad, men det är också lite sorgligt med den religiösa hysterin och vidskepligheten runt de platser där Jesus vandrade.


Det är en något udda bild av Maria och Jesus i födelsekyrkan


På de flesta platser där Jesus gjorde något viktigt har det byggts en kyrka. Och vet man inte precis var han gjorde det så byggde man i alla fall en kyrka någonstans där det kan ha varit. När jag var i Israel kändes det ofta vemodigt att se vilka religiösa ritualer det blivit av Jesus och hans radikala budskap. De två mest sorgliga platserna var utan tvekan gravkyrkan i Jerusalem och födelsekyrkan i Betlehem. Att vara där och se alla människor stå i kö och trängas för att beröra eller kyssa heliga platser och heliga stenar, i hopp om att få någon välsignelse, kändes beklämmande. Det kändes som ren och skär vidskeplighet.

Jesus kom inte till jorden för att skapa en religion, utan för att försona människorna med den levande Guden och lära dem att leva under hans herravälde. Men tänk vad vi människor har gjort med hans budskap. Det är så mycket religion både i Betlehem och i Jerusalem. När jag var där tänkte jag mycket på de ord som Jesus själv uttalade på just den platsen:

"Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig" (Joh 14:6). Eller som Petrus sa om Jesus till de judiska ledarna i Jerusalem någon tid senare: "Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss" (Apg 4:12). Det tror jag gäller även julhelgen 2010. Den Jesus som en gång föddes i Betlehem är världens enda hopp!

onsdag 22 december 2010

När Gud blev människa


När Jesus föddes i Betlehem för drygt 2000 år sedan var det en unik händelse. Maria hade blivit gravid nio månader tidigare, trots att hon inte hade haft samlag med någon man. Det skedde genom ett gudomligt ingripande. Det var inget vanligt människobarn hon födde, utan det var universums skapare som kom ner från himlen för att bli människa. Gud blev människa; "Ordet blev kött" som Johannes skriver (Joh 1:14). Det är det som kallas inkarnationen.

Jag har läst igenom Johannesevangeliet under den sista veckan och blivit påmind om hur tanken på att Jesus kommer ner från himlen genomsyrar hela evangeliet. Här är några exempel. Det börjar i första kapitlets inledning, där Jesus kallas för Ordet. "I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud...Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till" (Joh 1:1,3). Sen fortsätter det "Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, som den ende sonen får av sin fader..." (Joh 1:14).

I 3:31-32 skriver Johannes om Jesus: "Den som kommer ovanifrån står över alla. Den som kommer från jorden tillhör jorden och talar jordiskt. Den som kommer från himlen vittnar om vad han har sett och hört..."

I kap 6 talar Jesus om att han är brödet som kommit ner från himlen. Han säger: "Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja som har sänt mig" (Joh 6:38) och "Men brödet som kommer ner från himlen är sådant att den som äter av det inte skall dö. Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet" (Joh 6:50-51).

Jesus sa också: "Ni hör hemma här nere, jag är ovanifrån. Ni tillhör denna världen, jag tillhör inte denna världen. Därför sa jag er att ni skall dö i era synder. Ty om ni inte tror att jag är den jag är skall ni dö i era synder" (Joh 8:23-24).

Till sist några ord från det trettonde kapitlet: "Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud" (Joh 13:3).

Den tanke som är tydlig redan i det första kapitlet kommer igen gång på gång. Jesus kommer från Gud och han är samtidigt själv Gud. Han är Gud som blev människa. Samma tanke finns hos Paulus i Filipperbrevets andra kapitel. Han skriver: "Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud, utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors" (Fil 2:5-8).

Julens budskap är att Guds ende son, själv Gud och alltid nära Fadern, blir människa och föds som ett litet barn i ett stall i Betlehem. Det är det som är inkarnationen. Att tro på Jesus är (bland annat) att tro att han är den han är: Guds son som blev människa.

Några artiklar i Dagen om julen: 1, 2, 3, 4, 5, 6. Uppdatering om läget i Betlehem julen 2010.

Med dessa ord vill jag önska alla mina läsare en riktigt god jul!

tisdag 21 december 2010

Funktionella strukturer


Alla församlingar har strukturer. Enligt NFU har växande församlingar funktionella strukturer. En kropp behöver ett skelett för att fungera. På samma sätt behöver en församling strukturer.

Men bara strukturer blir ganska dött. Därför har jag tidigare påpekat att det måste börja med insidan; livet, kärleken till Gud och människor. Det är detta jag kallar församlingens DNA. När man grundar en ny församling eller förändrar en gammal församling måste man först sätta fokus på insidan. Att bara jobba med strukturer fungerar inte. Men förr eller senare måste man också se till att församlingen har funktionella strukturer.

Strukturer handlar bland annat om hur man fattar beslut och hur ledarskapet är organiserat, om hur man definierar medlemskap och tar emot nya medlemmar, hur och var man samlas och hur man organiserar sig och hanterar pengar. Jag tror att det är viktigt att strukturerna är både bibliska och funktionella.

När jag säger att strukturerna ska vara bibliska menar jag inte att det finns ett fast givet mönster i Nya testamentet. Däremot finns det bibliska principer för ledarskap, medlemskap, beslutsfattande, samlingar m.m. Dessa principer bör vägleda oss och styra hur vi formar strukturerna. Vi kan inte ha strukturer som bryter mot de bibliska principerna. Dessutom ska strukturerna alltså vara funktionella. Det betyder att de ska fungera väl och vara anpassade till den rådande situationen och kulturen.

Den 4-5 februari 2011 har vi en kortkurs på Mariannelunds folkhögskola som heter Församlingsbygge för tillväxt. I den kursen tar vi upp dessa frågor om bibliska och funktionella strukturer i nya och gamla församlingar. Det tror jag blir mycket intressant. Mer information om kursen finns här. Du är välkommen!

måndag 20 december 2010

Om att lyssna till varningen

Det är riktigt kallt. Europas flygtrafik är lamslagen på grund av snö och kyla och på TV ser jag en film om en ny istid. Är det klimatförändringar på gång?

Actionfilmen The Day After Tomorrow som gick på TV4 igår kväll gav många tankar. Filmen handlar om hur en ny istid plötsligt slår till på det norra halvklotet och leder till en ofantlig katastrof. Eftersom jag har jullov kunde jag sitta uppe och se hur filmen slutade. En scen etsade sig fast i mitt sinne.

Huvudpersonens sjuttonårige son Sam befinner sig på stadsbiblioteket i New York tillsammans med ett tusental personer som sökt skydd från vattenmassor och kyla. Sam vet att endast de som stannar kvar inomhus har chans att överleva. Polisen som har ansvar för räddningsaktionen uppmanar alla att ge sig ut och fly söderut genom snömassorna. Sam försöker få honom att ändra sig, men utan resultat. Då ställer sig Sam upp och försöker övertyga alla om att de ska stanna kvar och han varnar dem för att de kommer att dö i kylan om de går ut. Det är bara sju personer som tror på honom och stannar i biblioteket, medan hundratals går förbi honom och marscherar rakt ut i kylan mot en säker död. Sam kan inget göra och hans förtvivlade blick etsade sig fast i mitt minne.

Jag känner igen mig. Det är ungefär så jag känner det. Miljontals människor i den här världen går mot undergången. Jag försöker förklara att man kan bli räddad bara man tror på Jesus, men det är inte många som lyssnar. Visst kan man känna sig förtvivlad. Ja, Jesus själv grät när han ställdes inför det faktum att Jerusalems invånare inte vill omvända sig (Luk 19:41-44).

När jag såg hur folkmassorna lämnade biblioteket och gick mot döden tänkte jag på vad Jesus sa i bergspredikan: "Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den" (Matt 7:13-14). Scenen i New Yorks bibliotek blev ett Guds tilltal i mitt hjärta och en uppmaning till att be för dem som är på väg att gå förlorade. Jesus kom ju till jorden för två tusen år sedan "för att söka efter det som var förlorat och rädda det" (Luk 19:10). Det ska vi också göra!

lördag 11 december 2010

Barnabas som förebild

Det är lördagskväll och jag sitter i mitt rum på folkhögskolan i Mariannelund. Jag är lite trött efter att precis ha genomfört en tvådagars kortkurs om församlingens DNA. Det kom 15 deltagare från hela Sverige; från Lappland i norr till Skåne i söder. Det var ett härligt gäng och kursen kändes lyckad. Jag tror att deltagarna var nöjda när de åkte härifrån.

Kursen handlade om att församlingar måste byggas inifrån och att de måste ha rätt DNA från början. DNA definierar vi som kärlek till Gud, kärlek till varandra och kärlek till dem som ännu inte känner Jesus. Jag har skrivit mer om detta här. Kursen fokuserade därför på hur man vårdar sitt andliga liv, hur man bygger en fungerande gemenskap och hur man når nya människor och leder dem till Kristus. Jag stod för det mesta av undervisningen, men Lars-Uno Edén och Martin Ström tog också var sitt pass. Deltagarna bidrog också med sina erfarenheter och tankar. På det hela taget blev det mycket fokus på praktiken och jag tror att de flesta bra saker att ta med sig hem till sina olika sammanhang.

I den sista lektionen tog jag en annan infallsvinkel och lyfte fram Barnabas som en förebild för församlingsplanterare och församlingsbyggare. Barnabas är en man som förkroppsligar församlingens DNA. Det är sådana vi behöver vara och det är sådana medarbetare vi behöver i våra team om vi ska lyckas med vårt uppdrag.

Barnabas är en viktig person i Apostlagärningarnas berättelse. Han presenteras första gången i Apg 4:36-37 som ett gott exempel. Nästa gång träffar vi på Barnabas i Apg 9:26-30 när han tar sig an den nyomvände Saul (Paulus) och presenterar honom för apostlarna. Tredje gången han dyker upp i berättelsen är i Apg 11:19-30 då han blir skickad till Antiochia för att ta hand om den nya församlingen där även hedningar kommit till tro. Han åker också till Tarsos för att hämta Saul (Paulus), gör honom till medarbetare i Antiochia och hjälper honom att komma in i sin tjänst. Efter en resa till Jerusalem kommer han och Saul (Paulus) tillbaka till Antiochia och blir utsända på en missionsresa (till Cypern och Turkiet) som varade i ett par år (Apg 12:25-14:28). På grund av en teologisk konflikt får Barnabas och Paulus sen åka till Jerusalem får att reda ut frågan med apostlarna och församlingen där (Apg 15:1-35). Sista gången vi hör talas om Barnabas är i Apg 15:36-41 där han har en skarp konflikt med sin medarbetare och vän Paulus. De kan inte komma överens om hur de ska göra med Markus. Barnabas vill ge Markus en andra chans och ta med honom i teamet, men det vill inte Paulus. De löser konflikten genom att skiljas åt, dela upp sig i två nya team och åka åt olika håll. Vad kan vi då lära oss av Barnabas. Här får du åtta exempel på hur Barnabas är en förebild.

1. Han vandrar med Gud. Han är fylld av helig Ande och tro och tar tid för bön och fasta (11:24, 13:1-2)

2. Han har en god karaktär. Han är en god man (11:24) och han är generös (4:36-37).

3. Han har en tjänande inställning. Han är en man som gärna tjänar sina medmänniskor och den lokala församlingen.

4. Han uppmuntrar andra. Han kallades Barnabas eftersom han var en uppmuntrare (4:36). Han tar sig an både Saul och Markus och tror på dem även när andra inte gör det.

5. Han hanterar konflikter på ett konstruktivt sätt. Konflikter uppstår alltid när människor arbetar tillsammans. En kristen ledare måste kunna hantera konflikter. Det gör Barnabas.

6. Han är trogen sin kallelse. Han uppmuntrar, undervisar och predikar troget och uthålligt (11:23,26, 13:1-3, 14:21-23, 15:35).

7. Han delar evangeliet med icke-troende. Det ser man tydligast under missionsresan (13-14).

8. Han reser upp nya ledare. Det gör han både i Antiochia och i de nyplanterade församlingarna (14:23) och framför allt märks det på att han var mentor åt både Paulus och Markus. Två personer som kom att få större betydelse än Barnabas själv.

Barnabas är en arbetare som bär DNA; Han har en hängiven kärlek till Gud, Han älskar sina bröder och systrar i den kristna gemenskapen och han har en passionerad kärlek till dem som ännu inte känner Jesus. Det ser man på dessa åtta olika faktorer i Barnabas liv. Därför är han en förebild för mig. Jag hoppas att han kan vara det även för dig. Vi behöver arbetare som Barnabas.

Punkterna har jag hämtat från boken The Barnabas Factors av J.D. Payne. Jag har tidigare skrivit om Barnabas här.

Kommande kortkurser på Mariannelunds folkhögskola är Församlingsbygge för tillväxt den 4-5 februari 2011 och Teamledarskap och konflikthantering den 13-14 maj. Det kan du läsa mer om här. Du är välkommen att vara med!

tisdag 7 december 2010

Brist på inspiration

Just nu går det lite segt med bloggandet. Energin och inspirationen saknas och därför ligger jag lite lågt. Men jag kommer snart igen med nya intressanta och utmanande texter. Någon av er kanske vill hjälpa mig med tips. Vad tycker ni att jag ska skriva om här på Barnabasbloggen?