Församlingens DNA

Diskussionen om vilken väg församlingarna i Sverige ska gå pågår för fullt, bland annat i tidningen Dagen. Fokus hamnar lätt på yttre former och vi diskuterar ledarstrukturer, gudstjänstformer och bönetraditioner. Detta är viktiga saker och jag kommer att ta upp dem även på Barnabasbloggen. Men det finns något som är ännu viktigare, något som går ännu djupare och det är församlingens DNA.

Varje mänsklig kropp har ett unikt DNA som finns i varje cell. Vi kan tala om DNA även för församlingen som är Kristi kropp. Församlingens DNA måste finnas i varje cell, och i varje kroppsdel, från den minsta till den största. DNA är samma överallt. Församlingens DNA kan uttryckas på många olika sätt men det kan enkelt sammanfattas i tre punkter som börjar med bokstäverna DNA.

• Dynamisk gudsrelation
  
• Nära gemenskap
  
• Apostoliskt uppdrag

Församlingens innersta kärna är tre rörelser som går i var sin riktning: uppåt, inåt och utåt. Det handlar om att älska Gud, älska varandra och älska sin granne (sin nästa). Eller som vi formulerade vårt motto i Råslätts församlingsgemenskap för ett par år sedan: närmare Gud, närmare varandra och närmare världen. Om dessa tre rörelser finns i en församling kan den fungera och växa även om de yttre strukturerna och traditionerna har sina brister. Därför kan levande församlingar se oerhört olika ut till det yttre och ändå ha ett starkt och sunt andligt liv på insidan. Man kan också finna ganska döda församlingar i de flesta sammanhang, även sådana sammanhang som har mycket nytestamentliga strukturer. Det hänger nämligen inte så mycket på de yttre strukturerna och traditionerna, utan på om det finns ett levande DNA. Så låt oss se lite närmare på vad detta innebär.

• Dynamisk gudsrelation - Det kristna livet handlar om att lära känna Gud och ha en levande och dynamisk relation till Honom. Gud gör sig känd för oss genom Jesus och genom Skriften. Den helige Ande gör detta till en levande verklighet i våra liv. Sann tillbedjan sker i ande och sanning, säger Jesus. Gudsrelationen visar sig i den kristna gemenskapen genom bön, lovsång, hängivenhet, lydnad och bibelstudium. Jesus säger att det främsta budet är att "du skall älska Herren din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft" (Mark 12:30). Denna hängivna kärlek till Gud är helt avgörande i församlingens liv. Inom Naturlig församlingsutveckling (NFU) kallas det för hängiven andlighet. När vi talar om församlingens DNA kallar vi det för dynamisk gudsrelation.

• Nära gemenskap - Nya testamentet visar oss att församlingen är tänkt att vara en gemenskap där man delar livet med varandra i vardagen och tar hand om varandra på ett konkret och praktiskt sätt. Det ser vi i berättelsen om den första församlingen i Jerusalem (Apg 2:44-46, 4:32-35) och i Nya testamentets brev (t.ex. Kol 3:12-17, Jak 2:14-17, 1 Joh 3:16-18). I Joh 13:34-35 säger Jesus: "Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla ska förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek." Denna innerliga, praktiska och synliga kärlek är helt avgörande för församlingens liv. Inom NFU kallas detta för kärleksfulla relationer. När vi talar om församlingens DNA kallar vi det för nära gemenskap.

• Apostoliskt uppdrag - Församlingen har ett uppdrag i världen. Vi kan kalla uppdraget apostoliskt eftersom det är samma uppdrag som Jesus gav till apostlarna. I Joh 20:21 säger Jesus: "Som Fadern har sänt mig sänder jag er." Den kristna gemenskapen finns inte i världen bara för att tillbe och ha gemenskap för sin egen skull. Den finns där för världens skull, för att liksom Jesus sprida Guds kärlek i världen och "söka det som var förlorat och rädda det" (Luk19:10). Det handlar både om att gå ut med budskapet och berätta om Jesus Kristus och att möta sociala, andliga och fysiska behov genom att göra gott mot människor som finns runtomkrikng oss. Inom NFU finns ingen direkt motsvarighet till detta, men begreppet behovsorienterad evangelisation täcker en del av det. När vi talar om församlingens DNA kallar vi det för apostoliskt uppdrag.

De här tre faktorerna, de här tre rörelserna (uppåt, inåt, utåt) är det absolut viktigaste i församlingens liv. Det är församlingens DNA. Finns det kan församlingen leva och växa, finns det inte kommer församlingen att dö. Utan DNA finns nämligen inget liv.

Idén om församlingens DNA är hämtad från boken Organic Church - Growing Faith Where Life Happens av Neil Cole, 2005. Där beskrivs DNA som Divine truth, Nurturing relationships och Apostolic Mission och har i stort sett samma innehåll som jag beskrivit ovan med min svenska översättning av begreppen.