Församlingen genom tre linser

Igår var jag med på evangelistveckan i Pingstkyrkan i Jönköping. Temat för dagen var "att predika evangeliet i ett postmodernt samhälle" och jag fick lyssna till tre intressanta föreläsningar som gav en hel del att fundera vidare på. Talare var Magnus Persson, Malmö, Egil Svartdal, Oslo och Colin Dye, London. Ett alltför kort sammandrag kan du läsa här och lite mer om evangelistveckan här.

När jag och Kerstin flyttade till Råslätt i augusti 1979 hade vi aldrig hört ordet postmodern. Vi var med i en kristen gemenskap som växte fram och efter ett par år föddes tanken att vi skulle vara en församling. Naturligtvis ställde vi oss frågan: Hur ska församlingen se ut för att kunna fungera, växa och nå ut till människor i vår tid? När vi sökte svar på den frågan fick vi god hjälp av boken Sharpening the focus of the Church av Gene Getz. Boken bygger på tanken att om vi ska få ett skarpt fokus på församlingen och förstå hur vi ska bygga den i vår tid, måste vi se församlingen genom tre linser. Dessa tre linser är Bibeln, kyrkohistorien och den kultur vi lever i. Det var just bilden med de tre linserna som var till stor hjälp för oss och jag tycker fortfarande att den håller.

Den första linsen: Bibeln

Församlingen ska byggas efter mönsterbilden i Nya testamentet. Det har varit en grundtanke i frikyrkans historia. Nya testamentet ger ett mönster för dop, medlemskap, ledarskap, samlingar, undervisning, gemenskapsliv, brödsbrytelse m.m. Det betyder inte att vi måste göra på precis samma sätt som den första församlingen gjorde i alla avseenden. Man måste kunna skilja på form och princip. När vi studerar Nya testamentets böcker för att finna mönsterbilden är det principerna vi letar efter, inte formerna. Men de bibliska principerna är livsviktiga.

Bibeln är Guds ord och därför den högsta auktoriteten när det gäller församlingens liv och funktion. Guds ord står över förnuftet, över profetior, uppenbarelser och inre ledning och över traditioner. Naturligtvis påverkas vår bibelläsning av våra tankar och känslor. Det är oundvikligt. Naturligtvis påverkas den även av det kristna sammanhang vi lever i och de traditioner vi har. Men det är mycket viktigt att hålla fast vid att Bibeln står över allt detta och att vi hela tiden försöker pröva vårt förnuft, våra upplevelser och våra traditioner mot Guds ord.

Den andra linsen: Historien

Men man kan inte gå från Nya testamentet direkt till vår tid. Vi är inte de första kristna. Det finns en nästan 2000-årig historia av lärjungar och församlingar som strävat efter att följa Jesus och vi kan lära oss mycket av den historien. Det finns många goda exempel som kan inspirera och utmana. Det finns misstag vi kan lära oss av. Kyrkohistorien kan ge oss mycket hjälp när det gäller att bygga församlingar i vår tid. Jag har varit en ivrig student av kyrkohistoria sen 1979 då jag första gången läste The Pilgrim Church av E.H. Broadbent. Det är en alldeles fantastisk bok om församlingens historia på ca 400 sidor, skriven 1935. Det är flera historiska rörelser som blivit viktiga för mig, men allra viktigast är utan tvekan anabaptismen på 1500-talet. Den har jag levt med i snart 30 år och den har påverkat min syn på det kristna livet och församlingen mer än någon annan rörelse.

Den tredje linsen: Kulturen

Men det räcker inte att se församlingen genom Bibeln och historien. Vi måste också se den utifrån vår egen tid. Det är det som menas med att se församlingen genom den samtida kulturens lins. En församling måste anknyta till och återspegla det samhälle den lever i för att nå fram med budskapet om Jesus. Det är skillnad mellan församlingar i olika länder och församlingar i olika tider och så måste det vara. Det är det som kallas kontextualisering. Men här finns det ett problem. Församlingen ska ju också vara en motkultur och visa på ett alternativt sätt att leva. "Anpassa er inte till denna världen" skriver Paulus. En församling i Sverige måste kännas svensk, men den måste samtidigt ta avstånd från många av de värderingar som finns i den svenska kulturen. Här behövs vishet för att kunna avgöra hur vi ska anknyta till kulturen och hur vi ska skilja oss från den. Därför behöver vi samtala om postmodernismen och fundera på vad det innebär att vara församling och sprida evangeliet i en postmodern tid. Egil Svartdal gav oss några nycklar som jag gärna ger vidare. Vi behöver mer Jesus och mindre kristendom, mer relationer och mindre verksamhet, vi behöver vara mer äkta och mindre perfekta, vi behöver mer erfarenhet och mindre teori och till sist mer handling och mindre ord. Det håller jag med om!

Så till sist: Om vi ser församlingen genom dessa tre linser är jag övertygad om att det kommer att hjälpa oss att bygga levande församlingar i vår tid. Men vi får inte glömma att det är Bibeln som är den viktigaste linsen, och att både historien och kulturen måste prövas av Guds ord.