lördag 26 april 2008

Boktips om kristna kommuniteter

Jag vill följa upp dagens inlägg om kommuniteter med några boktips. I min bokhylla har jag fyra "gamla" böcker, som jag verkligen vill rekommendera till alla som är nyfikna på vad det innebär att leva i en kristen kommunitet, eller redan har börjat göra det.
 
Det är tre böcker av Dave och Neta Jackson. Den första är kommunitetsklassikern Gemenskap i en söndrad värld, utgiven av Proklama 1976 (Living Together in a World Falling Apart, 1974). Detta är den verkliga grundboken. Författarna besöker fem kristna kommuniteter och delar med sig av erfarenheter och lärdomar på vägen. Hittar du den boken på ett antikvariat så köp den. Den är ett måste.
 
Uppföljaren heter Coming Together - All those communities and what they're up to (Bethany Fellowship 1978). I den får man följa kommunitetsrörelsens utveckling under 70-talet, samtidigt som den tar upp många brännande frågor i gemenskapslivet.
 
I boken Glimpses of Glory - Thirty Years of Community, The Story of Reba Place Fellowship (Brethren Press 1987), berättar Dave och Neta Jackson om de första 30 åren (1957-1987) av deras egen kommunitets historia. Det är en fantastisk berättelse om hur Gud använder vanliga människor på ett ovanligt sätt. Reba Place Fellowship har nu funnits i över 50 år och har mycket att bidra med i dagens kommunitetsrörelse.
 
Den fjärde boken jag vill rekommendera är Pilgrims of a Common Life - Christian Community of Goods Through the Centuries av Trevor J. Saxby (Herald Press 1987). Trevor Saxby tillhör New Creation Christian Community och skriver om olika kommuniteter genom hela kyrkohistorien. Ett spännande vittnesbörd om lärjungar som levt i egendomsgemenskap, från Bibelns tid till vår egen.
 
Till sist kan jag också bidra med ett eget kompendium. När vår församling firade sina första 20 år skrev vi drygt 20 sidor om vår historia. Det är en samlad berättande text varvad med personliga vittnesbörd av människor som var med. "Berättelsen om Råslätts församlingsgemenskap 1983-2003" kan fås som PDF om du mailar till mig och beställer, jonas@mariannelund.nu.

Kommuniteter och drömmen om gemenskap

De senaste åren har det vuxit fram ett nyvaknat intresse för kommuniteter och att dela livet i vardagen. Även i Sverige uppstår kristna kommuniteter och gemenskaper på olika platser. Detta är hoppfulla tecken som kan visa oss vad det betyder att leva i Guds rike. En av de starka profilerna i denna nya kommunitetsrörelse (som ofta kallas New Monasticism) är amerikanen Shane Claiborne, som intervjuas här av Jesus Army. En intressant kommentar till New Monasticism finner du i artikeln New Monasticism - fad or future?
Många av oss som var med på 70-talet gläds över att kommunitetstankarna kommer tillbaka. Det finns mycket att lära av dem som var med då. Särskilt vill jag lyfta fram två enastående gemenskaper som varit med länge och fortfarande fungerar. Det är New Creation Christian Community i England och Reba Place Fellowship i USA. Båda dessa kommuniteter (med tillhörande församlingar) har betytt mycket för mig genom åren och de är en ständig utmaning och inspiration att leva radikalt i Jesu fotspår. Att leva i gemenskap är en del av mitt andliga arv.

Min vandring tillsammans med Jesus började 1974. Jag har mina andliga rötter i 70-talet. De rörelser som påverkade mig mest var den karismatiska väckelsen, Jesusrörelsen och missionsrörelsen, främst genom OM (Operation Mission). I alla dessa sammanhang mötte jag tanken att leva i gemenskap och dela livet med varandra i vardagen (vare sig det kallades team, storfamilj, kommunitet eller kollektiv). Jag och många andra inspirerades av berättelsen om den första församlingen i Jerusalem och dess radikala egendomsgemenskap. Det var också en stark impuls i samhället till gemenskap, storfamiljer och kollektiv och det påverkade förstås oss som var unga då. Från olika håll i världen kom berättelser om kristna kommuniteter, och det uppstod flera kristna gemenskaper i Sverige, främst i karismatiska sammanhang eller inom Jesusfolket.

Boken Gemenskap i en söndrad värld av Dave och Neta Jackson, kom ut på svenska 1976 och fick en enorm betydelse. Det är få böcker som påverkat mig så mycket som den. I denna klassiska bok berättas om fem olika kommuniteter i USA och vad vi kan lära oss av dem. Efter att ha läst den tillsammans med mina vänner var jag fast. Den lilla bönegrupp jag var med i gjorde ett första ettårigt kommunitetsexperiment 1977. 1978 fick jag min andra erfarenhet av kristen vardagsgemenskap i en barack i Västra Frölunda tillsammans med ett gäng vapenfria killar. Efter det året var det dags för den stora utmaningen: att bygga en kristen gemenskap i höghusförorten Råslätt utanför Jönköping och jag och Kerstin flyttade dit som nygifta i augusti 1979.

Råslättsgemenskapen föddes under 70-talets sista år ur en vision av att leva ut Guds rike på en utsatt plats. Kommunitetstänket var en viktig del i våra värderingar och vi bodde nära varandra (en del i samma trappuppgång eller flera i samma lägenhet) och delade vardagslivet med varandra i måltider, praktiskt delande, bön, bibelstudium och mission. När gemenskapen efter några år blev en församling fanns gemenskapsvisionen kvar och församlingen fick namnet Råslätts församlingsgemenskap. Vi har alltid försökt bevara visionen av att leva i gemenskap, även om det periodvis varit lite svagare i praktiken. När Hans Johansson besökte oss (1993 tror jag det var) kallade han oss lite skämtsamt och med visst vemod för den sista resten från 70-talet. 80- och 90-talens starka individualism hade ju lett till att kommunitetsvisionen i stort sett utplånats bland Sveriges kristna. Nu känns det uppmuntrande att 70-talets vision om att leva i gemenskap kommer tillbaka. Låt oss hjälpa varandra att förverkliga den. Det behövs för dem som är unga nu och för oss som var med då. Det behövs för Sveriges kristna och för dem som ännu inte har fått möta Guds kärlek.



tisdag 8 april 2008

Pionjär 08; ett avstamp mot framtiden

Nu har det gått ett par dagar sen jag kom hem från Pionjär 08 och det är dags att samla intrycken och tänka framåt. Det bästa med en sån här konferens är nog att man får möta nya människor och knyta nya kontakter. Att bygga nätverk med människor, som på olika sätt är involverade i församlingsplantering i olika sammanhang, var helt klart det som var mest betydelsefullt för mig under den gångna helgen.
Vi blev påminda om att läget i landet är allvarligt (se Dagens reportage från konferensen här), men samtidigt blev jag oerhört uppmuntrad och glad över att det tas så många goda initiativ och att det är så mycket på gång av nya kristna gemenskaper och församlingar runtom i Sverige (Dagen berättar om ett par sådana här).
Jag är också glad att jag själv och Mariannelunds folkhögskola får vara med och bidra i det som sker.
Man kan nog säga att min tjänst i Guds rike har präglats av två saker: församlingsplantering och bibelundervisning. Under femton år (79-94) var jag med och grundade och byggde upp Råslätts församlingsgemenskap och då handlade det mycket om församlingsplantering. Sen 1994 har jag varit bibellärare på Mariannelunds folkhögskola och under den tiden (snart 15 år) har fokus legat på bibelundervisning. Nu förenas dessa två linjer i mitt liv och jag får börja jobba med att utbilda och träna församlingsplanterare. Det känns spännande!
Till hösten startar vi en distansutbildning i församlingsplantering för unga och äldre som är (eller vill bli) engagerade i pionjärarbete. Utbildningen är på deltid och integrerar teori och praktik på ett flexibelt sätt just för deltagarens situation. Läs mer om upplägget på vår hemsida.
En annan sak av stort värde för mig under Pionjär 08 var betoningen på bön och den profetiska dimensionen. Jag har precis läst berättelsen om bönerörelsen 24-7 (Red Moon Rising) och blivit påmind om betydelsen av bön och inspirerad att be mer (det behövs verkligen). Och så kom samma starka betoning på att man inte kan plantera församlingar utan bön genom Pionjär 08. Igår startade vi terminens 24-7 bönevecka på Mariannelunds folkhögskola. Perfekt!
Jag tror att vi ständigt behöver bli påminda om bönens betydelse. Paulus skriver: "Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden, Tjäna Herren. Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen." (Rom 12:11-12), "Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse" (Kol 4:2).
Det var också flera utländska gäster på Pionjär 08. Mal Calladine delade sina erfarenheter från England. Öyvind Augland från DAWN i Norge berättade om församlingsplantering i sitt hemland. Gordon Hickson ledde bönekonferensen och undervisade om bön. Personligen tycker jag att deras bidrag till konferensen gav mer inspiration än innehåll. Särskilt besviken blev jag på berättelsen från Norge, som faktiskt var väldigt tunn. Jag tror att vi har mycket att lära av de kristna i Norge, så det var tråkigt att vi inte fick veta så mycket om hur de arbetar tillsammans. Att det går bra för dem fattade vi i alla fall.
Men i det stora hela är jag mycket nöjd med helgen: Jag har lärt känna nya människor. Jag har blivit uppmuntrad och utmanad av allt positivt som sker. Jag är glad att jag själv får vara med och ge mitt bidrag till församlingsplantering i Sverige. Jag har blivit påmind om betydelsen av uthållig bön. Jag är säker på att det är flera som känner likadant efter Pionjär 08. Håller ni med?
Nu går vi vidare för att nå Sverige med evangeliet!

söndag 6 april 2008

Pionjär 08; gudstjänst med New Life

Idag var sista dagen på Pionjär 08. Efter ett inspirerande morgonseminarium om bönens betydelse i församlingsplantering var det dags för söndagens gudstjänst tillsammans med församlingen New Life. Fikat står redan på borden när vi kommer in i lokalen, men vi ska inte fika än får jag veta. Lokalen fylls snabbt. De flesta får plats runt borden, men många får ta stolar längs väggarna, i bakre delen och på läktaren där inga bord finns. Det är ovanligt fullt idag med både församlingsfolket och pionjärkonferensen. Eveline från Kamerun sätter sig vid vårt bord och vi presenterar oss och hon frågar om vi är nya. Vi berättar vilka vi är och då sjunger hon en liten välkomstsång för oss. Stämningen är hjärtlig och varm.
John van Dinther hälsar välkommen och läser Upp 7:9, "Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer." Och John fortsätter: "Se er omkring. Det är oss det handlar om." Församlingen New Life är en mångkulturell församling med runt 40 olika nationaliteter och när man ser sig omkring förstår man att det är så. Det värmer hjärtat hos en som kommer från Råslätt.
Allting är på både engelska och svenska och nu blir det härlig rockig lovsång med stort band och hög volym (lite i högsta laget kanske för barn och alla med känsliga öron). Sen blir det lite information, vittnesbörd och förbön för teamet som håller på att grunda en New Life-församling i Göteborg.
Efter en sång till är det dags för fika och alla som är där för första gången får det gratis. Man får också ett litet välkomstpaket med en penna, lite godis och information om församlingen. Där läser jag att man ser sina söndagsgudstjänster som familjeträffar snarare än traditionella gudstjänster och det är verkligen så det känns. Efter fikapausen är det dags för undervisning, men då måste jag lämna för att gå till Centralen och ta tåget hem till Jönköping. Jag har haft en fantastik helg med Pionjär 08. Tack alla männsikor i New Life som gjorde så mycket för att vi skulle trivas och känna oss hemma.
Imorgon ska jag avsluta min rapportering från Pionjär 08 med att samla ihop mina intryck och ta ett avstamp mot framtiden.

lördag 5 april 2008

Pionjär 08; hoppfulla tecken och profetisk ande

Lördagen på Pionjär 08 var en dag som i hög grad präglades av det profetiska. Parallellt med huvudkonferensen pågår en bönekonferens och ibland kommer deltagarna därifrån och är tillsammans med oss andra. Detta får flera påtagliga konsekvenser. Bönens roll i församlingsplantering blir påtagligt demonstrerad. Det blir många genuint profetiska tilltal till hela konferensen och den helige Andes kraft är närvarande på ett starkt och påtagligt sätt. Många möter Gud. Församlingsplantering börjar med bön och hängiven andlighet!
Kvällen inleddes med en timmes öppen mick då alla fick dela vad Gud lagt på deras hjärtan, varvat med lovsång och bön. Det var häftigt! Gud talar kärleksfullt till Sveriges kristna och kallar oss till omvändelse, förnyelse och hängivenhet. Han kallar oss att återvända till vår första kärlek (Upp 2:2-5) och investera våra liv i att bygga hans tempel (alltså en kristen gemenskap)och inte bara satsa på våra egna "hus" (Hagg 1:4-6, 9-10).
Det händer mycket positivt i Sverige. Det finns många hoppfulla tecken! Ett av dem är S2S Community i Visby som startar en träningsskola för församlingsplantering i utsatta bostadsområden. När jag läser deras program känner jag igen mina egna tankar när vi flyttade till Råslätt 1979.
På kvällsmötet pratade jag lite med Martin från Råslätt. Vi är överens om att New Life har en härlig möblering i sin möteslokal. Hela salen är fylld med små bord och lösa stolar, runt borden och lite överallt längs väggarna. Tänk om vi kunde ha vår gudstjänstlokal på Råslätt på det sättet också. Det vore verkligen en dröm! Vilken skillnad det blir när man sitter så. Lokalen sänder faktiskt ut en signal om vilken sorts församling man vill vara. Vad tror ni vi kan göra åt det?

fredag 4 april 2008

Pionjär 08; Sverige är ett missionsfält

Jag sitter i New Lifes lokaler på Kungsholmen i Stockholm. Det är lugnt här just nu och vi väntar på kvällsmötet. De flesta är väl ute och äter. På Pionjär 08 är det ungefär 100 deltagare från hela Sverige. Många härliga människor som brinner för att budskapet om Jesus Kristus ska spridas i Sverige och att nya församlingar ska planteras.

På morgonen presenterades Sverigeundersökningen och vi förstod att läget i Sverige inte är så gott. Antalet församlingar och antalet medlemmar minskar i hela landet. Enligt presentatören Öyvind Tholvsen är behoven störst i Stockholm, Västmanland, Halland och Skåne. Han menar att vi behöver plantera närmare 1500 församlingar i Sverige fram till 2020, och säger sen "Vi borde vara 10000 personer på den här konferensen". Det blev mycket siffror och lite svårt att hänga med, men jag fattar budskapet: Vi behöver nå ut med evangeliet och plantera församlingar. Mer om Sverigeundersökningen finner du på bloggen Tomas kommentarer.

Resten av dagen har varit oerhört inspirerande. Jag har hört Stefan Swärd berätta om sina erfarenheter från kommunitetsförsök på 70-talet, församlingsgrundande i Brandbergen på 80-talet och till visionen idag om att plantera en kyrka på Stocholms gator för vilsna tonåringar. Jag har träffat människor från Malmö i söder till Luleå i norr som står i spännande arbeten som når nya människor. En del av dessa arbeten är mer traditionella församlingsplanteringar, andra fristående husförsamlingar och en del sanslöst kreativa som pannkakskyrkan i Uppsala.
Nu är kvällsmötet över och det är lite stilla musik, samtal och bönesorl i lokalen. Det var ett härligt möte med mycket lovsång och bön. Mal Calladine från England berättade om sin 20-åriga resa som församlingsplanterare. "Det finns inte en modell. Gud gör på så många olika sätt. Gud är kreativ!" Det är väl det samlande intrycket efter den första dagen. Det finns så många sätt att bygga församling. Det finns så många sätt att vara församling. Bara församlingens DNA finns där så funkar det. I församlingen är det lilla viktigare än det stora, sa Mal och berättade hur han nu är med och bygger en församlingsstruktur där allt viktigt händer i de små grupperna. Hela storförsamlingen samlas bara nån gång i månaden. "Det stora inspirerar oss men det är det lilla som förändrar oss".
Nu är dagen slut och jag ska promenera bort till vandrarhemmet där jag bor. Samtidigt går Stefan Swärd och hans vänner ut på Stockholms gator för att möta tonåringarna i fredagsnatten. Tack Herre för alla människor som vill leva för ditt rike!

torsdag 3 april 2008

Pionjär 08 och församlingsplantering

På fredag morgon åker jag till Stockholm för att var med på pionjärkonferensen Pionjär 08. Den pågår hela helgen i New Lifes lokaler vid Fridhemsplan och arrangeras av det ekumeniska församlingsgrundarnätverket.

Sverige är ett missionsfält. Många människor i vårt land har inte någon kristen gemenskap i sin närhet. Därför behövs nya församlingar på många olika platser i Sverige. På Pionjär 08 samlas kristna från hela Sverige och från olika rörelser och samfund för att be, lyssna, samtala och planera för hur vi tillsammans ska nå Sverige med evangeliet. Det är mycket spännande på programmet; bl.a. ska den nyligen genomförda Sverigeundersökningen presenteras och vi ska få möta besökare från England och Norge med erfarenhet av församlingsplantering. Jag åker till Stockholm med stor förväntan till Herren och till hans folk.
Församlingsplantering har legat på mitt hjärta i snart 30 år. Första gången jag mötte begreppet var nog i Frankrike i juni 1978. Jag var med OM på sommarkampanj och vi var i Rennes och hjälpte den engelske missionären Gordon Margery som just startat ett nytt arbete i den södra delen av staden.
När vi ett par år senare hade startat en kristen vardagsgemenskap i bostadsområdet Råslätt utanför Jönköping aktualiserades församlingsplantering igen genom kontakten med Kjell Nilzon i Göteborg. Under 1982 omformades vår gemenskap till en församlingsplantering och mycket av vår inspiration kom genom kontakterna med den franska pionjärorganisationen France-Mission (engelsk hemsida här) och med den av Kjell Nilzon grundade Sandeslätts kristna församling. Råslätts församlingsgemenskap blev officiellt en självständig församling i september 1983 och i höst fyller vi 25 år.
Sen dess har jag varit kvar på Råslätt och sen 1994 även jobbat som bibellärare på Mariannelunds folkhögskola. Jag har alltid utmanat till strategisk flyttning och församlingsplantering i Sverige. Visionen har aldrig lämnat mig, även om jag inte själv varit så aktivt engagerad på riksplanet. Men nu känns det fantastiskt att vi som skola startar en distansutbildning i församlingsplantering och att jag får gå in i ett större engangemang för församlingsplantering i Sverige. Under det senaste året har dörrarna öppnats en efter en och att åka till Pionjär 08 känns som ett viktigt steg på den vägen.
Jag kommer att blogga från Pionjär 08 varje dag i helgen, så häng med!