tisdag 23 november 2010

Riksdagsgudstjänster och skolavslutningar


Stefan Gustavsson skriver idag en intressant artikel om kyrkans roll i det svenska samhället. Han ställer frågan "Är det bra eller dåligt att riksdagen, i världens kanske mest sekulariserade land, öppnas med en kristen gudstjänst?" I artikeln beskriver han de tre olika svar han hört från kristna företrädare. Två av svaren säger att det är bra, ett att det är dåligt.

Det är bra att Stefan Gustavsson diskuterar kyrkans roll i samhället. Jag har efterlyst en djupare analys av vad det betyder att vara kyrka i den efterkristna kulturen (PostChristendom) och Stefan är en av dem som bearbetar frågeställningen offentligt.

Så till mitt svar på frågan Stefan ställer. Jag tycker att det är dåligt att riksdagen öppnas med en kristen gudstjänst. Jag tror att det gör kyrkan till en menlös ceremonimästare och att det på sikt försvagar evangeliets roll i vårt samhälle. Jag anar att Stefan Gustavsson har kommit fram till samma sak. Jag tycker i alla fall att han antyder det i artikelns avslutning.

Jag funderar på om inte exakt samma resonemang bör tillämpas på frågan om skolavslutning i kyrkan. Många kristna kämpar för att ha skolavslutningen i kyrkan, som att det på något sätt skulle vara viktigt för den kristna trons ställning i samhället. Är det inte istället så att även skolavslutningar i kyrkan gör kyrkan till ceremoniförättare, en fin traditionell institution med ett ofarligt budskap? Jag är faktiskt glad för att jag bor i en stadsdel som inte har skolavslutningarna i kyrkan. Det gör det lättare att vara en trogen kyrka och predika evangeliet för människorna som bor här. Vi står inte upp för en trevlig tradition utan för en levande och vild messias, nämligen Herren Jesus Kristus.

Det är viktigt att vi bearbetar frågorna kring den efterkristna kulturen och vad det betyder att följa Jesus i "PostChristendom". Vad betyder PostChristendom för vårt sätt att vara kyrka och vårt sätt att engagera oss i samhället?

Den 3-4 dec kommer dessa frågor att bearbetas under seminariedagar på Betel folkhögskola i Bromma. Inbjudare är Svenska Baptistsamfundet och huvudtalare är Stuart Murray från England. Det är inte för sent att anmäla sig. Mer info finns här.

Håller du med mig om att evangeliet försvagas med gudstjänster vid riksdagens öppnande och skolavslutningar i kyrkan?

torsdag 18 november 2010

Ett bönens hus i Jerusalem


På vägen mellan hotellet och gamla stan gick jag förbi ett hus med en intressant skylt. Jerusalem Prayer Center stod det på skylten och min nyfikenhet var väckt. Tillbaka på hotellet sökte jag information på nätet och hittade en hemsida. Några dagar senare gick jag dit.


Bönecentret ligger i en byggnad från 1890. Den har en intressant historia.



1900-1930 tillhörde byggnaden det egendomliga religiösa kollektivet American Colony. Selma Lagerlöfs roman Jerusalem handlar om den svenska grupp på 38 vuxna och 17 barn från Nås i Dalarna som 1896 flyttade till Jerusalem och förenade sig med American Colony.

Efter 1930 fungerade byggnaden under många år som det svenska konsulatet i Jerusalem. 1969 såldes det till amerikanska baptister. Sen dess har det fungerat bl.a som studiecenter och UMU-bas. Det ägs fortfarande av baptister och sen 2008 har det varit ett bönecenter öppet för alla som vill komma och be.

Jag gick dit full av förväntan och välkomnades av Dale Thorne, som förestår Jerusalem Prayer Center tillsammans med sin fru. Han berättade att centrat är öppet varje dag och det ofta kommer grupper och enskilda som vill ta tid för bön. På väg upp till bönerummet på andra våningen (övre salen) stannade vi till på en avsats med fönster och utsikt åt tre olika håll. "Här vill jag att vi stannar och ber", sa Dale och pekade ut genom fönstret till vänster: "Där ligger de ultrakonservativa judarnas kvarter. Det finns flera Jesustroende grupper där". Han pekade genom fönstret i mitten och jag såg en skolgård: "Det där är en muslimsk skola." Sen pekade han ut genom fönstret till höger och sa: "Det där är en kristen skola. Den drivs av den anglikanska församlingen. Det här är en fin plats att be för judar, muslimer och kristna som bor i Jerusalem." Jag och Dale bad tillsammans för att människor från alla grupper ska lära känna Jesus.

Därefter gick jag ensam upp till bönerummet. Det var ungefär som ett 24:7-rum inrett med olika bönestationer, kartor, bibelord, böneämnen och mycket annat. Det var lätt att samla tankarna till bön. Fokus i rummet var bön för folken i Israel och Palestina och för de onådda folken i världen. Jag fick en fin stund tillsammans med Herren.


Efter bönen gick jag ut i den vackra trädgården där det också fanns kartor över världen och möjlighet att be för världsdelar och länder. Efter en stund var det dags att gå vidare och jag tackade och sa farväl. "Välkommen tillbaka", sa Dale.

Om du kommer till Jerusalem kan det vara en bra idé att besöka Jerusalem Prayer Center på Nablus Road strax norr om Damaskusporten. Du och dina vänner är alltid välkomna!

söndag 14 november 2010

Parents Circle ger hopp om fred och försoning


muren som omger Betlehem skymtar i bakgrunden

överallt ser man israeliska soldater, de här på Herzlberget i Jerusalem


När man befinner sig i Israel och Palestina blir man ständigt påmind om att det pågår en våldsam konflikt. Överallt stöter man t.ex på israeliska soldater. Vapen finns överallt. De flesta bärs av unga killar och tjejer. Det känns lite konstigt när man möter ett gäng söta och glada 20-åriga tjejer med k-pistar hängande över axlarna. När vi sedan kom till Betlehem fick vi på nära håll se den så förhatliga muren som stänger in palestinierna på Västbanken. Situationen ser på många sätt hopplös ut. Men mitt i mörkret finns det hopp.

En kväll hade vi förmånen att träffa två representanter från Parents Circle - en förening bestående av 600 familjer som förlorat ett barn i den pågående konflikten mellan Israel och Palestina. Vi mötte palestiniern Ibrahim och israelen Ben. Båda hade förlorat ett barn och berättade om sina erfarenheter. De hade båda bestämt sig för att inte hämnas utan istället arbeta för dialog och försoning, och för att förhindra att fler familjer förlorar sina barn i konflikten. Deras berättelser gjorde ett starkt intryck.

Parents Circle består av föräldrar från båda sidorna i konflikten och de åker ut och föreläser två och två, alltid en från varje sida. De driver också en lång rad olika projekt för att bygga relationer och öka förståelsen mellan judar och palestinier. Sakta men säkert skapas förutsättningar för fred och försoning.

Vi blev alla berörda när vi lyssnade till Ibrahim och Ben och det tändes ett hopp i våra hjärtan om att fred är en möjlighet. Parents Circle förtjänar vårt helhjärtade stöd. Läs mer om Parents Circle på Wikipedia: Parents Circle Families Forum.

tisdag 9 november 2010

Demonstration i Jönköping på fredag



De senaste åren har många kristna från Irak tvingats fly och söka skydd. Många av dem befinner sig i Sverige och väntar på att få uppehållstillstånd.

I förra vecka drabbades den katolska kyrkan i Bagdad av en terrorattack och ca 50 människor dödades och många skadades. Det blir allt svårare för de kristna, speciellt i Bagdad, och de lever under hot och riskerar att dödas. Det finns människor som arbetar hårt för att skapa förutsättningar för att de kristna ska kunna bo kvar i Irak under trygga omständigheter, men en del menar att de kristna bör fly ur landet för att inte utplånas. Situationen är komplex och det är inte lätt att ha en uppfattning om hur den ska lösas.

Men just nu har tidningen Dagen tagit ett initiativ till att uppmana Migrationsverket att inte skicka tillbaka kristna till Irak. Vi vill vara med och visa solidaritet och ge de kristna från Irak vårt stöd, när de har tvingats fly från sitt land och söka trygghet i vårt land. Att skicka tillbaka dem till Irak i nuläget skulle innebära stora risker för deras liv. Du kan skriva under uppropet här.

Nu på fredag den 12 nov kl 17.45 arrangeras en demonstration till stöd för de kristna i Irak vid Hovrättstorget i Jönköping. Det blir först ett fackeltåg till Rådhusparken. Där kommer några personer att hålla tal för att ge sitt stöd för de kristna i Irak och för att understryka att utvisningarna av irakier måste stoppas omedelbart.

Bakom demonstrationen står olika kyrkor, bland annat Råslätts församlingsgemenskap. Jag hoppas att vi ses nu på fredag vid Hovrättstorget. Det är viktigt att vi visar vår solidaritet med de kristna i Irak.



måndag 8 november 2010

I Jesu fotspår i det heliga landet


Jag är hemma igen efter en underbar och omtumlande vecka i Israel och Palestina. Vi var ett gäng från Viebäcks och Mariannelunds folkhögskolor som gjorde en studieresa tillsammans. En del hade med sina respektive och totalt var vi 32 personer. De flesta av oss hade inte varit i Israel tidigare och därför låg fokus på att besöka platser med anknytning till den bibliska historien och då särskilt Jesu liv. Men vi hann med en del annat också, både med anknytning till historien och till den nutida politiska situationen. Jag är full av intryck och funderingar och den närmaste tiden kommer jag att reflektera runt lite av varje här på bloggen.

utsikt från båten på Gennesaret

Den viktigaste behållningen av resan är utan tvekan att ha sett landet där Jesus vandrade. Att det skulle kännas så omvälvande och ge mig så mycket hade jag faktiskt inte väntat mig. Att vara i Nasaret, vandra i Kapernaum, gå vid Gennesarets strand och ta båten över sjön och se bergen som omger den på alla sidor var helt makalöst. Känslan och vissheten av att "det var här det hände" grep mig många gånger och bibeltexterna fick nytt liv när vi läste dem tillsammans. Några personliga höjdpunkter var:


är detta Golgata? Ser du dödskallen i mitten av bilden?


på väg in i den tomma graven


var det här Jesus begravdes?

När vi firade nattvard vid Gordons golgata, en trädgård norr om Jerusalems gamla stad där det är möjligt att Jesus korsfästes, begravdes och uppstod.

När vi sjöng lovsång och bad om den helige Andes kraft i våra liv på den plats (den övre salen) där möjligen Jesus firade den sista måltiden med lärjungarna och Anden blev utgjuten på pingstdagen.

När vi gick ner från Kapernaum till Gennesarets strand och hade läst texten om hur Jesus kallade de första lärjungarna på just den platsen (Mark 1:16-20). Jesus kom gående på stranden och många av oss mötte honom där. För mig var det resans starkaste stund. Jag kände att Jesus var där och att han talade in i mitt liv och på nytt kallade mig att följa honom. Det var mäktigt!

stranden vid Kapernaum där Jesus kom