Post-Christendom

Ett av de ämnen Stuart Murray talade om i helgen var Post-Christendom. Det är ett begrepp jag skulle vilja introducera i Sverige. Problemet är att det inte finns något bra svenskt ord att använda, men i helgen gjorde vi ett försök att uttrycka det på svenska. Det talas mycket om att vi lever i en postmodern tid, och vi samtalar om vad detta får för konsekvenser för kyrkan. Det är på tiden att vi också diskuterar vad det innebär att vi lever i en efterkristen kultur (Post-Christendom) och vad det betyder för församlingen. Här följer en introduktion till ämnet skriven av Stuart Murray.

Post-Christendom (Den efterkristna kulturen) är den kultur som växer fram när den kristna tron förlorar sin ställning i ett samhälle som har formats av den kristna berättelsen och när de institutioner som har byggts upp för att uttrycka kristna övertygelser förlorar sitt inflytande.

Den efterkristna kulturen (Post-Christendom) innebär bla. följande förändringar för den kristna församlingen:

• Från centrum till periferi: Under kristendomens era var den kristna berättelsen och kyrkan i samhällets centrum, men i den efterkristna kulturen är de i marginalen.

• Från majoritet till minoritet: Under kristendomens era utgjorde de kristna majoriteten, men i den efterkristna kulturen är vi i minoritet.

• Från bosättare till vandrare: Under kristendomens era kände sig de kristna hemma i en kultur som var formad av deras berättelse, men i den efterkristna kulturen är vi i exil; främlingar och pilgrimer i en kultur där vi inte längre känner oss hemma.

• Från privilegium till mångfald: Under kristendomens era hade de kristna många privilegier, men i den efterkristna kulturen är vi en gemenskap bland många i ett pluralistiskt samhälle.

• Från kontroll till vittnesbörd: Under kristendomens era kunde kyrkan utöva kontroll över samhället, men i den efterkristna kulturen får vi inflytande endast genom att vittna om vår berättelse och dess konsekvenser.

• Från förvaltning till mission: Under kristendomens era låg betoningen på att upprätthålla ett kristet ”status quo”, men i den efterkristna kulturen ligger betoningen på mission i en främmande omgivning.

• Från institution till rörelse: Under kristendomens era fungerade kyrkorna huvudsakligen som institutioner, men i den efterkristna kulturen måste vi återigen bli en kristen rörelse.

Vill du läsa mer om detta rekommenderar jag böckerna Post-Christendom: Church and Mission in a Strange New World och Church After Christendom av Stuart Murray.