torsdag 31 december 2015

Min nyårskrönika 2015

Så här på årets sista dag är det dags att se tillbaka och summera året som gått. När jag läste Christian Mölks nyårskrönika på hans blogg fick jag inspiration att skriva en egen nyårskrönika här på Barnabasbloggen. Det är förstås ingen fullständig berättelse, men här kommer några av de saker som jag kommer ihåg från 2015.

Jag har varit med som författare i två böcker som kom ut under året. Agora - för ett folk på väg heter en studiebok om mission, som ges ut gemensamt av Pingst, EFK och SAM. Jag är en av ett trettiotal författare och mitt kapitel handlar om en missionell kyrka. Man kan få ett litet smakprov från min text här. Agora har en egen hemsida agorafolk.se och där finns det mycket intressant extramaterial, Man kan läsa mer om boken på Marcus förlags hemsida.


I våras kom antologin Motstånd och förvandling - gudstjänst på självförverkligandets marknad. Den ingår i skriftserien Tro & LivBakgrunden till boken är den hearing om Equmeniakyrkans nya handbok, som jag deltog i på hösten 2013. Min föreläsning där handlade om en handbok för de församlingar som ännu inte har grundats. Nu har man bearbetat och samlat föreläsningarna från hearingen och kompletterat dem med ett antal nya kapitel och skapat en ny bok om gudstjänsten.  Boken har en spretig skara författare och flera olika perspektiv bryts. Mitt kapitel har fått rubriken Utmaning till nytänkande, och det sticker ut med ett annorlunda och viktigt perspektiv. Om du vill läsa min föreläsning, som kapitlet bygger på så finns den här

Annars har jag legat ganska lågt med skrivandet under året och inte deltagit i så många debatter. Jag har dock skrivit två debattartiklar i Dagen. Artikeln Plantera mer församlingar - nu! skrev jag tillsammans med Kjell Larsson och Lars-Gunnar Jonsson på SAM. I artikeln Kyrkans vårtid är på väg kommenterade jag en ledarkrönika av Joel Halldorf. Dessutom var jag med och talade om församlingsplantering i TV-programmet Vardagstro och i somras blev intervjuad i Dagen om kristna kommuniteter


onsdag 30 december 2015

En bok om anabaptistisk spiritualitet

Året går mot sitt slut och jag konstaterar att det inte blivit så många blogginlägg under 2015. Ett och annat boktips har det dock blivit. Jag håller på att läsa flera böcker som jag tänker presentera så småningom. Idag kommer dock årets sista boktips.

Jag vill presentera en annorlunda bok om anabaptismen. Den heter Following in the Footsteps of Christ - The Anabaptist Tradition och är skriven av historikern C.Arnold Snyder. Den är annorlunda därför att den handlar om anabaptistisk spiritualitet. De flesta som inspireras av anabaptismen fokuserar på teologiska och etiska frågor. Det är inte så konstigt, eftersom den anabaptistiska traditionen betonar lärjungaskap, kristen livsstil och livet i församlingen. Ofta missar man att den anabaptistiska rörelsen på 1500-talet bars av ett starkt och djupt andligt liv. Det är just den aspekten av anabaptismen som Arnold Snyder lyfter fram i den här boken och han gör det mycket bra. Den här boken på drygt 200 sidor är den första breda introduktionen till anabaptistisk spiritualitet.

Boken ingår i en bokserie som heter Traditions of Christian Spirituality Series. Serien har ca 25 titlar som behandlar spiritualitet i olika kristna traditioner. C. Arnold Snyder är en av de främsta auktoriteterna när det gäller anabaptistisk historia och väl skickad att skriva boken om anabaptistisk spiritualitet. Jag har tidigare presenterat två av hans andra böcker om anabaptismens historia och teologi.

söndag 20 december 2015

Nya sätt att vara kyrka, på film

Jag har tidigare skrivit om den engelska rörelsen Fresh Expressions of Church och att den svenska kristenheten kan lära sig mycket från den när det gäller församlingsplantering och nya sätt att vara kyrka. Fresh Expressions började inom den Anglikanska kyrkan, men finns numera i många samfund. En av de ledande företrädarna är biskop Graham Cray. Han var en av talarna på Oasrörelsens konferens i Jönköping i somras och talade bland annat om Fresh Expressions, församlingsplantering och nya sätt att vara kyrka.

Nu har EFS och Svenska kyrkan lanserat Fresh Expressions of Church i Sverige och här har det fått namnet Nya sätt att vara kyrka. Man har en hemsida nyasattattvarakyrka.se och där finns också denna utmärkta introduktionsfilm. Kolla in den.



Där finns även andra filmer och mycket annat intressant. Jag tror att även frikyrkorna i Sverige har mycket att lära av Fresh Expressions. Det blir spännande att se hur det utvecklas.

måndag 16 november 2015

NFP - Naturlig församlingsplantering

Naturlig församlingsutveckling (NFU) är ett välkänt begrepp inom svensk kristenhet och har använts av många församlingar i olika samfund. NFU är ett utmärkt verktyg för att utvärdera och utveckla existerande församlingar. 

Frågan är om man kan använda tankarna och begreppen inom NFU även när man planterar nya församlingar. Jag tror att det är möjligt. En modell för detta har utvecklats av Phil Alessi och introducerats i Sverige av Bengt Sandqvist med benämningen NFP – Naturlig församlingsplantering. 

Jag har använt NFP när jag har utbildat församlingsplanterare och vi använder det även som grundstruktur för den nystartade distanskursen Paulusprogrammet.

NFP bygger på de åtta kvalitativa särdragen i NFU. Dessa är:
  • Utrustande ledarskap
  • Gåvobaserad verksamhet
  • Hängiven andlighet
  • Funktionella strukturer
  • Inspirerande gudstjänster
  • Livsnära smågrupper
  • Behovsorienterad evangelisation
  • Kärleksfulla relationer

NFP är en modell för att tillämpa NFU när man planterar en ny församling. Det handlar om att bygga in god kvalitet i alla åtta särdragen från början och att ta det i rätt ordning. Jag tycker att det ger en enkel och användbar strategisk modell oavsett vilken typ av församlingman planterar.

Det bästa i NFP är pilen.






Steg 1. Att leda 

Pilen visar hur processen går till när en ny församling planteras. Utrustande ledarskap och funktionella strukturer måste finnas från början. Det är de två dragen som ger ramen och skapar stabiliteten. Det behövs en pionjär som tar initiativ och bär visionen. Ofta är det en eller kanske två personer som är visionsbärare och initiativtagare, men det behövs också ett team. Att bygga teamet är helt avgörande och måste prioriteras. Strukturerna måste förstås vara enkla i början och de utvecklas efterhand som arbetet växer. Men struktur behövs från första dagen, när teamet börjar formas. Utan struktur kan visionen rinna ut i sanden.

torsdag 15 oktober 2015

Bokpresentation: Gud och sex

Gud och sex är titeln på Olof Edsingers nya bok. Det kan låta som två saker som inte har med varandra att göra, men så är det inte. I själva verket är det Gud som har skapat oss till sexuella varelser och designat den sexuella gemenskapen. Det är Gud som har hittat på sex helt enkelt och just därför har han synpunkter på hur vi praktiserar sex.

I vår tid är det många som vill frikoppla sex från den kristna livsstilen. Var och en för göra som han eller hon vill, bara det är kärlek. Men för den som är kristen är sexualitet och sex en del av lärjungaskapet. Det är en del av efterföljelsen till Jesus.

Vi brukar tala om att det finns tre stora frestelser i det kristna livet: pengar, sex och makt. Jesus talar mycket om alla tre. Han talar mest om pengar, men också en hel del om sex och makt, Det gör förresten hela Bibeln. Den kristna livsstilen, lärjungaskapet måste synas tydligt på alla tre områdena; hur jag hanterar pengar, hur jag hanterar makt och hur jag hanterar sex. Därför vill jag rekommendera Olof Edsingers nya bok.

Underrubriken på boken är Äktenskap, lust och sexualitet i Bibelns ljus och det är just vad det handlar om. Boken är för den som är intresserad av vad Bibeln säger om dessa ämnen och vad det betyder för den som vill följa Jesus och lyda honom. Vad får lärjungaskapet för konsekvenser när det gäller sex?

På bokens endast 80 sidor tar författaren upp många olika ämnen: äktenskap, sambo, celibat, abort, homosexualitet, onani och mycket mer. Det är kortfattat och lättläst, men trots det inte ytligt och förenklat. Edsinger tar upp många svåra frågor och motargument som han stött på i olika sammanhang och han skriver både reflekterande och ödmjukt. Jag gillar tonen i boken. Jag har själv under nästan tjugo år undervisat och diskuterat omkring dessa frågor på Mariannelunds folkhögskola och jag känner igen mig i både argument och motargument, i både frågor och svar. Det är fascinerande hur lika jag och Olof Edsinger tänker. Jag håller med honom om i stort sett allting och har själv undervisat och argumenterat för samma ståndpunkter. Jag skulle önskat att jag hade haft den här boken att rekommendera till mina elever.

onsdag 7 oktober 2015

Magnus Malm har ett budskap till kyrkan

En av sommarens mest omtalade kristna profiler är utan tvekan författaren och retreatledaren Magnus Malm.

Det började med att han kom med en ny bok med titeln Som om Gud inte finns - en bok om sekularisering, som tidningen Dagen recenserade  redan den 5 juni. Boken blev omtalad direkt.

Sen var han en av huvudtalarna på Hönökonferensen och hans bibelstudier väckte uppmärksamhet och många har lyssnat på dem i efterhand. De finns tillgängliga som podcast och ljudfiler i Hönökonferensens mediaarkiv.

I mitten av september publicerade så tidningen Världen idag en lång intervju med Magnus Malm under rubriken Han kallar kyrkan till omvändelse. Intervjun gjordes under Hönökonferensen av frilansjournalisten Albin Larsson.

Jag har läst intervjun, jag har lyssnat på bibelstudierna och jag har nu också läst ut boken. Jag kan bara konstatera att Magnus Malm har ett mycket viktigt budskap till den kristna kyrkan i Sverige. Jag tror rentav att han har ett budskap från Gud, som vi bör lyssna till. Men innan jag går in på det vill jag en historisk tillbakablick från ett personligt perspektiv.

Från 1975-1990 var Magnus Malm redaktör för tidningen Nytt Liv. Jag var prenumerant hela tiden tidningen gavs ut och jag har kvar nästan alla nummer. Nytt Liv var en radikal kristen tidning som framför allt riktade sig till ungdomar. Tidningen präglades till stor del av Magnus Malm och den kristna gemenskapen (typ kommunitet) i Mölndal som han var med i. Nytt Liv stod för en bred vision av Guds rike och promotade lärjungaskap, evangelisation, kommunitetsliv, karismatik, socialt engagemang, enkel livsstil, ickevåld, fredsarbete, miljöansvar, apologetik, bibeltro och församlingsgemenskap. Nytt Liv stod för något unikt med sin bredd och helhetssyn. Jag och många fler som var unga på den tiden formades av Nytt Livs betoningar. Under ett år i slutet av 70-talet gjorde jag dessutom vapenfri tjänst i Mölndals kommun och passade på att besöka Magnus Malm och Nytt Liv-gemenskapen vid några tillfällen. Jag kan utan tvekan säga att Magnus Malm är en av de kristna ledare som påverkade mig mest när jag var ung.

fredag 2 oktober 2015

Bokpresentation: Det gudlösa folket

Nu har jag läst David Thurfjells bok Det gudlösa folket - de postkristna svenskarna och religionen. Den kom ut i somras och väckte en hel del uppmärksamhet i media. David Thurfjell är religionshistoriker och professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola. Hans bok är intressant och viktig läsning för alla som vill förstå svenskarnas förhållande till religion i allmänhet och till kristendomen i synnerhet.

Boken tar sin utgångspunkt i frågan om ifall Sverige är världens mest sekulariserade land och vad det i så fall beror på. Författarens grundtes är att svenskarnas förhållande till religion formats av tre olika företeelser: kristendomen, den sekulära religionskritiken och esoterismen (teosofi och alternativ andlighet). Kapitelrubrikerna talar tydligt om vad som är bokens ämnen:

  1. Världens mest sekulariserade land?
  2. Arvet från kristendomen: Hur "kristen" kom att bli ett ord som gäller andra.
  3. Arvet från upplysningen: Den sekulära religionskritikens historia.
  4. Arvet från esoterismen: Nyandlighetens uppkomst och genomslag.
  5. Varifrån kommer svenskarnas välvilja mot buddhism?
  6. Varför känns det lite pinsamt att vara kristen?
  7. Varför verkar destruktiv religion oftast vara muslimsk?
  8. Ett postkristet habitus: Avlagringar av kristendom bortom ritual och bekännelse. 

För oss som jobbar med kristen mission i Sverige finns det mycket att hämta i den här boken. Vi behöver förstå den kultur där vi lever och de människor vi vill nå med evangeliet. Jag uppskattar särskilt att i stort sett varje kapitel har en grundlig historisk genomgång. Jag lärde mig en hel del och inte minst var det intressant att förstå hur stark teosofin var i Sverige i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och hur den positiva bilden av buddhismen har uppstått i västvärlden.

Så här sammanfattas bokens innehåll av förlaget:

måndag 14 september 2015

"Var fullkomliga" - vad betyder det?

Det är snart en månad sedan jag skrev något här på bloggen. Tiden går fort och jag hinner inte kommentera allt som händer. Och varför ska jag egentligen göra det? Det finns många andra som skriver klokt i olika aktuella frågor.

Den senaste månaden har varit mycket intensiv och jag har varit ute och talat i flera olika sammanhang. Det är många församlingar som vill ha besök så här vid terminsstarten och då har jag inte så mycket kraft över till att skriva. Men idag har jag ledig måndag, så det kan vara dags för en ny text.

Ni som läser den här bloggen vet att jag ofta kommer tillbaka till den text i Matteusevangeliet som brukar kallas för Bergspredikan (Matt 5-7). För några veckor sedan fick jag frågan hur jag tolkar Matt 5:48 där Jesus säger: "Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig." Jag brukar ju betona att vi som kristna ska leva efter bergspredikan och frågan gällde om det verkligen är möjligt att vara fullkomlig. Nu ska jag försöka förklara hur det hänger ihop och jag gör det i tre punkter.

1. För det första ska vi inte bli förvånade över att Jesus uppmanar oss att bli som Gud och imitera honom. Det finns många sådana uppmaningar i Bibeln. Här är några exempel:

  • "Ni ska vara heliga, ty jag är helig." (1 Pet 1:16, 3 Mos 11:44)
  • "Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig." (Luk 6:36)
  • "Ta alltså Gud till föredöme, som hans älskade barn. Lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss..." (Ef 5:1-2)
  • "Så som jag har älskat er skall ni också älska varandra." (Joh 13:34)
  • "Den som säger att han förblir i honom måste själv leva så som han levde." (1 Joh 2:6)
I samtliga dessa texter handlar det om strävan och livsinriktning. Ingen av dem antyder att vi i detta livet kan bli helt felfria och helt lika Gud, även om han är vår förebild. Därför ska inte heller Jesusordet om att vi ska vara fullkomliga förstås på ett perfektionistiskt sätt. 


2. För det andra måste vi se på sammanhanget i Matt 5:43-48 där det här Jesusordet finns. Det handlar om att älska sina fiender och liksom Gud låter solen gå upp och regnet falla över både onda och goda (44-45), ska vi vara fullkomliga i kärlek och älska alla, även våra fiender. Betoningen ligger alltså på att vara fullkomlig i kärlek och i Lukasversionen av denna undervisning säger Jesus att
 vi ska vara barmhärtiga, så som vår fader är barmhärtig. Det talar för att tolkningen "fullkomlig i kärlek" är korrekt.

tisdag 18 augusti 2015

Du är kallad!

Förra söndagen predikade jag i Råslättskyrkan. Mitt tema var "Fem K som gör skillnad i Korinth". Det var en översikt över Paulus första brev till församlingen i Korinth med hjälp av fem ord på k som är nyckelord i brevet: korset, kallelsen, kunskapen, kraften och kärleken. Om kallelsen sa jag följande:

Kallelsen ligger i fokus i brevets inledning och jag började med att läsa 1 Kor 1:1-9 (se även 1:26 och 7:17-24), där Paulus talar om att vara kallad tre gånger, i verserna 1, 2 och 9, och det visar på tre olika aspekter av kallelsen. Vi tar det bakifrån.

  • Du är kallad till gemenskap med Jesus. I vers 9 skriver Paulus: "Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin son Jesus Kristus, vår herre." Det är själva grundkallelsen. Den första kallelsen är inte att göra något utan att leva i gemenskap med Jesus. Det handlar om att komma till honom. Därför kan Paulus använda begreppet kallad som synonym med att komma till tro (se 1 Kor 1:26 och 7:17-24). Att leva i gemenskap med Jesus och ha en personlig relation till honom är själva kärnan i det kristna livet. det är vad det handlar om!

  • Du är kallad att vara helig. I vers 2 skriver Paulus att de kristna i Korinth "kallats att vara heliga". Det är den andra aspekten på kallelsen och den gäller alla som kommit till tro. Att vara helig betyder att vara avskild för Gud och reflektera honom. Detta handlar alltså om att vi är kallade att följa Jesus och bli mer och mer lika honom. Det handlar helt enkelt om kallelsen till lärjungaskap.

tisdag 4 augusti 2015

Tre kännetecken på sann kristendom

Den här veckan är jag på tonårsläger på Gullbrannagården. Lägret har cirka tusen deltagare och är ett av SAU:s återkommande arrangemang. De flesta deltagarna kommer från alliansförsamlingar, men andra samfund är också representerade. Det är många församlingar från olika sammanhang som åker hit med sina tonåringar varje år. Här har man roligt, träffar kompisar och möter Gud. Lägret präglas av god förkunnelse, härlig lovsång, förbön och gudsmöten. Här tas många livsavgörande beslut.

På förmiddagarna kan man välja mellan sex olika seminarier med bibelundervisning. På måndagen och tisdagen hade jag hand om ett fördjupningsspår om det kristna livets kärna då jag gick igenom Johannes första brev. Det här är vad jag pratade om.

Johannes skrev förmodligen sitt brev ungefär år 90 e.Kr. Det är ett rundbrev till de församlingar han hade ansvar för. Församlingarna hotades av villolärare och falska profeter och därför skrev Johannes ett brev för att hjälpa församlingarna att avslöja de falska profeterna. Hela brevet kretsar runt tre kännetecken på sann kristendom. Dessa tre kännetecken kan användas som test för att avgöra vad som är sant och falskt. Redan i andra kapitlet introduceras de tre kännetecknen.

"Den som säger: 'Jag känner honom' men inte håller hans bud är en lögnare, och sanningen finns inte i honom" (1 Joh 2:4).

"Den som säger sig vara i ljuset men hatar sin broder är ännu kvar i mörkret" (1 Joh 2:9).

"Vem är nu lögnare om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är antikrist som förnekar Fadern och Sonen" (1 Joh 2:22).

I resten av brevet utvecklas och fördjupas dessa tre ämnen och till slut kopplas de ihop och flätas samman till en enhet.

"Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud, och den som älskar fadern älskar också hans barn. Att vi älskar Guds barn ser vi därav att vi älskar Gud och håller hans bud. Ty detta är kärleken till Gud att vi håller hans bud. Hans bud är inte tunga" (1 Joh 5:1-3).

Johannes definierar det kristna livets kärna som att ha gemenskap med Gud (1 Joh 1:3-6) och han pekar på tre saker som kännetecknar var och en som känner Gud och har gemenskap med honom. Dessa tre kännetecken är alltså följande.

torsdag 30 juli 2015

Vad är en församling?

Jag brukar använda en väldigt enkel definition på vad en församling är.

En församling är en gemenskap av lärjungar som tillber och följer Kristus och delar sina liv med varandra i tjänst för världen.

Kärnan i definitionen är relationer i tre riktningar: uppåt till Gud (tillbedjan och efterföljelse), inåt till varandra (gemenskap), utåt till världen (mission). Det är dessa tre relationer som jag brukar kalla församlingens DNA. Ett annat sätt att säga det är att församlingen ska vara Kristuscentrerad, relationsorienterad och missionsengagerad. Det är tre viktiga karaktärsgrad i en levande församling.

Men min definition börjar inte med de tre riktningarna utan med påståendet att "en församling är en gemenskap". För mig är det oerhört viktigt. Det är nyckeln till att förstå vad församlingen är tänkt att vara. Den är en gemenskap. Den är en familj. Men tyvärr är det inte alltid vi tänker på eller upplever och praktiserar församlingen på det sättet. Jag tror att många av oss behöver ett paradigmskifte; ett nytt sätt att handla och tänka.

Har du någon gång fått frågan vad du har för uppgift i din församling? Har det då hänt att du inte har tänkt på gemenskapen i första hand, utan istället på vad du gör i kyrkobyggnaden, i verksamheten eller i föreningen? Men församlingen är ju först och främst en gemenskap...

...inte en byggnad
En församling samlas troligen i en byggnad, och kanske äger en byggnad för ändamålet. I vår kultur samlas de flesta församlingarna i kyrkor och därför är det lätt att förväxla församlingen med kyrkobyggnaden. Men församlingen är inte en byggnad man går till utan en gemenskap man lever i. Jag tror att församlingslivet framför allt levs i vardagen och i medlemmarnas hem. En församling behöver lokaler och det kan finnas fördelar med att ha en kyrka, men det finns också nackdelar. Här har jag skrivit om sex nackdelar med att ha en kyrka.

Alliansmissionen har planterat en församling i Kärrtorp i Stockholm.
Kärrtorpskyrkan har ingen kyrkobyggnad.

tisdag 21 juli 2015

Om att läsa historiskt källmaterial

Den som är intresserad av kyrkohistoria är ofta även intresserad av att läsa källmaterial. Det är något speciellt med att läsa texter från en annan tid och komma i direktkontakt med historiska personer och deras tankar. Samtidigt är det ofta svårt att läsa källmaterial eftersom stilen är annorlunda och svårtillgänglig för moderna läsare. Detta märks inte minst för den som vill läsa teologiska texter från 1500-talet.

Det finns en hel del anabaptistiskt källmaterial i engelsk översättning. I min bokhylla har jag bland annat The Complete Writings of Menno Simons och The Writings of Pilgram Marpeck. Det är rejäla volymer med ganska omständliga och svårlästa texter. Jag har kämpat mig igenom dem med god behållning, men det finns ett enklare sätt att ta sig an källmaterialet. I boken Anabaptism in Outline - Selected Primary Sources finns ett tematiskt urval av texter från många av 1500-talets anabaptister. Den är en riktig guldgruva för den som vill bekanta sig med källorna.

Boken är på 350 sidor och sorterar texterna under sjutton olika rubriker. Det handlar om Jesus som Guds uppenbarelse, frälsningen, den helige Ande, församlingen, dopet, nattvarden, ekonomi, ickevåld, religionsfrihet, stat och kyrka, eskatologi och mycket mera. Naturligtvis får vi läsa mycket av de mest kända anabaptistiska ledarna som Hubmaier, Simons, Marpeck och Riedeman, men vi får också möta många okända och lite udda författare. Boken innehåller en stor bredd av anabaptistiska röster från perioden 1524-1560 och det gör den mycket intressant att studera. Walter Klaassen från Conrad Grebel College i Ontario har varit ansvarig för urvalet av texterna och han är en av de främsta experterna på området.

För den som är intresserad av att läsa anabaptistiskt källmaterial är detta en utmärkt introduktion. Sen är det lättare att avgöra om man ska läsa mer och vad man då ska välja. Anabaptism in Outline ingår i en serie som heter Classics of the Radical Reformation och där finns mycket att välja på. Samtliga nio titlar kan beställas på adlibris.

söndag 19 juli 2015

En enkel församlingsordning från 1527

Ett av de viktigaste bidragen som anabaptismen kan ge kyrkan i vår tid handlar om vad det är att vara kyrka. I vår tid är det många som söker sig mot enklare och mer organiska sätt att vara församling. En del kallar det för den sista reformationen och tror att det är något nytt, men det är det inte. Den anabaptistiska rörelsen på 1500-talet var en husförsamlingsrörelse, som hade mycket av det som man söker idag, när man talar om enkel organisk kyrka.

Ett exempel som visar på detta är denna enkla församlingsordning från 1527. Den kommer från den gren av anabaptismen där Michael Sattler var en av ledarna. Han brändes på bål i maj 1527. Genom den får vi en bild av hur de förföljda husförsamlingarna kunde fungera vid denna tid.

Den allsmäktige, evige och barmhärtige Guden har låtit sitt underbara ljus bryta fram i denna värld och i denna ytterst farliga tid. Därför erkänner vi den gudomliga viljans mysterium, att Ordet har blivit predikat för oss enligt Herrens ordning och att vi genom det har blivit kallade till gemenskap med honom. Enligt Herrens befallning och hans apostlars undervisning ska vi i god kristen ordning hålla det nya budet (Joh 13:34) i kärlek till varandra, så att kärlek och enhet kan upprätthållas. Alla bröderna och systrarna i hela församlingen bör hålla fast vid följande punkter:
    • Bröderna och systrarna bör mötas minst tre eller fyra gånger i veckan för att ägna sig åt Kristi och hans apostlars undervisning och hjärtligt förmana varandra att förbli trofasta mot Herren så som de har förbundit sig.
    • När bröderna och systrarna är tillsammans ska de läsa något tillsammans. Den som Gud har gett den bästa förståelsen ska förklara det och de andra bör lyssna, så att man inte stör varandra med småprat. Psaltaren ska läsas dagligen i hemmen.
    • Låt inte någon vara lättsinnig i Guds församling, varken i ord eller handlingar. De ska uppföra sig värdigt också inför hedningarna.
    • När en broder ser sin broder fela ska han varna honom i enlighet med Kristi befallning (Matt 18:15-18). Han ska tillrättavisa honom på ett kristet och broderligt sätt, såsom vi alla är skyldiga att göra av kärlek till varandra.
    • Av alla bröderna och systrarna i denna församling ska ingen ha något för sig själv, utan som de kristna på apostlarnas tid ska de ha allting gemensamt. De ska organisera en gemensam fond från vilken man kan ge hjälp åt de fattiga enligt vars och ens behov. Så att man liksom på apostlarnas tid inte tillåter att en broder är i nöd.
    • Allt frosseri ska undvikas när bröderna samlas i församlingen. Servera en enkel måltid, ty Guds rike består inte i att äta och dricka.
    • Herrens måltid ska firas så ofta som bröderna är tillsammans. På det sättet proklamerar man Herrens död och påminner varandra om hur Kristus gav sitt liv för oss, och utgjöt sitt blod för oss, så att vi också kan bli villiga att ge vår kropp och vårt liv för Kristi skull, vilket betyder för alla brödernas skull (1 Joh 3:16).
Texten är hämtad från boken The Legacy of Michael Sattler. Bibelhänvisningarna inom parentes är tillagda av översättaren. Läs mer om Michael Sattler här.

Detta inlägg är även publicerat på anabaptist.nu.

tisdag 14 juli 2015

Unitas Fratrum - de förenade tjeckiska bröderna

Förra veckan skrev jag om hur den tjeckiska reformatorn Jan Hus avrättades vid kyrkomötet i Konstanz 1415. Det som hände därefter är lika spännande och ledde fram till att en tjeckisk frikyrkorörelse bildades 1467, femtio år före Luthers reformation. Så här gick det till.

Efter Hus avrättning utbröt krig och oroligheter i Böhmen och Mähren (nuvarande Tjeckien). Tjeckiska separatister var inspirerade av Hus och ville ha större frihet från det tysk-romerska kejsardömet och den katolska kyrkan. Kriget pågick 1419-1436 och de tjeckiska husiterna var framgångsrika. Husiterna var uppdelade i ett moderat parti (utrakvister) som sökte en kompromiss (en medelväg) och ett radikalt parti (taboriter) som inte ville kompromissa. I slutet av kriget vände utrakvister och taboriter sina vapen mot varandra och tolv tusen taboriter dödades vid ett slag 1434 och rörelsen krossades. Kriget ledde fram till att en tjeckisk reformerad statskyrka etablerades i Prag efter en överenskommelse med den katolska kyrkan. Jan Rokycana (ca 1395-1471) blev ärkebiskop i den tjeckiska kyrkan och den kunde behålla en självständig linje.

Vid den här tiden fanns det en annan unik kristen ledare i Böhmen. Han hette Petr Chelčický och levde ungefär 1390-1460. Petr Chelčický var mycket lärd i Skriften och kyrkofäderna trots att han inte studerat vid universitetet. Hans bibelläsning ledde honom till åsikter som var mycket ovanliga på den tiden. Han menade att kyrkan och staten skulle vara helt åtskilda, att kristna inte skulle försvara sig med vapen eller delta i krig, att alla människor är jämlika  och att församlingen ska byggas efter Nya testamentets mönster. Det är uppfattningar som hundra år senare blev vanliga i den anabaptistiska rörelsen. Läs mer om denne fascinerande man och hans tankar här. Delar av hans mest kända bok The Net of Faith finns tillgängliga på nonresistance.org.

måndag 6 juli 2015

Glöm inte Jan Hus

Idag den 6 juli 2015 är det 600 år sedan Jan Hus brändes på bål. Han var en av medeltidens mest kända evangeliska predikanter och en föregångare till reformationen, som inträffade hundra år efter hans död. Låt oss inte glömma Jan Hus. Här kan du se ett kort filmavsnitt från hans avrättning.



Jan Hus föddes 1369 av fattiga föräldrar av tjeckisk nationalitet. Han fick trots familjens ekonomiska svårigheter ägna sig åt studier och lyckades ta både filosofiska och teologiska examen vid universitetet i Prag. 1396 blev han teologie magister och började föreläsa för studenterna. Han blev prästvigd år 1400. Han blev även kallad som predikant till Betlehemskapellet i Prag där Guds ord skulle predikas på tjeckiska. Det var ungefär vid denna tid som Hus först kom i kontakt med den engelska teologen och predikanten John Wycliffes skrifter. När han läste dessa insåg han behovet av en levande kristendom och han började att klarare se de många bristerna i kyrkan. Han började även översätta Bibeln och Wycliffes skrifter till tjeckiska. Han predikade evangeliet frimodigt och började också angripa de katolska prästernas dåliga och själviska leverne.
 
Trots sitt ställningstagande för Wycliffes skrifter fick Hus behålla ärkebiskopens stöd, men 1408 klagade de övriga prästerna på honom och han avsattes som predikant av ärkebiskopen. 1410 påbjöd påven en insamling av alla Wycliffes skrifter som var spridda i Prag. Man samlade in ca 200 ex. Dessa förklarades irrläriga och brändes trots mångas protester. Ett par dagar senare bannlystes Hus av påven. Hus vägrade resa till Italien för att ställas inför påvestolen för att försvara sina läror och påven svarade med att avsätta honom. Detta var dock lättare sagt än gjort, eftersom många av hans landsmän stödde honom och ville ha kvar honom som ledare. Häftiga strider utbröt på gatorna i Prag mellan de båda partierna. Starka nationalistiska strömningar i Prag som önskade tjeckisk frihet och självstyre från tysk överhöghet förenade sig med de religiösa strömningarna och strävandena mot frihet från katolska kyrkan.

tisdag 30 juni 2015

Joining hands for Mission in Europe

Nu kommer sommarvärmen och jag har precis börjat min semester. Det känns härligt. Medan andra samlas i Almedalen, på Hönökonferensen eller på Gullbrannafestivalen får jag vara hemma och koppla av och ladda för att alla barn och barnbarn samlas till helgen då det är dags för bröllop. Jag känner inget behov av stora folksamlingar just nu.

Jag har redan varit på en konferens den här sommaren och det var mitt första möte med mitt nya internationella sammanhang. Konferensen var på det norska missionsförbundets teologiska seminarium Ansgarsskolen i Kristiansand och arrangerades av The International Federation of Free Evangelical Churches (IFFEC). Konferensen hade ungefär hundra deltagare från ett tjugotal länder i Europa. Alliansmissionen är ett av medlemssamfunden i IFFEC och vi var åtta personer från SAM som åkte till Kristiansand för att vara med i Joining hands for mission in Europe 2015. Det här var alltså första gången jag deltog i ett arrangemang med IFFEC och det var mycket inspirerande.

Ansgarskolen ligger vackert vid havet.
 

 
Norska missionsförbundet har lika stark koppling till missionsmannen
Fredrik Fransson som Svenska Alliansmissionen och Ansgasrskolen ligger på hans väg.

lördag 20 juni 2015

Det här med att leva i gemenskap och kommunitet

I torsdags hade tidningen Dagen ett fördjupande dokument om kristna kommuniteter med flera artiklar. I artikeln "Vi hjälper varandra att leva ett överlåtet kristet liv", gör reportern Linnea Jimenez ett besök i ett kollektiv i Uppsala. Tolv gemenskaper presenteras under rubriken Här finns några av Sveriges kommuniteter och ett kortfattat försök att klargöra begreppen finns under rubriken Vad är en kristen kommunitet? Till sist finns även en fördjupande artikel där jag och religionspsykologen Antoon Geels intervjuas. Den artikeln har rubriken Nya kommuniteter möts av utmaningar och jag bidrar med historiska perspektiv, pekar på några svårigheter och ger goda råd. Anledningen att jag blir intervjuad är väl att jag var med i den kristna kommunitetsrörelsen som fanns på 70- och 80-talen och har en del erfarenhet av att leva i en sådan gemenskap och att jag dessutom har skrivit en del om det här på Barnabasbloggen. Här vill jag nu länka till några av mina viktigaste texter i ämnet och hoppas att någon kan få glädje av dem.

Några tankar om att leva i kommunitet är en väldigt personlig text där det mesta är en artikel från 1986, där jag sammanfattar mina tidiga erfarenheter av att leva i gemenskap och hur man får en kommunitet att fungera. Man ser vissa likheter med de råd jag gav i Dagen i torsdags.

Kommuniteter och drömmen om gemenskap handlar om min egen erfarenhet och det som händer nu.

I En handbok för kristna kommuniteter presenteras den nya boken The Intentional Christian Community Handbook.

Boktips om kristna kommuniteter presenterar fyra mycket bra böcker och tipsar om ett kompendium som berättar om Råslätts församlingsgemenskaps historia 1983-2003. Det kan beställas från mig.

Leva i gemenskap - tio praktiska tips ger mina bästa tips till den som vill leva i gemenskap och vill att församlingen ska vara en gemenskap där man delar livet med varandra.

Fyra bibliska motiv i vår gemenskap, del 1 presenterar två av de bibliska motiven som format Råslätts församlingsgemenskap.

Fyra bibliska motiv i vår gemenskap, del 2 presenterar två andra bibliska motiv som format Råslätts församlingsgemenskap.

Håkan berättar om livet i Råslätts församlingsgemenskap är ett gästinlägg av vår pastor Håkan Karlsson, som har varit med i gemenskapen sen 1980.

Jag hoppas att både Dagens artiklar och mina texter kan ge vägledning och inspiration till den som söker ett liv i djupare gemenskap och kanske vill leva i en kristen kommunitet.

måndag 8 juni 2015

TV-debut i Vardagstro

Nu har jag gjort min TV-debut. Det skedde i programmet Vardagstro, som sänds på nätet. Jag deltar i ett studiosamtal om behovet av att plantera nya församlingar i Sverige. Programledaren Anders Wisth samtalar med fyra personer. Förutom mig är det församlingsplanteraren Johanna Bode från Växjö, Pingsts missionsföreståndare Pelle Hörnmark och Hillsongpastorn Andreas Nielsen, som deltar i programmet. Programledaren styr samtalet och fördelar ordet med sina frågor. Jag kommer inte in i samtalet så ofta som jag hade önskat och får inte de mest intressanta frågorna, men på det hela taget tycker jag att det är ett väldigt bra program och alla deltagarna ger viktiga perspektiv. Det var riktigt kul att vara med.



Vid samma tillfälle spelades det in en längre intervju med Andreas Nielsen. Då fick jag sitta i publiken och lyssna. Det var intressant att höra Andreas berätta lite om sitt liv och visionen bakom församlingen Hillsong i Stockholm. Det programmet kan du se här. Båda programmen finns även på Dagen TV.


torsdag 4 juni 2015

Våren är på väg! Några reflektioner om kyrkans situation i Sverige

Igår hade jag en debattartikel i tidningen Dagen. Den är en kommentar till förra veckans ledarkrönika av Joel Halldorf, då han skrev om att vintern är på väg. Joel hade flera bra poänger i sin artikel, men jag tyckte att det var något som saknades och att den behövde kompletteras och även i vis mån korrigeras, så därför skrev jag ett svar som av Dagen fick rubriken Kyrkans vårtid är på väg. Här publicerar jag nu artikeln i sin helhet.

Vintern är på väg, skriver Joel Halldorf i en ledarkrönika i Dagen den 26 maj och syftar på en andlig vinter där kyrkorna blir allt mindre och färre. Jag skulle säga att vintern redan är här. Vi har i västvärlden under lång tid levt i det som på engelska kallas Post-Christendom och som vi på svenska kan kalla efterkristendomstiden. Det har redan varit vinter i flera decennier, nu är det våren som är på väg.

Joel Halldorf ger de kristna i Sverige flera goda råd för hur vi ska överleva vintern. Han skriver om att söka sig mot trons centrum, värna det centrala, att bli kvar i Jesus och leva i förtröstan på att den som är fylld av Anden drar människor till Jesus.

Allt detta är gott och väl och jag kan till viss del instämma i vad Joel Halldorf skriver, men jag tror att han missar något viktigt. Nämligen att kalla den kristna kyrkan i Sverige ut i mission i hela vårt land och att skapa tro på att en förändring är möjlig. Artikeln avslutas med ett hopp om att efter vintern kommer vår. Det tror jag också, men jag skulle säga att vår uppgift inte bara är att övervintra och vänta, utan även att påskynda våren.

Efterkristendomstiden innebär ett förändrat landskap för den kristna kyrkan i Sverige. Vår situation liknar mer och mer den situation de kristna hade i Romarriket under de första århundradena. Kyrkan finns i samhällets marginaler, är i minoritet, saknar politiskt inflytande och privilegier, möter motstånd och ibland förföljelser. Det kan kännas jobbigt och ovant för en kyrka som vant sig vid makt och inflytande, men är egentligen inte något negativt. Efterkristendomstiden skapar nämligen nya förutsättningar för kyrkan att vara en dynamisk missionsrörelse. Vintern skapar förutsättningar för en ny vår. Men om v­åren ska komma måste kyrkan i Sverige förändras och vara mer missionerande än förvaltande och mer rörelse än institution.

tisdag 19 maj 2015

Intensifiera församlingsplantering - är det möjligt?

Det blev en fantastiskt bra och välbesökt årskonferens på Gullbrannagården under kristihimmelsfärdshelgen. Det var fullsatt i Skeppet på de flesta mötena och det betyder drygt 800 personer. Konferensen genomsyrades av bön, Andens vind blåste och Guds närvaro var påtaglig. Hela gården var full av människor i alla åldrar och barnkonferensen hade knappt hundra deltagare. För att ni ska förstå hur det kändes kan jag säga att det här är SAM:s Nyhem eller Torp. Ni kanske förstår jämförelsen? De stora mötena filmades och om man vill titta på dem i efterhand så finns de här.

På lördagen hade jag ett seminarium med rubriken Intensifiera församlingsplantering - är det möjligt? I programmet presenterades det så här: "SAM föddes i 1800-talets väckelserörelse. Kan SAM åter bli en rörelse där antalet församlingar ökar? Pionjärkonsulent Jonas Melin talar om vision och strategi för en ny tid."

Jag började med att peka på den snabba tillväxten inom Jönköpings Missionsförening/Alliansmissionen för hundra år sedan. Antalet predikoplatser ökade från ca 380 till 1000 på fyrtio år (1886-1927). När Alliansmissionen blev ett frikyrkosamfund på 1950-talet fanns det ca 680 församlingar och föreningar. Sen dess har antalet minskat och idag är det 165 församlingar i SAM. Är det möjligt att vända den utvecklingen? Vi är vana vid minussiffror. Vi är glada om det går med plus. Men vågar vi tro på multiplikation? Jag pekade på fyra saker som jag tror är nycklar för att SAM ska kunna bli en församlingsplanterande rörelse där antalet församlingar ökar.

1. En stor vision
Min första punkt var vikten av en stor vision. När Gud talade till Abraham sa han till honom att hans ättlingar skulle bli lika många som stoftkornen på jorden (1 Mos 13:15) och stjärnorna på himlen (1 Mos 15:5). Det var verkligen en stor vision för en man som ännu inte hade fått några barn. När Nehemja var i Persiens huvudstad Susa fick han den stora visionen att åka hem till Jerusalem och bygga upp den nedrivna staden (Neh 2:5, 12). Apostlarna var inte många, men Jesus gav dem uppdraget och visionen att gå till alla folk och till jordens yttersta gräns (Matt 28:19, Apg 1:8). En stor vision skapar drömmar och kreativitet. Vi behöver en stor vision av vad Gud kan göra. SAM har idag 165 församlingar. Vågar vi drömma om att bli 200, 300 eller 500 församlingar?

onsdag 13 maj 2015

Konferens på Gullbrannagården

Idag åker jag och Kerstin till Gullbrannagården utanför Halmstad. Det är dags för SAM och SAU:s gemensamma stora konferens. Det är fullt av aktiviteter i fyra dagar och framför allt är det mycket bön. "Be ständigt", skrev Paulus till de kristna i Thessalonike (1 Thess 5:17) och det är vad vi ska göra på den här konferensen. Dessutom är det många möten, seminarier, förhandlingar, konserter och mycket annat (hela programmet finns här).

Själv leder jag ett seminarium på lördag kl. 14. Det har rubriken: Intensifiera församlingsplantering - Är det möjligt? Där tänker jag presentera några nycklar till att SAM åter ska bli en rörelse där antalet församlingar ökar. Välkommen dit. Efter konferensen kommer jag att sammanfatta seminariet här på bloggen.

I veckan kommer också en ny bok där jag är med som författare till ett kapitel. Den heter Motstånd och förvandling - Gudstjänst på självförverkligandets marknad och är utgiven av Marcus Förlag. Bakgrunden till boken är den hearing om Equmeniakyrkans nya handbok, som jag deltog i på hösten 2013. Min föreläsning där handlade om en handbok för de församlingar som ännu inte har grundats. Nu har man bearbetat och samlat föreläsningarna från hearingen och kompletterat dem med ett antal nya kapitel och skapat en ny bok om gudstjänsten. Den kommer ju lägligt och blir förhoppningsvis ett intressant bidrag i den aktuella debatten. Boken har en spretig skara författare (vem kunde tro att jag skulle skriva i samma bok som Peter Halldorf och Anders Arborelius) och flera olika perspektiv bryts. Jag har inte läst de andra författarnas bidrag än, men jag anar att mitt kapitel sticker ut med ett annorlunda och viktigt perspektiv.

Den här boken kommer jag nog inte att recensera själv. Det får andra göra.

fredag 8 maj 2015

Prioritera församlingsplantering - debattartikel i Dagen

Det är många intressanta frågor som har diskuterats på Dagens debattsidor på senare tid. Debattens vågor har gått höga både när det gäller samkönade relationer och gudstjänsternas utformning. Det är förstås viktiga frågor, men det finns de som är viktigare. Därför har jag, tillsammans med SAM:s missionsföreståndare Kjell Larsson och Lars-Gunnar Jonsson (ledare för Sverigeavdelningen), skrivit en debattartikel om det som vi tycker är en av de viktigaste frågorna för den svenska kristenheten. Det handlar om hur vi ska lyckas med det uppdrag Herren har gett oss och att vi behöver plantera nya församlingar som når nya människor över hela Sverige. Så här skriver vi i artikelns inledning.

Sverige är ett missionsfält. Många människor i vårt land har inte någon kristen gemenskap i sin närhet och inte någon större kunskap om vad det kristna budskapet handlar om. Den kristna kyrkan har fått ett uppdrag, men hur går det egentligen? Sverigeundersökningen från 2011 visade att det under perioden 2000-2010 lades ner 550 församlingar i vårt land. Under samma period planterades drygt 100 nya. Siffrorna talar för sig själva. Vi lägger ner en församling i veckan, men startar bara en ny var femte vecka. Så kan det inte fortsätta. Det behövs många nya församlingar över hela Sverige. Behoven är enorma, inte minst i våra storstäder. Vårt uppdrag är att sprida evangeliet, göra lärjungar och plantera församlingar. Det finns många intressanta och viktiga frågor att diskutera, men det här är en fråga som borde engagera alla. Vi tror att det är en överlevnadsfråga för kristenheten i Sverige.

Läs hela artikeln här: Plantera mer församlingar - nu!

Här presenterar Öyvind Tholvsen något om Sverigeundersökningen från 2011.



torsdag 7 maj 2015

Lyssna till Alan Hirsch, Kairos Conferenz 2015

Eurochurch.net är en plattform för mission och församlingsplantering i efterkristendomstidens Europa. I april i år hade man en konferens för europeiska ledare. Nu ligger en del av föreläsningarna ute på nätet här: Kairos Conferenz 2015. Jag vill särskilt rekommendera två av dem.

Martin Robinson var den första talaren på konferensen. Han gjorde en mycket intressant introduktion till kyrkans situation i Europa och talade om Leslie Newbigins bidrag till det missionella tänkandet.



Alan Hirsch gjorde ett mycket intressant framträdande på 45 minuter. Han talade om två frågor som är grundläggande för den kristna trons framtid i Europa. Vad är evangeliet och vad är kyrkan? Alan Hirsch är utan tvekan en av de viktigaste idelogerna i den missionella rörelsen och den här föreläsningen är viktig för dem som vill nå Europa med evangeliet på 2000-talet. Den rekommenderas.

torsdag 30 april 2015

Finns det några tecken i tiden?

De senaste dagarna har jag skrivit om att Jesus kommer tillbaka och att han kommer snart. Idag tänker jag skriva något om tidstecken. Frågan är alltså: Finns det några tecken på att Herrens ankomst är nära?

När man vill svara på den frågan är det naturligt att ta sin utgångspunkt i Jesus tal i Matt 24 och parallellerna i Mark 13 och Luk 21. Lärjungarna frågade Jesus: "Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?" (Matt 24:3). Deras fråga handlar om två saker. Det handlar dels om när Jerusalems tempel ska brytas ner, vilket Jesus precis hade förutsagt (Matt 24:2) och dels om när Jesus ska komma tillbaka. I det efterföljande talet svarar Jesus på båda frågorna och svaren går in i varandra på ett komplicerat sätt. Om det finns något tecken på att hans återkomst är nära borde det finnas i de här texterna. Jag kan urskilja tre saker som jag tror är tidstecken.

Det är viktigt att notera att Jesus börjar sitt svar med att räkna upp vad som inte är tidstecken. "Se upp så att ingen bedrar er", säger han och så talar han om falska profeter och messiasgestalter, krig och krigsrykten, jordbävningar och hungersnöd och säger: "Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet" (Matt 24:6). Det är bara "början på födslovärkarna" säger han, och lägger till att det också blir förföljelser och lidanden (Matt 24:8-9). Alla sakerna som nämns i verserna 4-13 är sådant som kännetecknar hela kyrkans historia och de är inte tecken på att Jesus återkomst står för dörren. Det första tecknet kommer istället i vers 14.

tisdag 28 april 2015

Jesus kommer snart - Jesussnart

När jag började på gymnasiet på hösten 1975 var jag ganska säker på att jag aldrig skulle ta studenten. Jag trodde att Jesus skulle komma tillbaka innan jag hade gått klart mina tre år på Sandagymnasiet i Huskvarna. Den hösten var jag på ett möte i Filadelfiakyrkan i Örebro och pastorn talade om att han fått en vision om något som skulle hända i Örebro 1978. Jag kommer ihåg hur chockad jag blev. Om den visionen är sann måste ju det betyda att Jesus inte kommer före 1978. Ska han verkligen dröja så länge? Det kunde jag inte fatta.

Det var så många tänkte och kände i mitten av 70-talet. Jag hamnade mitt i det som kallades Jesusrörelsen. Jag satsade inte så mycket på studierna, utan ägnade min mesta energi åt den kristna skolgruppen och åt evangelisation. När jag väl tagit studenten hade jag absolut ingen motivation att studera vidare. Jesus skulle ju ändå komma snart och det viktigaste var att få ut budskapet till så många som möjligt. Så jag och några vänner flyttade till Råslätt och planterade en församling. När man nu ser tillbaka är det lätt att skatta åt det. Snart fyller jag 56 år. Jag har både barn och barnbarn och Jesus har inte kommit tillbaka än. Men samtidigt finns det något tjusigt i den inställningen vi hade på den tiden. Den där ivriga förväntan på att Jesus ska komma snart och villigheten att satsa allt. Jag skulle önska att det fanns lite mer av det idag. I och för sig tycker jag inte att det är sunt att strunta i utbildning av det skälet. Men Gud har varit med och trots att jag inte skaffade någon ordentlig högskoleutbildning har det gått bra för mig.

Jesus kommer snart. Det står faktiskt redan i Nya testamentet: "Herrens ankomst är nära", skriver Jakob (Jak 5:8), och Jesus säger "Ja, jag kommer snart" (Upp 22:20). Om det var snart för ca 1925 år sedan, så måste det ju vara ännu närmare nu. Problemet är att vi inte vet dagen eller stunden. Vi vet att han kommer snart, men inte hur snart. Kanske i vår livstid, kanske senare.

måndag 27 april 2015

Jesus kommer tillbaka

På måndagskvällarna har vi bibelskola i vår församling. Den här terminen är det cirka femton deltagare och vi går igenom Markusevangeliet och Romarbrevet. Idag har jag undervisat om Mark 13 där Jesus talar om sin återkomst. Det blev ett intressant samtal och många frågor.

Jesus tal om den sista tiden finns återgivet i Matt 24, Mark 13 och Luk 21 och det är bra att läsa texterna parallellt. Lärjungarnas fråga i Matt 24:3 gör klart vad det handlar om: "Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?" Frågan handlar om två saker. Det handlar dels om när Jerusalems tempel ska brytas ner, vilket Jesus precis hade förutsagt (Matt 24:2) och dels om när Jesus ska komma tillbaka. I det efterföljande talet svarar Jesus på båda frågorna och svaren går in i varandra.

Det finns många olika tolkningar och uppfattningar om detaljerna runt Jesus återkomst och dem tänker jag inte gå in på just nu. En sak är dock helt klar: Jesus ska komma tillbaka. "Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra vädersträcken, från jordens gräns till himlens gräns", säger Jesus i Mark 13:26-27. När Jesus har farit upp till himlen efter sin uppståndelse säger änglarna: "Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen" (Apg 1:11). I den apostoliska trosbekännelsen bekänner vi att Jesus "steg upp till himlen, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida och skall komma därifrån för att döma levande och döda." Jesus ska komma från himlen och han ska komma synligt.

När vi talar om kristen tro idag är det lätt att tappa bort framtidshoppet. Men om vi inte talar om att Jesus ska komma tillbaka för att upprätta allt och ge oss en ny jord, så predikar vi inte hela evangeliet. När Paulus sammanfattar evangeliet i 1 Kor 15 finns även Jesus återkomst med (1 Kor 15:1-28).

måndag 23 mars 2015

Paulusprogrammet - en ny distanskurs i församlingsplantering

Till hösten startar vi en ny utbildning. Den heter Paulusprogrammet och är en 1-årig distanskurs i församlingsplantering.

Namnet bygger på Paulus ord i 1 Kor 3:6, "Jag planterade, Apollos vattnade och Gud gav växten." Paulus planterade många församlingar. Han är den främste församlingsplanteraren i Nya testamentet och vi kan lära oss en hel del av honom. Därför har den här utbildningen fått sitt namn efter honom.

Paulusprogrammet är en 1-årig distanskurs i församlingsplantering. Kursen vänder sig till den som på ett eller annat sätt är intresserade av att plantera nya församlingar. Du kanske brottas med frågan om detta är din kallelse eller redan är på gång att plantera en ny församling.  Du kanske har en vision som du inte har börjat förverkliga än. Den här utbildningen är för dig.

Deltagarna träffas på Mullsjö folkhögskola vid fyra tillfällen under läsåret. Mellan träffarna läser man litteratur, skriver rapporter, gör fältstudier och samtalar via nätet. Den obligatoriska litteraturen omfattar ca 900 sidor och studietiden är beräknad till ca 5 timmar per vecka (12,5 %). Läsåret omfattar totalt 35 veckor.

Kurstider: 7/9 – 18/12 2015, 11/1- 28/5 2016

Träffarna på Mullsjö folkhögskola är den 5-6/10, 9-10/11, 18-19/1 och 11-12/4. Träffarna börjar på måndagen kl. 10.30 och slutar på tisdagens eftermiddag. Det betyder att man kan åka tåg från både Malmö och Stockholm på måndagsmorgonen och hinna tillbaka i god tid på tisdagskvällen.

Kursen tar upp en rad ämnen som är aktuella i en församlingsplantering. Bland rubrikerna finns Församlingsplanteringens ABC, Ledarskap i Guds rike, Församlingsplantering i Nya testamentet och idag, Naturlig församlingsplantering, Missionell kyrka, Olika församlingsmodeller.

lördag 21 mars 2015

Bokpresentation: Middag med Jesus

I tisdags hade Rickard Cruz en artikel i Dagen med rubriken Nattvardens huvudplats: Hemmet. I artikeln argumenterar han för att Herrens måltid bör firas som en verklig måltid med riktig mat. Rickard har också skrivit en bok i samma ämne. Den har jag nu läst och här kommer min presentation.

Boken heter Middag med Jesus och är utgiven på förlaget XP Media. Bokens budskap finns tydligt förklarat redan på omslagets framsida: "Herrens måltid som en verklig måltid med riktig mat, överlåten gemenskap och obegränsad sprängkraft."

Per-Axel Sverker har skrivit ett av bokens två förord. Han skriver: "Teologen och pionjären Rickard Cruz har utrustat sig med god kunskap i Guds Ord och i aktuell teologi... Denna bok täcker på ett mycket förtjänstfullt sätt in en fräsch och utmanande nattvardsteologi med en medveten fokusering på Jesus Kristus som Frälsare och Herre." Jag kan inte annat än hålla med. Boken är både välskriven och utmanande.

Rickard Cruz har arbetat grundligt med den här boken och den innehåller både noggrann bibeltolkning och goda kunskaper i kyrkohistoria. Författaren har inte slarvat med detaljerna och referenserna är många. Jag uppskattar särskilt utläggningen av nattvardstexten i 1 Kor 11:17-34. Den är mitt i prick! Dessutom skriver han medryckande och kryddar texten med några berättande avsnitt.

onsdag 11 mars 2015

Alma och Armenierna

Förra veckan läste jag en fascinerande bok. Den handlar om Alma Johansson, som åkte ut som missionär till östra Turkiet när hon var 20 år gammal. Året var 1901 och hon skulle arbeta på ett barnhem med föräldralösa armeniska barn. Fjorton år senare blev hon ögonvittne till ett folkmord.

Boken heter Tiga kan jag inte - Alma och armenierna och är skriven av Janne Carlsson. Det här är en välskriven biografi och vi får följa Almas gripande livsöde. Författaren har gjort ett gediget forskningsarbete och ger oss ett värdefullt stycke svensk missionshistoria.

Alma Johansson föddes 1881 och växte upp i en fattig familj i Uppland. När hon var 20 år anmälde hon sig som missionärskandidat till KMA (Kvinnliga Missionsarbetare) och efter förberedelser och utbildning hamnar hon 1902 på ett barnhem i staden Mezereh (i dagens östra Turkiet). Under en hemmaperiod utbildar hon sig till barnmorska och sjuksköterska och kommer tillbaka till Turkiet 1908 och arbetar på ett barnhem i staden Musch. Hon får vara med om otroliga strapatser och prövningar, men förtröstar på Gud och får se hans kärlek och beskydd på många olika sätt i en farlig värld. Hon arbetar i första hand bland armenierna, som är en oerhört utsatt och förtryckt kristen folkgrupp i det muslimskt dominerade Ottomanska riket. Hon får se hur förtrycket mot armenierna tilltar och 1915 blir hon ögonvittne till folkmordet på armenier och assyrier. Hon överlever själv, som genom ett under och tar sig hem till Sverige mitt under första världskriget. Hon är fullständigt utbränd och utmattad av sina upplevelser och behöver en tids rehabilitering. Efter en tid skriver hon en bok för att berätta om vad hon sett. Den heter Ett folk i landsflykt: ett år ur armeniernas historia och är utgiven på flera olika språk. I bokens inledning skriver Alma så här:

fredag 13 februari 2015

Graham Cray kommer till Jönköping i sommar

Den engelske biskopen Graham Cray kommer till Oasmötet i Jönköping i sommar. Han är en av förgrundsgestalterna inom församlingsplanteringsrörelsen Fresh Expressions, som jag har presenterat här. Fresh Expressions började 2004 inom den Anglikanska kyrkan med en rapport med titeln Mission-Shaped Church och den fick oanade konsekvenser. Idag har det utvecklats till en allkristen rörelse. Inom Fresh Expressions finns en enorm kreativitet och pionjäranda, när det gäller att starta nya församlingar på nya platser, i nya kulturer och på nya sätt för att nå de människor som inte har någon kontakt med den kristna kyrkan.

Jag bor i Jönköping. Det är en stad som kallas för Smålands Jerusalem och är känd för sina många kyrkor. Ändå finns det säkert 100 000 människor i Jönköpings kommun som inte nämnvärt berörs av kristen verksamhet. De traditionella kyrkorna uppfattas som ointressanta och irrelevanta för den stora majoriteten. Det är för dessa 100 000 invånare vi behöver plantera nya kyrkor även i Jönköping. Men det fungerar inte med traditionella kyrkor och frikyrkor. Det har vi redan tillräckligt många av. Det vi behöver i Jönköping är något som liknar Fresh Expressions of Church. Jag hoppas att Graham Crays besök i Jönköping kan inspirera oss till att gå i den riktningen.

Redan nu på onsdag den 18 februari har vi en inspirationskväll om församlingsplantering i Allianskyrkan i Jönköping. Alliansmissionen är på gång på sin hemmaplan.

Personligen har jag blivit väldigt utmanad av Fresh Expression och jag tror att den rörelsen kan ge viktiga impulser till svensk kristenhet. Därför är jag glad att Graham Cray kommer till Jönköping och jag tänker vara med och lyssna på honom i Sofiagården den 22 juli på seminariet för präster och pastorer.

Det finns många videoklipp med Graham Cray på Youtube. Här ger Graham Cray några goda råd för hur man startar en ny församling:



torsdag 12 februari 2015

Samfunden kan bidra

Detta inlägg publiceras även på Pionjärbloggen.

I april förra året hade Ed Stetzer en intressant artikelserie i Christianity Today på temat Moving Toward Church Multiplication Movements. En av de saker han tar upp är betydelsen av väl fungerande samfund som stöttar församlingsplantering. Så här skriver han bland annat:

"While rethinking involvement with denominations has become popular, abandoning them all together would be unwise. Most church planting done in West is done by denominations, not individual churches, individual Christians, or even emerging church planting networks. The same is true for U.S. church planting and the vast majority of mission work overseas. If we want to pursue a Church Multiplication Movement, we will need the enthusiastic support of denominations and denominational leaders."

När vi planterade Råslätts församlingsgemenskap gick vi inte med i något samfund. Vi fick mycket stöd från Jönköpings baptistförsamling, som var vår moderförsamling, men eftersom vi kom från många olika sammanhang valde vi att vara en fristående församling. Jag tror att en viss skepticism mot samfund (är det bibliskt att vara med i ett samfund?) också påverkade oss. Vi hade goda relationer med flera församlingar i Jönköping, men valde att inte tillhöra till ett samfund. Tio år senare insåg vi vårt behov av att tillhöra ett större sammanhang och vi anslöt oss till både Alliansmissionen och Örebromissionen (numera EFK). Det har både vi och våra samfund haft glädje av.

Idag tjugo år senare är jag anställd med ansvar för församlingsplantering i ett samfund. Nu talar jag förstås i egen sak, men jag är helt övertygad om att Ed Stetzer har rätt när det gäller samfundens betydelse för att skapa en församlingsplanterande rörelse. Flera av SAM:s systerkyrkor inom IFFEC ser sådana rörelser idag. Samfund kan förstås vara byråkratiska hinder för väckelsen, men det måste inte vara så. De kan också vara kraftfulla redskap för väckelsen. Här är några saker som ett väl fungerande samfund kan erbjuda:

onsdag 11 februari 2015

Vad är en biblisk församling?

Det här inlägget publiceras även på Pionjärbloggen.

När vi planterade församlingen på Råslätt i början på 80-talet var vi väldigt fokuserade på att grunda en biblisk församling. Vi ville att vår församling skulle vara så lik mönsterbilden som möjligt och Apg 2:41-47 var en av våra viktigaste bibeltexter. Den här ambitionen var förstås inget unikt för oss. Frikyrkorörelser i alla tider har strävat efter att bygga församlingen efter Nya testamentets mönsterbild. Det är en vision och en ambition som jag fortfarande helt och fullt delar.

Men frågan är vad man menar när man talar om en biblisk församling. Handlar det om formerna eller om principerna? I gårdagens inlägg Församlingen genom tre linser, skrev jag att det handlar om principerna och idag tänker jag förklara vad jag menar med det.

Att församlingen ska vara biblisk betyder inte att vi måste göra allting på samma sätt som församlingen i NT eller att vi bara får göra det som den gjorde. När jag var ung hade jag kontakt med en församlingsrörelse i Danmark som hette Kristent Fellesskab. De hade sina rötter inom Open Brethren och var väldigt noga med att följa Bibeln i allting. Jag lärde mig en hel del gott från dem och deras ledare Poul Madsen. I sin iver att vara bibliska hade de inga anställda pastorer och inga kyrkobyggnader. De använde inte heller några instrument på sina gudstjänster och ingen körsång fick förekomma. De sjöng bara unisont och a capella med motiveringen att det inte nämns något om instrument eller körsång i Nya testamentets församlingsliv. På samma sätt var andra en gång i tiden emot både söndagsskola och ungdomsverksamhet med motiveringen att det var obibliskt att dela upp i olika åldersgrupper. Jag tror att man i alla dessa fall gjorde misstaget att blanda ihop form och princip.

tisdag 10 februari 2015

Församlingen genom tre linser

Den här veckan bloggar jag på Pionjärbloggen. Det här inlägget publiceras även där och är en förkortad version av en gammal text som finns här.

Jag och Kerstin flyttade till Råslätt i augusti 1979. Tillsammans med några vänner startade vi en kristen gemenskap och efter ett par år föddes tanken att vi skulle plantera en församling. Naturligtvis ställde vi oss frågan: Hur ska församlingen se ut för att kunna fungera, växa och nå ut till människor i vår tid? När vi sökte svar på den frågan fick vi god hjälp av boken Sharpening the focus of the Church av Gene Getz. Bokens budskap är att om vi ska förstå hur vi ska bygga församlingen i vår tid, måste vi se den genom tre linser. Det var just bilden med de tre linserna som var till stor hjälp för oss och jag tycker fortfarande att den håller.

Den första linsen: Bibeln
Församlingen ska byggas efter mönsterbilden i Nya testamentet. Det har varit en grundtanke i frikyrkans historia. Det betyder inte att vi måste göra på precis samma sätt som den första församlingen gjorde i alla avseenden. Man måste kunna skilja på form och princip. När vi studerar Nya testamentets böcker för att finna mönsterbilden är det principerna vi letar efter, inte formerna. Men de bibliska principerna är livsviktiga. Bibeln är Guds ord och därför den högsta auktoriteten när det gäller församlingens liv och funktion. Bibeln är den första och viktigaste linsen.

pilgrim_churchDen andra linsen: Historien
Men man kan inte gå från Nya testamentet direkt till vår tid. Vi är inte de första kristna. Det finns en 2000-årig historia av lärjungar och församlingar som strävat efter att följa Jesus och vi kan lära oss mycket av den historien. Det finns många goda exempel som kan inspirera och utmana. Det finns misstag vi kan lära oss av. Kyrkohistorien kan ge oss mycket hjälp när det gäller att bygga församlingar i vår tid. Vi fick mycket inspiration från kyrkohistorien när vi planterade på Råslätt och det började med att jag läste The Pilgrim Church av E.H. Broadbent. Det är en enastående bok om kyrkans historia, skriven 1935.

måndag 2 februari 2015

Skörden är mogen, men var finns arbetarna?

Nu har jag jobbat två och ett halvt år som pionjärkonsulent i Svenska Alliansmissionen. En av mina viktigaste uppgifter är att rekrytera församlingsplanterare. Det är en stor utmaning. "Skörden är stor, men arbetarna få", sa Jesus och det stämmer verkligen fortfarande. Jesus fortsatte med att säga: "Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd" (Luk 10:2). Jag ber varje dag om arbetare till skörden. Kl. 10.02 piper alarmet i min mobil för att påminna mig om det. Det är många runtom i världen som ber om arbetare varje dag kl. 10.02 (efter Lukas 10:2). Detta är mitt viktigaste böneämne. Svaret kommer långsamt. Några nya arbetare har jag sett komma under den här tiden, men det behövs många, många fler.

"Be och arbeta" heter det och jag måste även jobba för bönesvaret. Ett sätt att rekrytera pionjärer är att arrangera temadagar och konferenser. Ett sånt tillfälle är Pionjärdygnet, som vi arrangerar varje vår. Första gången var 2013 och då var vi i Stockholm. 2014 var vi i Göteborg. 2015 kommer vi att vara i Jönköping. Pionjärdygnet är från lördag lunch till söndag lunch och riktar sig både till dem som redan är med i våra pionjärteam och till dem som är intresserade av församlingsplantering och vill veta mer om vad det innebär.

Nästa Pionjärdygn är den 18-19 april och den här gången ska vi vara i min hemförsamling på Råslätt i Jönköping. Det känns extra roligt. Den här gången är temat: "Skörden är mogen". Vi vill peka på att det finns en andlig längtan i Sverige. Många människor är sökta av Gud. Många är som får utan herde. Det finns en andlig törst, men de flesta vet inte var man finner livets vatten. Därför behöver vi gå ut med budskapet om Jesus och plantera nya församlingar som når nya människor. Skörden är mogen, men var finns skördearbetarna? Läs mer om Pionjärdygn 2015. Information finns även på Facebook.

Här vill jag passa på att tipsa om två mycket bra artiklar som berör detta på lite olika sätt. David Wellstam skriver på sin blogg om hur man leder människor till tro i en postmodern och efterkristen kultur: Vägen till frälsning år 2015. I Christianity Today skriver Ed Stetzer om Five places to find your next Church Planter.

söndag 25 januari 2015

Glöm inte folkmordet 1915


Idag håller svensk-assyrier fackeltåg på olika platser i landet för att uppmärksamma att det har gått hundra år sen folkmordet på armenier, assyrier och kaldéer i dåvarande Osmanska riket (föregångare till nuvarande Turkiet). I folkmordet dödades omkring en och en halv miljon armenier och hundratusentals assyrier, syrianer och kaldéer och det Osmanska riket tömdes i stort sett på sin kristna befolkning. Eftersom de flesta som dödades var armenier brukar folkmordet 1915 vanligtvis kallas det armeniska folkmordet, men det drabbade alltså även andra folkgrupper. Det skedde genom tvångsdeportationer, avrättningar, massakrer och framkallad hungersnöd.
 
Armeniska Riksförbundet i Sverige har gett ut den lilla boken Armeniska Folkmordet 1915: Frågor och svar, för att informera om det som hände för hundra år sedan. Den kan beställas gratis på hemsidan folkmordet1915.se och är mycket läsvärd. På den sidan finns mycket intressant information. Frågorna och svaren kan läsas även här.


 För några år sedan var jag i Armeniens huvudstad Jerevan och undervisade på en bibelskola. Då passade jag också på att besöka det stora museet om folkmordet. Jag fick en personlig visning av en av museets engelskspråkiga guider. Det var överväldigande, tragiskt, omtumlande och sorgligt. Det är det alltid när man konfronteras med mänsklig ondska och mänskligt lidande på nära håll. Dokumentationen är övertygande, vittnesbörden tydliga och man kan knappast förneka att det var ett folkmord som skedde. Vid museet finns även detta minnesmonument, som jag också kunde gå in i.