fredag 29 april 2011

Kom med i kampen för daliternas frihet!


Nu startar föreningen Dalit Freedom Network Sverige.

Helgen den 7-8 mars besöker Kumar Swamy Sverige för att tala vid det officiella grundandet av Dalit Freedom Network Sverige. Kumar reser världen runt och talar i olika sammanhang om daliternas utsatta situation. Han är ledare för Dalit Freedom Network i södra Indien med fler än 1000 indiska medarbetare i många olika verksamheter såsom Dalit Education Centres (skolor), slumarbeten, kvinnonätverk m.m.

Lördag 7 maj (Råslättskyrkan), Jönköping
13.30 Konstituerande årsmöte – Föreningen DFN Sverige bildas
15.00 Seminarium ”Vilka är daliterna? – berättelser från verkligheten”
16.30 Seminarium ”Vad gör DFN runt om i världen och vad betyder det för daliterna i Indien?”
18.00 ”Café Kumar”

Söndag 8 maj
10.00 Gudstjänst, Centrumkyrkan, Gislaved (alla ni som bor i närområdet – se vidare i lokalpressen för mer detaljerad information)
16.00 Gudstjänst, Råslätts Församlingsgemenskap (Råslättskyrkan), Jönköping

Anmälan till lördagens samlingar: senast 5 maj till daniel.berglund@dalitfreedom.se (Daniel Berglund) eller hanss@swissmail.org (Hans & Ruth Ström, 0371 31870, 0707 712409).

Enligt FN befinner sig ca 27 miljoner människor världen över i modernt slaveri. Av dessa finns 20 miljoner på den indiska subkontinenten. Majoriteten av dem är daliter, vilket betyder slagen i bitar eller krossad, och refererar till dem som faller utanför någon av de fyra kasterna i det hinduiska kastsystemet. Daliterna kallades tidigare för ”oberörbara” och har i tusentals år utsatts för segregering och diskriminering. Ofta har de förvägrats tillgång till utbildning och hälsovård.

För vissa daliter tar sig diskrimineringen ännu värre uttryck. Daliternas sårbara sociala, ekonomiska och utbildningsmässiga situation gör dem till lätta offer för förtryck och utnyttjande, exempelvis i form av trafficking. Kvinnor och barn trafikeras in i bordellverksamhet, tiggeri eller sexslaveri. De bestjäls på sin frihet och sin värdighet.

Dalit Freedom Network Sverige (DFNS) vill på olika sätt arbeta för att få ett slut på förtryck och diskriminering av daliter i Indien.

Informera dig om daliternas situation och bli en del i rörelsen att förbättra situationen för Indiens daliter.


Om Dalit Freedom Network
Dalit Freedom Network (DFN) arbetar tillsammans med daliterna i deras kamp för frihet, rättvisa och mänsklig värdighet genom att mobilisera mänskliga, intellektuella och finansiella resurser.
DFN verkar för de kastlösas rätt till utbildning av hög kvalitet, grundläggande sjukvård, ekonomisk utveckling, samt juridisk hjälp för att värna om daliternas lagstadgade rättigheter. DFN strävar över hela världen mot att uppmärksamma daliternas situation genom information och påverkansarbete.
Den ideella föreningen DFN Sverige (under bildande) samarbetar med DFN internationellt samt med individer och organisationer som också arbetar för daliternas rättigheter.

Du behövs
Du är viktig. DFN Sverige kan inte uträtta mer än vi har människor och ekonomi för. Det finns utrymme för så många olika insatser. Vilken insats passar dig?
- Ge en gåva till Pg 8 66 69-9 (märk betalningen DFNS)
- Bli fadder till ett dalitbarn för 175 kr/månad
- Bli medlem i DFN Sverige - Avgiften är 200 kronor för vuxna och 100 för studerande (märk betalningen med ditt namn och "medlem 2011 DFNS).
- Bli kontaktperson för DFN Sverige i ditt sammanhang
- Bli skribent/påverkansarbetare – skriv artiklar, brev, böcker, gör filmer, blogga etc.
- Bli volontär – hjälp oss med översättning, websida, grafisk design, fund raising etc.

Välkommen med i rörelsen!

Mer information finns här:




torsdag 28 april 2011

David Wilkerson har gått ur tiden


Igår skrev jag om John Stott som fyllde 90 år. Idag är det en annan av 1900-talets mest kända kristna profiler som uppmärksammas. I morse kom den sorgliga nyheten att David Wilkerson gått ur tiden. Han omkom i en bilolycka 79 år gammal. David Wilkerson är känd som en gudsman och en profet. Fredrik Lignell ger ett fint vittnesbörd om detta här.

Som ung kristen på 70-talet läste jag två böcker av Wilkerson. Korset och stiletten var bland de första böckerna jag läste efter min omvändelse. Det är den fantastiska berättelsen om hur den unge David Wilkerson flyttade till storstaden för att arbeta bland ungdomsgäng och missbrukare. Den påverkade mig mycket och hjälpte mig att tro på Guds ledning, Andens gåvor och Guds makt att förvandla människors liv. Även den profetiska boken Synen påverkade mig och färgade min syn på världen. David Wilkerson är en man som alltid utmanat till överlåtelse och helgelse.

Han var förstås inte ofelbar. En del av hans utsagor är jag tveksam till. Men han har utan tvekan varit en profet som ofta talat ord från Herren. Det gjorde han också när han var i Filadelfia i Stockholm 2004. Då förmedlade ett profetiskt budskap till Sveriges kristenhet. Dagen skrev om det några dagar senare (här) och man kan också lyssna på budskapet här. Det är ett allvarligt budskap som är aktuellt även idag. Lyssna gärna på det! Vi behöver vakna upp ur vår apati och tändas av Andens eld.

David Wilkerson har fullbordat sitt lopp och är nu hemma hos Herren. Låt oss minnas honom genom att böja våra knän och be om ett andligt uppvaknande i vårt land! Det tänker jag göra ikväll.

Några svenska kristna ledare delar sina minnen av David Wilkerson i Dagen. Daniel Grahn skriver några rader på ledarbloggen.

onsdag 27 april 2011

John Stott fyller 90 år idag



Idag fyller John Stott 90 år. Han är utan tvekan en av 1900-talets mest framstående kristna ledare. Han har varit församlingspräst i den anglikanska kyrkan, skrivit många böcker (flera finns på svenska), är "mannen bakom Lausannedeklarationen" och mycket mer. Dagen ger idag en fin presentation av John Stott och hans livsverk. Tidigare i år skrev Per-Axel Sverker en artikel om Stott med rubriken En evangelikal gigant sätter ödmjukheten i centrum. Båda dessa artiklar är läsvärda och ger en mycket god bild av denne gudsman.

Jag har aldrig mött John Stott personligen, men hans böcker har betytt mycket för mig. Bland dem jag kan nämna som särskilt viktiga för mig personligen är The Contemporary Christian (1992), Issues Facing Christians Today (4:e upplagan 2006), Korset - Meningen med Jesu död (The Cross of Christ, 1986) och kommentaren på Johannesbreven i Tyndaleserien. Hans böcker rekommenderas varmt. Det som kännetecknar Stott är hans förmåga att förstå och förklara bibeltexten och samtidigt tillämpa den på ett radikalt och konkret sätt i vår tid. Han håller ihop lära och liv på ett föredömligt sätt. Dagen har en lista över de böcker som finns på svenska här.

På den svenska sajten Rom1017 kan man ladda ner och lyssna på predikningar av John Stott och många andra.

måndag 25 april 2011

Graven är tom


Nu ska jag berätta om mitt besök i en trädgård i Jerusalem.


Jag delar några tankar från Guds ord, innan vi delar brödet och vinet till minne av att Jesus dog för oss.




På vägen in finns ett anslag om uppståndelsens betydelse. Uppståndelsen bevisar att Jesus är Guds son!



Besökarna i trädgården köar för att titta in i graven.



Någon har rullat bort stenen.



Nu är det min tur att gå in och titta.


Graven är tom. Här har någon legat en gång. Någon har i all hast huggit ut lite extra för att personen som begravdes var längre än den person graven var planerad för. Var det här Jesus begravdes?



På vägen ut ser jag skylten. Han är inte här. Han är uppstånden.
Jag tror på det!

Det är sant. Jesus har uppstått.

Bilderna är från Gordons golgata i november 2010

fredag 22 april 2011

Sju Jesusord på korset

Idag är det långfredag. Ett ganska tråkigt namn på en minnesvärd dag. På engelska heter den här dagen Good Friday och det låter ju lite bättre. Hur som helst är det den dagen vi särskilt minns att Jesus Kristus led och dog på ett kors, på en kulle utanför Jerusalem i april ca år 30.

Det är intressant att läsa de fyra evangeliernas berättelser om Jesu korsfästelse. De kompletterar varandra och tillsammans ger de en klar bild av vad som hände. Idag vill jag speciellt se på de ord Jesus talade när han hängde på korset. Han sa sju olika saker. Lukas berättar om tre, Johannes om tre andra, Matteus och Markus om ett.

Markus informerar oss om att Jesus korsfästes vid niotiden på förmiddagen (Mark 15:25). Under de första timmarna gör Jesus tre uttalanden som gäller människor omkring honom. Han ber för dem som korsfäster honom. Han samtalar med rövaren som hänger på korset bredvid, och talar med Maria och Johannes. Mellan klockan tolv och tre lägrar sig ett kompakt mörker över hela jorden och det är tyst. Klockan tre på eftermiddagen ropar Jesus först ut sitt lidande i två uttalanden och sen sin seger. Därefter ger han upp andan. Vi ska nu se närmare på Jesu ord på korset och vad de kan lära oss.

Fader, förlåt dem (Luk 23:34)
Först ber Jesus för dem som korsfäster honom: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.” När han hänger på korset är Jesus verkligen den självutgivande kärleken personifierad. Trots sitt lidande och sina smärtor orkar han tänka på dem som korsfäster honom och han ber för dem. Han uppfyller själv sitt bud från Matt 5:44: ”Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er.”

När man inte längre kan göra något annat kan man i alla fall be. Jesus bad och han blev bönhörd. På pingstdagen kom tusentals människor till tro på Jesus, blev döpta och fick syndernas förlåtelse. Det var säkert många av dem som varit med och skrikit ”korsfäst honom”. Den romerske officeren förstod att Jesus var Guds Son (Mark 15:39), och många av soldaterna kom säkert till tro senare. På korset la Jesus grunden för bönesvaret, när Han dog för allas synder. Han bar synderna även för dem som korsfäste honom.

Löftet till rövaren (Luk 23:43)
Två rövare korsfästes samtidigt som Jesus, en på varje sida. Till att börja med hånade de honom båda två, men en av dem förstod snart att Jesus inte var en vanlig man och där på korset började han tro på Jesus. Hans ord till den andre rövaren visar djupet i hans insikt (23:40-41). Han ser sin egen skuld, han förstår att Jesus är skuldfri, att Jesus är Gud och att Han är kung i ett rike som ska komma och rövaren ber en mycket ödmjuk bön: ”Jesus, tänk på mig, när du kommer med ditt rike.” Jesu svar är fantastiskt: ”Sannerligen, redan idag skall du vara med mig i paradiset.”

Dessa ord visar att frälsningen är av nåd! Den är ingenting man förtjänar utan en gåva till den som tror. ”Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår herre.” skriver Paulus (Rom 6:23). Jesu ord visar också på frälsningens möjlighet - det är inte för sent, du kan ropa till Herren nu. ”Var och en som åkallar Herrens namn, skall bli räddad”, säger Skriften (Apg 2:21). Det gällde för rövaren på korset. Han kunde inte bli döpt eller gå med i en församling, men han kunde be en enkel bön. Det gjorde han och Jesus sa: ”Idag ska du vara med mig i paradiset”.

Ett ord till Maria och Johannes (Joh 19:26-27)
Jesus såg sin mor Maria och sin lärjunge Johannes stå vid korset. Johannes var en av Jesu närmaste vänner, dessutom var de kusiner. Maria var syster till Johannes mor Salome. På korset orkar Jesus tänka på sin familj. Maria var änka och som äldste sonen var Jesus ansvarig för hennes försörjning och nu överlämnade han ansvaret till Johannes. "När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: 'Kvinna där är din son.' Sedan sade han till lärjungen: 'Där är din mor.' Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen" (19:26-27).

Jesus tog Guds bud på allvar in i det sista. ”Visa aktning för din far och din mor”, är ett bud som har sin tillämpning också när man blivit vuxen. Även om den andliga familjen, Guds familj, går före den biologiska, så befriar det oss inte från ansvar för våra anhöriga. Paulus skriver: ”Men om någon inte sörjer för sina anhöriga, i synnerhet den egna familjen, har han förnekat tron och är sämre än en som aldrig har trott” (1 Tim 5:8). Jesus tog sitt ansvar för sin mor och såg till att hon blev försörjd.

Ett rop i mörker (Mark 15:34, Matt 26:46)
Vid middagstid kommer ett mörker över jorden, Ett mörker som också lägger sig över Jesus och Hans inre. Han bär all världens synd i sin egen kropp. Efter tre timmar i mörkret ropar Jesus:”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”

På korset var Jesus ensam, fruktansvärt ensam. Han fick ensam bära världens synd. I dessa ord ger Jesus uttryck för den djupaste smärta, övergivenhet och ångest. Han kan förstå våra mörkaste känslor, för han har själv upplevt dem. Jesu ord är hämtade från Ps 22:2. En psalm som beskriver korsfästelsen ca 1000 år i förväg.

Jesus förtvivlade utrop visar oss syndens avskyvärdhet. Jesus blev gjord till synd och Gud måste bildligt talat vända bort sitt ansikte. Detta Jesusord visar också hur långt han var villig att gå i sin kärlek till oss. På korset blir Kristi kärlek tydlig. ”Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken” (1 Joh 3:16).

Jag är törstig (Joh 19:28)
I Ps 69:22 står det: ”De gav mig galla att äta , och ättika att dricka, i min törst”. Jesus visste att profetiorna om honom måste uppfyllas och för att även detta skriftord skulle uppfyllas sa han: ”Jag är törstig”. Detta visar hur Jesus in i det sista ville underordna sig Guds skrivna ord och forma sitt liv efter det som står skrivet. Kanske ville han också dricka något för att klara strupen och samla kraft för de avslutande orden.

”Det är fullbordat” (Joh 19:30)
Nu är det inte längre förtvivlan och mörker i rösten, utan seger. Detta är ett segerrop: ”Det är fullbordat”. Uppdraget är fullbordat, frälsningen är vunnen, världens synd är sonad, lidandet är avslutat, profetiorna är uppfyllda och djävulen är avväpnad. Det är säkert en stor lättnad i hans röst.
Jesus har gjort allt som behöver göras. Vi kan inte lägga till någonting, bara ta emot och tro på det han har fullbordat.

Det sista ordet (Luk 23:46)
Alla evangelisterna beskriver dödsögonblicket. Ingen av dem använder de vanliga orden för att beskriva att någon dör. Deras ord visar att Jesu död var något ovanligt. Matt 27:50: ”Jesus ropade med hög röst och gav upp andan”. Mark 15:37: ”Med ett högt rop slutade Jesus att andas”. Joh 19:30: "Han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande”. Lukas är den ende som återger orden som Jesus sa i dödsögonblicket: Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande”. När han sagt detta slutade han att andas (Luk 23:46).

Jesus dog inte av fysisk utmattning. Han hade kraft kvar. Han höll huvudet upprätt och böjde det frivilligt. Han kunde ropa med hög röst. Jesus gav sitt liv av fri vilja, ingen kunde ta det ifrån honom. Soldaterna blev förvånade över att Jesus redan var död. En korsfäst man kunde leva i flera dagar när han hängde på korset. Jesus gav själv upp andan när uppdraget var fullbordat. Jesu sista ord visar att han dog som en segrare - gemenskapen med Fadern var återupprättad. Han dog i Faderns händer!

Om du vill veta mer om varför Jesus dog kan du läsa mitt tidigare inlägg Meningen med Jesu död.

Dagen skriver om påsken här, här.

tisdag 19 april 2011

En sund karismatik


Idag bloggar Carl-Henrik Jaktlund om den sunda och osunda karismatiken. Han skriver mycket bra och jag hakar på med några tankar om detta viktiga ämne.

Vad menas med karismatik?
Karisma är grekiska och betyder nådegåva. Ordet används i många texter i Nya testamentet, bland annat i Rom 6:23 (om evigt liv), Rom 12:6-8 (om sju olika nådegåvor), 1 Kor 12:4 och 1 Petr 4:10 (om nådegåvor i allmänhet). När man i kristna sammanhang talar om karismatik eller karismatisk kristendom menar man en kristendom som är öppen för och använder Andens gåvor, särskilt tungotalets gåva, profetians gåva och gåvan att bota sjuka (helandets gåvor).

Tre vågor av Andeutgjutelse
Man brukar tala om att det kom tre vågor av Andeutgjutelse över världen under 1900. Det är dessa tre Andens vågor som gjort att karismatisk kristendom idag är stark utöver världen. Den första vågen var pingstväckelsen som växte fram under 1900-talets två första årtionden. Pingstväckelsen var pionjärerna för den karismatiska dimensionens återupprättande i vår tids kyrka. Den andra vågen var den karismatiska väckelsen på 60- och 70-talen. Den ledde till att många gamla kyrkor och samfund öppnade sig för Andens gåvor. Den karismatiska väckelsen påverkade både Svenska kyrkan och de svenska frikyrkorna på ett genomgripande sätt. Den tredje vågen (den kallas faktiskt så) kom på 80- och 90-talen och ledde till att även evangelikala samfund i USA och England, som tidigare varit tveksamma till det karismatiska, öppnade sig för Andens verk. En av förgrundsgestalterna i den tredje vågen var John Wimber, som också besökte Sverige och bidrog till en karismatisk förnyelse efter 80-talets bakslag och splittring runt det karismatiska.

Min erfarenhet
Jag blev kristen i mitten av 70-talet och hamnade snart mitt i den karismatiska väckelsen. Jag blev döpt i den helige Ande och började tala i tungor. De andliga gåvorna har varit en del av mitt liv sen dess; ibland starkare, ibland svagare, men alltid närvarande. Jag var med på den stora konferensen med John Wimber i Göteborg 1989 och jag har jobbat som bibellärare inom Pingströrelsen sen 1994. Även idag lever jag i den karismatiska dimensionen både i min församling på Råslätt och på folkhögskolan i Mariannelund. Jag undervisar bland annat i ett ämne som kallas karismatisk tjänst. I den kursen försöker jag ge en sund teologi och praktik för Andens gåvor (t.ex. tungotal, profetia och helande). Jag har också sett mycket osund karismatik genom åren. Jag har både hört dålig och obiblisk undervisning och sett karismatiska predikanter agera manipulerande, kränkande och kärlekslöst. Jag håller med Jaktlund om att "en osund karismatik ödelägger liv, skapar osäkerhet, rädsla och mindervärde. I längden leder den väldigt ofta till snedvridna gudsbilder eller helt förlorad tro." Jag har själv sett det hända flera gånger.

Vad är då en sund karismatik? Jag menar att en sund karismatik håller balansen på tre viktiga områden.

Öppenhet och prövning
För det första måste man hålla balansen mellan öppenhet och prövning. Paulus skriver så här: "Släck inte Anden, förakta inga profetior men pröva allt. Ta vara på det som är bra" (1 Thess 5:19-21). En del är alldeles för skeptiska och kritiska och det riskerar att släcka Andens verk. En period hörde jag så många tokiga profetior att jag blev skeptisk till hela grejen med profetiska budskap. Till den skeptiske säger Herren: "Släck inte Anden, förakta inga profetior". Det finns andra som okritiskt tror på allting och aldrig ifrågasätter något hur tokigt det än är. Till dem säger Herren: "pröva allt och ta vara på det som är bra". Vi behöver både öppenhet och prövning och vi behöver både de öppna och de kritiska i församlingen. Det hjälper oss att hålla balansen. Tyvärr händer det ibland att det blir splittring mellan de mer öppna och de mer skeptiska, och istället för en sund församling som håller balansen riskerar man att få två osunda; en i varje dike. Vi behöver balans mellan öppenhet och prövning.

Tro och kärlek
För det andra behöver vi balans mellan tro och kärlek. Andens gåvor fungerar genom tron. Man behöver ta ett trosteg för att börja tala på ett nytt språk man inte förstår, våga förmedla ett profetiskt budskap man tror är från Herren eller lägga händerna på en som är sjuk och be om helande. Wimber brukade säga att tro stavas r i s k. Med det menade han att man måste vara beredd att ta en risk och lita på Gud om man vill se gåvorna fungera. Så är det! Hebr 11 är ett fantastiskt kapitel om trons betydelse. Men gåvorna måste också användas i kärlek. Andens gåvor är värdelösa utan kärlek. I 1 Kor 13 visar Paulus att tungotal, profetiska budskap eller tro som kan göra under, inte är värt någonting om det inte finns kärlek. De karismatiska gåvorna måste fungera i kärlek, annars kan de göra mycket skada. En karismatisk församling behöver också vara en kärleksfull församling. En sund karismatik lever i både Hebr 11 och 1 Kor 13. Den håller balansen mellan tro och kärlek.

Redan nu och ännu inte
För det tredje behövs en balans mellan vad vi redan nu kan uppnå och vad som ännu inte är möjligt. Redan nu finns Guds rike här mitt ibland oss som en hemlighet, men det har ännu inte kommit i sin fullhet. Redan nu kan vi höra Gud tala på olika sätt, men vi kan ännu inte förstå honom helt och hållet eller alltid uppfatta hans röst. Därför är profetiska budskap alltid begränsade och måste prövas. Redan nu kan vi få uppleva psykiskt och fysiskt helande som en försmak av det som ska komma, men vi kan ännu inte få fullständig hälsa och får brottas med svaghet på olika sätt i den här världen (det gjorde som bekant även Paulus och Timotheos). Men en gång i framtiden kommer uppståndelsen och det fullständiga helandet. Det karismatiska blir osunt när man förväntar sig för mycket redan här och nu. Därför behövs det en rätt balans mellan redan nu och ännu inte.

Jag vill avsluta med med ett ord av Paulus som sammanfattar det här bra: "Sträva efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, helst gåvan att profetera" (1 Kor 14:1). Det tycker jag att vi ska göra. Låt oss be om och satsa på en sund karismatik i våra församlingar. Det behöver vi om vi ska lyckas med vårt uppdrag.

onsdag 13 april 2011

Elisabeth Dirks gav sitt liv


När man läser kyrkohistoria är det ofta männen som lyfts fram. Även i den anabaptistiska rörelsen på 1500-talet är männen mer kända än kvinnorna. Men ibland anabaptisterna fanns det många kvinnor som spelade viktiga roller och jag ska lyfta fram några av dem framöver. Idag börjar jag med Elisabeth Dirks som avrättades den 27 maj 1549. Bilden illustrerar hur hon binds och kastas i floden som flyter genom Leeuwarden i Holland.

Elisabeth föddes i Holland under första delen av 1500-talet (troligen 1519). Hennes föräldrar placerade henne i ett kloster i närheten av Leer i nordvästra Tyskland, för att hon skulle få en god utbildning. Hon lärde sig läsa både holländska och latin. När hon var tolv år hörde hon talas om att en man blivit avrättad för att ha låtit döpa sig. Det gjorde ett stort intryck på henne. I klostret fann hon ett nya testamente på latin och hon började läsa det i hemlighet. Det förvandlade hennes liv och hon började ifrågasätta mycket av det som hände på klostret. Hon skaffade sig en stor bibelkunskap och blev anklagad för att vara en villolärare och fängslades redan som tonåring. Efter ett år i fångenskap fick hon komma tillbaks till klostret, men hölls under sträng uppsikt. Hon upplevde det som att fångenskapen fortsatte. Efter flera år i klostret lyckades hon fly genom att byta kläder med en flicka som levererade mjölk till klostret. Då var hon några år över 20.

Elisabeth tog sig in till staden Leer och togs emot av en anabaptistisk familj. De imponerades av hennes stora bibelkunskap och instruerade henne grundligare i tron och där lät hon också döpa sig. Efter någon tid blev hon skickad vidare till den holländska staden Leeuwarden, där det var lättare att undvika att bli upptäckt av myndigheterna. Elisabeth blev snabbt en betydelsefull person bland anabaptisterna i Holland. Hon lärde känna Menno Simons och blev hans medarbetare. I Leeuwarden bodde hon hos en änka som hette Hadewijk (Hedgie). De båda kvinnorna tjänade Herren tillsammans under några år. Elisabeth Dirks var förmodligen den första kvinnan som blev avskild som diakon i den anabaptistiska rörelsen och hon fick rykte om sig att vara en mycket god bibellärare.

Elisabeth och Hadewijk blev arresterade den 15 jan 1549. Genom ett märkligt mirakel lyckades Hadewijk fly från fängelset, men Elisabeth fick stanna kvar och förhördes. Här följer ett utdrag ur det fascinerande förhöret:

Domarna: "Vad tror du om Guds hus? Anser du inte att vår kyrka är Guds hus?"

Elisabeth: "Nej, mina herrar, för det står skrivet: Ni är den levande Gudens tempel, och Gud har själv sagt: Jag ska bo i dem och vandra ibland dem."

D: "Vad tror du angående mässan?"

E: "Mina herrar, jag tror ingenting om er mässa, men jag håller fast vid allting som överensstämmer med Guds ord."

D: "Vad tror du om våra höga och heliga sakrament?"

E: "Aldrig i hela mitt liv har jag läst i Skriften om något heligt sakrament, men jag har läst om Herrens måltid."

D: "Vad tror du om barndopet? Vi har ju konstaterat att du själv har blivit omdöpt."

E: "Nej, mina herrar, jag har inte blivit omdöpt. Jag har blivit döpt en enda gång på min tro, ty det står skrivet att dopet är för dem som tror."

D: "Är våra barn fördömda då, eftersom de är döpta?

E: "Nej, mina herrar, jag skulle aldrig döma barnen, långt därifrån."

D: "Är det inte så att du söker din frälsning genom dopet?"

E: "Nej, mina herrar, allt vatten i havet skulle inte kunna rädda mig, ty frälsningen finns i Kristus, och han har befallt mig att älska min Herre över allting och min nästa som mig själv."

Efter att ha blivit frågad om hon inte behöver den katolska kyrkans sakrament för sin frälsning svarar Elisabeth:

"Nej, mina herrar, jag erkänner att jag har brutit mot påvens förordning, som kejsaren befallt att vi måste hålla. Men visa mig en enda punkt där jag har brutit mot min Herre och Gud och jag ska ropa ve över mig själv, jag arma syndare."

Lite senare fortsatte förhöret i tortyrkammaren. Elisabeth torterades med tumskruv tills blod rann under naglarna.

Elisabeth: "Oh, jag kan inte uthärda detta längre"

Domarna: "Erkänn, så ska vi befria dig från smärtan."

Men Elisabeth ropade till Herren: "Hjälp mig Herre, jag är din fattiga tjänare, och du är den som hjälper i nöden."

Elisabeth höll fast vid sin tro trots att tortyren fortsatte. Hon upplevde att Gud befriade henne från smärtan under tortyren. Till slut fick hon ge sitt liv. Elisabeth dömdes till döden och dränktes den 27 maj 1549. Hon blev ungefär 30 år gammal.

Informationen om Elisabeth Dirks har jag hämtat i boken Profiles of Anabaptist Women av C. Arnold Snyder och Linda A. Huebert Hecht, sid 359-364. Hela boken finns att läsa här. Du kan också läsa om Elisabeth Dirks i GAMEO och här.

fredag 8 april 2011

Nya församlingar på nya sätt


Den här veckan har jag undervisat om församlingsplantering i BibelTjänst. Det är en av bibelterminerna vi har på Mariannelunds folkhögskola. BibelTjänst bygger på att man har gått en termin innan och är inriktad på ledarskap och tjänst i Guds rike. Att prata om församlingsplantering i den klassen var roligt och inspirerande. Jag hoppas att många av dem står i en nyplanterad församling om tio år.

Vi har pratat om olika sätt att plantera och bygga församlingar. Idag illustreras ämnet av två mycket intressanta artiklar i Dagen. Dagen berättar om den framgångsrika omplanteringen av Pingstkyrkan i Malmköping. Församlingen lades ner för tio år sedan och adopterades av Pingstförsamlingen i Ärla. Församlingen i Ärla har sedan satsat på att plantera om församlingen på nytt och det har gått bra. Nu har den nya församlingen med namnet Folkkyrkan blivit verklighet och man hade releasefest den gångna helgen. Det är ett mycket gott exempel på hur man kan göra när man omplanterar en gammal och döende församling. Jag önskar Simon Gindemo och de andra i Folkkyrkan Guds välsignelse.

Dagen har idag också en debattartikel av Lasse Väcklén med rubriken En församling kan finnas i ett hem. Det är en mycket bra presentation av och argumentation för att plantera enkla församlingar som samlas i hem. Jag har skrivit en del om enkla organiska husförsamlingar tidigare (se här). Väcklén menar att även grupper som samlas i hem kan vara församlingar och han ser stora fördelar med att det också finns sådana församlingar i Sverige. I artikeln pekar han på fyra saker. Husförsamlingar är mindre känsliga för myndigheternas bestämmelser och begränsningar. Husförsamlingar har ekonomiska fördelar eftersom man inte behöver betala löner, hyror, administration och amorteringar. I små husförsamlingar kan alla komma fram och alla kan bidra på samlingarna. Husförsamlingar kan också ge en naturligare kontaktyta till det omgivande samhället och nå nya människor. Väcklén ser ett behov av både mer traditionella församlingsformer och alternativa enklare former sida vid sida. Det tror jag också på. Han avslutar artikeln så här: "Jag vet att det finns ett behov av den traditionella församlingen som den ser ut idag. Den behöver inte raseras utan bör uppmuntras, blåsas liv i. Men när vi talar om nyplanteringar kan det kanske vara på sin plats att våga tänka nytt."


När vi talade om församlingsplantering i BibelTjänst pratade vi också om enkla husförsamlingar som ett alternativ. Det gör vi också i distansutbildningen i församlingsplantering. Vare sig du vill vara med och plantera församlingar med mer traditionella strukturer eller enkla organiska husförsamlingar kan du ha stor glädje av den utbildningen. Hör av dig om du vill veta mer.

tisdag 5 april 2011

Öppet hus på ALT



I lördags var jag på Öppet hus med den nya pastorsutbildningen ALT. Det var inspirerande. Jag var med ca 30 intresserade på studiecentrat i Jönköping, medan andra samlades i Stockholm, Göteborg och Malmö. Totalt deltog ca 90 personer och det blev en liten demonstration av hur det ska fungera med en utbildning som samtidigt finns på fyra (senare fem) olika platser. Med hjälp av videokonferens hade vi kontakt med varandra. Håkan Kenne ledde samlingen från Malmö, Ulrik Josefsson och Pelle Hörnmark talade från Jönköping, Elisabeth Sandlund från Stockholm och Mikael Hallenius från Göteborg. Det blev även tid för en liten diskussion via nätet mellan de olika talarna. Tekniken fungerade och det gav mersmak. Dagen ger ett litet referat av föreläsningarna och samtalet här.

Temat för dagen var "Ledarskap för en missionerande kyrka" och det är också det som den nya utbildningen vill vara med att forma. Det var roligt att höra ALT:s utbildningsföreståndare Ulrik Josefsson beskriva visionen för den nya utbildningen. Han gjorde det med hjälp av fem olika begrepp.
ALT är:

1. En sammanhållen utbildning, genom att involvera olika personer och samla kompetens. Flera aktörer i folkhögskolor, högskolor, samfund och församlingar bidrar med olika dimensioner.


2. En församlingsbaserad utbildning. Alla studenter ska ha en utbildningsförsamling och en mentor.


3. En teologisk utbildning, där teologin formas i mötet mellan Bibeln, församlingen, samhällsanalysen och de personliga erfarenheterna.


4. En ledar- och pastorsutbildning, som tränar studenterna att bli reflekterande praktiker för församlingens missionsuppdrag.


5. På akademisk nivå, där hela utbildningen har hög kvalité och där möjligheten till högskolepoäng gör den mer användbar och påbyggnadsbar.


Utbildningen är ett samarbete mellan Svenska alliansmissionen, Evangeliska frikyrkan, Pingst - fria församlingar i samverkan, Kaggeholms folkhögskola, June folkhögskola, Hyllie Park folkhögskola, Örebro teologiska högskola samt Höyskolen for ledelse og teologi i Oslo. Jag tror att den nya utbildningen blir väldigt bra. Särskilt om den också utbildar pionjärer och församlingsplanterare. Läs mer på altutbildning.se. En kortare distansutbildning på deltid för den som vill bli församlingsplanterare finns på Mariannelunds folkhögskola.


Ett bra exempel på praktisk mission i Sverige är det som Dagen berättar om idag. Kristna församlingar deltog och erbjöd förbön och samtal på mässan Harmoni-Expo i Solna i helgen. Det är en mässa som befinner sig i gränslandet mellan nyandlighet och alternativmedicin. Dagen har en mycket bra artikel om hur Kyrkan möter sökare på deras egen hemmaplan. Det är det som är mission, att vara sänd. Det handlar inte om att få människor att komma till oss i första hand, utan att gå till dem där de är. Bra jobbat!

måndag 4 april 2011

Didache på svenska


Didache är en av de allra äldsta kristna skrifterna vid sidan av Nya testamentet. Kanske är den skriven redan under det första århundradet. Didache eller De tolv apostlarnas lära, som den också kallas är en kortfattad introduktion till lärjungaskap och kristen livsstil. Den ger en fin bild av hur man undervisade och handlade i en okänd kristen gemenskap under den första kristna tiden.

Nu finns en ny svensk översättning av Didache tillgänglig på nätet. Den har fått namnet De tolv apostlarnas träning och har översatts av Tobias Elof Herrström och Kristoffer Lignell. På hemsidan didache.se publicerar de även material som relaterar till Didache.

En ny engelsk översättning av Didache finns här.

Om du funderar på varför du ska läsa gamla kristna böcker som Didache kan du läsa den här fina texten av C.S. Lewis: Därför ska man läsa gamla böcker.

fredag 1 april 2011

Kom som du är



I tisdags var det en konferens om församlingsplantering i Stockholm. Den här gången var det Nätverket Stockholm 2020 som stod som arrangör och enligt Dagens artikel var det 120 deltagare. Huvudtalare på konferensen var John Burke från Gateway Church i Austin, USA. Tyvärr kunde jag inte vara med den här gången. Det är tätt mellan konferenserna om församlingsplantering numera och man kan inte vara med på alla. För mig som jobbar som lärare är det särskilt svårt att komma ifrån på vardagar. Jag måste ju först och främst ta hand om mina lektioner.

Bra att Dagen ger lite glimtar från undervisningen. Det verkar som Burke och hans medarbetare hade mycket klokt att säga. Jag uppskattar Burkes betoning på nåden och budskapet "Kom som du är". Det är ju också titeln på hans bok som kommit ut på svenska: Kom som du är - inga perfekta människor är tillåtna. Det är nåden som kan förvandla människors liv!

Det är uppmuntrande att det nu tas många olika initiativ till församlingsplantering i Sverige och att det ordnas konferenser på olika platser. Fredagen den 27 maj arrangerar ALTutbildning ett seminarium med Steve Addison, författare till den fantastiska lilla boken Movements that change the world. Seminariet äger rum på Hyllie Parks folkhögskola i Malmö, men kan också följas på videolänk i Göteborg, Stockholm och Jönköping. Det är en liten demonstration av hur den nya pastorsutbildningen kommer att fungera, med lärcentra i fyra olika städer. Mer information om seminariet finns här.


Mariannelunds folkhögskola erbjuder vi en distansutbildning i församlingsplantering på deltid. Den utrustar dig för att delta som ledare eller medarbetare i en församlingsplantering. Mer information om distansutbildningen finner du här.