En sund karismatik

Idag bloggar Carl-Henrik Jaktlund om den sunda och osunda karismatiken. Han skriver mycket bra och jag hakar på med några tankar om detta viktiga ämne.

Vad menas med karismatik?

Karisma är grekiska och betyder nådegåva. Ordet används i många texter i Nya testamentet, bland annat i Rom 6:23 (om evigt liv), Rom 12:6-8 (om sju olika nådegåvor), 1 Kor 12:4 och 1 Petr 4:10 (om nådegåvor i allmänhet). När man i kristna sammanhang talar om karismatik eller karismatisk kristendom menar man en kristendom som är öppen för och använder Andens gåvor, särskilt tungotalets gåva, profetians gåva och gåvan att bota sjuka (helandets gåvor).

Tre vågor av Andeutgjutelse

Man brukar tala om att det kom tre vågor av Andeutgjutelse över världen under 1900. Det är dessa tre Andens vågor som gjort att karismatisk kristendom idag är stark utöver världen. Den första vågen var pingstväckelsen som växte fram under 1900-talets två första årtionden. Pingstväckelsen var pionjärerna för den karismatiska dimensionens återupprättande i vår tids kyrka. Den andra vågen var den karismatiska väckelsen på 60- och 70-talen. Den ledde till att många gamla kyrkor och samfund öppnade sig för Andens gåvor. Den karismatiska väckelsen påverkade både Svenska kyrkan och de svenska frikyrkorna på ett genomgripande sätt. Den tredje vågen (den kallas faktiskt så) kom på 80- och 90-talen och ledde till att även evangelikala samfund i USA och England, som tidigare varit tveksamma till det karismatiska, öppnade sig för Andens verk. En av förgrundsgestalterna i den tredje vågen var John Wimber, som också besökte Sverige och bidrog till en karismatisk förnyelse efter 80-talets bakslag och splittring runt det karismatiska.

Min erfarenhet

Jag blev kristen i mitten av 70-talet och hamnade snart mitt i den karismatiska väckelsen. Jag blev döpt i den helige Ande och började tala i tungor. De andliga gåvorna har varit en del av mitt liv sen dess; ibland starkare, ibland svagare, men alltid närvarande. Jag var med på den stora konferensen med John Wimber i Göteborg 1989 och jag har jobbat som bibellärare inom Pingströrelsen sen 1994. Även idag lever jag i den karismatiska dimensionen både i min församling på Råslätt och på folkhögskolan i Mariannelund. Jag undervisar bland annat i ett ämne som kallas karismatisk tjänst. I den kursen försöker jag ge en sund teologi och praktik för Andens gåvor (t.ex. tungotal, profetia och helande). Jag har också sett mycket osund karismatik genom åren. Jag har både hört dålig och obiblisk undervisning och sett karismatiska predikanter agera manipulerande, kränkande och kärlekslöst. Jag håller med Jaktlund om att "en osund karismatik ödelägger liv, skapar osäkerhet, rädsla och mindervärde. I längden leder den väldigt ofta till snedvridna gudsbilder eller helt förlorad tro." Jag har själv sett det hända flera gånger.

Vad är då en sund karismatik? Jag menar att en sund karismatik håller balansen på tre viktiga områden.

Öppenhet och prövning

För det första måste man hålla balansen mellan öppenhet och prövning. Paulus skriver så här: "Släck inte Anden, förakta inga profetior men pröva allt. Ta vara på det som är bra" (1 Thess 5:19-21). En del är alldeles för skeptiska och kritiska och det riskerar att släcka Andens verk. En period hörde jag så många tokiga profetior att jag blev skeptisk till hela grejen med profetiska budskap. Till den skeptiske säger Herren: "Släck inte Anden, förakta inga profetior". Det finns andra som okritiskt tror på allting och aldrig ifrågasätter något hur tokigt det än är. Till dem säger Herren: "pröva allt och ta vara på det som är bra". Vi behöver både öppenhet och prövning och vi behöver både de öppna och de kritiska i församlingen. Det hjälper oss att hålla balansen. Tyvärr händer det ibland att det blir splittring mellan de mer öppna och de mer skeptiska, och istället för en sund församling som håller balansen riskerar man att få två osunda; en i varje dike. Vi behöver balans mellan öppenhet och prövning.

Tro och kärlek

För det andra behöver vi balans mellan tro och kärlek. Andens gåvor fungerar genom tron. Man behöver ta ett trosteg för att börja tala på ett nytt språk man inte förstår, våga förmedla ett profetiskt budskap man tror är från Herren eller lägga händerna på en som är sjuk och be om helande. Wimber brukade säga att tro stavas r i s k. Med det menade han att man måste vara beredd att ta en risk och lita på Gud om man vill se gåvorna fungera. Så är det! Hebr 11 är ett fantastiskt kapitel om trons betydelse. Men gåvorna måste också användas i kärlek. Andens gåvor är värdelösa utan kärlek. I 1 Kor 13 visar Paulus att tungotal, profetiska budskap eller tro som kan göra under, inte är värt någonting om det inte finns kärlek. De karismatiska gåvorna måste fungera i kärlek, annars kan de göra mycket skada. En karismatisk församling behöver också vara en kärleksfull församling. En sund karismatik lever i både Hebr 11 och 1 Kor 13. Den håller balansen mellan tro och kärlek.

Redan nu och ännu inte

För det tredje behövs en balans mellan vad vi redan nu kan uppnå och vad som ännu inte är möjligt. Redan nu finns Guds rike här mitt ibland oss som en hemlighet, men det har ännu inte kommit i sin fullhet. Redan nu kan vi höra Gud tala på olika sätt, men vi kan ännu inte förstå honom helt och hållet eller alltid uppfatta hans röst. Därför är profetiska budskap alltid begränsade och måste prövas. Redan nu kan vi få uppleva psykiskt och fysiskt helande som en försmak av det som ska komma, men vi kan ännu inte få fullständig hälsa och får brottas med svaghet på olika sätt i den här världen (det gjorde som bekant även Paulus och Timotheos). Men en gång i framtiden kommer uppståndelsen och det fullständiga helandet. Det karismatiska blir osunt när man förväntar sig för mycket redan här och nu. Därför behövs det en rätt balans mellan redan nu och ännu inte.

Jag vill avsluta med med ett ord av Paulus som sammanfattar det här bra: "Sträva efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, helst gåvan att profetera" (1 Kor 14:1). Det tycker jag att vi ska göra. Låt oss be om och satsa på en sund karismatik i våra församlingar. Det behöver vi om vi ska lyckas med vårt uppdrag.