Elisabeth Dirks gav sitt liv

När man läser kyrkohistoria är det ofta männen som lyfts fram. Även i den anabaptistiska rörelsen på 1500-talet är männen mer kända än kvinnorna. Men ibland anabaptisterna fanns det många kvinnor som spelade viktiga roller och jag ska lyfta fram några av dem framöver. Idag börjar jag med Elisabeth Dirks som avrättades den 27 maj 1549. Bilden illustrerar hur hon binds och kastas i floden som flyter genom Leeuwarden i Holland.

Elisabeth föddes i Holland under första delen av 1500-talet (troligen 1519). Hennes föräldrar placerade henne i ett kloster i närheten av Leer i nordvästra Tyskland, för att hon skulle få en god utbildning. Hon lärde sig läsa både holländska och latin. När hon var tolv år hörde hon talas om att en man blivit avrättad för att ha låtit döpa sig. Det gjorde ett stort intryck på henne. I klostret fann hon ett nya testamente på latin och hon började läsa det i hemlighet. Det förvandlade hennes liv och hon började ifrågasätta mycket av det som hände på klostret. Hon skaffade sig en stor bibelkunskap och blev anklagad för att vara en villolärare och fängslades redan som tonåring. Efter ett år i fångenskap fick hon komma tillbaks till klostret, men hölls under sträng uppsikt. Hon upplevde det som att fångenskapen fortsatte. Efter flera år i klostret lyckades hon fly genom att byta kläder med en flicka som levererade mjölk till klostret. Då var hon några år över 20.

Elisabeth tog sig in till staden Leer och togs emot av en anabaptistisk familj. De imponerades av hennes stora bibelkunskap och instruerade henne grundligare i tron och där lät hon också döpa sig. Efter någon tid blev hon skickad vidare till den holländska staden Leeuwarden, där det var lättare att undvika att bli upptäckt av myndigheterna. Elisabeth blev snabbt en betydelsefull person bland anabaptisterna i Holland. Hon lärde känna Menno Simons och blev hans medarbetare. I Leeuwarden bodde hon hos en änka som hette Hadewijk (Hedgie). De båda kvinnorna tjänade Herren tillsammans under några år. Elisabeth Dirks var förmodligen den första kvinnan som blev avskild som diakon i den anabaptistiska rörelsen och hon fick rykte om sig att vara en mycket god bibellärare.

Elisabeth och Hadewijk blev arresterade den 15 jan 1549. Genom ett märkligt mirakel lyckades Hadewijk fly från fängelset, men Elisabeth fick stanna kvar och förhördes. Här följer ett utdrag ur det fascinerande förhöret:

Domarna: "Vad tror du om Guds hus? Anser du inte att vår kyrka är Guds hus?"

Elisabeth: "Nej, mina herrar, för det står skrivet: Ni är den levande Gudens tempel, och Gud har själv sagt: Jag ska bo i dem och vandra ibland dem."

D: "Vad tror du angående mässan?"

E: "Mina herrar, jag tror ingenting om er mässa, men jag håller fast vid allting som överensstämmer med Guds ord."

D: "Vad tror du om våra höga och heliga sakrament?"

E: "Aldrig i hela mitt liv har jag läst i Skriften om något heligt sakrament, men jag har läst om Herrens måltid."

D: "Vad tror du om barndopet? Vi har ju konstaterat att du själv har blivit omdöpt."

E: "Nej, mina herrar, jag har inte blivit omdöpt. Jag har blivit döpt en enda gång på min tro, ty det står skrivet att dopet är för dem som tror."

D: "Är våra barn fördömda då, eftersom de är döpta?

E: "Nej, mina herrar, jag skulle aldrig döma barnen, långt därifrån."

D: "Är det inte så att du söker din frälsning genom dopet?"

E: "Nej, mina herrar, allt vatten i havet skulle inte kunna rädda mig, ty frälsningen finns i Kristus, och han har befallt mig att älska min Herre över allting och min nästa som mig själv."

Efter att ha blivit frågad om hon inte behöver den katolska kyrkans sakrament för sin frälsning svarar Elisabeth:

"Nej, mina herrar, jag erkänner att jag har brutit mot påvens förordning, som kejsaren befallt att vi måste hålla. Men visa mig en enda punkt där jag har brutit mot min Herre och Gud och jag ska ropa ve över mig själv, jag arma syndare."

Lite senare fortsatte förhöret i tortyrkammaren. Elisabeth torterades med tumskruv tills blod rann under naglarna.

Elisabeth: "Oh, jag kan inte uthärda detta längre"

Domarna: "Erkänn, så ska vi befria dig från smärtan."

Men Elisabeth ropade till Herren: "Hjälp mig Herre, jag är din fattiga tjänare, och du är den som hjälper i nöden."

Elisabeth höll fast vid sin tro trots att tortyren fortsatte. Hon upplevde att Gud befriade henne från smärtan under tortyren. Till slut fick hon ge sitt liv. Elisabeth dömdes till döden och dränktes den 27 maj 1549. Hon blev ungefär 30 år gammal.

Informationen om Elisabeth Dirks har jag hämtat i boken Profiles of Anabaptist Women av C. Arnold Snyder och Linda A. Huebert Hecht, sid 359-364. Hela boken finns att läsa här. Du kan också läsa om Elisabeth Dirks i GAMEO och här.