Rapport från en konferens

Det har varit en fantastisk dag på Kår 393. Jag sitter vid datorn och smälter intrycken efter kvällens möte med vittnesbörd och förbön. Vi har hört berättelser om tio olika församlingsplanteringar i Sverige och bett för ännu fler. Det var en mäktig avslutning på en innehållsrik dag. Låt mig ta det från början.

På förmiddagen undervisade Stuart Murray om församlingsplantering i praktiken. Han gick igenom tolv olika modeller för att starta nya församlingar, tog upp svagheter och styrkor med olika modeller, gav konkreta exempel och praktiska tips. Många vittnade om att de kände igen sig, fick aha-upplevelser och hjälp att gå vidare. Föreläsningarna avslutades med en rejäl frågestund. Det var ca 70 åhörare och de flesta av dem är involverade i pionjärarbete runtom i Sverige.

På eftermiddagen var det först smågruppssamtal om morgonens undervisning och sen fortsatte vi med ett öppet forum då vi ställde frågor till Stuart och samtalade vidare om många viktiga saker. Jag uppskattade verkligen hur eftermiddagen fungerade. När det finns mycket tid för samtal och gemensam reflektion blir lärandet effektivare och kunskapen kan landa och bearbetas på ett djupare sätt. Stuart är enastående bra på att lyssna in, kommentera och vägleda.

På kvällen var fokus på lovsång, delgivning och förbön. Det var en härlig atmosfär med mycket glädje, kärlek, tro och förväntan i luften. Vi fick höra berättelser från tio olika församlingsplanteringar i Sverige. Några är helt nya, andra startade under de senaste åren, någon startar nästa sommar. De är i Eskilstuna, Uppsala, Höganäs, Sollentuna, Sickla, Kista, Upplands Väsby, Södermalm, Linköping och Malmö. De är i Missionskyrkan, EFS, Frälsningarmén, EFK, SAM, Baptistsamfundet, Pingst och i fristående nätverk av kommuniteter och husförsamlingar. Det känns som om vi ser en församlingsplanterande rörelse ta form över hela landet och i många sammanhang. De jobbar på helt nya sätt, ofta långt utanför traditionella ramar för att nå vår tids männsikor med evangeliet. Pionjärer är verkligen den mest kreativa grupp av människor man kan stöta på. Det är väl därför de ofta är så jobbiga och obekväma.

Trots att de kommer från så olika samfund är det ändå påfallande hur stora likheter det finns mellan pionjärer i olika sammanhang. Uppdraget att nå nya människor med budskapet om Jesus Kristus förenar oss. I förbönen som följde var det en stark känsla av Guds närvaro och profetisk ande. Jag tror att det är oerhört viktigt att pionjärer i olika sammanhang finner varandra, nätverkar och stöttar varandra. Det var det som hände idag. Det tackar jag Herren för.

Imorgon avslutas konferensen med att Stuart Murray ger ett avslutningsord till oss svenska pionjärer under rubriken "Hur går vi vidare?". Jag ser fram emot att lyssna till honom igen. Sen predikar han på gudstjänsten med församlingen som samlas på Kår 393.