I min ungdom kom jag i kontakt med församlingsplantering i Frankrike och lärde känna den franska missionsorganisationen France-Mission. Deras vision var att bygga församlingar som multiplicerar sig. Bakgrunden till visionen var en församling i Paris som på 1960-talet satte upp ett mål om att plantera församlingar som planterar församlingar. Med den visionen planterade man 1967 församlingen Paris-Nation, och denna församling blev verkligen en sändande moderförsamling som fick se multiplikation. När Paris-Nation firade 20-årsjubileum 1987 hade den nio dotterförsamlingar och tre dotter-dotterförsamlingar[1].
Några av
dotterförsamlingarna kopplades till France-Mission vilket ledde till att hela
missionsorganisationen 1984 antog visionen att bygga församlingar som
multiplicerar sig. France-Mission har grundat ett 90-tal församlingar i
Frankrike under sin 60-åriga historia.[2] Det har inte gått fort,
men man har visat att församlingsplantering och tillväxt är möjligt också i ett
sekulariserat land i Västeuropa.
Två modeller för församlingsplantering
Nya församlingar kan
planteras på många olika sätt. Om man generaliserar kan man säga att det finns
två olika huvudkategorier.
Den första modellen är
det apostoliska teamet. Den innebär att en pionjär (ofta en person med evangelistens
eller apostelns gåva) flyttar med ett team till en ny plats och grundar en ny
församling utan en moderförsamling i den omedelbara närheten. Inom
France-Mission använder man bilden av en fallskärmstrupp för den här modellen. Man
sänder ett team in på fiendeland för att upprätta en ny bas på fientligt
område.
Den andra modellen är moder-dotter. Den innebär att en församling knoppar av sig och sänder ut några medlemmar till en plats i närheten för att plantera en ny församling. Här kommer drivet och visionen inte i första hand från en pionjär, utan från moderförsamlingen som har det i sitt DNA att reproducera sig och få barn. Inom France-Mission talar man om församlingar som är som jordgubbsplantor, som sprider sig genom att skicka ut sticklingar som blir nya plantor i närheten av moderplantan. Bilden av församlingar som är som jordgubbsplantor ligger till grund för France-Missions vision av församlingar som multiplicerar sig.
Båda modellerna behövs
och är viktiga. I början av ett skeende är det ofta det apostoliska teamet som
dominerar, men om det verkligen ska bli en multiplicerande rörelse, behöver även modellen moder-dotter komma igång. Jag tror att det är precis i den fasen vi
befinner oss nu i Sverige. De flesta församlingar som planterats hittills har
kommit till genom apostoliska initiativ. Om vi ska nå målet att plantera fler
församlingar än vad som läggs ner behöver fler församlingar i alla samfund
medvetet göra det till sin vision att bli sändande moderförsamlingar.
De här två modellerna kan
vi se även i Apostlagärningarna. Paulus reste med sitt apostoliska team och
grundade församlingar i städer, långt från den församling som sänt ut honom. De
församlingar som planterades blev sedan sändande moderförsamlingar som fick
många dotterförsamlingar i sin närhet. Församlingen i Thessalonike fick till exempel
Guds ord att höras i både Makedonien och Akaja (1 Thess1:8). Utifrån den
nystartade församlingen i Efesos fick hela Mindre Asien höra evangeliet (Apg 19:8–10).
Vi ser i Nya testamentet hur båda modellerna kompletterade varandra så att en multiplicerande
rörelse kunde ta form.
[1] Presle & Morin France-Mission - De la semence à la multiplication depuis 1957, Éditions Silas 2017, s
164
[2]
France-Mission har gått samman med en annan missionsorganisation och heter
numera Perspectives, se https://www.eglises-perspectives.org/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar