I skuggan av ett terrordåd

Det har gått några dagar sen det fruktansvärda terrordådet i Oslo. Bombattacken mot regeringskvarteret och massakern på Utöya har präglat den gångna helgen. Trots att jag inte är personligt drabbad har jag känt mig förlamad och kraftlös. När ondskan och döden visar sitt otäcka ansikte drabbar det djupt.

Ändå är det inget nytt: Bara under de senaste tjugo åren har det hänt många gånger: Rwanda, Sebrenidza, World Trade Center, London, Nairobi, Madrid och Oklahoma är bara några av de platser som drabbats av terror och död på senare tid. Och vi bör även minnas de mera storskaliga folkmorden på judarna (m.fl) under andra världskriget och på armenierna (m.fl) i Turkiet under första världskriget. Aposteln Johannes skrev att "hela världen ligger i den Ondes våld" (1 Joh 5:19), och jag är böjd att hålla med.

Det finns många olika aspekter på händelserna i Norge. En av de mer besvärande är att gärningsmannen beskrivs som kristen. Han kallar sig själv kristen på nätet och det har upprepats gång på gång i olika medier under helgen att han är en "konservativ kristen" och "kristen fundamentalist". För många av oss andra som också kallar oss själva kristna blir det tungt. Än en gång svärtas det kristna namnet ner av extremism och galenskap.

Gärningsmannen själv kallar det för ett nytt korståg och gör kopplingen till tempelriddare och korståg på medeltiden. Det påminner oss om att det hänt många gånger tidigare. Kyrkan och människor som kallar sig kristna har kämpat för Guds sak med vapen i hand och dödat i tron att de utför Guds sak. Det började när kristendomen blev statsreligion i romarriket på 300-talet e.Kr och fortsatte under hela medeltiden. De mest tragiska och otäcka exemplen är korstågen och inkvisitionen. Det fortsatte med religionskrigen mellan protestanter och katoliker i Europa på 1500- och 1600-talen. I många av de här fallen var dödandet officiellt sanktionerat av kyrkan och staten. Det var det givetvis inte i Norge i fredags, så det är en viss skillnad. Men det finns ändå en likhet just i idén om att man som kristen kan kämpa för Guds sak med vapen och dödande.

Hur långt är inte detta från de ideal som presenterats av Jesus själv, den kristna trons ursprung och grundare. Det borde räcka att läsa igenom berättelserna om Jesus i Nya testamentet för att förstå att ingen som tror på honom eller följer honom kan döda en annan människa i tron att han strider för Guds rike. Jag tänker inte göra något bibelstudium om detta här och nu; Paulus sammanfattar det bra i Romarbrevet:

"Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er. Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: 'Min är hämnden, jag skall utkräva den', säger Herren. Men 'är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud'. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda." (Rom 12:14-21)

För de första kristna var det otänkbart att döda. Så var det under de första århundradena av kyrkans historia. Under den fortsatta kyrkohistorien har grupper i marginalen hållit fast vid Jesu undervisning och tagit avstånd från allt dödande. En av dessa grupper var anabaptismen på 1500-talet. I dessa dagar av våld och död i Guds namn är det på sin plats att påminna om den anabaptistiska visionen för vad det är att vara kristen och följa Jesus. Den behövs idag, lika mycket som på 1500-talet.

I dessa dagar delar vi sorgen med alla våra vänner i Norge. Och vi hoppas att den kristna kyrkan i våra nordiska länder kan stå upp och vara ljus och salt och peka på den Jesus som är både Messias och fredsfurste.

Sajten Rom 10:17 har lagt upp en sida med predikningar (de flesta av Roland Hellsten) som handlar om terrordåd och ondska i ljuset av Guds ord.

Några tidningsartiklar om händelserna i Norge:

Dagen 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10

SVD 1, 2, 3, 4, 5, 6

DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

Aftonbladet 1, 2, 3

Uppdatering 26/7: Dagenjournalisten Anders Gustafsson har gjort en ingående och intressant analys av gärningsmannens tro och ideologi. Nya artiklar även här, här, här och här.