Konventikelplakatet 300 år - Om ett försök att stoppa väckelsen

Den 12 januari 1726 fick Sverige en mycket sträng religionslag, det så kallade konventikelplakatet. Idag är det precis 300 år sedan. Numera räknas konventikelplakatet in i Sveriges kulturkanon och det hör till allmänbildningen att känna till vad den lagen innebar och varför den instiftades. Det tänker jag skriva om här. Jag hoppas att du vill läsa. 

Lagen kom till för att stoppa "kätterska villfarande meningar och lärosatser", vilket framför allt syftade på den pietistiska väckelserörelsen som börjat sprida sig i landet. Lagen deklarerade att alla skulle vara nöjda med Svenska kyrkans ordinarie gudstjänster och förbjöd konventiklar, alltså alla andra samlingar med gudstjänst- eller andaktsliknande karaktär. Lagen förespråkade att man hade husandakt med dem som tillhörde hushållet (familjemedlemmar och tjänstefolk), men det var inte tillåtet med några utomstående eller gäster närvarande. Om man bröt mot lagen kunde man först dömas till höga böter eller fängelse och tredje gången blev man utvisad ur riket. Man kunde bli dömd både för att arrangera och att delta i ett sådant möte. 

Sådana samlingar var faktiskt förbjudna redan före 1726. Sverige hade haft mycket stränga religionslagar ända sen 1500-talet och allt annat än den lutherska läran var strängt förbjudet för alla svenska medborgare. Både 1706 och 1713 hade det kommit kungliga förordningar (så kallade Religionsplakat) som förbjöd konventiklar och spridandet av pietistiska idéer. Det som var nytt med konventikelplakatet 1726 var att lagarna var strängare och straffen hårdare. Staten och statskyrkan ville till varje pris stoppa den pietistiska väckelsen. 

Pietismen hade uppstått i Tyskland under 1600-talet som en reaktion på den stela och torra formalism som präglade den lutherska kyrkan där. Luthers lära om rättfärdiggörelse genom tron allena hade förvanskats till att det enda som var viktigt var att man hade den rätta lutherska läran och man tappade bort att tron skulle vara personlig och levande. Pietismen grundades och utvecklades framför allt av två lutherska präster i Tyskland: Philip Jakob Spener (1630-1705) och August Hermann Francke (1663-1727). Den senare var verksam i den tyska staden Halle och den blev ett centrum för den pietistiska rörelsen. Läget i Sverige liknade det i Tyskland och från Halle spreds pietismen till Sverige. 

Pietismen betonade att tron inte bara är en lära utan också en personlig relation med Gud genom Jesus Kristus. En människa behöver bli född på nytt och omvända sig. En levande tro visar sig i ett nytt sätt att leva, i goda gärningar och att man vänder sig bort från synden. Pietisterna var goda lutheraner i sin lära och ville inte lämna kyrkan, men de samlades också i hemmen för att läsa Bibeln, samtala, be och uppmuntra och förmana varandra. Dessa samlingar kallades konventiklar och väckelsen spreds genom dessa mindre samlingar, som oftast leddes av lekmän, även om det fanns präster som var med i väckelsen. Med vår tids uttryck skulle man kunna säga att pietismen var en husförsamlingsrörelse eller en Disciple Making Movement (DMM). 

I boken Reclaiming Pietism av Roger E. Olson och Christian T. Collins Winn sammanfattas pietismens centrala innehåll i 10 punkter:

1. Pietismen skrev under på de centrala protestantiska kristna troslärorna.
2. Pietismen betonade att kristendomen måste erfaras och vara livsförvandlande om den ska vara på riktigt.
3. Pietismen betonade omvändelsen och att bli född på nytt.
4. Pietismen betonade det personliga bönelivet och att det kristna livet är att ha en personlig relation med Gud genom Jesus Kristus.
5. Pietismen betonade att det måste synas i livet att man är kristen. Det syns genom ett heligt liv och en förvandlad karaktär. 
6. Pietismen hade en kärlek till Bibeln och såg den som ett medel för en direkt gemenskap med Gud. 
7. Pietismen betonade att det kristna livet levs i gemenskap, därför samlades man i smågrupper (konventiklar) där man delade livet och stöttade varandra.
8. Pietismen uppmuntrade engagemang i världen för att Guds rike skulle komma.
9. Pietismen hade en ekumenisk karaktär och strävade efter att skapa enhet mellan olika grupper.
10. Pietismen betonade det allmänna prästadömet.

Även om ett fåtal präster stödde pietismen när den kom till Sverige så var statskyrkan väckelsens största motståndare, och biskopar och präster gjorde allt de kunde för att sätta stopp för den. Och en av dessa åtgärder var alltså att pressa på för att få kungen och riksdagen att införa strängare lagar. Därför fick vi konventikelplakatet den 12 januari 1726. Denna stränga lag gällde ända fram till 1858, men väckelsen gick inte att stoppa och under 1800-talet fick den sitt verkliga genombrott i Sverige. När konventikelplakatet avskaffades ersattes den av en ny lag (konventikelförordningen) som också kraftigt begränsade friheten för frikyrkliga och inomkyrkliga väckelserörelser. Den nya lagen föll ur bruk 1912 , men gällde formellt fram till 1951, då Sverige för första gången fick full religionsfrihet. Den friheten hoppas jag att vi får behålla. 

Idag på konventikelplakatets 300-årsdag uppmanar jag till att hedra alla dem som gått före och betalat ett högt pris för sin tro på Jesus Kristus. 

Elias Wolker var en av den svenska pietismens tidiga ledare. Han levde 1660-1733 och upplevde alltså konventikelplakatets införande och dess konsekvenser. Den här boken från 1933 berättar om hans liv och tjänst och ger en bra bild av den andliga situationen i Sverige vid denna tid. 

Här kan du läsa mer om pietismen: 

Bokpresentation: Reclaiming Pietismen

Här kan du läsa om en som drabbades av de stränga religionslagarna i Sverige och blev landsförvisad:

Baptistpionjären F.O. Nilsson - utvisad från Sverige