Anders Sjöberg, tidigare missionsföreståndare i EFS, har idag en mycket intressant artikel i Dagen. Han skriver om att kyrkans situation i vårt land alltmer liknar den situation som de första kristna hade i Romarriket. Kyrkan är inte längre i samhällets centrum och har förlorat mycket av sitt inflytande. Nu kan den inte längre styra samhället uppifrån och med makt som den försökte göra tidigare, utan nu finns kyrkan i samhällets periferi och måste ge sitt vittnesbörd underifrån. Även om många kristna kanske ser negativt på den här utvecklingen är den egentligen något positivt och öppnar nya möjligheter för den kristna församlingen. Sjöberg skriver:
"Därför, menar jag, har Apostlagärningarna fått förnyad aktualitet. Där beskrivs ju hur de första lärjungarna i urkyrkan hanterade sin kallelse att föra ut budskapet om Jesus, mitt i ett mångkulturellt och kommunikativt utvecklat samhälle."
Sen fortsätter han med att peka på flera områden där Apostlagärningarna är aktuell för församlingen i vår tid. Han säger flera viktiga saker.
Det här stämmer mycket väl överens med vad Stuart Murray skriver om kyrkans situation i den efterkristna kulturen (Post-Christendom). Jag har tidigare gett en introduktion till hans tänkande om detta i inlägget Post-Christendom. Hans böcker om Post-Christendom är mycket viktiga för att förstå vår situation som kyrka i Västeuropa. Man kan också läsa mer om detta på The Post Christendom Website.
Jag har tidigare skrivit om att framtidens kyrka finns i Apg 2. Det är också ett ämne som anknyter till Sjöbergs artikel. Jag håller med Sjöberg om att Apostlagärningarna får förnyad aktualitet i vår tid när det gäller att förstå hur församlingen ska fungera och verka. Men egentligen är Apostlagärningarna aktuell i varje tid, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar