Hur ska dopet praktiseras i den lokala församlingen? Hur är relationen mellan dop och medlemskap? Det är intressanta frågor som ofta blir aktuella i ekumeniska samtal. Särskilt på det lokala planet när församlingar med olika doppraxis slås samman eller när nya församlingar planteras. Men även på riksplanet i samtalet mellan olika samfund är dopfrågan aktuell. Det är något som behandlas i Dagen idag. Peringe Pihlström (baptistpastor med hemsidan Dreems) har skrivit en debattartikeln med rubriken En dopsyn för framtidens kyrka. Pihlströms artikel följs upp på bloggen Svenska Baptisters bekännelse 1861, som fortsätter samtalet i god ton med ett inlägg om Dopet.
Båda för en mycket intressant diskussion om hur den baptistiska dopsynen ska tillämpas i vår tids ekumeniska klimat och de har mycket klokt att säga. Jag finner att min inställning är lik deras. Jag sammanfattar min syn i några punkter.
1. Jag menar att troendedop är det bibliska dopet. Omvändelse, tro och dop hör ihop. Därför ska vi endast döpa personer som av egen fri vilja tror på Jesus Kristus och vill följa honom. Om personer har blivit döpta utan personlig tro kan inte detta betraktas som ett dop i biblisk mening.
3. Däremot kan och bör vi ha respekt för dem som tror på sitt barndop och lever i det. Vi kan ödmjukt respektera att det finns olika syn på dopet. Det finns många bröder och systrar i Kristus, som är födda på nytt och fyllda av Anden, men har en annan dopsyn än oss. Det måste vi leva med både i det ekumeniska samtalet och i den lokala församlingen.
4. Därför tror jag på ett öppet medlemskap och öppet nattvardsbord för alla troende som vill följa Jesus. Jag anser inte att vi i vår tid behöver knyta dop och medlemskap så starkt till varandra som tidigare generationers baptister och anabaptister gjort.
5. I vår församling har vi löst det på följande sätt. Vi undervisar och praktiserar endast troendedop. Det normala är att människor som kommer till tro döps innan de blir medlemmar och de flesta i församlingen är troendedöpta. Men vi kan göra undantag för den som kommer från en barndöpande tradition och tror på sitt barndop. Det har fungerat bra i 26 år.
Det här är mina tankar om hur en baptistisk dopsyn kan praktiseras idag. Hur ser du på detta?
Det här är mina tankar om hur en baptistisk dopsyn kan praktiseras idag. Hur ser du på detta?
Du glömmer att trosbekännelsen lär: vi bekänner ETT enda dop till syndernas bekännelse. Ett dop kan aldrig göras om. När du påstår att ett dop som barn inte är giltigt blir punkten fem obegriplig. Du måste ju säga: du är "döpt" som barn och det är inte giltigt. Men; den som hävdar att ett dop som barn inte är giltigt är och förblir en heretiker, så är det bara och det måste baptisterna förstå att de kristna som lever i den tradition som finns sedan apostlarnas tid håller för sant.
SvaraRaderaDen enda möjliga hållningen baptister kan ha att de för sin de inte döper något barn men att de accepterar barndopet som riktigt. Jag rekommenderar dig och andra baptister att läsa den bok som alla kristna oavsett samfund bör ha hemma: Stengrunden av Bo Giertz, och i detta sammanhang, del två.
Nattvardsbordet kan för övrigt inte vara öppet för den som inte är döpt.
Hej Jonas. Tack för din kommentar. För en lutheran blir punkt fem oberiplig i ljuset av punkt ett. Det förstår jag eftersom lutheraner anser att dopet är nödvändigt för att man ska vara Guds barn. Med en baptistisk dopsyn går det att förena punkt ett och punkt fem, eftersom baptisten ser dopet som ett yttre tecken på den andliga verkligheten. Baptisten ser alltså inte dopet som absolut nödvändigt på samma sätt som luheranen.
SvaraRaderaJag håller inte med dig om att traditionen att döpa barn finns sedan apostlarnas tid. Första gången dop av spädbarn omnämns i historien är av Tertullianus ca år 200. Det är intressant att Tertullianus då är kritisk mot att döpa små barn.
Jag har Stengrunden i bokhyllan och har läst den flera gånger. Det är en bok jag tycker mycket om (Jag är för övrigt nära släkt med Bo Giertz). Dock tycker jag att han missföstår baptismen och inte är riktigt korrekt när han beskriver den i boken.
Det var intressnt att läsa dina tankar kring dopet. Jag resonerar på samma sätt som du Jonas Melin.
SvaraRaderaDet blir lite klurigt när baptister ska ta ställning till de som bara är döpta som barn... hur man gör vid nattvarden är ju ett tydligt exempel på detta. Jag är övertygad om att man ska vara troende och döpt för att ta emot eukaristin, men som du säger JOnas är faktiskt det viktigaste av dessa två tron, som dopet är ett insegel på, därför är det rimligt att man godtar alla djupt troende vid nattvardsbordet oavsett vilen ålder de är döpta vid. Tack för en tankeväckande och intressant bloggpost!
SvaraRaderaJag håller med den förste kommentatorn, Jonas. Jag har varit baptist, men jag kan inte se annat än att det finns endast ett enda dop, som inte kan göras om. I praktiken leder detta till två alternativ: 1) Såsom tidigare baptister bekände sej till ett troendedop och inget annat och att dopet var medlemsgrundande och grunden till att delta i nattvarden. Om man trodde annat, då blev man hänvisad till andra kyrkor. 2) Att man menar att doptiden är ovidkommande och att församlingen välkomnar in i församlingsgemenskapen alla döpta och troende, utan att skapa A- och B-lag. Jag tycker, att ni i er församling kunde öppet ansluta er till denna syn och då är ni konsekventa och sanna.
SvaraRaderaJag känner mej falsk, om jag resonerar så här: "Jag är baptist, men jag har respekt för ditt barndop och du är välkommen in i församlingsgemenskapen som fullvärdig medlem. Men du får inte förrätta barndop här och tala för barndopet."
Var har jag då min respekt för min barndöpande vän? Hur går det hela ihop?
Hannu från Burseryd
Hannu. De två alternativ du ställer upp är fullt möjliga och tillämpas i många församlingar i Sverige idag. Men vår modell (punkt fem i min artikel) anser jag är ett tredje fullgott alternativ. Det tillämpas i många baptist- och EFK-församlingar i Sverige. Jag förstår inte varför det skulle kännas falskt. Det är ett sätt att ha en konsekvent baptistisk dopsyn i kombination med en församling som är öppen för alla som tror på Jesus och vill följa honom i vår gemenskap.
SvaraRaderaJag vet inte om jag var otydlig, men jag vill påpeka det igen, problematiken med baptistiskt dop, samtidigt när man påstår respektera barndopet. Dopet är ETT, säger Ef 4:5. Håller du med detta? Det tror jag. Du menar, att det baptistiska dopet är det enda dopet och ni tar villigt in i full församlingsgemenskap odöpta enligt din syn eller hur? Denna syn avviker helt från bibelns och kyrkohistoriens syn. Var finns i bibeln odöpta kristna? Tvärtom, Paulus frågade "lärjungarna" i Efesos: "Med vilket dop blev ni döpta?" Paulus förutsätter ett dop för de kristna. Och nattvardsbordet öppnades med dopet. Tidigare baptister i olika samfund var tydliga och klara med detta. Men din församling nedvärderar dopet som konkret ingångs handling in i församlingsgemenskapen och gör tydlig skillnad till den klassiska baptistiska synen.
SvaraRaderaEr syn är närmare SMKs och SAMs syn, fastän ni INTE i praktiken vill godkänna dopet vid olika tider i livet. Om ni är korrekta i dopfrågan,då säger ni att i respekt för olika dopsyner, accepterar vi ett enda dop oavsett tidpunkten och då finns verklighet bakom ordet respekt. Jag tror, att flera frikyrkliga kommer så småningom fram till denna slutsats, om de INTE står fast vid klassisk baptism.
Hannu från Burseryd
Man är på ett sluttande plan när man börjar kompromissa med bibeln.
SvaraRaderaDet är inte Gud som inspirerar till det.
Det är väl inget att diskutera, barndopet är inget riktigt dop eftersom den som döps inte ens är medveten om det och dopet är ett tecken på omvändelse till Kristus.
Det ÄR en kompromiss som är farlig eftersom det innebär att vi respekterar något (spädbarnsdopet) vi egentlligen anser vara fel.
Varför? Jo, därför att vi vill ha fler medlemmar. Och därför att vi annars kallas rigida. Ändå har våra förfäder dött för denna tro.
Hur ska man i längden hindra att barndopet blir mer och mer vanligt?
Hur ska man kunna predika troendedop som det rätta när man har medlemmar som är spädbarnsdöpta?
Som sagt var, då är man på väg utför. Det är samma sak som med homosexualitet, vi vill inte såra människor genom att stå fast vid sanningen.....
I alla samtal som förs om dopet saknar jag en för mej mycket viktig aspekt.
SvaraRaderaVar får den kognitivt svårt handikappade plats?
Jag är uppväxt i en strängt baptistisk tradition och hade en gravt hjärnskadad syster. Jag såg aldrig någon enda av församlingsledningen hos henne, inte en enda gång.Hon fick aldrig döpas och heller aldrig höra till församlingen. Hon kunde ju inte säga JAG FÖRSTÅR, JAG VILL, JAG VÄLJER.
Om baptismen ska bli riktigt trovärdig för mej måste den på ett mycket mera aktivt sätt införliva de svårast skadade (och det finns många många men tyvärr inte i frikyrkorna) redan då de är små. Åtminstone med ett tydligt uttalat församlingsmedlemskap men helst med ett dop. Jag tror inte att dopet bara är ett rent omvändelsedop.Jag tror att dopet är ett tecken på att man tillhör Guds husfolk.
Annars ger baptismen mej en fruktansvärd bild av Gud, där de mest skadade, de som inte själva kan tala eller förstå ska stå utanför. Och en ytterst individualistisk bild av vad en människa ska vara.