torsdag 20 december 2012

Därför är adventsuppropet problematiskt

Tidningen Dagen har satsat hårt på adventsuppropet och nu har man samlat in över 80 000 namnunderskrifter för att ändra skollagen (1, 2, 3, 4, 5). Det verkar vara en framgång och många tycks tro att detta är en viktig fråga för den kristna trons framtid i vårt land. Men jag är tveksam. När kristna agerar på det här sättet och vill att kristendomen ska ha privilegier framför andra livsåskådningar tror jag att det skadar evangeliets vittnesbörd, snarare än gagnar det. Därför har jag inte skrivit under adventsuppropet.

Däremot har jag skrivit under en debattartikel som finns i Dagen idag där jag tillsammans med ett gäng pastorer och kristna ledare ger vår syn på saken och ifrågasätter hela grejen med adventsuppropet.

Det har kommit många reaktioner på vår artikel, både positiva och negativa. Många har tackat mig  och sagt att vi gett ord åt det de känner, men inte kunnat formulera. Jag är tacksam för all uppmuntran och allt stöd som kommit från olika håll under dagen. Samtidigt är det tydligt att det är lätt att missförstå hur vi tänker och vad vi menar. Någon formulering i artiklen kanske inte var helt lyckad. Dagens publisher Daniel Grahn missförstår helt och hållet vad det handlar om i sin replik i tidningen. Vi återkommer med ett svar på hans kritik inom kort (vårt svar finns nu här). Men nu vill jag i alla fall ge mitt perspektiv på varför frågan är viktig.

Egentligen handlar det hela om att förstå den tid vi lever i och hur vi som kyrka ska förhålla oss till vårt samhälle. Vi kommer ur en situation där Sverige räknades som ett kristet land, vi hade en statskyrka och kyrkan och staten styrde tillsammans genom lagar och påbud. Även skolan var med i systemet och skulle lära barnen den kristna tron genom morgonbön, psalmsång och kristendomsundervisning och till sist skolavslutning i kyrkan. Religionstvånget var stenhårt i Sverige och frikyrkorna fick kämpa hårt och mötte både motstånd och förföljelser innan vi fick full religionsfrihet 1952. Enligt Torsten Åhman beror Sveriges sekularisering till stor del på att svenskar associerar kristen tro med tvång och ofrihet (Se artikeln Varför är just Sverige så sekulariserat? Dagen 120209).

Nu har samhället förändrats. Den kristna tron och den kristna kyrkan har inte längre någon maktställning och kan inte längre styra människors liv. I grunden är denna förändring något positivt för Guds rike och evangeliet. Därför är jag glad att det samhällssystem som vi kan kalla Kristensomssystemet har fallit över hela Europa. Vi har lämnat Kristendomstiden och är på väg in i Efterkristendomstiden. Många kristna känner sig oroade över detta och längtar tillbaka till en tid då kyrkan fick vara med och bestämma och därför klamrar man sig fast vi de sista resterna av det gamla systemet och reagerar med indignation när det hotas. Det är i det ljuset jag ser frågan om adventsuppropet och skolavslutningar i kyrkan.

Jag tror att vårt vittnesbörd om Jesus blir tydligare (och radikalare och därmed farligare) om vi kommer just som vittnen, och inte som traditionsbärare och gudstjänstförättare. Skolavslutningar i kyrkan behövs inte för att vi ska kunna berätta om Jesus.

En av dem som gjort den mest genomgripande analysen av denna samhällsförändring är den brittiske författaren Stuart Murray. Hans bok Post-Christendom - Church and Mission in A Strange New World är en klassiker i ämnet. En mer kortfattad presentation finns på svenska i Stuart Murrays bok Radikalt lärjungaskap. Den rekommenderas varmt. Jag har sammanfattat några av hans tankar i blogginlägget Efterkristendomstiden. Observera att det inte handlar om att vi lever efter den kristna tron (eng: Christianity), utan efter kristendomssystemet (eng: Christendom).

Evangeliet om Jesus och den kristna församlingen behöver inte statens stöd för att överleva och växa. Joel Halldorf är inne på samma sak i sin utmärkta krönika i Dagen förra veckan: Inget stoppar Jesus budskap.

Uppdatering: Anton Fagerstedt, som också undertecknat vår debattartikel, ger svar till Daniel Grahn på sin blogg här.

Uppdatering 28/12: Dagen publicerar idag ett par nya artiklar med kritiska frågor till vår artikel av Daniel Grahn och Tommy Dahlman. Vi jobbar redan på ett svar på deras frågor.

Per Hammarström, Härnösand, är en av dem som underteckat vår artikel. Han förklarar sin ståndpunkt när det gäller skolan i blogginlägget Adventsuppropet och den icke-konfessionella skolan. En annan av undertecknarna är Josefin Lennartsson, Örebro. Hon skriver här: Problematiskt men inte förgäves.

15 kommentarer:

  1. Ah. Intressant att se att vi är flera som kopplat ihop adventsuppropet och Torsten Åhmans tankar. :) Gjorde samma sak här: http://www.dagen.se/opinion/debatt/adventsuppropet-problematiskt/#comment-743500512 I den kommentaren finns en länk till Torstens tankar, fast ännu mer utförligt...

    SvaraRadera
  2. Ett bra tydliggörande Jonas!

    SvaraRadera
  3. Charles Kridiotis21 december 2012 09:21

    Tack Jonas för både det som stod i Dagen och detta uppföljaren. Rätt bibel förståelse ledar till rätt praxis.

    SvaraRadera
  4. Det handlar väl ändå inte om att styra människors liv? Var och en tänker och utifrån det gör man sen sina val i livet, på gott och ont.
    Nej, jag tycker du viker ner dig, Jonas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Tony! Jag förstår inte riktigt vad du menar med att jag viker ner mig. Kan du förklara?

      Radera
  5. Du skriver: "Jag tror att vårt vittnesbörd om Jesus blir tydligare (och radikalare och därmed farligare) om vi kommer just som vittnen, och inte som traditionsbärare och gudstjänstförättare..."

    Traditionsbärare, gudstjänstförättare OCH vittne -den kombinationen bör vara det bästa alternativet.

    Du skriver: "Skolavslutningar i kyrkan behövs inte för att vi ska kunna berätta om Jesus."

    Jag försöker, men kan inte förstå hur du menar.
    En skolavslutning i kyrka, med präst/pastor som delar evangeliet och ber välsignelsen är väl just ett bra exempel på hur kyrkan kan berätta om Jesus. Så hur menar du?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Jimmy och tack för frågorna. Ursäkta att svaret har dröjt, men jag har haft fullt upp med barn och barnbarn under julen och bloggen har fått vila.

      Jag tänker så här: När kyrkan blir bärare av jultraditioner och förrättare av gudstjänster, för att ge tillvaron en andlig dimension är risken stor att den presenterar en tam och ofarlig Jesus, som inte stör någon utan bara är gullig och snäll. Det är därför jag tror att det är svårt att vara både representant för landets kristna tradition och vittne om Guds annorlunda rike på ett trovärdigt sätt.
      Det är också därför jag tror att t.ex. skolbesök av pastorer/ungdomsledare, julvandringar i kyrkan m.m. ger större möjligheter att berätta om Jesus än själva skolavslutningen. Skolavslutningen är trots allt elevernas högtid för att avsluta en termin. Det är så jag ser det.

      Radera
  6. Ställer upp på varenda ord. Och det vill inte säga lite eftersom jag är starkt kritisk till kristendom i allmänhet och frikyrkor i synnerhet och har stora problem med flera av undertecknarnas åsikter.

    Helst skulle jag slippa att riskera bli påflugen av en religionsutövare i samhället överhuvudtaget men jag köper att det ingår som en del i en demokrati. Däremot får de religiösa förvänta sig att jag isåfall käftar tillbaka. Det är också en demokratisk rättighet. Men det kan aldrig vara i enlighet med den demokratiska tanken att kyrka och stat gör gemensam sak och att religiöst missionerande blir en statlig och därigenom påhejad angelägenhet.

    Så ni har, kanske oväntat, mitt fulla stöd i kritiken mot adventsuppropet!

    SvaraRadera
  7. Tack för din balanserade reflektion !
    Jag blir beklämd när röster som Tommy Dahlman tar till brösttoner i punktform för att påvisa att avvikande meningar är att skjuta sig i foten.
    Dahlman tar till brösttoner om sina rötter & menar att det är basen & synfältet för protestuppropet.

    Att så många enfaldigt inte förstår att till syvende & sist är det lagstiftarna - dvs. Riksdagen & direkt de som åtnjuter "kristet Riksdagsmandat som ska motionera & ev. lagstifta för skollagens tydlighet.
    Det blir problematiskt när man ska använda massan som slagträ mot en myndighet som är i sin fulla rätt att tolka lagen som Riksdagen stiftet.
    Sorgligt när en pastor likt Dahlman använder en rikstidning till att betygsätta flera förkunnare med att de "skjuter sig i foten".
    //
    Nils

    SvaraRadera
  8. Jag delar din uppfattning. Vi kan inte vrida tiden tillbaka när staten och kyrkan dikterade hur vi skulle tro och tänka. Jag utvecklar mina tankar om detta i mitt senaste inlägg på Ökenkällan. Här är länken:
    http://rolferic.blogspot.se/2012/12/jag-skrev-inte-pa-adventsuppropet.html

    SvaraRadera
  9. De 18 predikanterna
    Det gäller att vara politiskt korrekt.

    För oss är det ett uppdrag vi är kallade att utföra underifrån, på böjda knän, med uppkavlade ärmar”,
    Vi ser det kristna livet som radikalt annorlunda, ett liv som inte ställer upp på den rådande samhällsordningen, som inte spelar enligt samma spelregler, argumenterar man. Hm.

    Jesus hade också en rådande samhällsordning att leva med. Den ordningen gick han tillrätta med nästan jämt, inte ofta på knä. Det var konfrontation, nästan jämt.

    Apropå spelregler så tror jag att Paulus har någonting att tycka i det sammanhanget. Han hade fått uppdraget att sprida evangelium i den samhällsordning som han levde i och för att vinna judarna gjorde han sig till en jude för att vinna judar, för den som står under lagen och för den som är utan lag har jag gjort mig lika för att kunna vinna dem. För de svaga svag, För alla har jag blivit allt för att om möjligt kunna frälsa några. Ett offensivt tänk.

    Här backar man inte ens upp tanken att det faktiskt finns en kyrka, ofta mitt i byn, som kan serva skolan bara genom att vara. Men nej, kära predikande bröder, är inte detta tramsigt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Stig och tack för din kommentar. Vi 18 som undertecknat artikeln tycker inte att detta är tramsigt, utan anser att frågan om hur kyrkan verkar i samhället är mycket viktig, ja faktiskt helt avgörande. Det handlar inte bara om att kyrkan finns mitt i byn, utan om den kommer uppifrån med makt eller underifrån som Jesus. Det handlar inte bara om att göra sin röst hörd, utan hur man gör det. Och där är Jesus vår förebild. Precis som Jesus var en profetisk röst i sin tid vill vi att kyrkan ska vara det i vår tid, och då handlar det inte om att vara politiskt korrekt utan att stå upp för Guds annorlunda rike, oavsett vad det kostar.

      Radera
    2. Stig! De som använder uttrycket politisk korrekthet gör det för att klandra den som på ett överdrivet sätt anpassar sig efter för tillfället rådande omständigheter och maktförhållanden. Uttrycket används negativt i samhällsdebatten. Det handlar då om dem som är noggranna att följa rådande politiska värderingar. De som använder sig av detta språkbruk har ofta en motsatt uppfattning, som stämmer med begreppet politisk inkorrekthet. De låter sig inte hindras av sociala normer, exempelvis för att uttrycka fördomar.
      I den just nu pågående samhällsdebatten kan man tydligt skönja skillnader mellan religiöst troende människor när det gäller politisk korrekthet. En grupp menar att man alltid skall vara på kollissionskurs med rådande sociala normer. Det är kyrkans uppgift, anser en del, att ständigt vara på krigsstigen. När man inte längre litar på dem som är valda politiker och riksdagsledamöter, vill man ta saken i egna händer. Detta tycker jag inte är en önskvärd utveckling. Det är inget fel på namninsamlingar och opinionsbildningar om det sker med omdömesgilla och balanserade åsikter, men det är inte kyrkans uppgift att driva dessa frågor

      Radera
  10. Jonas!
    Ordet tramsigt var inte särskilt väl valt. Däremot tycker jag det var onödigt att frondera i ett gemensamt ärende. Åsiktsskillnaderna mellan Melin vs Melin är dock inte av den arten att vi inte kan överleva.
    Tydligen kommer en lagändring till stånd som ett resultat av aktionen. Det finns kanske viktigare barrikader att ställa sig på än denna, men det är ändå en, tycker jag.

    Rolf-Bertil!
    -men det är inte kyrkans uppgift att driva dessa frågor, avslutar du. Jag tycker nog inte att adventsuppropet är den part som driver frågan, utan agerade mer som en som reagerar.


    SvaraRadera
    Svar
    1. Kyrkans uppgift är ju att göra vittnesbördet om Jesus tydligare precis så som Jonas skriver. Då är man inte bunden av några lagar som förbjuder tydligheten. Jag är tacksam för att vi fortfarande har den friheten i vårt land. Skolavslutningar kan hållas på andra platser, men när kyrkorna inbjuder skolorna att komma, så behöver det inte betyda något avkall på budskapet. I den pingstförsamling jag tillhör har man i år för fjärde året i rad inbjudit skolorna till julmusikal och intresset har varit mycket stort från skolorna.

      Radera