Radikal tro inspirerad av anabaptismen

Den här helgen är jag på skolan i Mariannelund. Jag har jour, vilket betyder att jag ska finnas till hands på skolan vid vissa tider och tillgänglig på telefon i övrigt. För mig funkar det bäst att vara kvar på skolan hela helgen. Jag passar på att jobba. Jag har mycket att förbereda. Det är undervisning i Galaterbrevet hemma i församlingen, Två föreläsningar om gudsbilden och krigen i GT på vårat församlingsläger och en kurs i konflikthantering som jag håller på att forma.

Jag håller också på att läsa Stuart Murrays nya bok The Naked Anabaptist - The Bare Essentials of a Radical Faith. Det är en fantastiskt bra bok som lyfter fram vad anabaptismen kan bidra med till kyrkan i vår tid. Anabaptismen kan hjälpa oss att följa Jesus på ett trovärdigt sätt. Stuart Murray försöker presentera en avskalad anabaptism och boken bygger på de kärnvärderingar (Core Convictions) som man har i The Anabaptist Network i Storbritannien. Även det skandinaviska nätverket använder dessa (det har jag skrivit om här).

The Naked Anabaptist lämpar sig mycket väl som studiebok för den som är intresserad av radikal Jesusefterföljelse i vår tid. Den är mycket lämplig att studera tillsammans i en husförsamling eller studiecirkel. Jag hoppas på att det ska starta studiegrupper kring boken runtom i Sverige och på nätet. Jag kommer att inbjuda till en lokal grupp i Jönköpingsområdet och en nätbaserad studiecirkel via Bilda online. Maila till mig om du är intresserad av att vara med. Min adress är jonas@mariannelund.nu. Boken kostar drygt 100 kr och finns att köpa via svenska hemsidor som bokus och adlibris.

Länkar i Dagen 1,2,3

Pionjär 10

I höst är det dags för en ny pionjärkonferens. Denna gång blir den i Göteborg, närmare bestämt i Fiskebäcks missionskyrka. Som vanligt arrangeras den av det ekumeniska FG-nätverket med representanter från: Svenska Missionskyrkan, Svenska Alliansmissionen, Vineyard Norden, Metodistkyrkan, Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, Pingströrelsen, Adventistsamfundet, Frälsningsarmén, Svenska Baptistsamfundet och Evangeliska Frikyrkan. Konferensen erbjuder ett spännande och innehållsrikt program med många olika medverkande. Årets huvudtalare är Dietrich Schindler, som är ansvarig för församlingsplantering i Evangelical Free Church i Tyskland. Program och mer information finns på www.pionjär.nu.

Är det Gud som talar från Island?

Det är förbluffande hur många som talar om Gud i dessa dagar. Vulkanutbrottet på Island väcker existentiella frågor. Jag har hört det flera gånger i radio under helgen, bl.a. i Spanarna och i Godmorgon världen. Halvt på allvar, halvt på skämt (lite svårt att avgöra vilket ibland) sa en av de medverkande i Spanarna: "Det är någon som vill säga något."

Är det Gud som talar från Island?

Jag är inte den som talar om tidstecken och jordens undergång så fort det händer katastrofer i världen. Jesus säger själv att sådant måste hända:

"Många kommer att uppträda under mitt namn och säga: Jag är Messias, och de skall bedra många. Ni kommer att få höra stridslarm och krigsrykten. Se till att ni inte låter skrämma er. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det blir hungersnöd och jordbävning på den ena platsen efter den andra. Allt detta är början på födslovärkarna." (Matt 24:5-8)

Krig kommer och går, hungersnöd, jordbävningar och vulkanutbrott likaså, men det är ännu inte slutet. Det är inga tidstecken. Men "Allt detta är början på födslovärkarna", säger Jesus.

Men det är klart att många börjar fundera. I år har det varit tre stora jordbävningar (Haiti, Chile och Kina) och nu är det vulkanutbrottet på Island. Är det slutet som närmar sig? Vill Gud säga något? Vad är det Han säger? Jag tror att Gud kan tala genom sådana här händelser. De blir påminnelser, som hjälper oss att få rätt perspektiv på tillvaron. Det här är vad jag tror att Han vill säga.

1. Han påminner oss om att vi människor är så små. Vi har inte kontrollen över världens utveckling. Vi har inte kontrollen över planeten eller över klimatet. Det finns betydligt större makter i den här världen. Allt kan förändras oerhört fort. Ingenting är säkert. Men Gud har den yttersta kontrollen. Världen och historien är i hans hand.

2. Han påminner oss också om att det fortfarande finns tid att omvända sig. När det händer olyckor och katastrofer finns det alltid en möjlighet för människor att vända sig till Gud. Man blir påmind om att livet är allvarligt och att det kan ta slut. Det är som Jesus sa med tanke på detta när några kom och berättade för honom om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med blodet från deras offerdjur:

"Tror ni att de var större syndare än alla andra i Galileen, eftersom detta kunde hända dem? Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet som de. Eller de arton som dödades när Siloatornet rasade, tror ni att de var större syndare än alla andra i Jerusalem? Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet, precis som de." (Luk 13:1-5)

3. Det blir också en påminnelse om att den här världen inte ska bestå för evigt. Allt skakar! En dag kommer vi alla att stå inför Guds domstol och göra räkenskap för våra liv. Då kommer endast den som känner Jesus att bestå. Så dessa händelser blir också en påminnelse om att vi ska vara beredda på att jorden ska gå under en dag och att Jesus ska komma tillbaka för att rädda och döma världen. Det är som Petrus skriver i sitt andra brev:

"Men Herrens dag kommer som en tjuv. Den dagen skall himlarna försvinna med dån, himlakropparna upplösas i eld och jorden och allt som människan gjort där förgås. När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst, dagen som får himlarna att upplösas i eld och himlakropparna att smälta i hetta. Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor." (2 Petr 3:10-13)

Det är detta jag blir påmind om genom vulkanutbrottet och askmolnet. Gud talar från Island!

Dagen, Dagen igen, ledarbloggen, Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet
Uppdatering den 19/4 Dagen 1, 2, 3, 4 och 5.
Uppdatering den 20/4 Dagen 1, 2, 3, 4 och 5.

Vi behöver missionärer från Afrika

Håkan Arenius har i den gångna veckan presenterat tre välskrivna artiklar om hur kyrkan i väst behöver påverkas och förnyas genom inflytandet från tredje världens kyrkor. Artiklarna har haft ett visst fokus på Afrika, eftersom de flesta exemplen kommit därifrån. Artikelserien finns här, del 1, del 2, del 3.

Kyrkan i vår del av världen försvagas av flera olika saker. Artikelserien tar upp bl.a. materialism (ekonomi och företagstänkande formar oss), förnuftstro (vi tror att allt kan förklaras med förnuft och vetenskap och att mer kunskap löser alla problem), individualism (individen är i centrum och allt handlar om vad jag vill och behöver), konsumism (allt styrs av konsumtion, både i samhället och i kyrkan), praktisk ateism (vi lever som om Gud och andevärlden inte är verklig).

Den afrikanska kyrkan kan hjälpa oss att upptäcka den bibliska världsbilden där Gud är verklig och involverad i våra liv. Där helande och under är helt naturligt. Där Bibeln läses och älskas som Guds eget ord. Där livet levs tillsammans med ansvar för varandra. Där man helt naturligt talar om Gud, ber tillsammans, vägleder varandra och hjälper varandra med praktiska och ekonomiska behov. Där andligt, socialt och ekonomiskt integreras i en helhet. Där man vågar predika att Jesus är enda vägen till Gud och den enda som kan rädda och befria från ondska och mörker. Kort och gott den afrikanska kyrkan kan hjälpa kyrkan i Sverige att på nytt bli en trogen och levande kyrka.

Lawrence Temfwe från Zambia skrev detta i ett brev för några veckor sedan efter att ha rest i Europa:

"Europa behöver missionärer som har förstått att själva meningen med Andens utgjutelse är mission. Framtiden för evangelisationen i Europa ligger hos en kyrka och hos kristna som är rotade i de två första kapitlen i Apostlagärningarna. Är ni den kyrkan? Är ni redo för förföljelse? Europa är det nya makedoniska ropet*. Är Afrikas kristna beredda att svara på den kallelsen?"

("Det makedoniska ropet" syftar på när aposteln Paulus i en dröm såg en man från provinsen Makedonien som ropade till honom: "Kom över och hjälp oss!" Apg 16:9)

Jag är glad över att Gud nu sänder afrikanska missionärer till Sverige för att hjälpa oss att sprida evangeliet i vårt land. Sverige har blivit ett missionsland och det är många som känner att Herren kallar dem att komma hit. Jag tror att vi behöver missionärer från Afrika. Vad tror du?

Lynne Hybels i Betlehem

Lynne Hybels från Willow Creek (ja, hon är gift med Bill Hybels) är engagerad för fred, rättvisa och fattigdomsbekämpning på flera håll i världen. Hon var en av talarna på den internationella fredskonferensen i Betlehem i mars. Jag har skrivit om den här.

Hennes föreläsning är en personlig berättelse om hur hon blev engagerad för fred och rättvisa i Palestina och Israel och samtidigt en passionerad uppmaning till att lyssna även till de evangeliska kyrkorna i arabvärlden. Hon ger också konkreta förslag på hur du och jag kan hjälpa till i arbetet för fred i regionen. Hela hennes föreläsning finns att läsa på den här länken: It’s All About Jesus: A Personal Journey. Den är mycket intressant och inspirerande.

Lynne Hybels har skrivit boken Nice Girls Don't Change the World (på svenska med titeln Snälla flickor förändrar inte världen). På sin blogg presenterar hon den så här:

"Welcome! Thank you for joining me. This web site is a response to feedback from readers of my book, Nice Girls Don’t Change the World. If you read that book, you know that for me the journey from a people pleasing “nice girl” toward becoming a change-maker (or as I prefer to say, a “dangerous woman”) has taken me through a painful crisis of identity, a pitch-dark night of the soul, and a fierce battle with fear. I think most of us who want our lives to matter have to make a similarly difficult journey."

Lynne Hybels är en inspirerande förebild för många. Hon förändrar världen. Det kan du också göra.

Lynne Hybels livshistoria är ett exempel på hur teologiskt inflytande nu går från syd till nord.

Krigen i Gamla testamentet

Under Kristi himmelsfärdshelgen har vår församling tillsammansläger. Vi åker iväg några dagar hela gänget och tar med alla som vill följa med. Det brukar vara härliga dagar som ger god frukt under hela året. Vi brukar ha bibelstudier varje dag i olika grupper. I år ska jag ta hand om en av grupperna och jag har fått ett riktigt svårt ämne. Jag ska tala om gudsbilden i Gamla testamentet och särskilt hur man ska förstå krigen och Guds deltagande i dem. Det känns som en riktig utmaning. Jag har naturligtvis studerat frågan tidigare för egen del, men jag har aldrig undervisat om det på ett strukturerat och genomtänkt sätt. Men nu är det dags.

Krigen i Gamla testamentet (GT) ger mig tre stora problem att ta itu med.

För det första gäller det gudsbilden. Hur kan en kärleksfull och god Gud delta i och till och med befalla krig. Ja, han till och med uppmanar till utrotningskrig av folken i Kanaans land. Är det samma Gud som blir människa och uppenbaras genom Jesus Kristus?

För det andra gäller det uppenbarelsen. Hur kan Jesus och apostlarna ge sitt fullständiga erkännande till GT som inspirerat av Gud? Kan man verkligen hålla fast vid att GT är Guds ord, när det innehåller sådana krigstexter?

För det tredje gäller det etiken. Hur kan Jesu undervisning om ickevåld och att älska sina fiender förenas med Herrens krig i GT? Påverkar det hur vi som kristna idag ska ställa oss till att delta i krig och bära vapen? Kan jag fortsätta att vara pacifist om jag tror att GT är Guds ord?

Det är de frågor jag ska ta itu med. Nu vill jag ha hjälp av er. Jag har redan två bra böcker. The Problem of War in the Old Testament av Peter C. Craige och Krigen i Gamla testamentet - Ett försök att förstå av Olof Edsinger. Jag har också hittat en del intressant på nätet, särskilt på Greg Boyds blogg. Jag vill gärna ha boktips, tips på andra texter om detta och gärna synpunkter och förslag på lösningar. Jag uppskattar särskilt tips med en evangelikal eller anabaptistisk utgångspunkt, men även andra perspektiv är välkomna.

Om du följer med på lägret kan du få höra vad jag kommer fram till. Jag kanske skriver något om det också så småningom.

När Karl XII mötte en anabaptist

Idag har jag stött på den här lilla berättelsen.

1703 var Karl XII på fälttåg i Polen. Hans armé hade belägrat den polska staden Torun. Mennoniten Stephan Funk kom till det svenska fältlägret för att leverera en last mat som armén hade köpt. När han var där lyssnade han till den lutherska fältprästen som predikade för soldaterna.

Kungen noterade att främlingen lyssnade intensivt och antecknade alla bibelreferenser. Kungen bad att få tala med Funk och frågade honom varför han antecknade bibelställena. Funk svarade att han skulle kolla upp tolkningen av dem när han kom hem. Då beordrade Karl XII honom att förbereda en predikan om fred och krig och komma tillbaka till lägret två veckor senare och predika för honom.

Stephan Funk gjorde som han blivit tillsagd och efter att ha predikat i lägret talade han personligt med kungen. Kungen frågade honom ifall det någonsin kunde vara rätt för en kristen att gå i krig. Funk svarade att en kristen aldrig hade en sådan rätt. Då frågade kungen om det någonsin kunde var rätt för en kristen kung att kriga. Den här gången tvekade Funk hur han skulle svara. Till slut sa han: "En kung kan möjligen ha rätt att försvara sig om hans rike blir attackerat, men han får under inga omständigheter anfalla ett annat rike. Att attackera andra är något som går helt emot allt vad Jesus undervisade och gjorde." Kungen svarade att han hoppades att Funk alltid skulle stå upp för sin tro.

Tyvärr lyssnade inte Karl XII på Stephan Funk, utan fortsatte sitt fälttåg i Polen och drog sedan vidare mot Ryssland. Vad hade hänt om den svenske kungen hade lyssnat till mennonitpredikanten och lagt ner sina krigsplaner och istället byggt ett fredligt Sverige? Det får vi tyvärr aldrig veta.

Källor till den här episoden finns här och här.