Idag har jag stött på den här lilla berättelsen.1703 var Karl XII på fälttåg i Polen. Hans armé hade belägrat den polska staden Torun. Mennoniten Stephan Funk kom till det svenska fältlägret för att leverera en last mat som armén hade köpt. När han var där lyssnade han till den lutherska fältprästen som predikade för soldaterna.
Kungen noterade att främlingen lyssnade intensivt och antecknade alla bibelreferenser. Kungen bad att få tala med Funk och frågade honom varför han antecknade bibelställena. Funk svarade att han skulle kolla upp tolkningen av dem när han kom hem. Då beordrade Karl XII honom att förbereda en predikan om fred och krig och komma tillbaka till lägret två veckor senare och predika för honom.
Stephan Funk gjorde som han blivit tillsagd och efter att ha predikat i lägret talade han personligt med kungen. Kungen frågade honom ifall det någonsin kunde vara rätt för en kristen att gå i krig. Funk svarade att en kristen aldrig hade en sådan rätt. Då frågade kungen om det någonsin kunde var rätt för en kristen kung att kriga. Den här gången tvekade Funk hur han skulle svara. Till slut sa han: "En kung kan möjligen ha rätt att försvara sig om hans rike blir attackerat, men han får under inga omständigheter anfalla ett annat rike. Att attackera andra är något som går helt emot allt vad Jesus undervisade och gjorde." Kungen svarade att han hoppades att Funk alltid skulle stå upp för sin tro.
Tyvärr lyssnade inte Karl XII på Stephan Funk, utan fortsatte sitt fälttåg i Polen och drog sedan vidare mot Ryssland. Vad hade hänt om den svenske kungen hade lyssnat till mennonitpredikanten och lagt ner sina krigsplaner och istället byggt ett fredligt Sverige? Det får vi tyvärr aldrig veta.
Källor till den här episoden finns här och här.
Tyvärr lyssnade inte Karl XII på Stephan Funk, utan fortsatte sitt fälttåg i Polen och drog sedan vidare mot Ryssland. Vad hade hänt om den svenske kungen hade lyssnat till mennonitpredikanten och lagt ner sina krigsplaner och istället byggt ett fredligt Sverige? Det får vi tyvärr aldrig veta.
Källor till den här episoden finns här och här.
Vilken härlig berättelse! Mer sånt.
SvaraRadera/Jonas L
Intressant berättelse, håller inte med Funk dock. Varför skulle det vara skillnad på en kristen kung och en kristen soldat? Vi ska försvara vårt land (och alla andra länder) med bön och mission, men som Tertullianus sa: En kristen kan inte vara kejsare, och en kejsare kan inte vara kristen (om han inte avsäger sig tronen).
SvaraRaderaEn fantastisk interessant berättelse som dock visar att Karl hade ett sökande hjärta. Han öppnade dock för att höra Funk. Hur många hade gjort det idag ? Vi ska nog inte vara för snabba att döma Karl utan att ha hans bakgrund. I vilket fall som helst så är det underbart att det har funnits anabaptister i Guds tjänst
SvaraRaderaJag älskar såna här berättelser!
SvaraRaderaSkön berättelse. Sen var det väl tyvärr aldrig så enkelt som att kungen bara kunde tagit en olivkvist i munnen och sagt 'fred' till grannarna i Danmark, Polen och Ryssland. Vem som stod för anfallandet och försvarandet var inte heller så enkelt att svara på. Genom att Karl den XII gick i fält under "anfall är bästa försvar" besparades nog mycket av Sveriges civilbefolkning mot om ryska härar tex gått på svensk jord.
SvaraRaderaMycket intressant berättelse!
SvaraRaderaJonathan: Just det där med att "anfall är bästa försvar" kan väl knappast rimma väl ens med tanken om det rättfärdiga kriget. Karl ville, precis som senare Napoleon och Hitler, gå mot Moskva och knäcka Ryssland. Tsar Peter sände en hel del fredsförslag innan som Karl avböjde. Det slutade som bekant istället i Poltava i Ukraina. En förfader till mig blev krigsfånge där och vände hem efter ett par år i Ryssland. Flera av de hemvändande karolinerna hade blivit omvända till en personlig tro med pietistisk inriktning under fångenskapen. /Roger Gustavsson