Det är vår i Andens rike

Jag sitter på tåget på väg hem till Jönköping och jag är glad. Under de senaste dagarna har jag sett så många vårtecken. Det är inte bara det att det är mitten på mars, solen skiner och ljuset kommer tillbaka. Det är också vår i Andens rike. Jag ser vårtecken i kristenheten. Det är så mycket gott som sker i nya och gamla kyrkor och samfund.

Under den gångna helgen var jag på Liljeholmens folkhögskola i Rimforsa och var med på M4, som är en teamträning för församlingsplanterande team. Den här gången var det tolv team samlade och de kom från fyra olika sammanhang: EFK, EFS, SAM och Equmeniakyrkan. Det var uppmuntrande att se den missionsiver, hängivenhet och offervillighet som finns hos dessa pionjärer. När jag möter sådana människor förstår jag att det finns hopp för Sverige. Gud har inte glömt vårt land. Han verkar, människor kommer till tro och nya församlingar växer fram på många olika platser.

Läs mer om M4: M4 Europe, M4 Sverige.

Igår och idag har jag varit på utbildningsdagar för NFU-handledare i Stockholm. De arrangerades av det ekumeniska Nätverket för församlingsutveckling (NäFU). Det var ett femtiotal deltagare från flera olika sammanhang: Pingst, EFS, EFK, SAM, Equmeniakyrkan, Svenska kyrkan och Adventistsamfundet. Handledardagarna var lika inspirerande som att träffa församlingsplanterarna i M4. Det var så mycket hängivenhet, missionsiver, evangelisationsfokus, vittnesbörd om omvändelser, lyssnande till Gud, bön och profetiska tilltal. Gud
rör sig i både nya och gamla sammanhang.  Speciellt roligt var det att lyssna till Björn Gusmark och Tin Mörk (från Svenska kyrkan och EFS), när de berätta om Nya sätt att vara kyrka, som hämtar sin inspiration från Fresh Expressions i England, som jag skrivit om tidigare. Björns inspirerande bok kan beställas på Nya Musik i Jönköping. Det finns så många vårtecken!

Guds fostran genom prövningar

"Gud är inte i första hand intresserad av din bekvämlighet, utan av din helighet."

Vissa saker glömmer man aldrig. När jag var 18 år hörde jag en undervisning som har följt med mig hela livet. Nu är det 40 år sedan och jag kommer fortfarande ihåg det. Det var på en konferens i Filadelfiakyrkan i Örebro påsken 1977. Om jag inte minns fel så var det den amerikanske bibelläraren Paul Petrie som talade över ämnet andlig mognad med utgångspunkt i Israels folks ökenvandring. Förra veckan predikade jag själv om detta i Allianskyrkan i Nässjö och då blev jag påmind om hur undervisningen från 1977 har påverkat hela mitt liv.

Det handlar om hur Gud fostrar sitt folk genom prövningar. Gud ledde sitt folk hela tiden (2 Mos 13:21-22), Han förde dem genom havet (2 Mos 14) och de prisade hans stora makt i en härlig lovsång (2 Mos 15) och sen ledde Gud dem in i olika svårigheter (prövningar) för att testa deras tro och bekännelse och lära dem att lita på honom (1 Mos 15:22-26, 16:1-3, 17:1-7). Paulus tar upp den här berättelsen i 1 Kor 10:1-13 och skriver att den är nedtecknad för att vi ska lära oss något av den. Så här avslutas det avsnittet:

Allt det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att vägleda oss som har tidsåldrarnas slut inpå oss. Därför skall den som tror sig stå stadigt se till att han inte faller. Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den. (1 Kor 10:11-13)

Jag tror att det fungerar likadant för oss idag, som det gjorde för Israels folk i öknen. Gud fostrar oss genom prövningar. Han prövar vår bekännelse och vår lovsång. Ena dagen sjunger jag lovsång om att Gud regerar och har all makt. Några dagar senare hamnar jag i svårigheter och problem på något sätt och då prövar Gud om jag verkligen tror på det jag sjöng. Ena dagen får jag undervisning om att Andens frukt är tålamod och bestämmer mig för att bli mer tålmodig. Några dagar senare är det någon som irriterar mig och jag tappar tålamodet. Gud låter mig prövas för att visa mig på min brist och hjälpa mig att förändras. Gud kan alltså leda oss in i svårigheter och problem för att fostra oss och lära oss något. Men glöm inte löftena i 1 Kor 10:13. Gud är trofast. Han ska inte låta oss prövas över förmåga, även om det kanske kan kännas så ibland. Han har alltid en utväg i beredskap, så att vi kan komma igenom prövningen. Det fanns alltid en lösning på problemen för Israels folk och det finns det alltid även för oss.