Naturvård på kristen grund, del 2 - Vad säger Bibeln?

I ett tidigare inlägg har jag berättat om min personliga resa till ett engagemang för naturvård på kristen grund. I den här texten kommer jag att kortfattat visa på den bibliska grunden för att ta hand om skapelsen och miljön. Jag menar att naturvård på kristen grund också är naturvård på Bibelns grund. Jag vill peka på sex bibliska skäl att ta hand om skapelsen och vårda naturen. 

1. Guds goda skapelse

Det första skälet handlar om att det är Gud som har skapat jorden och allt den rymmer av växter, djur och människor och när han skapade konstaterade han att allt var "mycket gott" (1 Mos 1:31). Vi lever i Guds skapelse och allt som är skapat av Gud har ett värde och är värt att vårdas. Den här inställningen till skapelsen löper som en röd tråd genom Bibeln. Vi ser det till exempel i Psaltaren 24:1 "Jorden är Herrens med allt vad den rymmer, världen med dem som bor i den", och inte minst i Psalm 104 i Psaltaren, som är en fantastisk lovsång om Gud som skaparen, skapelsens skönhet och det av Gud designade samspelet mellan himlakroppar, naturkrafter, människor, djur och växter. Läs gärna hela psalmen! 

Även hos Jesus ser vi Guds omsorg om skapelsen när han talar om att Gud har omsorg om både fåglar
och blommor. "Säljs inte fem sparvar för två kopparmynt? Och inte en enda av dem är glömd inför Gud" (Luk 12:6). "Se på korparna. de varken sår eller skördar, de har varken förråd eller lada, och ändå föder Gud dem" (Luk 12:24). "Se på liljorna hur de växer...Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset..." (Luk 12:27-28). 

Om Gud bryr sig om det han har skapat bör väl vi också göra det, eller hur? (På bilden ser du en smålom som ruvar) 

2. Människans uppdrag

Det andra skälet handlar om det uppdrag som Gud gav till de första människorna. Vi får återigen gå tillbaka till Bibelns första kapitel. Mannen och kvinnan är båda skapade till "Guds avbild" (1 Mos 1:27) och de får ett mycket specifikt uppdrag: "Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden" (1 Mos 1:28). Människornas uppdrag är att vara Gud representanter på jorden och vara goda kungar och präster, som tar hand om skapelsen och brukar den på rätt sätt. Ibland har detta mandat misstolkats som att människan har rätt att överutnyttja och missbruka skapelsen för sina själviska syften, men det är inte det som är tanken här. 

Uppdraget upprepas i kapitel 2 när Gud sätter Adam i Edens trädgård och säger åt honom att "bruka och vårda den" (1 Mos 2:15, B2000, SFB15 översätter "odla och bevara"). De första människorna fick uppdraget att bruka och vårda den plats där de blivit satta och jag tror att det uppdraget gäller även för oss. Vi kan använda olika bilder för vår roll i skapelsen. Vi kan liknas vid förvaltare, trädgårdsmästare, medskapare, kungar och präster. Alla bilderna säger något viktigt och jag gillar att se mig själv som den gode kungen för talgoxarna, pilfinkarna, blåmesarna och rödhaken som håller revir i vår trädgård. 

3. Frälsningen - helande av relationer

Det tredje bibliska skälet att vårda naturen handlar om frälsningen. Låt oss återigen gå tillbaka till urhistorien. När de första människorna gör uppror mot Gud kommer synden in i världen och skapelsen går sönder. Människans relationer går sönder på fyra olika plan. 

Naturvård på kristen grund, del 1 - en personlig resa

Som ung kristen på 1970- och 80-talen insåg jag att vi som kristna har ett ansvar för att ta hand om och vårda Guds skapelse. På ett personligt plan har jag alltid strävat efter att leva miljövänligt och energisnålt och jag röstade nej till kärnkraften i folkomröstningen 1980 (det gjorde alla miljövänner). I Råslätts församlingsgemenskap har miljöansvar funnits med som en aspekt av visionen om Guds rike ända sen starten 1983. I våra nuvarande värderingar formuleras det så här: 

"Vi vill att vår gemenskap ska vara en försmak av Guds rike, där Guds vilja och hjärta för världen förkroppsligas. Detta sker genom förkunnelsen av evangeliet, strävan efter global rättvisa, engagemang för de utsatta och omsorg om skapelsen."

Samtidigt måste jag erkänna att det här området inte har varit mitt fokus eller min passion. Det har varit viktigt för mig, men inte det jag brunnit för. Istället har jag brunnit för församlingen, församlingsplantering, lärjungaskap, bibelundervisning och inte minst anabaptismens historia och teologi. Men på senare år har detta ändrats. Jag brinner fortfarande för allt det ovan nämnda, men jag kan tillägga att jag nu också har börjat brinna för att vårda skapelsen och naturen. Hållbarhet och biologisk mångfald spelar numera större roll i mina dagliga beslut, och jag har till och med blivit medlem i några föreningar som jobbar för saken (se nedan). 

Förändringen inträffade under 2019 när jag och Kerstin började fågelskåda. Fågelskådningen ledde till ett allt större intresse för fåglarnas livsmiljö och en större insikt om hur allt hänger samman; växter, insekter, fåglar och människor; skogsbruk, jordbruk och naturvård. Jag har insett att när fåglarna har det bra så mår allt annat också bra, även vi människor. Det har gjort skillnad i mitt liv. 

Fågelskådningen ger många fina stunder i Guds vackra skapelse. På bilden ser du en Lappuggla som jag mötte på Dumme Mosse utanför Jönköping. 

Konventikelplakatet 300 år - Om ett försök att stoppa väckelsen

Den 12 januari 1726 fick Sverige en mycket sträng religionslag, det så kallade konventikelplakatet. Idag är det precis 300 år sedan. Numera räknas konventikelplakatet in i Sveriges kulturkanon och det hör till allmänbildningen att känna till vad den lagen innebar och varför den instiftades. Det tänker jag skriva om här. Jag hoppas att du vill läsa. 

Lagen kom till för att stoppa "kätterska villfarande meningar och lärosatser", vilket framför allt syftade på den pietistiska väckelserörelsen som börjat sprida sig i landet. Lagen deklarerade att alla skulle vara nöjda med Svenska kyrkans ordinarie gudstjänster och förbjöd konventiklar, alltså alla andra samlingar med gudstjänst- eller andaktsliknande karaktär. Lagen förespråkade att man hade husandakt med dem som tillhörde hushållet (familjemedlemmar och tjänstefolk), men det var inte tillåtet med några utomstående eller gäster närvarande. Om man bröt mot lagen kunde man först dömas till höga böter eller fängelse och tredje gången blev man utvisad ur riket. Man kunde bli dömd både för att arrangera och att delta i ett sådant möte. 

Sådana samlingar var faktiskt förbjudna redan före 1726. Sverige hade haft mycket stränga religionslagar ända sen 1500-talet och allt annat än den lutherska läran var strängt förbjudet för alla svenska medborgare. Både 1706 och 1713 hade det kommit kungliga förordningar (så kallade Religionsplakat) som förbjöd konventiklar och spridandet av pietistiska idéer. Det som var nytt med konventikelplakatet 1726 var att lagarna var strängare och straffen hårdare. Staten och statskyrkan ville till varje pris stoppa den pietistiska väckelsen.