Bokpresentation: Center Church av Tim Keller

Äntligen har jag läst ut Timothy Kellers bok Center Church. Jag har faktiskt hållit på att läsa den i flera år. Den är på 400 tättskrivna sidor och så innehållsrik och mastig att jag bara har kunna ta en liten bit i taget. Men det har verkligen varit värt besväret. Jag har lärt mig väldigt mycket och fått en hel del att bearbeta. Det har varit nyttigt och jag har gett glimtar från boken under läsningens gång här på Barnabasbloggen (se nedan).

Timothy Keller är församlingsgrundare och pastor i Redeemer Presbyterian Church i New York. Han har skrivit flera böcker och är en uppskattad och ansedd teolog med skarpa övertygelser. En sak som berör mig när jag läser boken är hans ödmjukhet och hans stora respekt för kristna som står i andra teologiska traditioner än hans egen. Han kan skilja på vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt och förstår att kristna behöver stå tillsammans i missionsuppdraget. Det är en ödmjuk inställning som man inte alltid möter hos reformerta författare.

Bokens titel är lite svår att förstå för en svensk läsare. Undertiteln förklarar lite vad det handlar om. Den lyder: Doing Balanced Gospel-Centered Ministry in Your City. Om man skulle översätta titeln till svenska tror jag att det skulle bli ungefär En balanserad församling. Boken handlar just om vikten av att hålla balansen mitt på vägen, att inte hamna i ytterligheter i endera diket, utan att vara i centrum. Därav titeln Center Church. Boken bearbetar tre stora områden där det gäller för varje församling att hålla sig i mitten av spänningen mellan två motpoler.

Kyrkan och politiken

Har kyrkan en politisk uppgift? frågade Torbjörn Johansson i Dagen den 27 december. Hans artikel gav ett mycket intressant svar utifrån den lutherska tvåregementsläran. I flera forum på nätet blev det genast intressanta samtal om kyrkan och politiken och jag bestämde mig snart för att jag skulle skriva något om det. Det här med den kristnes och församlingens relation till samhället, politiken och kulturen är dock en komplicerad fråga där det finns många olika synsätt och jag kände att jag behövde läsa på och fundera innan jag skrev något. Nu har jag gjort det och här kommer mina reflektioner.

Jag börjar med att göra en översikt över de olika synsätt som finns. Det finns som sagt väldigt många olika förhållningssätt till kristet samhällsengagemang och kyrkans relation till politiken. Det har gjorts olika försök att dela in de synsätt som finns i olika kategorier och i min diskussion tänker jag ta avstamp i tre olika förslag. Per-Axel Sverker delar in i tre kategorier, Tim Keller delar in i fyra olika i sin bok Center Church och Richard Niebuhr delar in i fem olika kategorier i sin klassiska bok Christ and Culture från 1951.

Jag börjar med den enklaste indelningen, som jag har hämtat från en artikel som Per-Axel Sverker skrev i tidningen Nytt Liv någon gång under 1980-talet. Jag har kvar artikeln som PDF och använde den när jag undervisade i kyrkohistoria på Mariannelunds folkhögskola. Artikeln har rubriken Korsets folk och handlar i första hand om fornkyrkan, men Per-Axel Sverker inleder artikeln med att tala tre olika modeller för hur kristna rörelser genom historien har hanterat frågan om församlingens relation till det omgivande samhället. Han talar om separationsmodellen, identifikationsmodellen och transformationsmodellen. Så här presenterar han modellerna:

Ett problem för den kristna människan är att hon lever i två världar samtidigt. Hon är medborgare i Guds rike, men på samma gång lever hon högst konkret i denna värld. Under historiens gång har teologer och rörelser löst problemet med denna spänning mellan Riket och världen på olika sätt.

Det har alltid funnits sådana som förespråkat separationsmodellen, d.v.s. så total åtskillnad som möjligt. Den kristne måste leva skild från världens liv. Visserligen kan han inte undgå världen helt, men han bör välja att så lite som möjligt befatta sig med den.

En stor grupp kristna, t.ex. den lutherska traditionen, har anslutit sig till identifikationsmodellen. Den här världen står under Guds skapelsemakt. De olika skapelseordningar som är inrättade, t.ex. familjen och samhällsstyret, är under Guds kontroll. Den kristne ska identifiera sig med båda sina existenser i ”Guds två regementen”. 

Den andre store reformatorn, Calvin, kan däremot ställas in under transformationsmodellen. Skillnaden gentemot de övriga ligger här i en tro att strukturerna kan förändras. Man ska alltså varken dra sig undan eller anpassa sig, utan på ett aktivt och optimistiskt sätt arbeta för förändring. Denna återställelse är fragmentarisk, men särskilt i församlingen finns ett embryo till en helt ny värld.

Hur förändrar man kulturen i en församling?

Alla församlingar har en kultur. Det har förresten alla sammanslutningar av människor (familjer, föreningar, företag m.m.). Kulturen i en församling handlar om hur saker och ting fungerar i just den församlingen. Det som sitter i väggarna, som man brukar säga. Kulturen är det som sker automatiskt när ingen talar om hur vi ska göra. I mitt arbete besöker jag många olika församlingar och jag har observerat hur olika kulturen kan vara i olika församlingar, till och med i samma samfund. I en del församlingar pratar man tro med varandra på ett naturligt sätt, i andra gör man det inte. I en del församlingar pratar man om svåra och känsliga ämnen, i andra undviker man allt som är känsligt. I en del församlingar är medlemmarna äkta mot varandra och öppna med sina svagheter och sår, i andra verkar det som att många döljer sig bakom en fasad. I en del församlingar tar man itu med konflikter på ett konstruktivt sätt och i andra sopar man dem under mattan. I en del församlingar tänker man bara på att den egna församlingen ska växa, i andra tänker man också på att sända iväg människor till nya platser. Jag skulle kunna fortsätta och nämna fler saker. Allt detta handlar om kultur. Har du någon gång funderat på vilken kultur ni har i er församling? Har du någon gång tänkt att du skulle vilja ändra på den?

Det är faktiskt väldigt svårt att förändra kulturen i en församling. Jag skulle säga att det är bland det svåraste som finns. När man planterar en ny församling har man förmånen att få vara med och prägla kulturen, och den kultur som formas under de första åren kommer att finnas kvar under lång tid. När kulturen väl har satt sig, är den mycket svår att förändra.

Det brukar sägas att: "Culture eats strategy for breakfast". Du kanske har varit med om det. Någonting skulle förändras i församlingen och därför tog ni fram en strategi, gjorde en handlingsplan och satte upp mål för förändringen. Det gick bra i början när alla var fokuserade, men efter ett tag föll allting tillbaka i det gamla och allt blev som det brukade vara. Kulturen käkade upp strategin! Det har hänt mig också. Det räcker inte att göra handlingsplaner och sätta upp mål om man vill skapa förändring. Det är nödvändigt att förändra kulturen om förändringen ska bli bestående. Hur gör man det?

Jag har jobbat en del med att förändra kulturen i olika sammanhang under de senaste åren och idag vill jag dela med mig av mina erfarenheter. Jag har gjort en lista med fem punkter som jag tror är viktiga för att kunna förändra en kultur. Här följer den i en mycket kortfattad form: