Reflektioner om lärande och ledarträning

Häromdagen skrev jag om min resa till Sheffield. När vi var där fick vi bland annat lyssna till Bob och Mary Hopkins, som jobbat med församlingsplantering i 40 år (det är Bob på bilden till höger). De ägnar mycket av sin tid åt att coacha och träna församlingsplanterare och har varit med i ledningen för både församlingen St Thomas Crookes och Fresh Expressions of Church. Jag lyssnade till dem för några år sedan när de var i Sverige och presenterade Fresh Expressions.

I sin föreläsning gav Bob oss några intressanta tankar om lärande, som även finns i hans bok Coaching for Missional Leadership. Han menar att man kan dela in lärande i tre olika kategorier. Formellt lärande är sådant som sker genom formell utbildning, skola och universitet. Icke-formellt lärande är sådant man lär sig genom praktik, övning, att vara lärling hos någon, läsa på egen hand eller liknande. Lärande genom socialisering är sådant man lär sig omedvetet genom livet, genom familjen, kulturen, sammanhanget där man lever. Ett barn lär sig sitt modersmål genom socialisering. En vuxen kan lära sig ett språk genom att läsa kurser (formellt lärande) eller genom att umgås med och prata med människor (icke-formellt lärande). Bob Hopkins illustrerade detta med en triangel och betonade att Jesus använde alla tre metoderna när han tränade sina lärjungar.

Bilden är från sid 65 i boken

Coaching for Missional Leadership

Fyra omvälvande dagar i Sheffield

Jag har precis kommit hem från fyra dagar i storstaden Sheffield i England. Jag var inte där för att titta på fotboll, utan för att besöka ett nätverk av församlingar, som utmärker sig för missionellt nytänkande. Vi var en grupp på fjorton svenskar från sex olika samfund och rörelser och de flesta av deltagarna arbetar nationellt med församlingsutveckling eller församlingsplantering. Resan arrangerades av Nätverket för församlingsutveckling och Nya sätt att vara kyrka.

Det nätverk av församlingar som vi besökte har utgått från moderförsamlingen St Thomas Crookes (STC), som är en gammal anglikansk församling, som influerades mycket av John Wimber på 1980-talet. Under Mike Breens ledning omformades den i slutet av 90-talet till en församling med många missionella gemenskaper runtom i staden. Moderförsamlingen fungerar som ett resurscenter med lärjungaskola, teologisk utbildning och annan träning och därifrån utgår en ström av missionsinitiativ. Förutom STC (bilden till höger) besökte vi även dotterförsamlingen St Thomas Philadelfia och dennas två dotterförsamlingar The Well och St Philips. Hela sammanhanget är en skön och märklig blandning av anglikanskt, baptistiskt och Vineyard. I STC har de en baptistpastor och en anglikansk präst i ledningen. 

Det var mycket inspirerande och utmanande att möta detta sammanhang. Församlingskulturen var mycket präglad av John Wimbers teologi, och de som hade erfarenheter av Vineyard kände igen sig, men det som stack ut och skilde sig från många andra karismatiska sammanhang var den starka betoningen på att nå nya människor och att leva missionellt. Här handlade det verkligen inte om att samla alla kristna på ett ställe, utan om att sända ut alla som missionärer och hela tiden starta nya missionella gemenskaper, som når nya människor. En del av de nya gemenskaperna blev egna församlingar, andra blev gemenskapsgrupper inom en befintlig församling. Ett team missionerade bland Sheffields 60 000 studenter, ett annat bland tonåringar. Några hade gudstjänst varje vecka med hemlösa och utslagna, andra missionerade bland pensionärer som inte var intresserade av kyrkan. Överallt kom människor till tro och nya gemenskaper växte fram. 

John Marsh talar till den svenska gruppen i bönerummet hos St Philips

Ny bok om anabaptismen och jag är författare

Sen två år tillbaka är jag med i ett bokprojekt, och nu går vi snart i mål. Om en månad, på självaste reformationsdagen den 31 oktober, ska Aldrig mer tillbaka gå vara i handeln. Det började med att jag, David Willgren och Fredrik Wenell bestämde oss för att skriva den här boken tillsammans. Vi utsåg oss själva till redaktörer, skissade på ett upplägg och började rekrytera skribenter. Efter några månader hade vi vårt team, som består av totalt åtta författare. Förutom oss själva är det Anna Enberg, Eleonore Gustafsson, Lennart Johansson, Jakob Josefsson och Annika Wilzén. Det är en härlig blandning av teologer, pastorer och församlingsplanterare. Jag är åldermannen i sammanhanget, av de övriga är två födda på 70-talet och fem på 80-talet.

Boken
Bokens fullständiga titel är Aldrig mer tillbaka gå - utmaningar från anabaptismen, reformationens frikyrkorörelse. Syftet med boken är att både berätta om anabaptismen på 1500-talet och peka på vad anabaptismen kan bidra med till kyrkan i vår tid. Vi gör det genom att låta några av 1500-talets anabaptister själva komma till tals.

Boken har nio kapitel. Det första har jag skrivit och det är en historisk översikt över den anabaptistiska rörelsens framväxt på 1500-talet och dess tre huvudgrenar. Övriga åtta kapitel tar upp viktiga teman utifrån en eller flera anabaptistiska profiler på 1500-talet (länkarna nedan går till mina texter om personerna i fråga).

Anna Enberg skriver om omvändelse och pånyttfödelse utifrån Menno Simons.

Lennart Johansson skriver om dopet med hjälp av Balthasar Hubmaiers bok i ämnet från 1525,

Annika Wilzén berättar om Conrad Grebel och skriver om anabaptistisk församlingssyn.

Själv skriver jag ett kapitel som framför allt handlar om hur anabaptisterna tolkade Bibeln och hur de upplevde Andens verk. Jag gör det med utgångspunkt i Pilgram Marpecks skrifter.

Prästsläkten Melin i Västergötland

På bilden nedan ser du ursprunget till min släkt. Det är min farfars far Samuel Melin och hans hustru Hilda, omgivna av sina nio barn. Längst ut till vänster i bakre raden står min farfar Paul Melin. Samuel och Hilda hade sju söner, och sex av dem blev präster. Dessutom gifte sig en av döttrarna med en präst. Alla var verksamma i Skara stift. Därför kan man tala om prästsläkten Melin i Västergötland. Det är där jag har mina rötter.

Samuel och Hilda gifte sig 1884. De har gett upphov till en släkt som idag, drygt 130 år senare, består av cirka 350 personer. Det är ett fint exempel på multiplikation, som jag skrev om häromdagen.

Förra veckan hade melinarna släktmöte på Flämslätts stiftsgård utanför Skara. På vägen dit besökte jag Samuels och Hildas grav vid Dimbo kyrka utanför Tidaholm. Där var Samuel kyrkoherde i trettiotvå år, från 1894 till 1926. På gravstenen står ett bibelord. "Ty jag hade beslutit mig för, att ...icke veta av något annat än Jesus Kristus, och honom såsom korsfäst" (1 Kor 2:2). Jag blev berörd när jag läste texten. Det var tydligen något av Samuels motto. Han var en varmt troende präst, som stod i den rosenianska traditionen och hade Jesus och korset i centrum för sin förkunnelse. I Jönköpings missionsförening (SAM:s föregångare) var han känd som en väckelsepräst. Det är jag glad och tacksam för.

Du kan läsa mer om Samuel och hans historia här: Melinarna i Skara stift

Jag skulle vilja veta mer om hur Samuel predikade. Jag har fått tillgång till några handskrivna predikoutkast från slutet av 1800-talet. Men de är väldigt svåra att läsa. Jag skulle önska att någon ville hjälpa mig att läsa predikningarna och skriva in dem i en wordfil, så att jag kan bekanta mig mer med min farfars fars förkunnelse.

Är det någon som är sugen på att hjälpa till?
Så här ser texten ut:

Multiplicera mera

I mitt jobb pratar vi mycket om multiplikation. Jag är visserligen inte mattelärare, men jag jobbar med församlingsplantering och församlingsutveckling och i det sammanhanget är multiplikation verkligen ett nyckelord.

Multiplikation är ju ett räknesätt och det står för snabb tillväxt. 2x2x2x2 är dubbelt så mycket som 2+2+2+2. I början är inte skillnaden så stor, men snart ökar skillnaden dramatiskt. Tänk dig att man är två personer från början och att varje person vinner en ny person varje år. Efter fyra år är man sexton personer, efter 15 år är man 32 000 och efter 25 år är man 33 miljoner. Multiplikation går långsamt i början, men efter ett tag tar det fart (se bilden till höger). Det är därför vi talar om vikten av multiplikation.

Multiplikation finns i skapelsen. Tänk på hur snabbt maskrosor kan sprida sig över ett fält.

Multiplikation handlar alltså om att föröka sig (jämför med engelskans multiply). Om du skulle jämföra din församling med ett djur vilket skulle det vara då? Tänk efter ett ögonblick.

Är det legitimt med kulturellt nischade församlingar? Del 3

Med anledning av min debattartikel i Dagen kommer nu den tredje och sista delen i min serie om kulturellt nischade församlingar. Den första lägger den teologiska grunden och den andra beskriver olika åsikter i debatten och ger förslag på en lösning. I den tredje kommer nu några praktiska slutsatser. 

Praktiska slutsatser

Biskop Graham Cray, som är en av förgrundsgestalterna inom Fresh Expressions of Church, skriver i artikeln Youth Congregations: right or wrong (artikeln är tyvärr inte längre tillgänglig på nätet) att den här frågan avgörs i spänningsfältet mellan mission, enhet och mångfald. Om vi bara betonar mission finns risken att kyrkan blir väldigt fragmenterad och att ingen har en meningsfull relation till kristna från andra generationer eller kulturer. Om vi bara betonar enhet kan det leda till en situation där vi bara når dem som liknar oss själva och att vi inte alls funderar på vad som behöver förändras för att de som inte är som oss (t.ex. ungdomar) ska kunna integreras i församlingen. Han berättar att han mött församlingar som säger att de vill att unga människor ska vara med i församlingen, men är helt ovilliga att förändra något för att de ska kunna trivas i den. Det är en grundläggande princip i Kristi kropp att nya medlemmar alltid innebär förändring. Om gamla församlingar inte är villiga att förändras är det bättre att starta nya församlingar som når nya människor. Graham Cray skriver: ”När det gäller tonåringarnas eviga frälsning är jag pragmatisk. Jag vill hellre att unga människor träffas och firar gudstjänst för sig själva än att de går förlorade för kyrkan och möjligen för Kristus.”

Är det legitimt med kulturellt nischade församlingar? Del 2

Här kommer den andra delen i serien om kulturellt nischade församlingar. Den första la den teologiska och bibliska grunden och den finner du här: Är det legitimt med nischade församlingar? Del 1. Serien är en fördjupning av min debattartikel i Dagen. 

Tre olika förhållningssätt

Frågan om kulturellt nischade församlingar är mycket omstridd. Bland missionsteologer och församlingsplanterare har den debatterats sen Donald McGavran lanserade HUP (homogeneous unit principle) på 1970-talet. Denna princip hävdar att det är lättare för människor att komma till tro om de inte behöver passera kulturella eller språkliga barriärer och att det därför är bättre att plantera församlingar som är mer homogena i olika kulturella miljöer. I debatten har man kunnat se huvudsakligen tre olika förhållningssätt till detta.

1. Nischade församlingar är ett missionellt mål

Den första gruppen anser att homogena församlingar är i grunden bra och siktar på att plantera församlingar i olika kulturella miljöer. Nischade församlingar är med denna syn inget större problem, utan ett missionellt mål. Några argument för detta är att:

•  Evangeliet ska inkarneras i varje kultur.
•  Människor känner en större trygghet i sin egen kultur.
•  Församlingarna växer snabbare när man inte behöver överskrida kulturgränser för att komma till tro och inneslutas i församlingsgemenskapen.

2. Nischade församlingar är ett missionellt första steg

Den andra gruppen anser att nischade församlingar kan vara ett missionellt första steg. Det är en missionsprincip att ha en tydlig fokusgrupp för den nya församlingen. Man börjar missionsarbetet med att vara kulturellt specifik, men räknar med att församlingen ska bli mer blandad med tiden. Församlingen kan alltså vara nischad under en begränsad tid, men slutmålet är att varje församling ska vara mångkulturell och blandad.

3. Nischade församlingar är en missionell omöjlighet

Den tredje gruppen anser att nischade församlingar är en omöjlighet. Företrädare för denna syn menar att nischade församlingar är obibliskt och att alla församlingar därför ska vara mångkulturella och blandade. Olika kulturellt nischade grupper kan finnas i en församling, men församlingen som helhet måste vara blandad.

En syntes: både fokuserad och uppkopplad

Inom Fresh Expressions of Church (i Sverige: Nya sätt att vara kyrka) har det utvecklats en modell, som kan sägas vara en syntes av de tre synsätten. Man försöker ta vara på det som är bra i de olika modellerna. Michael Moynagh kallar denna syntes för att vara fokuserad och uppkopplad (focused-and-connected). Han menar att en församling kan vara både fokuserad på en speciell målgrupp och samtidigt uppkopplad till den större kyrkan. Moynagh har presenterat denna syn i sin bok Church for Every Context och han menar att den skiljer sig från de andra tre synsätten.