Idag fortsätter jag min serie om anabaptismens tidiga pionjärer. Tidigare har jag skrivit om Conrad Grebel och Michael Sattler. Idag vill jag berätta om Balthasar Hubmaier. Han var den mest välutbildade teologen bland anabaptisterna och hans böcker kom att få mycket stor betydelse, även om han skilde sig från andra anabaptister (som t.ex. Grebel och Sattler) i en del frågor. Även Hubmaier fick avsluta sitt liv som martyr när han brändes på bål i Wien den 10 mars 1528.
Präst och doktor i teologi
Balthasar Hubmaier föddes ca 1480 i Friedberg i södra Tyskland. I 20-årsåldern kom han som student till universitetet i Freiburg, där han bl.a. studerade teologi med stor framgång. Han blev präst i den Katolska kyrkan, doktorerade i teologi och blev utnämnd till professor vid universitetet i Ingolstadt. 1516 fick Hubmaier ett erbjudande om att bli präst i katedralen i det näraliggande Regensburg. Han lämnade universitetet i Ingolstadt och flyttade till Regensburg.
Hubmaier var präst i Regensburg i fem år (1516-1521). Han blev mycket populär och var en typisk katolsk präst som bl.a. förföljde judarna, fördrev dem ur staden och byggde en kyrka åt jungfru Maria där det påstods ske många mirakel i hennes namn. Detta gjorde att många pilgrimer vallfärdade till Regensburg och det drog in stora inkomster till staden. Trots att Hubmaier var mycket populär önskade han sig en lugnare plats att tjänstgöra på. Han flyttade till den lilla staden Waldshut vid den schweiziska gränsen.
Reformation i Waldshut
I Waldshut var Hubmaier under två år en exemplarisk präst. Samtidigt började han brevväxla och utbyta tankar och böcker med många lärda män i Europa. Nyheterna om reformation i Zürich (endast 20 km från Waldshut) intresserade honom mycket. Hubmaier började på allvar studera Paulus brev, men han kom inte fram till någon definitiv avgörelse. Istället blev han kallad tillbaka till Regensburg och började en ny tjänst där i januari 1523. Staden hoppades på nya inkomster när Hubmaier kom tillbaka. Hubmaier gick energiskt in för sina prästerliga plikter, men framför allt predikade han evangeliet på ett nytt sätt. Redan efter några veckor fick han samvetsbetänkligheter över att rapportera påstådda under i Mariakapellet och upplevde en djupgående omvändelse till evangelisk tro. Hubmaier återvände till Waldshut där han trodde att det skulle gå bättre att stå för sina nya övertygelser. Han påverkades mycket av Luther men blev aldrig någon lutheran. Han var dock övertygad om att hans teologi måste komma direkt från Skriften. Samtidigt som Hubmaier hade funnit sin nya tro höll den store reformatorn Ulrich Zwingli som bäst på att genomföra reformationen i Zürich. Zwinglis program var predikan från Bibeln, gradvis förändring och samarbete med stadsrådet.
Hubmaier hade samma strategi i Waldshut. Han började predika mot den katolska kyrkans fel och brister. Han tog också kontakt med Zwingli och diskuterade många trosfrågor med honom, bl.a. dopet. Många av reformatorerna hade vid denna tid börjat ifrågasätta barndopet. Hubmaier deltog i disputationer i Zürich 1523 och hade nära kontakt med Zwingli.
Mötet med anabaptismen
Waldshut låg under Österrike där ärkehertigen Ferdinand härskade och planerna på reformation mötte starkt motstånd från den katolske ärkehertigen. Ferdinand krävde att få Hubmaier utlämnad och fängslad, men Waldshut ställde upp för sin pastor och vägrade och lyckades skydda honom. Men när den österrikiska armén hotade att invadera Waldshut för att gripa Hubmaier flydde han till Schaffhausen där han fick skydd. Senare samma år 1524 återvände han dock till Waldshut. Han hade då också gift sig med Elsbeth.
Under tiden utvecklades den första anabaptistiska församlingen i Zürich och den 21 jan 1525 var det en liten grupp troende som tog steget, lät döpa sig och bildade den första friförsamlingen i modern tid (läs mer om detta här). Hubmaier sympatiserade med den radikala gruppen i Zürich. På grund av förföljelser och motstånd blev de troende utspridda och Wilhelm Reublin kom till Waldshut. Hubmaier som redan predikat mot barndopet samtalade mycket med Reublin och efter några veckor, den 14 april 1525 döptes Hubmaier och ca 60 andra invånare i Waldshut av Reublin. De närmaste dagarna döpte Hubmaier ca 300 av stadens invånare. Det var en stor del av stadens vuxna befolkning.
Anabaptismen mötte starkt motstånd och även Zwingli tog upp kampen och skrev en bok till försvar för barndopet. Hubmaier svarade med att skriva boken: "Om det kristna dopet av troende". Denna klassiska bok blev rörelsens standardverk i försvaret av sin övertygelse om dopet (den finns även på svenska, Libris 1977). Hubmaier var den mest välutbildade av de tidiga anabaptisterna, han skrev många verk och blev deras främste teolog. Han skilde sig dock från huvudströmmen på ett par punkter, bl.a. när det gäller att bära vapen och att svära eder.
Pastor och författare på flykt
Trycket på Waldshut ökade. Staden kapitulerade i slutet av 1525 och Hubmaier flydde till vänner i Zürich, men blev arresterad och satt fängslad i fyra månader. Med hot och tvång försökte Zwingli få honom att överge sin tro.
Trycket på Waldshut ökade. Staden kapitulerade i slutet av 1525 och Hubmaier flydde till vänner i Zürich, men blev arresterad och satt fängslad i fyra månader. Med hot och tvång försökte Zwingli få honom att överge sin tro.
Hubmaier var mycket sjuk och orolig att bli utlämnad till de österrikiska myndigheterna och valde att ta tillbaka sin övertygelse om dopet. Men när han sedan skulle läsa upp sitt erkännande i stadens kyrkor gjorde han tvärtom och deklarerade frimodigt sin tro. Han greps omedelbart på nytt och torterades svårt tills han på nytt erkände att han hade fel och förbannade anabaptisterna. Han hölls fängslad, men slapp bli utlämnad till Österrike. Hubmaier hölls kvar i fängelse till slutet av april 1526, då han släpptes i hemlighet efter att återigen tvingats förneka sina åsikter. Hubmaier och hans fru flydde till Constans, vidare till Augsburg och i juli 1526 fortsatte de till Nikolsburg i Mähren (i nuvarande Tjeckien), där det rådde större frihet i trosfrågor. Furstarna Leonard och Hans von Lichtenstein var vänligt sinnade och tillät anabaptisterna att slå sig ner på deras område. Många anabaptister flydde från Schweiz, Österrike och Tyskland till friheten i Mähren. Hubmaier blev pastor och ledare för en stor församling med runt 6000 medlemmar i Nikolsburg. Under det år han var verksam i Nikolsburg publicerade han också många böcker och skrifter. Det var här som hans teologiska författarskap nådde sin kulmen.
Teologen som blev martyr
1526 avled den böhmiske kungen och Ferdinand i Österrike tog makten över Böhmen och Märhren. Han ville komma åt reformatorerna i Mähren och då särskilt Hubmaier som han hade ett ont öga till sen Waldshut-tiden. Ferdinand satte press på furstarna i Mähren och tvingade dem att utlämna Hubmaier och hans fru i juli 1527. De fängslades och fördes till Wien och förhördes under tortyr. Hubmaier skrev ett långt försvar, utan att ge efter på de viktiga punkterna. Den här gången förnekade han inte det han trodde på. Han brändes på bål den 10 mars 1528 och hans hustru dränktes i Donau några dagar senare.
Läs mer om Balthasar Hubmaier i Gameo, eller på Anabaptist network. Jag återkommer inom kort med ett inlägg om Hubmaiers teologi och hans betydelse för anabaptismen och baptismen.
Del 2 om Hubmaier finns här: Hubmaiers inflytande
Del 2 om Hubmaier finns här: Hubmaiers inflytande
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar