Träffsäker formulering

En spännande bok

Maj är en intensiv månad på många sätt. Speciellt när man jobbar på en folkhögskola och alla kurser ska avslutas innan terminen är slut. Jag har inte haft så mycket tid att blogga på sistone och då får det helt enkelt vara. Idag har jag äntligen en lugnare dag och jobbar hemifrån, så nu är det dags att uppdatera Barnabasbloggen igen. Jag gör det genom att kommentera några spännande artiklar i Dagen.

Dagenjournalisten Carl-Henrik Jaktlund blir intervjuad om sin nya bok Vägen är smal men livet är brett, som kommer ut i sommar. Jaktlund vill teckna bilden av en vuxenradikalitet. Hur kan en radikal kristen tro se ut? Det handlar om att hålla balansen på den smala vägen och inte hamna i diket. Jaktlund är frustrerad över att radikal kristendom ofta blir livsförnekande, hård, auktoritär och fanatisk. Han vill presentera något annorlunda som både är radikalt och livsbejakande. Jag delar både hans frustration och hans vision. Faktum är att jag verkligen älskar bokens titel. Den är en träffsäker formulering och bevisar än en gång Jaktlunds enastående formuleringskonst. Uttrycket "Vägen är smal men livet är brett" fångar en viktig sanning om det kristna livet och kommer att följa med mig framöver. Jag är säker på att jag kommer att använda det en hel del. Tack Carl-Henrik för din boktitel. Jag ser verkligen fram emot att läsa boken och hoppas att innehållet är minst lika bra som titeln. Förlaget presenterar boken här och i Dagen kan man läsa ett utdrag ur boken. Jaktlund själv bloggar också om boken här.

En spännande dialog

Dagen ger också ett reportage om pingstledarna i Rom. Som många säkert vet pågår sen flera år en dialog mellan Pingst och den katolska kyrkan i Sverige och som ett led i denna dialog gjorde man en gemensam resa till Rom för att möta påven och se lite närmare på den katolska kyrkan. Artikeln berättar om resan. Pingstledningen har fått mycket intern kritik för både dialogen och resan och i artikeln får Pelle Hörnmark och Olof Djurfeldt också förklara och försvara sitt agerande. Det tycker jag är bra. Jag tycker också att det är viktigt att alla som var med på resan rapporterar in i rörelsen både om personliga intryck och gemensamma slutsatser så att man vet vad som är på gång. Personligen har jag stort förtroende för ledningen i Pingst och jag litar på att de vet vad de gör i dialogen. För mig är det inget problem att ha dialog med andra kyrkor. Dialog med människor med annan tradition eller annan tro än vår egen är viktig också för att vi ska kunna vara med och påverka. Innan man kan kritisera måste man kunna förstå.

För mig är dialog även en viktig aspekt av mission. Om vi vill övertyga människor om att Jesus är vägen till Gud, måste vi våga samtala med människor (oavsett om de är ateister, muslimer, hinduer eller new ageare) och inte bara predika för dem. Jag håller med Pelle Hörnmark om att den som är trygg i sin egen tro inte behöver vara rädd för en dialog om tro och religion. Petrus själv skriver om detta i sitt första brev: "Var alltid beredd att svara var och en som kräver besked om ert hopp. Men gör det ödmjukt och respektfullt i medvetande om er goda sak..." (1 Petr 3:15-16). Jaktlund kommenterar resan och dialogen på sin blogg och konstaterar att han inte ser några tecken på att den svenska pingströrelsen håller på att bli mer katolsk (Pingst mer katolska). Gör du?

Nej, vi behöver absolut inte vara rädda att det ska bli ett samgående mellan Pingst och katolska kyrkan eller att Pingst ska gå in under påven. Jag ser ingenting som tyder på det. Att enskilda pingstvänner attraheras av katolsk och ortodox fromhet är förstås uppenbart, men det är en helt annan fråga.

En spännande utveckling

Samgående mellan församlingar sker dock ofta på det lokala planet och det är mycket positivt. Att lägga ner gamla församlingar, gå samman och starta en ny är en form av församlingsplantering som är viktig och bär god frukt på många platser i Sverige. I mindre städer och samhällen (och ibland även i större städer) blir det en stor förändring när några små kraftlösa församlingar gör gemensam sak och börjar om tillsammans. Lokal kristen enhet och starkare vittnesbörd och lokal mission blir ofta resultatet. Dagen uppmärksammar detta i den intressanta artikeln När två blir ett. Artikeln ger bland annat exempel från Klippan, Västerås och Korsberga, och vi får sex goda råd från Knut-Bertil Nyström (EFK) hur man går till väga när man ska slå samman två eller flera församlingar. Det är intressant att det finns de mest oväntade kombinationer. Bland annat sammanslagningar av lutherska EFS och baptistiska EFK i Jävre utanför Piteå och Klippan i Skåne. Hur det fungerar vill jag gärna veta mer om.

Idag följer Dagen upp ämnet med två mycket intressanta reportage om församlingar som börjat nå ut och växa efter sammanslagningen. Du kan läsa om Ulriksbergskyrkan i Växjö, Simrishamnsbygdens frikyrkoförsamling i Skillinge (tyvärr bara för prenumeranter).

Det känns bra att äntligen publicera ett blogginlägg igen. Jag hoppas att någon vill läsa och kommentera.