Trons minimum

Idag har Svenska kyrkan valt en ny ärkebiskop. Det blev som väntat storfavoriten Antje Jackelén som valdes. Valet har föregåtts av en intensiv debatt om Svenska kyrkans tro. Kandidaterna verkar inte tro att Jesus ger en bättre bild av Gud än Muhammed. Teologen Eva Hamberg har lämnat Svenska kyrkan i protest och prästen Anna Sophia Bonde undrar vad som är vitsen med att tro på en Gud som inte förmår att göra det omöjliga. Kyrkans tidning ställer frågan var gränsen går för att kunna kalla sig en kristen kyrka och undrar om Kristus är på väg ut i marginalen. Elisabeth Sandlund funderar på om Svenska kyrkan håller på att klyvas och inom EFS diskuteras om man ska lämna Svenska kyrkan.

Frågan om trons minimum dyker upp gång på gång i debatten. Vad måste en kyrka och dess ledare hålla fast vid för att kunna kallas en kristen kyrka? Svaret är egentligen ganska självklart. Det är den apostoliska trosbekännelsen som utgör den kristna trons minimum. Den har sitt ursprung i 200-talet och grundar sig på den trosregel som formulerades i den tidiga kyrkan. Här följer den i en nyare översättning:

Vi tror på Gud, allsmäktig Fader,
himlens och jordens skapare.

Vi tror på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre,
som blev till som människa genom den heliga Anden,
föddes av jungfrun Maria,
led under Pontius Pilatus,
korsfästes, dog och begravdes,
steg ner till dödsriket,
uppstod från de döda på tredje dagen,
steg upp till himlen,
sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida
och skall komma därifrån för att döma levande och döda.

Vi tror på den heliga Anden,
den heliga, universella kyrkan, de heligas gemenskap,
syndernas förlåtelse, kroppens uppståndelse och det eviga livet.

När jag säger att detta är trons minimum så menar jag det bokstavligt. Det gäller även grundläggande historiska fakta om Jesus; att han är Guds ende son, blev människa genom den helige Ande och föddes av en jungfru (utan inblandning av en man, eftersom ingenting är omöjligt för Gud), att han dog på ett kors, uppstod kroppsligen på den tredje dagen, återvände till himlen och en dag i framtiden ska komma tillbaka för att döma levande och döda.

Det är den apostoliska trosbekännelsen som förenar kristna i hela världen och i denna världsvida gemenskap kan både frikyrkliga, ortodoxa, katoliker, reformerta och lutheraner m.fl. känna sig hemma. Men om en kyrka och dess ledare inte längre håller fast vid den kristna trons minimum, då är det inte längre en kristen kyrka och då finns det inte längre en grund för kristen enhet.

Själv gick jag ur Svenska kyrkan för trettiofem år sedan eftersom jag blivit baptist och ville respektera Svenska kyrkan som ett annat kristet samfund. Idag har jag full förståelse för att många lämnar Svenska kyrkan för att de upplever att den inte längre är en kristen kyrka. Den apostoliska trosbekännelsen läses fortfarande i Svenska kyrkans högmässa. Den avgörande frågan är om kyrkan också tror på den.

Så tänker i alla fall jag.

Uppdatering 16/10: Fem råd till ärkebiskopen från Elisabeth Sandlund. Antje Jackelén är glad och omtumlad. En kyrkohistoriker är inte förvånad och Carl-Henrik Jaktlund ställer intressanta följdfrågor. Det finns mycket att läsa idag med!