lördag 16 juli 2016

Sjukdom och helande, "redan nu... men ännu inte..."

Jag tror att Jesus kan hela den som är sjuk. Han gjorde det när han gick här på jorden och han gör det än idag. Jag ber gärna för den som är sjuk och ibland får jag se att Gud gör under, men det händer inte alltid. Det är i och för sig inte så konstigt, för vi lever i en trasig värld och Jesus har inte lovat att hela alla våra sjukdomar här och nu, men en dag i framtiden kommer han att göra det. På uppståndelsens dag får vi nya kroppar och då är det slut på all sjukdom och allt lidande, men vi är inte där än. Nu lever vi i en tidsperiod som kännetecknas av uttrycket "redan nu... men ännu inte..." Redan nu kan vi få uppleva en försmak på Guds rikes krafter, men Guds rike har ännu inte kommit i sin fullhet. Redan nu kan vi få uppleva helande till både kropp och själ, men ännu får vi inte uppleva fullständig hälsa.

Även aposteln Paulus levde i den här spänningen mellan "redan nu..." och "ännu inte..." Vi kan läsa i Apostlagärningarna om hur han fick vara med om mäktiga under och mirakel. Det nämner han också i sina brev (se t.ex. Rom 15:18-19 och 2 Kor 12:12). En del tänker att Paulus levde i fullständig hälsa och att han kunde hela alla, men så var det inte. I hans brev ser man både att han själv fick uppleva sjukdom och att han hade sjuka medarbetare. De texterna är viktiga att ta med när vi ska formulera en biblisk teologi om sjukdom och helande.

Paulus egen sjukdom
I Galaterbrevet 4:13-15 skriver Paulus om sin sjukdom.

"Ni vet att det var på grund av sjukdom som jag första gången kom att förkunna evangeliet för er. Min kroppsliga svaghet frestade er inte till förakt eller motvilja, utan ni tog emot mig som en ängel från Gud, ja, som Kristus Jesus. Var är er hänförelse nu? Jag kan intyga att ni gärna skulle ha rivit ut era ögon och gett dem åt mig".  

Den sista meningen gör att man spekulerar i att det kan ha varit en ögonsjukdom. Gal 6:11 tyder också på det, men det kan vi förstås inte veta säkert. Någon typ av kroppslig svaghet eller sjukdom hade han i alla fall.

En annan intressant text om detta är 2 Kor 12:7-10 där Paulus skriver om att han har fått en tagg som sticker honom (ordagrant "en tagg i köttet").


"Och för de väldiga uppenbarelsernas skull, för att jag inte skall bli högfärdig, har jag fått en tagg som sticker mig, en ängel från Satan som misshandlar mig så att jag inte blir högfärdig. Tre gånger har jag bett Herren att den skall lämna mig i fred. Men han svarade: 'Min nåd är allt du behöver.'  Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig. Jag gläds åt svaghet, förolämpningar, svårigheter, förföljelser och nöd när det är för Kristi skull. Ty när jag är svag, då är jag stark."

Vi vet inte vad taggen var för något. Det kan ha varit en fysisk sjukdom som plågade honom. Det kan ha varit något annat. Hur som helst var det något som gjorde honom svag och som han ville bli av med. Därför bad han Gud att ta bort det. Det intressanta är att Gud inte gör det Paulus ber om utan svarar på ett annat sätt. Paulus får erfara att hans svaghet faktiskt kan vara något som gör Guds kraft mer tydlig. Det är bra att vi inte vet vad Paulus törntagg bestod av. Det gör att alla som har bett Gud ta bort det svåra, men ändå får leva med någon form av svaghet, sjukdom, handikapp, psykisk ohälsa, trasighet eller annat problem kan finna tröst i orden "Min nåd är allt du behöver" och "när jag är svag, då är jag stark."  Du kanske har bett Gud ta bort det flera gånger, men han svarar på ett annat sätt och låter dig få peka på hans kraft mitt i din svaghet. 

Till detta kan vi också koppla det Paulus skrev tidigare i samma brev: "Därför ger jag inte upp. Även om min yttre människa bryts ner förnyas min inre människa dag för dag" (2 Kor 4:16). Paulus visste vad det var att leva med kroppslig svaghet.                  

Paulus sjuka medarbetare
Paulus nämner tre sjuka medarbetare i sina brev: Epafroditos, Timotheos och Trofimos. Låt oss nu se lite närmare på dessa tre. 

Epafroditos
Paulus skriver om Epafroditos i Fil 2:25-30.

"Jag har emellertid funnit det nödvändigt att skicka vår broder Epafroditos till er, min medarbetare och medkämpe som ni sände hit för att han skulle hjälpa mig med det jag behövde. Han har längtat efter er alla och har varit olycklig över att ni hörde att han hade blivit sjuk. Och sjuk var han verkligen, nära döden, men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig, så att jag skulle slippa uppleva sorg på sorg. Därför är jag så mycket mer angelägen om att skicka honom, för att ni skall få glädjen att återse honom och jag själv få mina bekymmer lättade. Ta alltså emot honom i Herren och med stor glädje. En man som han skall ni hedra; det var i sitt arbete för Kristus som han var nära döden. Han satte sitt liv på spel för att ge mig den hjälp som ni inte kunde ge."

Lägg märke till följande:

  • Epafroditos blev sjuk i sitt arbete för Kristus. Paulus klandrar inte Epafroditos för sjukdomen, utan berömmer honom för sin villighet att offra sitt liv för Kristus. 
  • Paulus ser inte helande som en självklarhet eller en rättighet. Epafroditos kunde ha dött och det verkar som att Paulus var beredd på att det kunde bli så. Men Gud förbarmade sig och gjorde honom frisk. Helande är ett uttryck för Guds barmhärtighet, men inte en självklarhet. 

Timotheos
Timotheos var en ung medarbetare till Paulus. Han var faktiskt den medarbetare som Paulus uppskattade allra mest och han betraktade honom som en son (se Fil 2:19-23). I sitt första brev till Timotheos skriver Paulus så här: "Drick inte längre bara vatten, utan ta dig lite vin för din mage och dina ständiga krämpor (1 Tim 5:23). Timotheos hade alltså magproblem och Paulus ger honom ett medicinskt råd, som han tror ska göra nytta. De hade säkert bett för Timotheos mage många gånger, men problemen var fortfarande kvar. Notera att Paulus inte säger till Timotheos att be mer eller att göra anspråk på helande. Inte heller anklagar han honom för att ha för lite tro. Det finns inga förebråelser överhuvudtaget. Paulus vet att vi lever i "redan nu... men ännu inte..." och han vet att vi ibland får leva med sjukdomar och svaghet och därför ber han Timotheos ta hand om sig själv på ett klokt sätt. För den som lever med en sjukdom är det både klokt och gudfruktigt att sköta om sin kropp och ta sin medicin. 

Trofimos
Till sist vill jag också peka på Trofimos. Paulus nämner honom i förbifarten i 2 Tim 4:20b. "Trofimos som var sjuk lämnade jag i Miletos." Det här sista exemplet tillför inget nytt, men det bekräftar det jag skrivit tidigare. Sjukdom drabbade både Paulus och hans medarbetare och helande var ingen självklarhet. Ibland grep Gud in och helade den som var sjuk, och ibland fanns sjukdomen kvar. Jag är säker på att Paulus och hans medarbetare bad för Trofimos när han blev sjuk. Men han blev inte frisk och därför fick de lämna honom i Miletos och låta församlingen där ta hand om honom medan de själva reste vidare. 

Så var livet för Paulus och så är det även för oss. Redan nu kan vi få uppleva helande, men vi kan ännu inte att få uppleva fullständig hälsa. Det kommer vi att få göra en dag i framtiden när Jesus kommer tillbaka och de döda uppstår med nya fullt friska kroppar. Jag tror på helande. Jag tror att Jesus helar sjuka idag och jag har sett det ske. Men jag är också övertygad om att vi behöver en teologi om helande som är balanserad och vare sig lovar för mycket eller förväntar sig för lite. Vi behöver en teologi om helande som å ena sidan uppmuntrar till tro och frimodig bön och som å den andra sidan ger förtröstan och hjälp till den som lever med en sjukdom och inte blir helad. De texter jag har lyft fram idag kan hjälpa oss att formulera en sådan balanserad teologi. 

Redan nu... men ännu inte...

Jag har för övrigt själv en kronisk sjukdom. Det har jag skrivit om här: Tjugo år med diabetes

Den bästa boken jag har läst om helande är Just a Taste of Heaven av den engelske pingstteologgen David Petts.

7 kommentarer:

  1. Amen. Det gäller att varken ha en underrealiserad soteriologi eller en överrealiserad eskatologi i fråga om helande.

    SvaraRadera
  2. Nyfiken fråga: Hur värderar du Petts ställningstaganden i förhållande till John Wimber?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Petts och Wimber är överens om väldigt mycket. De har t.ex. väldigt lika syn på helandets relation till försoningen, vilket jag tycker är mycket viktigt. Petts bok är mer exegetisk och teologisk än Wimbers bok Power Healing och därför tycker jag att den är bättre. Dessutom anser jag att Wimbers kapitel "healing the demonized" har vissa brister och det drar ner betyget på en annars bra bok.

      Radera
  3. Intressant. Har du sett Doing Healing av Alexander Venter? Han var Wimbers teologiske rådgivare och går djupare i sin egen bok än vad Wimber gjorde i sin. (Nu rätt stavning hopas jag)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, den har jag inte sett. Tack för tipset.

      Radera
  4. Ett bra och viktigt inlägg. Det är en svår balans att våga tro på helande utan att lova för mycket. Rädslan för och besvikelsen över ett uteblivet helande har hindrat många böner. Å andra sidan finns det många som är brända på grund av för vidlyftiga löften. Jag brukar vila i att vår uppgift är att be. Vad som sedan händer är upp till Gud. Bättre att be och ge Gud möjligheten att svara än att aldrig be i rädsla för att bli besviken. Den som aldrig ber får heller inte se bönesvar.

    SvaraRadera