lördag 1 juli 2017

Eskatologi, del 2: Tidstecken och uppryckande

När jag jobbade som bibellärare på Mariannelunds folkhögskola undervisade jag ibland om eskatologi, det vill säga den yttersta tiden. Jag skrev fyra A4-sidor som sammanfattade de viktigaste punkterna. I fyra inlägg håller jag på att bearbeta och publicera dessa texter. Detta är den andra delen och nu kommer vi in på frågor där det finns många olika uppfattningar bland bibeltroende kristna. Jag hänvisar till några bibeltexter och förklarar hur jag förstår dem. Meningen är att du ska läsa bibeltexterna och fundera vidare själv. Kom ihåg att det profetiska ordet är som en oljelampa i ett mörkt rum. De ger tillräckligt mycket ljus för att vi ska kunna orientera oss, men inte tillräckligt med ljus för att vi ska se alla detaljerna (2 Pet 1:19). 

Kristna har alltid haft en tendens att läsa in sin egen tids händelser i de bibliska profetiorna. Genom hela historien har kristna trott att de själva är den sista generationen. Så har även varit fallet under 1800- och 1900-talets väckelser och i vår egen tid. När jag började på gymnasiet 1975 var jag övertygad om att jag inte skulle hinna ta studenten innan Jesus hade kommit tillbaka, men det visade sig att jag hade fel. Det är lätt att ta miste när man talar om tidstecken och därför behövs stor ödmjukhet och försiktighet när man tar upp ämnet. Med det sagt vill jag ändå ställa frågan: Finns det några tecken på att Herrens ankomst är nära? 

Lärjungarna ställde samma fråga till Jesus och därför är det naturligt att vi tar utgångspunkten hans svar. Det finns i Jesus tal i Matt 24 och parallellerna i Mark 13 och Luk 21. Lärjungarna frågade Jesus: "Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?" (Matt 24:3). Deras fråga handlar om två saker. Det handlar dels om när Jerusalems tempel ska brytas ner, vilket Jesus precis hade förutsagt (Matt 24:2) och dels om när Jesus ska komma tillbaka. I det efterföljande talet svarar Jesus på båda frågorna och svaren går in i varandra på ett komplicerat sätt. Om det finns något tecken på att hans återkomst är nära borde det finnas i de här texterna. Jag kan urskilja tre saker som jag tror är tidstecken.

Det är viktigt att notera att Jesus börjar sitt svar med att räkna upp vad som inte är tidstecken. "Se upp så att ingen bedrar er", säger han och så talar han om falska profeter och messiasgestalter, krig och krigsrykten, jordbävningar och hungersnöd och säger: "Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet" (Matt 24:6). Det är bara "början på födslovärkarna" säger han, och lägger till att det också blir förföljelser och lidanden (Matt 24:8-9). Alla sakerna som nämns i verserna 4-13 är sådant som kännetecknar hela kyrkans historia och de är inte tecken på att Jesus återkomst står för dörren. Det första tecknet kommer istället i vers 14.

Tre tidstecken
1. Missionsuppdragets fullbordan
I Matt 24:14 säger Jesus: "Och budskapet om riket skall förkunnas i hela världen och bli till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan skall slutet komma." Det främsta och tydligaste tidstecknet är att evangeliet ska predikas för alla folk innan Jesus kommer tillbaka (Mark 13:10). Vi kan förstås inte veta precis när det har skett och när Gud anser att alla folk har fått höra budskapet, men vi förstår att vi är ganska nära nu. Det har nog aldrig missionerats så intensivt till onådda folk som det gör i vår tid. Det är troligen genom mission som vi kan ”påskynda” Hans ankomst (2 Petr 3:12).

2. Antikrists framträdande och ett stor vedermöda
Det andra tidstecknet finns i det svårtolkade avsnittet i verserna 15-28. Här verkar det som att Jesus talar om två olika saker samtidigt. Han talar både om det som ska hända i Jerusalem när den romerska armén omringar staden och river ner templet år 70 e.Kr och om en period av stort lidande strax före Jesus återkomst. Jag tror att den vanhelgande skändligheten som ska stå på helig plats syftar både på det som hände i Jerusalem och på att en antikrist ska uppträda innan Jesus kommer tillbaka (en profetia kan uppfyllas flera gånger). Jag tror att antikrist som person och en tid av stort lidande är ett tidstecken som kommer innan Jesus kommer tillbaka. Så verkar även Paulus ha förstått saken. Han skriver om detta i 2 Thess 2:1-12 och säger bland annat: "Låt inte lura er på något vis. Ty först måste avfallet ske och laglöshetens människa uppenbaras, undergångens son, motståndaren, han som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt och sätter sig i Guds tempel och utger sig för att vara Gud" ((2 Thess 2:3-4). Även Johannes skriver om detta i sitt första brev: "Mina barn, detta är den sista tiden. Ni har hört att en antikrist skall komma, och nu har också många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att det är den sista tiden" (1 Joh 2:18). Jag förstår det som att det finns många antikrister genom hela historien, men att det också ska komma en slutlig antikrist som är värre än alla andra. Det finns många kristna i historien som har trott sig leva under antikrist, men man kan förstås aldrig vara riktigt säker på att den antikrist man upplever under sin egen livstid är den slutliga. Han verkar inte ha kommit än i alla fall. 

3. Israels återvändande till landet
Det tredje tidstecknet finns inte i Matt 24, men antyds i Lukas version av det här talet. Där säger Jesus om invånarna i Jerusalem att: "De skall falla för svärdshugg och föras bort som fångar till hednafolken, och Jerusalem skall trampas ner av hedningar tills hedningarnas tid är förbi" (Luk 21:24). Jesus säger inte rent ut att judarna sen ska återsamlas till Jerusalem, men jag tror att det är underförstått, särskilt i ljuset av andra texter som berör detta (se t.ex. Sak 12). Jag tror att Israels återsamlande till landet och deras kommande omvändelse till tron på Jesus, som deras Messias, vilket antyds i Rom 11:11-15, 25-29, är viktiga tecken på att slutet närmar sig. Det betyder inte att jag alltid stöder staten Israels politik, men jag kan inte se det på något annat sätt än att judarnas återsamlande till landet är ett profetiskt tecken på att Jesus återkomst är nära. I ett annat inlägg har skrivit mer om hur jag ser på Israels plats i Guds plan och vikten av en rättvis fred i den heliga landet.


Detta är alltså de tre tidstecken som jag tror att vi kan titta efter: Missionsuppdragets fullbordan, Antikrists framträdande och Israels återsamlande. Jesus säger att vi ska hålla oss vakna och hålla utkik. "På samma sätt vet ni när ni ser allt detta hända att han är nära, utanför dörren" (Matt 24:33). Vi kan inte veta dagen eller stunden, och vi ska absolut inte försöka räkna ut när han kommer. Många har försökt och tagit miste. De flesta kristna genom historien har trott att de lever i den sista tiden och är den sista generationen. Det är bra att det är så. Men man kan aldrig vara riktigt säker. Kanske kommer Jesus tillbaka under vår livstid. Kanske dröjer det länge än. 

Uppryckandet
Den naturliga läsningen av Nya Testamentets texter ger intrycket att Jesus kommer tillbaka synligt efter en stor vedermöda och att de som tror på honom rycks upp och möter honom i skyn. Så verkar ordningen vara när man läser Matt 24. Jesus kommer tillbaka efter vedermödan och vid sin ankomst ska han hämta sina utvalda (Matt 24:29-31, 37-42). Samma intryck ger 1 Thess 4:14-18. När Jesus synligt stiger ner från himlen ska de troende ryckas upp och möta honom. Detta brukar kallas för uppryckandet. Min slutsats är att den kristna församlingen ska vara kvar på jorden under den sista svåra tiden.  

På 1800-talet uppstod dock en annan syn på detta. Den delar upp Jesus återkomst i två faser: Ett hemligt osynligt uppryckande av de troende före vedermödan och en synlig återkomst efter vedermödan. De kristna skulle på så sätt slippa vara på jorden under det sista stora lidandet. Om du har sett filmerna (eller läst böckerna) Som en tjuv på natten eller Left Behind, så vet du precis vad jag menar. Denna lära kallas dispensationalism eftersom den delar in frälsningshistorien i flera olika tidsåldrar (dispensations). Dispensationalismen bygger på ett ganska invecklat tolkningssystem, där tolkningen av de sjuttio årsveckorna i Dan 9:24-27 har en avgörande roll, liksom förhållandet mellan Israel och församlingen. Dispensationalismen har varit mycket utbredd i svensk frikyrklighet, särskilt inom Pingströrelsen och Örebromissionen, men den har på senare år fått ett minskat inflytande. Själv lämnade jag dispensationalismen när jag var i 20-årsåldern efter att ha läst The Last Things av George Eldon Ladd. Den översattes till svenska med titeln De yttersta tingen och påverkade många.

Paulus skriver: "Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelns röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom" (1 Thess 4:17-18). Jag tror att det betyder att vi rycks upp för att möta Herren när han kommer för att sedan följa med honom till jorden och vara med honom när han upprättar sitt rike. Vad tror du? 

Läs också: 
Eskatologi, del 1: Jesus kommer tillbaka
Eskatologi, del 3: Tusenårsriket
Eskatologi, del 4: Uppståndelsen och mellantillståndet (Vad händer när man dör?)
Eskatologi, del 5: Den yttersta domen
Eskatologi, del 6: Den dubbla utgången

4 kommentarer:

  1. Mer en analys än diskussion för att om möjligt trigga lust till fördjupning hos någon som läser …

    Det är anmärkningsvärt hur ens teologi om förbundens förhållande präglar ens eskatologi. Tror att de flesta i vårt land saknar kunskap om detta förhållande och kanske också om vilka förbundsteologier som finns. Detta beror nog till stor del på att kyrkor och samfund med en tydlig teologi om detta inte är så representerade i vårt land.

    Här är en liten redogörelse. I flera av dessa fall är förbundsteologin förenad med teologin på andra områden (vilket förklarar några beteckningar). Från fullständig kontinuitet mellan förbunden (1) till total diskontinuitet mellan dem (5) med mer eller mindre av både och däremellan (2-4).

    1. Reformert presbyteriansk förbundsteologi (Covenant Theology, CT)
    2. Reformerta baptister (1689 Federalism, efter 1689 London baptist confession)
    3. Nya förbundets teologi (New Covenant Theology, NCT (många här delar 1644 London baptist confession))
    4. Progressiv dispentionalism (Progressive Dispentionalism, PD)
    5. Klassisk dispentionalism (Dispensationalism, DP)

    Notera att detta representerar teologiska system som i sina formuleringar avser ge konsekventa teologiska förståelser av Bibeln. Har man inte tänkt igenom detta har man förmodligen en blandning av de synsätt som ligger nära ens egen uppfattning snarare än ett konsekvent synsätt. (Jag hade t.ex. en blandning av 2+3 innan jag numera landat i 3 helt o fullt.)

    Vilket synsätt en person har på förbundens relation till varandra påverkar enormt mycket ens tolkning av profetiska texter i Bibeln (och massor av andra frågor). I synnerhet handlar detta om hur man förstår vad Israel är för något i relation till det nya förbundet. Detta leder till väldigt olika teologiska förståelser.

    Det du beskriver Jonas uppfattar jag som 60% progressiv dispentionalism/40% nya förbundets teologi. Hoppas bedömningen är rättvis! I progressiv dispentionalism ser man att Jesus uppfyller mycket från GT i Guds förbund med Abraham och Mose men att uppfyllelserna i det nya förbundet inte utesluter att det finns profetiska uppfyllelser kvar angående det fysiska Israel. Din betoning på det nya förbundets prioritet och Jesus som nödvändig för frälsning är mer typisk för NCT än DP. Israel har en mycket större betoning i Guds handlande för typiska progressiva dispenionalister.

    Själv tänker jag att Sakarjas ord om judarnas återvändande till Israel syftar till deras återvändande från Babylon. När jag sedan tror att ”hela Israel” i Rom 11:26 handlar om kristna judar och hedningar saknar jag därför stöd i NT för ytterligare en sådan profetisk uppfyllelse av Sakarja. I övrigt håller jag återigen med om mycket du skriver!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Markus för din kommentar. Jag uppskattar verkligen att du tar tid att skriva. Intressant med dina procentsatser på mig. Är jag verkligen mer PD än NCT? Är det bara synen på Israels återsamlande som gör det eller finns det andra faktorer? Jag är nog lite dålig på att se skillnaderna på kategorierna 2-4, men det är helt rätt att det är någonstans där jag befinner mig.

      Eftersom Sakarja profeterar efter återvändandet från Babylonien tänker jag att han talar om något som ligger i framtiden. Även om "hela Israel" i Rom 11:26 möjligen kan syfta på både judar och hedningar, så tycker jag att Rom 11:11-15 talar för att Paulus väntar att det ska ske något med det judiska folket i de sista dagarna.

      Radera
    2. Hej igen! Jag vill be om ursäkt för min kommentar angående Sakarja. Den var slarvig och ogrundad.

      Vad jag menade var att "i den mån Sakarja skulle tala om ett återvändande till Israel så syftar det till det sista återvändandet från Babel". Men kommentaren var otydlig för på Sakarjas tid var återvändandet från Babylonien så gott som eller helt fullbordat. Sakarja är ju verksam under återbyggandet av det andra templet (Sak 1:16).

      Istället skulle jag ha undrat vad exakt i Sakarja 12 som du tolkar som ett framtida återvändande, för trots flera genomläsningar av kapitlet och googlande ser jag inte det.

      Jag vill också be om ursäkt för att jag gav en slags förbundsteologisk analys av ditt synsätt. Helt onödigt!

      I vilket fall som helst så är ju just synen på vad Israel är och vilken relation Israel har till kyrkan det kanske mest centrala som åtskiljer de förbundsteologiska distinktionerna. Det är det som förklarar min bedömning (som jag alltså ångrar att jag gjorde såhär offentligt)!

      I reformert presbyteriansk förbundsteologi är kyrkan = Israel.

      I nya förbundets teologi är kyrkan = det eskatologiska Israel (kyrkan instiftas inte förrän pingsten men alla i "det sanna Israel" Rom 9:6 blir där ett och samma folk - i en ny människa vilket gestaltas i Andens enhet Ef 2:12ff).

      I progressiv dispentionalism och särskilt i klassisk dispentionalism är kyrkan och Israel två distinkt olika saker. Det är ju precis därför man ser två linjer av Guds agerande mellan dem.


      En diskuterande kommentar:
      Ett stort problem med all dispentionalistisk teologi är att den är hermenutiskt sammanbunden med ett tredje tempel.

      Jag vet inte, du kanske tror på ett profetiskt återförande av judarna till Israel i sista tiden utan ett tredje tempel, men jag menar att det blir svårt att få ihop en sådan bild.

      Varför ett tredje tempel är så problematiskt beror på att det liksom backar Guds uppenbarelse av sig själv på ett sätt som i min mening till och med kastar skugga över Sonens inkarnation, den kristna frälsningen i Sonen, Andens boning i alla i det nya förbundets folk och himlens tempel - som är Herren och Lammet (Upp 21:22).

      För min egen del innehåller Hesekiel 10-11 en så viktig nyckel här. Dessa kapitel talar om att Guds närvaro lämnar Jerusalems första tempel. Istället blir Gud själv "en helgedom" för Israels folk i länderna dit de kommit (Hes 11:36).

      Genom detta skeende blir det så tydligt att Guds intention är att uppenbara sin närvaro med sitt folk på ett annat sätt. Det pekar framåt. Det där med fysiska tempel blickar framåt i tre bemärkelser.

      A) Jesus tabernaklar bland människorna (Joh 1:14) och är Guds tempel i egen hög person. Han är templet som bryts ned och byggs upp på tre dagar (Joh 2:19-22).

      B) Alla de som tillhör det nya förbundets folk som blir Guds tempel, när den helige Ande bor i dem (1 Kor 6:19).

      C) Det kubiskt profetiska tabernaklet, sedan templet, som alla vittnar om den himmelska Gudsnärvaron där Herren och lammet är Guds tempel (jfr Hes 48:16,17 o Upp 21:16, 22).

      Ett tredje fysiskt tempel i Jerusalem med präster och offrande är alltså därför en extrem tillbakagång i Guds uppenbarelse av sig själv, sin frälsningsgärning, och närvaro med sitt folk.

      En bättre teologi präglas av att alla de heliga i de gamla förbunden förenas med de heliga i det nya förbundet i resan på väg till det bättre, himmelska landet (Heb 11:16) som en människa (Ef 2:11ff är i min mening en superviktig text för dispentionalister att lyssna till).

      Radera
    3. Tack för klargörandet! Ursäkten godtas.
      Jag tror mycket riktigt på ett återsamlande av det judiska folket till det heliga landet, men inte på ett tredje tempel. Jag håller helt med dig om problemen med ett tredje tempel och återupprättad offerkult.
      Jag tror snarare att återsamlandet är en förberedelse för Israels slutliga omvändelse och har alltid läst Sakarja 12 som en profetia om händelser i Jerusalem vid tidens slut (främmande härar omringar Jerusalem och stadens invånare omvänder sig) och sen kommer Herrens dag och Jesus återkomst i kap 14. De judar som omvänder sig vid tidens slut förenas med Guds enda folk, det sanna olivträdet, Kristi brud, det nya Jerusalem.

      Radera