Aldrig mer tillbaka gå - utmaningar från anabaptismen

Idag är det 500 år sedan Martin Luther presenterade sina 95 teser mot avlatshandeln och därmed satte igång en kedja av händelser som startade reformationen. Under detta jubileumsår har det kommit ut många böcker om Martin Luther på svenska, men det kommer bara en enda om anabaptismen. Den har kommit till bokhandeln just idag på reformationsdagen. Reformationen på 1500-talet blev ganska snart uppdelad i olika grenar och med tiden utvecklades tre distinkta kyrkotraditioner; den lutherska, den reformerta och den anabaptistiska. När vi nu firar minnet av reformationen finns det all anledning att uppmärksamma alla dessa tre grenar. Mina läsare blir säkert inte överraskade av att jag vill lägga fokus på anabaptismen och dess bidrag till kyrkan i vår tid.

Det är 50 år sedan det senast kom ut en omfattande svensk bok om den historiska anabaptismen. 1967 var det missionsförbundaren och riksdagsmannen Karl Kilsmos mästerverk Den tredje reformationen - den nutida frikyrkans uppkomst 1525-1556, som nådde läsarna. Alf Lindbergs Reformation och väckelse från 1982 täcker hela reformationen och sträcker sig fram till 1700-talet,men ger också en ordentlig och rättvis beskrivning av anabaptismen. Idag kommer det alltså en ny bok som presenterar anabaptismen för en svensk läsekrets och jag är en av bokens tre redaktörer och åtta författare. Jag har tidigare presenterat boken närmare här: Ny bok om anabaptismen.

De tre redaktörerna (Jag, Fredrik Wenell och David Willgren) har denna vecka skrivit debattartiklar i både Världen idag och Dagen för att aktualisera anabaptismen och anknyta till reformationsjubileet. Båda artiklarna publicerades på nätet i måndags. Världen idag hade vår artikel även i papperstidningen i måndags, medan vi inte vet när Dagenartikeln kommer i pappersform.

I artiklarna tar vi upp två viktiga teman ur boken. Två områden där vi menar att anabaptismen har ett viktigt bidrag att ge till kyrkan i vår tid.

I Världen idag tar vi upp kyrkans plats i samhället och relationen till makten. Vår artikel avslutas så här:

Min enda tes om framtidens kyrka

För 500-år sedan spikade Luther upp sina 95 teser om avlatshandeln och det blev startskottet för den reformation som förändrade den kristna kyrkan för all framtid. För att fira detta har tidningen Dagens ledarredaktion skrivit 9,5 teser om framtidens kyrka och idag presenteras dessa teser i tidningen. För ett par veckor sedan blev sex svenska teologier inbjudna till Dagens redaktion för att kommentera teserna. Idag presenteras resultatet i tidningen och på dagen.se.

Dagens dokument: 9,5 teser för framtidens kyrka

Jag var en av deltagarna i samtalet och i artikeln kan man läsa några av våra kommentarer till teserna. Samtalet var i i själva verket mycket mer omfattande och innehållsrikt än vad artikeln visar. Vi pratade tre och tre och jag samtalade tillsammans med Petra Carlsson från THS och Mikael Hallenius från ALT. Vi var överens om att teserna i och för sig var bra, men att det var något viktigt som saknades. Dagens artikel uttrycker det så här:

"- Jag saknar en tydlig betoning på den helige Ande, utbrister Mikael Hallenius medan han sätter sig till rätta i en fåtölj i TV-studion på Dagens redaktion"

Min kommentar, som också finns på dagen.se, men inte i papperstidningen, var att det var en obalans i teserna, och att det kanske berodde på att det är tre ledarskribenter som står bakom dem. Teserna fokuserar på kyrkornas roll i samhället, men jag skulle vilja ha en bättre balans där även relationen till den treenige Guden och kyrkornas inre liv tydligt lyfts fram i teserna. De tre riktningarna uppåt, inåt och utåt är lika viktiga.

Till sist fick deltagarna också formulera sin egen tes om framtidens kyrka. Min blev så här: 

Som motkraft till privatreligiositet och individualism, ska Kyrkan vara en rörelse av lokala gemenskaper, där lärjungar följer Kristus tillsammans, är ansvariga för och inför varandra och delar livet i tjänst för Gud, varandra och världen. 

Reflektioner om lärande och ledarträning

Häromdagen skrev jag om min resa till Sheffield. När vi var där fick vi bland annat lyssna till Bob och Mary Hopkins, som jobbat med församlingsplantering i 40 år (det är Bob på bilden till höger). De ägnar mycket av sin tid åt att coacha och träna församlingsplanterare och har varit med i ledningen för både församlingen St Thomas Crookes och Fresh Expressions of Church. Jag lyssnade till dem för några år sedan när de var i Sverige och presenterade Fresh Expressions.

I sin föreläsning gav Bob oss några intressanta tankar om lärande, som även finns i hans bok Coaching for Missional Leadership. Han menar att man kan dela in lärande i tre olika kategorier. Formellt lärande är sådant som sker genom formell utbildning, skola och universitet. Icke-formellt lärande är sådant man lär sig genom praktik, övning, att vara lärling hos någon, läsa på egen hand eller liknande. Lärande genom socialisering är sådant man lär sig omedvetet genom livet, genom familjen, kulturen, sammanhanget där man lever. Ett barn lär sig sitt modersmål genom socialisering. En vuxen kan lära sig ett språk genom att läsa kurser (formellt lärande) eller genom att umgås med och prata med människor (icke-formellt lärande). Bob Hopkins illustrerade detta med en triangel och betonade att Jesus använde alla tre metoderna när han tränade sina lärjungar.

Bilden är från sid 65 i boken

Coaching for Missional Leadership

Fyra omvälvande dagar i Sheffield

Jag har precis kommit hem från fyra dagar i storstaden Sheffield i England. Jag var inte där för att titta på fotboll, utan för att besöka ett nätverk av församlingar, som utmärker sig för missionellt nytänkande. Vi var en grupp på fjorton svenskar från sex olika samfund och rörelser och de flesta av deltagarna arbetar nationellt med församlingsutveckling eller församlingsplantering. Resan arrangerades av Nätverket för församlingsutveckling och Nya sätt att vara kyrka.

Det nätverk av församlingar som vi besökte har utgått från moderförsamlingen St Thomas Crookes (STC), som är en gammal anglikansk församling, som influerades mycket av John Wimber på 1980-talet. Under Mike Breens ledning omformades den i slutet av 90-talet till en församling med många missionella gemenskaper runtom i staden. Moderförsamlingen fungerar som ett resurscenter med lärjungaskola, teologisk utbildning och annan träning och därifrån utgår en ström av missionsinitiativ. Förutom STC (bilden till höger) besökte vi även dotterförsamlingen St Thomas Philadelfia och dennas två dotterförsamlingar The Well och St Philips. Hela sammanhanget är en skön och märklig blandning av anglikanskt, baptistiskt och Vineyard. I STC har de en baptistpastor och en anglikansk präst i ledningen. 

Det var mycket inspirerande och utmanande att möta detta sammanhang. Församlingskulturen var mycket präglad av John Wimbers teologi, och de som hade erfarenheter av Vineyard kände igen sig, men det som stack ut och skilde sig från många andra karismatiska sammanhang var den starka betoningen på att nå nya människor och att leva missionellt. Här handlade det verkligen inte om att samla alla kristna på ett ställe, utan om att sända ut alla som missionärer och hela tiden starta nya missionella gemenskaper, som når nya människor. En del av de nya gemenskaperna blev egna församlingar, andra blev gemenskapsgrupper inom en befintlig församling. Ett team missionerade bland Sheffields 60 000 studenter, ett annat bland tonåringar. Några hade gudstjänst varje vecka med hemlösa och utslagna, andra missionerade bland pensionärer som inte var intresserade av kyrkan. Överallt kom människor till tro och nya gemenskaper växte fram. 

John Marsh talar till den svenska gruppen i bönerummet hos St Philips