Vad är missionsuppdraget?

Vad är egentligen missionsuppdraget? För att svara på den frågan är det lämpligt att utgå från missionsbefallningen som Jesus har gett oss. När vi talar om missionsbefallningen tänker vi oftast på Matt 28:18-20, men faktum är att det finns en typ av missionsbefallning i varje evangelium och en i Apostlagärningarna. Alla fem Jesusorden är uttalade under de fyrtio dagarna mellan uppståndelsen och himmelsfärden.

"Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se jag är med er alla dagar till tidens slut." (Matt 28:18-20)

"Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen." (Mark 16:15)

"Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk. Ni är vittnen om detta." (Luk 24:46-48)

"Som Fadern har sänt mig sänder jag er." (Joh 20:21)

"Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." (Apg 1:8)

Av dessa texter kan man lära sig många olika saker och alla är viktiga. De kompletterar varandra och ger olika perspektiv. Idag vill jag peka på några saker. Först och främst är det väldigt tydlig att missionsuppdraget innefattar både att predika evangeliet om Jesus Kristus och att göra lärjungar. För det andra kan vi notera att man gör lärjungar genom att leda människor till tro (döpa) och träna dem i en kristen livsstil (undervisa). Det sistnämnda gör ju att missionsuppdraget breddas till hela livet och många olika aspekter. Det handlar helt enkelt om Guds rike i hela dess bredd.

Vem bygger egentligen församlingen?

I Matt 16:18 pratar Jesus med Petrus och säger:

"... Du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min församling..."

Det är viktigt att notera att det är Jesus som bygger församlingen (eller kyrkan, som Bibel 2000 översätter, använd det ord som du föredrar). Ibland drar folk den felaktiga slutsatsen att vi inte ska bygga församlingar utan att Jesus gör det själv, men det är ju inte vad texten säger.

Jag vet inte hur många gånger jag har hört någon säga: "Jesus har befallt oss att göra lärjungar, inte bygga församlingar". Det stämmer förstås rent tekniskt om man tänker på missionsbefallningen, men det blir problem ifall man utvecklar det till att vi inte ska bygga församlingar. Ibland hör jag folk säga: "Vi ska göra lärjungar, inte bygga församlingar" eller "Det är Jesus som bygger församlingen, inte vi". Jag blir lika ledsen (och irriterad) varje gång. Det är nämligen en felaktig slutsats och i värsta fall leder det till att församlingen försummas.

Det är förstås sant att det är Jesus som bygger församlingen, men han gör det inte på egen hand. Han gör det genom oss och tillsammans med oss. Vi ska också vara med och bygga! Det står faktiskt i Bibeln. 1 Kor 3:10-15 handlar om att vi som kristna ledare ska bygga församlingen, och att vi ska stå till svars för hur vi bygger. Så här skriver Paulus om församlingen i Korinth:

"Med den nåd som Gud gett mig har jag som en kunnig byggmästare lagt grunden, och nu bygger en annan vidare på den. Men var och en måste tänka på hur han bygger. Ingen kan lägga en annan grund än den som är lagd, Jesus Kristus. Om någon bygger på den grunden med guld, silver och ädelstenar eller med trä, hö och halm, så ska det visa sig hur var och en har byggt. Den dagen ska visa det, för den uppenbaras i eld och elden ska pröva hur vars och ens verk är. Om det verk som någon har byggt består, ska han få lön. Men om hans verk brinner upp ska han gå miste om lönen. Själv ska han dock bli frälst, men som genom eld."

En andlig gökotta

Den unge mannen hade kommit till den svenska gruppen som var på besök i Sheffield för att berätta om en församlingsplantering i ett socialt utsatt bostadsområde. Det var lite ostrukturerat, men vi som lyssnade blev berörda av hans passion. När han skulle avsluta sa han helt oväntat: "När jag förberedde mig för det här fick jag en profetisk hälsning till er." Han hade fått ett svenskt ord, som han skulle förmedla till oss. Han sa det med kraftig engelsk brytning, men ingen av oss hörde vad han sa. Han sa det igen, men ingen förstod. När han sa det för tredje gången kände jag igen ordet. Det var ordet gökotta.

Idag är det Kristi himmelsfärdsdag och jag vaknade tidigt på morgonen i ett rum på Gullbrannagården. Det är idag, som man enligt traditionen ska fira gökotta och ge sig ut i naturen tidigt på morgonen för att lyssna till göken och ha en friluftsgudstjänst till minne av att Jesus for upp till himlen (läs mer om gökottan i Dagen: Detta visste du inte om gökottan). När jag vaknade blev jag påmind om den profetiska hälsningen i Sheffield och kände att jag ville dela den med mina läsare.

Den unge mannen visste att ordet hade med gryningen att göra och han hade också fått ett bibelord till oss. Det var Ordspråksboken 4:18.

"De rättfärdigas stig är som gryningens ljus, som växer i klarhet tills dagen når sin höjd."

Den profetiska hälsningen till oss svenska församlingsledare på besök i Sheffield var att det nu kommer en andlig gökotta i Sverige. Vi har länge levt i ett andligt mörker och den kristna församlingen har minskat och tappat mark på många håll i vårt land, men nu vänder det. Vi börjar se gryningens ljus vid horisonten. Det är dags för en andlig gökotta.

Samma bibelord kom till oss flera gånger oberoende av varandra under dagarna i Sheffield och vi kände verkligen att det var en uppmuntran från Herren. Det gav oss ny inspiration och motivation att jobba vidare med mission, församlingsplantering och församlingsbyggande i vårt avlånga land. Vi hade ju alla redan sett hoppfulla tecken på olika håll i våra olika sammanhang, och det här blev en bekräftelse på att vi hade sett rätt. Det håller på att vända!

Jag hoppas och ber att den andliga gökottan ska märkas på alla de kristna konferenser som äger rum under Kristi himmelsfärdshelgen, inte minst här på Gullbrannagården där Alliansmissionens konferens börjar om några timmar.

Men först ska jag gå ut och lyssna på göken. Det är ju gökotta.

Läs mer om resan till Sheffield: Fyra omvälvande dagar i Sheffield

Återplantering - att nystarta en döende församling

För ett par veckor sedan skrev jag om en församlings livcykel och tipsade om boken Dying to Restart, som handlar om att återplantera en gammal och döende församling. I boken finns en mycket intressant lista med förändringar som kan ske vid en nystart. En del är nödvändiga, andra inte lika viktiga. Jag tror att flera av dessa förändringar är tillämpliga även i svenska förhållanden. Därför publicerar jag hela listan här på bloggen idag. Tyvärr blir det på engelska eftersom jag i nuläget inte har tid att översätta den. Det kanske blir en annan gång. Poängen är som ni säkert förstår att om man inte gör drastiska förändringar så kommer återplanteringen inte att lyckas. Det handlar om att det gamla måste dö, för att något nytt ska uppstå. "Vetekornets lag" helt enkelt (se Joh 12:24).

Changes in Church restart

The changes will look different for every church context. While research on restarts is sparse, Gary Taylor did some very helpful work in his dissertation dealing with the most common steps taken by restart churches.

The list below details his findings. We’re not suggesting that every church restart has to do every step. Some steps are more critical than others.

Ta din längtan på allvar - kom till Gullbrannagården

Häromdagen skrev jag om att människan i grunden är en längtande och älskande varelse och refererade till James K. A. Smiths undervisning i ämnet. Så bra då att Alliansmissionens årskonferens den kommande helgen handlar om just längtan. Ta din längtan på allvar är nämligen konferensens tema och det går förhoppningsvis rakt in i det innersta av vad det är att vara människa.

Svenska Alliansmissionen (SAM) har sin årskonferens på Gullbrannagården under Kristi himmelsfärdshelgen. Pingströrelsen har sitt Nyhem, EFK har sitt Torp och SAM har Gullbrannagården. Det är på Gullbrannagården, en mil söder om Halmstad, som SAM/SAU har sina tre stora evenemang, årskonferensen på Kristi himmelsfärdhelgen, Gullbrannafestivalen i början på juli och det stora tonårslägret i början på augusti. Det är evenemang med lite olika karaktär, men de har flera saker gemensamt; bland annat att det är mycket folk, bra musik, god förkunnelse och starka gudsmöten och viktigast av allt, att Jesus är i centrum. Jag gillar att vara med på alla tre.

 Restaurangen på Gullbrannagården

Du är vad du älskar

I lördags var jag i Skarpnäckskyrkan i Stockholm och lyssnade till församlingens pastor Jae Sung Kim. Han var en av talarna på SAM:s pionjärdygn och talade om formativa praktiker och lärjungaskap. Föreläsningen baserades i stor utsträckning på kanadensaren James K. A. Smith och hans böcker Desiring the Kingdom och You are what you love. Jae Sung gav oss en utmärkt introduktion till Smiths tänkande och mitt intresse var väckt.

James K. A. Smith är professor i filosofi vid Calvin College i Grand Rapids, Michigan. Jag hörde talas om honom för första gången tidigare i veckan eftersom han var i Sverige och bland annat föreläste på THS i Stockholm och på konferensen United Open i Malmö. Igår passade jag på att lyssna på hans fyra föreläsningar i Malmö den gångna helgen. De är nämligen tillgängliga på nätet (lyssna här eller där poddar finns).

Smith hävdar att människan framför allt är en längtande och älskande varelse. Vi styrs mer av vår längtan, än av våra tankar, mer av hjärtat än av hjärnan. Tyvärr gör kristna i västvärlden ofta misstaget att koncentrera evangelisation och lärjungaträning på förståndet. Vi tror att människor kommer att förändras, bara de får den rätta kunskapen. Vi tror att de kommer till tro om vi bara förklarar evangeliet tydligt och med övertygande argument. Smith menar att det inte fungerar på det sättet. Istället för att fokusera på förståndet bör både evangelisation och lärjungaträning ta sikte på människors längtan, på hjärtat. Människor är i grunden älskande varelser och vi blir vad vi älskar.