Naturvård på kristen grund, del 2 - Vad säger Bibeln?

I ett tidigare inlägg har jag berättat om min personliga resa till ett engagemang för naturvård på kristen grund. I den här texten kommer jag att kortfattat visa på den bibliska grunden för att ta hand om skapelsen och miljön. Jag menar att naturvård på kristen grund också är naturvård på Bibelns grund. Jag vill peka på sex bibliska skäl att ta hand om skapelsen och vårda naturen. 

1. Guds goda skapelse

Det första skälet handlar om att det är Gud som har skapat jorden och allt den rymmer av växter, djur och människor och när han skapade konstaterade han att allt var "mycket gott" (1 Mos 1:31). Vi lever i Guds skapelse och allt som är skapat av Gud har ett värde och är värt att vårdas. Den här inställningen till skapelsen löper som en röd tråd genom Bibeln. Vi ser det till exempel i Psaltaren 24:1 "Jorden är Herrens med allt vad den rymmer, världen med dem som bor i den", och inte minst i Psalm 104 i Psaltaren, som är en fantastisk lovsång om Gud som skaparen, skapelsens skönhet och det av Gud designade samspelet mellan himlakroppar, naturkrafter, människor, djur och växter. Läs gärna hela psalmen! 

Även hos Jesus ser vi Guds omsorg om skapelsen när han talar om att Gud har omsorg om både fåglar
och blommor. "Säljs inte fem sparvar för två kopparmynt? Och inte en enda av dem är glömd inför Gud" (Luk 12:6). "Se på korparna. de varken sår eller skördar, de har varken förråd eller lada, och ändå föder Gud dem" (Luk 12:24). "Se på liljorna hur de växer...Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset..." (Luk 12:27-28). 

Om Gud bryr sig om det han har skapat bör väl vi också göra det, eller hur? (På bilden ser du en smålom som ruvar) 

2. Människans uppdrag

Det andra skälet handlar om det uppdrag som Gud gav till de första människorna. Vi får återigen gå tillbaka till Bibelns första kapitel. Mannen och kvinnan är båda skapade till "Guds avbild" (1 Mos 1:27) och de får ett mycket specifikt uppdrag: "Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden" (1 Mos 1:28). Människornas uppdrag är att vara Gud representanter på jorden och vara goda kungar och präster, som tar hand om skapelsen och brukar den på rätt sätt. Ibland har detta mandat misstolkats som att människan har rätt att överutnyttja och missbruka skapelsen för sina själviska syften, men det är inte det som är tanken här. 

Uppdraget upprepas i kapitel 2 när Gud sätter Adam i Edens trädgård och säger åt honom att "bruka och vårda den" (1 Mos 2:15, B2000, SFB15 översätter "odla och bevara"). De första människorna fick uppdraget att bruka och vårda den plats där de blivit satta och jag tror att det uppdraget gäller även för oss. Vi kan använda olika bilder för vår roll i skapelsen. Vi kan liknas vid förvaltare, trädgårdsmästare, medskapare, kungar och präster. Alla bilderna säger något viktigt och jag gillar att se mig själv som den gode kungen för talgoxarna, pilfinkarna, blåmesarna och rödhaken som håller revir i vår trädgård. 

3. Frälsningen - helande av relationer

Det tredje bibliska skälet att vårda naturen handlar om frälsningen. Låt oss återigen gå tillbaka till urhistorien. När de första människorna gör uppror mot Gud kommer synden in i världen och skapelsen går sönder. Människans relationer går sönder på fyra olika plan. 

Naturvård på kristen grund, del 1 - en personlig resa

Som ung kristen på 1970- och 80-talen insåg jag att vi som kristna har ett ansvar för att ta hand om och vårda Guds skapelse. På ett personligt plan har jag alltid strävat efter att leva miljövänligt och energisnålt och jag röstade nej till kärnkraften i folkomröstningen 1980 (det gjorde alla miljövänner). I Råslätts församlingsgemenskap har miljöansvar funnits med som en aspekt av visionen om Guds rike ända sen starten 1983. I våra nuvarande värderingar formuleras det så här: 

"Vi vill att vår gemenskap ska vara en försmak av Guds rike, där Guds vilja och hjärta för världen förkroppsligas. Detta sker genom förkunnelsen av evangeliet, strävan efter global rättvisa, engagemang för de utsatta och omsorg om skapelsen."

Samtidigt måste jag erkänna att det här området inte har varit mitt fokus eller min passion. Det har varit viktigt för mig, men inte det jag brunnit för. Istället har jag brunnit för församlingen, församlingsplantering, lärjungaskap, bibelundervisning och inte minst anabaptismens historia och teologi. Men på senare år har detta ändrats. Jag brinner fortfarande för allt det ovan nämnda, men jag kan tillägga att jag nu också har börjat brinna för att vårda skapelsen och naturen. Hållbarhet och biologisk mångfald spelar numera större roll i mina dagliga beslut, och jag har till och med blivit medlem i några föreningar som jobbar för saken (se nedan). 

Förändringen inträffade under 2019 när jag och Kerstin började fågelskåda. Fågelskådningen ledde till ett allt större intresse för fåglarnas livsmiljö och en större insikt om hur allt hänger samman; växter, insekter, fåglar och människor; skogsbruk, jordbruk och naturvård. Jag har insett att när fåglarna har det bra så mår allt annat också bra, även vi människor. Det har gjort skillnad i mitt liv. 

Fågelskådningen ger många fina stunder i Guds vackra skapelse. På bilden ser du en Lappuggla som jag mötte på Dumme Mosse utanför Jönköping. 

Konventikelplakatet 300 år - Om ett försök att stoppa väckelsen

Den 12 januari 1726 fick Sverige en mycket sträng religionslag, det så kallade konventikelplakatet. Idag är det precis 300 år sedan. Numera räknas konventikelplakatet in i Sveriges kulturkanon och det hör till allmänbildningen att känna till vad den lagen innebar och varför den instiftades. Det tänker jag skriva om här. Jag hoppas att du vill läsa. 

Lagen kom till för att stoppa "kätterska villfarande meningar och lärosatser", vilket framför allt syftade på den pietistiska väckelserörelsen som börjat sprida sig i landet. Lagen deklarerade att alla skulle vara nöjda med Svenska kyrkans ordinarie gudstjänster och förbjöd konventiklar, alltså alla andra samlingar med gudstjänst- eller andaktsliknande karaktär. Lagen förespråkade att man hade husandakt med dem som tillhörde hushållet (familjemedlemmar och tjänstefolk), men det var inte tillåtet med några utomstående eller gäster närvarande. Om man bröt mot lagen kunde man först dömas till höga böter eller fängelse och tredje gången blev man utvisad ur riket. Man kunde bli dömd både för att arrangera och att delta i ett sådant möte. 

Sådana samlingar var faktiskt förbjudna redan före 1726. Sverige hade haft mycket stränga religionslagar ända sen 1500-talet och allt annat än den lutherska läran var strängt förbjudet för alla svenska medborgare. Både 1706 och 1713 hade det kommit kungliga förordningar (så kallade Religionsplakat) som förbjöd konventiklar och spridandet av pietistiska idéer. Det som var nytt med konventikelplakatet 1726 var att lagarna var strängare och straffen hårdare. Staten och statskyrkan ville till varje pris stoppa den pietistiska väckelsen. 

Arvet från anabaptismen - En fredens gemenskap i en konfliktfylld tid

Det här är en föreläsning som jag höll vid ett seminarium under den ekumeniska veckan i Stockholm i augusti 2025. Texten är bearbetad för att fungera som ett blogginlägg. Föreläsningen handlar om anabaptismens historiska bakgrund på 1500-talet och vad arvet från anabaptismen kan ha för betydelse för kyrkan i Sverige idag. 

Anabaptismens historiska bakgrund

Vad är viktigt att känna till om den anabaptistiska rörelsen på 1500-talet? Jag ska ge er några händelser och några namn.

Det här handlar om Reformationen på 1500-talet – De flesta känner till Luther, Zwingli och Kalvin, som förgrundsgestalter i reformationens två huvudgrenar, den lutherska och den reformerta. Vi har idag lutherska och reformerta kyrkor. I boken Theology of the Reformers av Timothy George presenteras dessa tre, men också en fjärde viktig reformator, anabaptisten Menno Simons. Att Menno Simons får vara med tillsammans med de andra tre är ett erkännande av anabaptismen som en gren av reformationen.

Anabaptismen räknas ofta som reformationens tredje huvudgren eftersom den också gav upphov till en bestående församlingsrörelse med en genomtänkt kyrkosyn (en frikyrklig linje som alltså har tydliga rötter i 1500-talet och går tillbaka ännu längre till waldensare och hussiter). Den största kyrkan med direkta rötter i anabaptismen är Mennoniterna (namnet efter Menno Simons), men även andra frikyrkor som baptister och pingstvänner har indirekta rötter till anabaptismen och i grunden samma kyrkosyn.

Det var många olika faktorer som bidrog till reformationen. En viktig händelse var när Martin Luther spikade upp sina 95 teser på kyrkporten i Wittenberg den 31 oktober 1517. Det var från den händelsen som vi firade reformationens 500-årsjubileum 2017.  Luthers tankar spreds snabbt och snart började radikala idéer frodas på många håll. Personer som Andreas Karlstadt och Thomas Müntzer ville gå längre än Luther i förändringen av kyrka och samhälle. Det är i den här miljön som nya tankar växer fram. Anabaptismen föddes ur det som brukar kallas den radikala reformationen.

Karlstadt och Müntzer var radikala, men de praktiserade aldrig vuxendop. Istället var det i en liten grupp i Zürich som det avgörande steget togs. Det var där som ett femtontal personer gick från ord till handling och lät döpa sig. Det var den 21 januari 1525. I år är det 500 år sedan, och det är därför anabaptismen firar 500 år i år.

Vi känner till namnen på flera av dem som var med den lördagskvällen: De mest kända är Conrad Grebel, Felix Mantz och George Blaurock. Grebel och Mantz skulle det året båda fylla 27 år. Blaurock skulle fylla 34. De var alla unga män, som på bara några få år hade formulerat en helt ny vision av vad det är att vara församling. Själva ansåg de att det var en mycket gammal vision eftersom de hämtade den direkt från Nya testamentet.

Vi vet en hel del om hur de tänkte. Fyra månader tidigare hade de nämligen skrivit ett brev till Thomas Müntzer där de la fram gruppens vision av en fri församling enligt Nya testamentets mönster. Sex namn står som avsändare: bland annat Conrad Grebel och Felix Mantz. Detta brev finns bevarat och översatt till svenska i Karl Kilsmos bok Den tredje reformationen från 1967. Det finns även på engelska i The Sources of Swiss Anabaptism.

Det är fascinerande att se hur mycket av det som senare kom att bli kännetecknande för den anabaptistiska traditionen fanns formulerat redan här, nedtecknat av en liten grupp unga studenter och pastorer . Här är de viktigaste punkterna.

Boktips: Ny spännande roman om Jesusfolket - Vinden blåser vart den vill

 

För precis två år sedan såg jag filmen Jesus Revolution, som handlar om Jesusfolket i Kalifornien på 1970-talet. Den filmen berörde mig djupt. Jag var ju själv med på den tiden. Jag har skrivit om filmen och min egen koppling till Jesusrörelsen här på bloggen. 

I veckan har jag läst romanen Vinden blåser vart den vill av Rebecka Fredriksson. Den handlar om några ungdomar i Göteborgsområdet och deras möten med Jesus och Jesusfolket. Jag måste säga att boken berörde mig nästan lika starkt som filmen. 

Författaren var själv inte med på 1970-talet, men hon har gjort ett gediget arbete för att sätta sig in i hur det var då. Hon har läst på och hon har gjort djupintervjuer med ett antal personer. Det märks! Det finns mycket igenkänning för mig som var med när det hände. Boken fångar mycket av de stämningar som rådde bland ungdomar, både i samhället och i kyrkan. 

I boken får vi följa de tre huvudpersonerna i tre parallella berättelser, som utspelar sig under åren fram till 1972. Så här presenteras de på bokens baksida: 

"Gunvor har alltid ställt upp för sin mamma, som håller hårt i flaskan och inte bryr sig om så mycket annat. Men när en stor livslögn avslöjas får hon nog. Anita känner hur livet krymper på ön där alla känner alla. Hon gör revolt mot de strikta reglerna i pingstförsamlingen och ger sig ut på okänt hav. Bengt tröttnar på föräldrarnas tillrättalagda medelklassliv och söker gemenskap och mening i en revolutionär kommunistgrupp."

En glad pensionär

 

Semestern är slut, men jag är inte tillbaka på jobbet. Istället börjar jag idag mitt nya liv som pensionär. Jag gläds över den nya friheten och möjligheten att få mer tid för mina intressen. Idag har jag till exempel förberett den föreläsning om arvet från anabaptismen som jag ska hålla i Stockholm den 21 augusti (information finns här, alla är välkomna).

Jag har jobbat heltid i många år och det känns skönt att få ta det lite lugnare. Jag tror att jag behöver det. Det känns också fantastiskt att få mer tid för mina tre F: familjen, församlingen och fåglarna. 

Jag har helt slutat min tjänst i Svenska Alliansmissionen, men kommer att fortsätta jobba lite grann som bibellärare på Mariannelunds folkhögskola när de behöver min hjälp. Under höstterminen blir det två dagar i veckan precis som förra läsåret. Det är något om jag trivs väldigt bra med och det känns bra att ha några uppgifter kvar. Jag kommer också att ta lite uppdrag att predika, undervisa eller föreläsa om det finns intresse och jag har möjlighet. 

Jag känner mig som en glad pensionär och tänker ha samma inställning som Paulus hade när han blev äldre: "Bröder, jag menar inte att jag har gripit det än. Men ett gör jag: jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset, Guds kallelse till himlen i Jesus Kristus" (Fil 3:13-14). 

En videokassett från 1993, en ny vision och ett förvandlat liv

När jag städade mitt arbetsrum häromdagen hittade jag en gammal videokassett från 1993. På omslaget

var det en bild på den vision som vår församling tog fram på en visionsdag i december 1993 och videon dokumenterar processen. 

Råslätts församlingsgemenskap grundades 1983 och efter tio år var det dags att förnya visionen. Jag är övertygad om att en församling behöver bearbeta och förnya sin vision ungefär vart tionde år, så att varje ny generation är delaktig och känner att den äger församlingens vision. I vår församling har vi haft visionsprocesser flera gånger, först 1982 inför grundandet av församlingen, sen 1993, 2003, 2013 och 2020. Dessa processer har varit helt avgörande för församlingens utveckling och mognad. 

1993 tog vi hjälp av Johan Arvidsson, en bibellärare på Mariannelunds folkhögskola som börjat jobba så smått med församlingsutveckling. Jag kände Johan sen tidigare och vi bestämde oss för att ta hjälp av honom i visionsprocessen. Resultatet blev den "visionsblomma" som ni kan se på bilden. Kolla gärna in detaljerna!

Faktum är att meningen i mittcirkeln har överlevt alla följande visionsprocesser med små justeringar. Idag formuleras församlingens övergripande vision så här: