Idag sa Pingströrelsen ja till att ha gemensam pastorsutbildning med SAM och EFK. Det gör mig glad. Jag tror att detta är rätt väg att gå för de tre samfunden och jag tycker att det att bra att Pingst gav ett tydligt ja vid sitt rådslag. Dagen berättar om det här. Det är mycket i upplägget som inte är klart än. Bland annat finns det frågor när det gäller finansieringen. Men i stort sett är jag positiv och ser flera fördelar med en gemensam utbildning.
Det är först och främst bra att dessa tre rörelser samarbetar. Det kommer alla att vinna på. Det kommer också att finnas utrymme för alla tre att bevara sin egen profil. Den pentekostala profilen kommer att finnas kvar i Pingsts utbildning.
Det är också en fördel med den starka betoningen på ledarskap och församlingspraktik. Det är nödvändigt att pastorsutbildningen formar teologiskt reflekterande praktiker, och inte bara teoretiker. Därför är det positivt att den gemensamma utbildningen har ambitionen att integrera teori och praktik på ett konstruktivt sätt.
Den intressanta kombinationen av folkhögskola och högskola som redan prövats av SALT och PTS tror jag också är ett framgångsrikt koncept. Jag tror på att använda både folkhögskolans och högskolans möjligheter i framtida ledarutbildning.
Att samarbetet bygger på Lausannedeklarationens grund är också bra. Det borgar för att utbildningen kommer att stå på evangelikal grund. Det tror jag också är viktigt.
Jag hoppas att utbildningen inte bara tänker utbilda pastorer, utan även pionjärer, församlingsplanterare, missionärer och "apostlar", profeter och evangelister. Ett fokus på missionsuppdraget kräver att att vi inte bara utbildar för att ta hand om det som redan finns.
Jonas, du representerar som bäst den moderna frikyrkorörelsen, som säger JA till en gemensam pastorsutbildning i tre OLIKA frikyrkosamfund. Ur olika kyrkosamfundens existensberättigande är detta mycket märkligt. Bekännelsefrågorna betyder väldigt lite eller ingenting, eller hur?
SvaraRaderaSäg det rakt ut! Bilda ett stort frikyrkosamfund, som kan omfatta alla åsikter och tro. Det är meningslöst att hålla på med olika kyrkor, när liberalismen får råda inom teologin. Detta blir en vettig konsekvens av din liberala hållning. Det är just DÄRFÖR har jag väldigt liten tro på frikyrkornas framtid som Jesu Kristi kyrka!
Hannu
En SAM-are från Burseryd
Hannu. Jag tycker att det är bra att tre evangelikala frikyrkosamfund samarbetar på Lausannedeklarationens grund. Det är ingen liberal hållning eller någon liberalteologi, utan en konsekvens av min evangelikala hållning. Enhet och samarbete måste byggas på Bibelns grund. Det är också en strävan inom Pingst, EFK och SAM. Därför tror jag att de har en framtid i Sverige. Om det blir så beror på vilken väg de kommer att välja i framtiden.
SvaraRaderaJonas, du berör egentligen inte de viktiga frågorna. För det första, kan en kyrka förändra sina läror och uppfattningar utan att verkligen markera, att idag står vi för detta och detta och vi tar avstånd från det och det. När detta inte sker, blir det stor osäkerhet, vad en kyrka står för. Lausanne-deklarationens huvudsyfte är att tala om evangelisation och inte om den kristna dogmatiken. Sådana allmänna deklarationer har ingen vidare tyngd i teologiska samtal. Den kan tjäna sitt syfte i fråga om evangelisationen.
SvaraRaderaDu vågar inte ta utmaningen att lösa upp de gamla frikyrkorna. Om det är så bra att ha en gemensam pastorsutbildning, då måste det leda i konsekvensens namn till att vi får en gemensam kyrka för dessa tre. Eller hur? Sedan är kvar ssammanslagningen med Samfundskyrkan och då har man nått den frikyrkoenhet, som de ledande i olika samfunden längtar efter.
Denna ekumenik är en total vändning i frikyrkornas historia. Det behärskande perspektivet är oerhört kort, man saknar det historiska perspektivet och om man har haft det, så slänger man det till historiens skräpkammare.
Jag har läst en del av Mikkel Vigilius' bok "Genom evangeliets kraft" och den har många värdefulla tankar just om liberalteologin. Liberalteologernas ursprungliga ambition var att locka människor till kristendomen för att göra evangeliet "anpassat" för människor, som levde vid den aktuella tiden. Men i denna anpassning gick också evangeliets kraft förlorad. Detta bör vara en varningsklocka för en evangeliserande kyrka. Vigilius lyfter fram den evangelikala rörelsens splittring och 1996 grundades Alliance of Confessing Evangelicals och deras grunddokument är The Cambridge Declaration, som vill bevara den klassisk reformatoriska linjen. Känner du Ian Murrays bok "Evangelicalism Divided"? Det vore intressant om du kommenterade detta.
Hannu från Burseryd