tisdag 7 augusti 2012

Israels plats i Guds plan - en reflektion

I mitt förra inlägg lovade jag att jag skulle skriva om min syn på Israel. Jag menade att jag intar en mellanposition mitt emellan två ytterligheter (t.ex här och här). Det här är ett mycket svårt ämne, jag är inte alls någon expert och det är med viss tveksamhet jag skriver. Jag dristar mig ändå att kortfattat redogöra för hur jag ser på Israels plats i Guds plan. 

Innan jag sätter igång vill jag ge ett litet omnämnande till två kristna ledare som troligen påverkat min syn på Israel ganska mycket. Båda är nu hemma hos Herren och jag mötte dem när jag var en mycket ung man. Den förste är Erik Nilsson. Han var pastor i Jönköpings baptistförsamling, var den som döpte mig i januari 1976 och var min pastor under några år. Erik Nilsson hade en stor kunskap i ämnet och skrev den lilla boken Israel - inte som andra folk (Westerbergs förlag, 1975, 51 sidor). Om du kan få tag i ett ex av den är den värd att läsas. 

Den andre är den danske bibelläraren Poul Madsen, som har haft ett stort inflytande på mitt liv och min tjänst. Han hade själv varit med och hjälpt danska judar att fly till Sverige under den nazistiska ockupationen och berättade gärna om den dramatiska räddningen av 7000 danska judar i oktober 1943. Både Erik och Poul var övertygade om att Gud är inblandad i att judarna återvänt till Palestina och att det är uppfyllelsen av bibliska profetior. 

I Romarbrevet bearbetar Paulus frågan om Israels plats i Guds plan. Det något komplicerade förhållandet sammanfattas på ett utmärkt sätt i Rom 11:28-29: "Ser man till evangeliet är de Guds fiender, för er skull. Ser man till utkorelsen är de hans älskade, för fädernas skull. Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse." De verserna får bli utgångspunkten för min lilla reflektion, som går ut på att även om judarna förkastat Jesus som Messias och därigenom blivit Guds fiender, är de fortfarande hans älskade och med i hans plan för framtiden. Min syn kan sammanfattas under tre rubriker. 

1. De som tror på Jesus är Guds folk

Guds folk är de judar och hedningar som är födda på nytt och följer Jesus som Herre och Messias. Romarbrevet visar att man måste göra en skillnad mellan det andliga Israel, som består av alla dem som tror på Jesus, vare sig de är judar eller hedningar, och det fysiska Israel, som är det judiska folket. Paulus skriver: 

"Om nu en oomskuren följer lagens bud, skall inte han få räknas som omskuren? Då kommer han som till kroppen är oomskuren men fullgör lagen att döma dig som överträder lagen fast du har skriftens bokstav och omskärelsen. Ty jude är man inte till det yttre, och omskärelsen är inte det som syns utanpå kroppen. Jude är man i sitt inre, och omskuren är den som är det i sitt hjärta, i ande och inte efter bokstaven. Han får sitt beröm av Gud och inte av människor" (Rom 2:26-29). 

Abraham är fader till detta trons folk: "Så skulle han bli far till alla oomskurna som tror, så att dessa kunde räknas som rättfärdiga. Han skulle också bli far till de omskurna, för dem som inte bara är omskurna utan också följer trons väg, den som vår fader Abraham vandrade redan innan han blev omskuren" (Rom 4:11b-12). 

Även bilden av olivträdet i Rom 11:17-24 visar att det bara finns ett enda gudsfolk. De judar som inte tror skärs bort från olivträdet och de hedningar som tror blir inympade. En annan bild som talar för samma sak är muren i det nya Jerusalem (Upp 21:9-14). Det nya Jerusalem symboliserar "lammets hustru", Guds folk i historien, den frälsta skaran. På stadsmurens portar står namnen på Israels tolv stammar och på de tolv grundstenarna står namnen på Jesus tolv apostlar. Detta visar klart att det är kontinuitet mellan Guds folk i det gamla och nya testamentet. Det är ett och samma folk genom tron på Gud. 

Man måste också förstå att Jesus är vägen till frälsning för både judar och hedningar. När Jesus säger att han är den enda vägen till Gud (Joh 14:6) och när Petrus säger att det inte finns något annat namn som kan ge frälsning än namnet Jesus (Apg 4:12) är det till judar de talar. Evangeliet om Jesus Kristus är först och främst för judarna, men också för hedningarna (Rom 1:16).

2. Gud har inte förkastat det judiska folket

Men det betyder inte att kyrkan helt har ersatt Israel i Guds plan. Det judiska folket, det fysiska Israel har fortfarande en roll att spela. Att så är fallet tycker jag blir helt klart i Romarbrevets elfte kapitel. När Paulus ställer frågan: "Kanske Gud har förskjutit sitt folk?" (Rom 11:1) är det tydligt att han talar om det judiska folket. Och han svarar nej på frågan dels för att en rest av judar liksom han själv tror på Jesus och dels för att han förväntar sig att hela Israel ska bli räddat i framtiden. 

Paulus skriver: "Om deras fall gav världen rikedom och deras nederlag gav världen rikedom, vad skall då inte deras fulla styrka ge?" (Rom 11:12) och  "Ty om detta att de försköts gav världen försoning, vad skall då deras upptagande ge, om inte liv för de döda?" (Rom 11:15). Detta tycker jag visar att han förväntar sig en omfattande omvändelse av det judiska folket i samband med historiens avslutning. Och när han sen fortsätter så här: "En del av israeliterna är förstockade och skall förbli det tills hedningarna i fullt antal har nått målet. Men då skall hela Israel bli räddat, som det står skrivet." (Rom 11:25b-26a) kan jag inte förstå det på något annat sätt än att det är detta han talar om, även om jag vet att det finns andra tolkningar. 

Jag tror att judarnas återvändande till landet i vår tid är en del av det profetiska skeendet och en förberedelse för deras slutliga erkännande av Jesus som Messias. Det står visserligen ingenting i Nya testamentet om att judarna ska återvända till landet, även om det antyds av Jesus i Luk 21:24 när han säger om det judiska folket: "De skall falla för svärdsegg och föras bort som fångar till hednafolken, och Jerusalem skall trampas ner av hedningar tills hedningarnas tid är förbi." 

Men även om Nya testamentet inte talar om judarnas återvändande så finns det omtalat i profetior i det Gamla testamentet. Och åtminstone en del av dessa profetior tror jag handlar om det som sker i vår tid, inte minst Sakarjas tolfte kapitel, som jag tror beskriver judarna i Jerusalem under tiden strax före Jesus återkomst och hur de omvänder sig till Herren. Så min övertygelse är att judarnas återvändande till Palestina under 1900-talet har med profetiorna att göra. 

3. Vi bör arbeta för en rättvis fred i det heliga landet

Men detta betyder inte att man som kristen måste stödja allt som staten Israel gör. Som kristen bör man istället arbeta för fred och rättvisa för alla folk som lever i det heliga landet (det vi kallar Israel och Palestina). Man måste ställa höga moraliska krav på staten Israel (vilket även Mose lag gör) och bör inte försvara staten Israel ifall den handlar omoraliskt. Vi bör helt enkelt bygga relationer både till judar och araber och arbeta för en fred som omfattar alla och är rättvis. 

Vi måste också komma ihåg att många palestinier är våra bröder och systrar i Kristus och ge dem vårt helhjärtade stöd. Evangeliskt kristna palestinier kan man få kontakt med via Bethlehem Bible College eller Pentecostals and Charismatics for Peace and Justice. Samtidigt som man engagerar sig för palestiniernas situation bör man förstå att det finns mycket hat mot Israel och mycket propaganda som bottnar i ett hat mot Gud och hans löften. Judarna har följts av hat genom hela historien, helt enkelt därför att de påminner om att det finns en Gud som styr historien mot ett mål. Det är lätt att man hamnar på ena eller andra sidan i konflikten. En del kristna står helt på Israels sida och andra ställer sig helt på palestiniernas sida i konflikten. Det är lätt att bli ensidig. Jag tror att man bör se båda sidorna och verka för en hållbar fred. "Blessed are the peacemakers", sa Jesus i Matt 5:9. Det gäller även i det heliga landet. Det är i alla fall vad jag tror. 

Detta var en kortfattad reflektion om hur jag ser på den här frågan. Nu glömde jag säkert något viktigt, men ungefär så tänker jag. Korrigera mig gärna om du tycker att jag har fel. Jag är tacksam för synpunkter och goda argument. För mig är den viktigaste frågan: Vad säger Skriften?

Uppdatering den 11/8: Debattartiklar med anknytning till  ämnet av Sune Fahlgren och Göran Lennartsson.

Uppdatering 1/2 2013: Dagenartiklar om hur synen på Israel förändras: 1, 2, 3.

16 kommentarer:

  1. Kul att du tog dig mödan att skriva detta, Jonas! Jag bejakar dina tankar.
    Tänkte bara tillägga att Paulus i 1 Kor 10:32 nämner tre parter: judarna, grekerna (hedningarna) och Guds församling. Tror att denna "uppdelning" är viktig att hålla fast vid för att rätt förstå sig på dessa inte enkla frågor!

    SvaraRadera
  2. Jeg likte spesielt det du skriver om Det nye Jerusalem. Paulus taler om 'et nytt menneske' i Ef 2,14-16. Jeg er derimot mer usikker på om Betlehem Bible College representerer en god link til arabiske kristne. Der er det mye uforsonlighet mot jødene, og en de representerer ikke en teologi som inkluderer Israel i de eskatologiske profetiene. Vi har god kontakt med en arabisk baptistmenighet i Nasaret: Hjemmet til Jesus - Kongen, hvor man tar vare på det profetiske ordet om Israel, samtidig som man når sine egne landsmenn med evangeliet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för synpunkten om BBC. Du kanske har rätt om det, men jag tänker att det ändå är viktigt att lyssna även till dem och deras erfarenheter.

      Radera
  3. Bra att du nämnde detta om BBC Björn! Tror att du har rätt! Föredrar personligen Open Doors!

    SvaraRadera
  4. Jag tycker du har en bra synpunkt. Just stödet och kontakten med palestinska kristna är viktiga. Just Bjorn Olav:s synpunkt på BBC att " uforsonlighet mot jødene, og en de representerer ikke en teologi som inkluderer Israel i de eskatologiske profetiene " tycker jag är fel jag har besökt BBC två gånger senast i mars. Då träffade jag Munther Isaac min bloggvän.
    Han är Vice Academic Dean of Bethlehem Bible College. Jag hade tillfälle nu i mars 2012 att träffa honom personligen för en kort pratstund. Han har skrivit en fin artikel, som jag frågade honom om jag fick översätta och lägga ut på min blogg , givetvis med länk till hans originaltext på engelska.
    För honom är teologiska frågor om Israel en vardaglig verklighet.
    se länk Teologi om landet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för synpunkterna om BBC. Det var en intressant text du länkade till. Jag tycker som sagt att det är viktigt att lyssna till olika röster och olika perspektiv.

      Radera
    2. Bra att du uppskattade hans text Tack för gensvar.
      Vill även tipsa om Cedar Duaybis är en av grundarna av Sabeel, hon är kristen palestinska född och uppvuxen i Haifa hon var 20 år gammal kvällen 14 maj 1948 då bildandet av staten Israel skulle tillkännages. Nyligen gästade hon Sverige och predikade i Fjällstugans församling i Jönköping den 10 juni 2012 , man kan lyssna till hennes predikan nu i efterhand. Se länk: Cedar Duaybis predikan
      ( Cedar Duaybis besök i Sverige var helt ointressant för tidningen Dagen. )

      Som Munther Isaac skriver om ” Israels plats i Guds plan ” är för de palestinska kristna, som har levt och överlevt i det heliga landet och kallade det hem i århundraden, är detta inte bara en akademisk fråga, utan en personlig fråga med omedelbara konsekvenser.

      Radera
  5. Tack för ditt nyanserade inlägg. Det finns flera tolkningar av vilka Paulus menar när han talar om "Israel" i Rom 11. Jag är nog mer inne på att han använder samma definition här som han ger i Rom 9:28 och att han alltså talar om troende och inte nationen.

    Det jag funderar på är om inte punkt 1 och 2 står i motsatsförhållande till varandra? Iaf om du ser det som så att tro alltid har varit ingången in i förbundet, att det alltid har funnits en utvald skara inom det utvalda Israel som levt av tro (Rom 4:6). Då kan man väl se det som att det är de som fått löftet om landet snarare än hela folket? Och att Gud hade en önskan om att hela folket skulle omfattas av löftet genom att leva av tro?
    Vad tror du?

    SvaraRadera
  6. Och en närliggande fråga är ju om det är på det sättet att Gud alltid har lyssnat till tro, skulle han då plötsligt bry sig om etnicitet? Ang det du skriver att alla judar omvänder sig.

    SvaraRadera
  7. Man kan stödja en stat av politiska skäl eller tom av humanitära skäl. Och det gäller även staten Israel. Men felet som många gör är att de blandar detta med teologi. Det finns absolut ingen RÄTT teologi bakom stödet till staten Israel. Däremot finns det läror (dispensationalismen som sionismen bygger delvis på)men dessa läror är inte alls förankrade i Bibeln. Staten Israel blev till genom FN. sluta blanda in Gud i det. Guds folk är ett enda: de som är Kristus judar och alla andra. Är man inte i Kristus är man utanför oavsett om man är jude eller svensk eller från någon annastans ifrån. Detta är inte antisemitism utan det är vad Nya testamentet lär! Om Judarna fortfarande är Guds folk ja då kom Jesus bara för hedningarna, vilket är inte vad Bibeln lär!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar (skriv gärna under med namn, så jag vet vem jag talar med). Det verkar som att du helt håller med mig om min första punkt, att det är de som tror på Jesus är Guds folk. Däremot verkar du inte hålla med mig om punkt 2 att det judiska folket fortfarande har en plats i Guds plan och att återvändandet till landet är uppfyllelsen av profetiorna i GT. Observera att jag inte har skrivit något bestämt om staten Israel, utan bara om judarnas återvändande till landet. Mer om detta i en senare kommentar med svar till dig, Levi och Harald.

      Radera
  8. Takk for interessant innlegg. Jeg er veldig enig i det du skriver i punkt 1 og 3. Punkt 2 har jeg dog, med unntak av tittelen for punktet, store problemer med. Jeg vet ikke om du har lest boka Jesus and the Land av Gary Burge. Burge legger her på en god måte ut hvordan Jesus og de første kristne forholdt seg til jødisk teologi om landområdene. I jødisk religion var landområdene, Jerusalem og tempelet uløselig knyttet sammen. Jesus og de første kristne viste ingen interesse for noen av delene. I stedet identifiserer Jesus seg selv med tempelet. All teologien knyttet til tempelet nytolkes med Jesus som det egentlige tempelet. Teologien om landområdene utvides fra å gjelde Palestina til hele verden.

    Når en tillegger landområdene i Palestina betydning for Guds plan i dag virker det for meg derfor som om en reduserer betydningen av Jesu virke her på jorden. Det betyr ikke at jeg er negativ til staten Israels eksistens, men at støtten til Israel må begrunnes sekulært. Holocaust viste med all mulig tydelighet nødvendigheten av at jødene fikk sin egen nasjonalstat.

    Angående vekkelse blant jøder så forstår jeg ikke helt hva du mener med at "hela Israel ska bli räddat i framtiden. " Jeg tror Rom 11,26 må leses i lys av 9,6-8 og at "hele Israel" derfor ikke kan bety alle jøder (hva med de ti andre stammene i så fall). Jeg håper det vil bli en stor vekkelse blant jøder, men i så fall tror jeg det vil skje gjennom robust forkynnelse av hvordan Jesus oppfylte Guds plan for Israel - og hvorfor sionisme i kristen og jødisk drakt derfor har utspilt sin rolle.

    SvaraRadera
  9. Håller med dig Harald! Om man stödjer en lära som påstår att staten Israel är fullbordan av profetiorna, ja då måste man även stödja byggandet av ett nytt tempel med återinförandet av offerceremonierna...då är vi tillbaka till gamla testamente. Nej!Jesus kom med ett nytt förbund som Han instiftade dessutom med judar för att hela världen skulle kunna ha möjlighet att komma till Gud. Det nya förbundet gäller inte bara icke-judar, det gäller judarna framförallt. ingenstans i NT talas det om att komma tillbaka till det förlovade landet, ingen av apostlarna nämner detta. Utan de hade förstått att "ALLA Guds löften har i Kristus fått sitt ja och amen" (2 kor 1:20). Det inkluderar löften om templet, om offerceremonierna, om landet, ALLA LÖFTEN. I

    SvaraRadera
  10. Tack Harald, Levi och Anonym. Eftersom ni tar upp ungefär samma saker väljer jag att svara alla tre i en gemensam kommentar.
    Som jag skriver i mitt inlägg tycker jag att det verkar som att Paulus skriver både om ett andligt Israel (de Jesustroende, Rom 9:6-8) och ett fysiskt Israel (det judiska folket). I Rom 11 tycker jag att det är uppenbart att det handlar om det judiska folket i följande verser (11:1-2, 7, 11-15, 25). Därför finner jag det troligt att uttrycket "hela Israel" i 11:26 även syftar på det judiska folket. Det är förstås möjligt att uttrycket "hela Israel" i 11:26 syftar på alla frälsta av både judisk och hednisk härkomst, men det ändrar egentligen ingenting, eftersom tanken om en slutlig omvändelse och väckelse bland judarna ändå finns tydligt uttryckt i 11:12 och 11:15.

    En omfattande väckelse bland judarna inför Jesus återkomst, behöver inte betyda att varje enskild jude kommer till tro på Jesus.

    Hur frågan om landet kommer in i denna väckelse är en svår fråga. Jag håller med om att löftena om landet har en andlig uppfyllelse i det nya förbundet och gäller hela världen, men betyder det att det inte längre syftar på det fysiska landet och det judiska folket? Räcker det inte med Gamla testamentets profetior om ett slutligt återvändande i den sista tiden? Måste det verkligen upprepas i Nya testamentet för att vi ska tro på det? Poul Madsen menade att profetiorna i GT uppfylls både andligt i det nya förbundet och fysiskt i judarnas återvändande till landet. Han tänkte att den utvidgade betydelsen i NT inte kan omintetgöra den ursprungliga betydelsen i GT. Jag lutar åt samma håll. Är inte det ett rimligt sätt att resonera?

    SvaraRadera
  11. Hebr säger att GT är fullt av skuggbilder. NT kastar ljus över GT. Det är så apostlarna läser GT, alltså i ljuset av kristus. Allting måste vara Kristuscentrerat. Tom Jerusalem, sion och alla dessa fysiska geografiska begrepp läses i ljuset av Jesu verk Se Hebr 12:18-24. Ett slutgiltigt återvändandet i den sista tiden? Man måste kanske börja från början: Gud lovar ett land till Abraham och hans efterkommande. Rom 4:12, Rom 2.28,och många andra texter förklarar vilka Abrahams sanna efterkommande/barn är: de som är i Kristus oavsett rastillhörighet. Sedan är det faktiskt så att Hebr 11:8-13 säger något väldigt tydligt om Abraham och landet: "Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat... I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. 14 De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. 15 Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. 16 Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska." Detta är vad NT lär.

    SvaraRadera