Varför heter den Barnabasbloggen?

Jag kallar den här bloggen för Barnabasbloggen. Anledningen är att Barnabas är en av mina förebilder och att jag vill att något av Barnabas' anda ska prägla det som skrivs på den här bloggen. Barnabas är inte någon av de mest kända personerna i Bibeln och jag får ofta frågor om vem han var, vad han gjorde och vad jag gillar hos honom. Här kan du läsa vad jag brukar svara.

Barnabas presenteras första gången i Apg 4:36-37: "Josef, en levit från Cypern som apostlarna kallade Barnabas, det vill säga Tröstens son, sålde också han en åker han ägde och kom och lade ner pengarna framför apostlarna." Barnabas utmärker sig tydligen genom att trösta och uppmuntra andra.

Nästa gång möter vi Barnabas i Apg 9:26-28. Saul har just omvänt sig och kommit till Jerusalem. Ingen annan vågade tro att Sauls omvändelse var äkta. Han hade ju förföljt församlingen och fängslat lärjungarna. Men då grep Barnabas in. Han samtalade med Saul och tog med honom till apostlarna. Barnabas var alltid beredd att ge människor en chans.

I Apostlagärningarnas elfte berättas det om hur hedningar kommer till tro i Antiochia i Syrien (nuvarande Antakya i södra Turkiet). I 11:22-24 kan vi läsa vad som hände. Ryktet om detta kom till Jerusalem. Apostlarna där kände antagligen sina egna begränsningar och ville inte åka dit, men de visste att Barnabas hade erfarenhet av den grekiska kulturen och var öppen och positiv, så de sände iväg honom till Antiochia istället. Lukas berättar: "När han kom dit och fick se bevisen på Guds nåd blev han glad och manade alla att helhjärtat hålla sig till Herren; han var en god man, fylld av helig Ande och tro. Och åtskilliga människor vanns för Herren." Han blev ledare i den nya församlingen i Antiochia.

Sen ser vi att Barnabas inte hade glömt Saul, som nu hade åkt hem till Tarsos (inte så långt från Antiochia). Barnabas tänkte på att Saul behövde komma in i sin tjänst och att han skulle kunna vara till god hjälp i arbetet, så han åkte och hämtade honom och såg till att han kom med i ledarskapet i församlingen. Det var säkert Barnabas som lärde upp Saul när de arbetade tillsammans i Antiochia (Apg 11:25-26). Det var också Barnabas som var med Saul (som då kallades Paulus) på den första missionsresan (Apg 13-14) och snart blir det så att det är Paulus som blir den mest framträdande av de båda. Paulus och Barnabas var apostlar (Apg 14:14) och de planterade flera församlingar tillsammans.

När de reste ut hade de med sig Johannes Markus som hjälp (Apg 13:5), men han gav av någon anledning upp och reste hem till Jerusalem (Apg 13:13). När de senare ska ut på den andra resan hände något intressant (Apg 15:36-41). Paulus ville inte ta med Markus, eftersom han hade svikit dem förra gången, men Barnabas ville ge honom en chans till. Han såg att det trots allt kunde bli en missionär av Markus. Det blev ett riktigt gräl mellan Paulus och Barnabas. "Det kom till ett så häftigt uppträde att de skildes åt. Barnabas tog med sig Markus och seglade över till Cypern" (Apg 15:39). Det är en av de saker jag jag gillar hos Barnabas. Han är så övertygad om att han ska ge Markus en andra chans att han tar en konflikt med sin medarbetare och vän. Det är verkligen att tro det bästa om människor och det utmanar mig oerhört. Historien visar att Barnabas gjorde rätt. Markus blev senare medarbetare till Petrus (1 Pet 5:13), framgångsrik missionär och författare till ett av våra evangelier. Även Paulus tog till sig Markus till slut och hade honom som medarbetare. Det kan vi se i några av de brev han skrev senare i sitt liv (Kol 4:10, Filem v24, 2 Tim 4:11: ”Ta med dig Markus hit, han är till god hjälp i mitt arbete”). Jag tror att också Paulus insåg värdet av att liksom Barnabas tro det bästa om människor och ge dem en andra chans.

Vi kan tacka Barnabas för att Paulus fick en chans och blev den han blev. Vi kan också tacka Barnabas för att Markus fick en chans till och blev den han blev. Han var mentor för båda två och båda hans adepter blev mer kända än honom själv.

Det är detta jag gillar hos Barnabas och därför vill jag vara som honom, "en god man, fylld av helig Ande och tro", och därför heter min blogg Barnabasbloggen.

Här kan du läsa lite mer om Barnabas och få ett boktips: Barnabas som förebild.