"Ni kan alla profetera" - profetians gåva i praktiken

Den här helgen har vi bönehelg i vår församling. Vi har flera samlingar varje dag. Idag hade vi bland annat en "profetisk verkstad". Det innebär att vi ber för varandra och lyssnar in vad Gud vill säga personligt till den vi ber för. Det handlar alltså om profetians gåva i funktion. Idag tänker jag skriva lite om den. Jag utgår i första hand från 1 Kor 14 där Paulus skriver om profetians gåva.

Nyckelverserna är följande:

"Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva." (1 Kor 14:1 SFB)

"Jag önskar att ni alla skall tala tungomål, men hellre att ni skall profetera." (1 Kor 14:5 SFB)

"Men anta att alla talar profetiskt. Om det då kommer en som är otroende eller oinvigd blir han genomskådad av alla, ställd till svars av alla, och vad som gömmer sig i hans innersta blottas. Då kastar han sig ner och tillber Gud och ropar: Hos er finns verkligen Gud." (1 Kor 14:24-25 B2000)

"Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade." (1 Kor 14:31 SFB)

"Mina bröder, sök att vinna profetians gåva, men hindra inte tungotalet." (1 Kor 14:39 B2000)

Vi ser att Paulus önskar att alla skall profetera. Han säger att alla kan profetera och utgår från att det skulle kunna ske i församlingens samlingar. Två gånger uppmanar han alla att söka profetians gåva, både i början och i slutet av kapitlet. Det är ganska tydligt att detta är ett viktigt ämne och en viktig gåva, eller hur?

Av det här kapitlet förstår vi att profetians gåva har med spontan uppenbarelse att göra. Det handlar helt enkelt om att Gud spontant ger ett budskap som man får ge vidare till någon annan. Profetia är inte predikan eller undervisning, utan spontan uppenbarelse. Det kan även handla om att Gud avslöjar sådant som är dolt (se 14:24-25 ovan). Man kan notera att Paulus använder ordet uppenbarelse som i stort sett synonymt med profetia i det här kapitlet. 1 Kor 14:26 skriver han: "Vad innebär nu detta, bröder? Jo, att när ni samlas har var och en något att bidra med: sång, undervisning, uppenbarelse, tungotal eller uttolkning. Men allt skall syfta till att bygga upp". Det är konstigt att Paulus inte nämner profetior här, eftersom det är det kapitlet handlar om. Men det är tydligt att han räknar in profetior i begreppet uppenbarelse. Det ser man även i vers 30 där han använder uppenbarelse som synonymt med profetia: "Om någon annan av de närvarande får en uppenbarelse skall den som då talar sluta".

Profetians syfte är "uppbyggelse, uppmuntran och tröst" (14:3 SFB). Man bör notera att profetians gåva inte är till för ledning eller tillrättavisning. Ibland kan profetiska budskap ge bekräftelse på Guds ledning. Men man ska inte profetera instruktioner till människor eller söka ledning genom profetiska budskap. Ibland kan profetiska budskap avslöja sådant som kommer att hända i framtiden (se tex Apg 11:27-30 och 21:10-14).

Nu kommer vi till en viktig punkt: Profetiska budskap måste prövas. Profetior har inte samma auktoritet som Bibeln. Bibeln grundar sig på de skrivande profeterna i Gamla testamentet (Moses, Jesaja, David m.fl) och på apostlarna i Nya testamentet. Bibeln är Guds ord och det enda ofelbarar rättesnöret för tro och liv. Profetians gåva är något annat. Den kan innehålla fel och därför måste profetiorna prövas (1 Kor 14:29). Profetiska budskap är begränsade skrev Paulus i det tidigare kapitlet (1 Kor 13:8-10). Profetior måste alltid prövas eftersom de är en blandning av mänskligt och gudomligt. Detta nämner Paulus även i en annan text om profetians gåva: "förakta inga profetior men pröva allt. Ta vara på det som är bra" (1 Thess 5:20-21).

Profetiska budskap ska tas emot med tacksamhet, men samtidigt prövas utifrån Guds ord, visheten och den kristna gemenskapen. Endast budskap som är ”bra” ska tas emot, övriga kan man lägga åt sidan utan åtgärd. En profet som återkommer med olämpliga budskap bör förmanas enskilt eller offentligt beroende på situationen. Guds skrivna ord måste alltid vara överordnat det profetiska ordet. När man börjar gå mer på profetiska tilltal än på Guds ord är det fara å färde. Likaså när profeterna börjar komma med ”inspirerade” (men exegetiskt orimliga) tolkningar av enskilda bibelord.

Hur tar man emot gåvan att profetera? Paulus skriver att vi ska sträva efter och söka efter profetians gåva. Vi bör be om den och uppmuntra människor att använda den (1 Kor 14:1, 39). Det verkar som att många kan få profetera (14:5, 31).
Budskapet kommer genom en subjektiv impuls eller ett intryck. Man ser en bild för sitt inre, eller får en tanke, några ord eller kanske ett bibelord. Ofta åtföljt av en stark känsla av att Gud vill säga något, kanske även stark frid eller värme. Att ge ett profetiskt budskap är ett trossteg och man känner ofta en viss osäkerhet och det man säger är troligen en blandning av gudomligt och mänskligt. Eftersom det är en så subjektiv och osäker process är det viktigt med ödmjukhet hos den som profeterar och prövning hos dem som lyssnar. Jag tror att vi ska uppmuntra människor att dela tankar, bilder, intryck och impulser som de uppfattar att komma från Gud. Vi bör avdramatisera det hela så att man vågar ta risker och göra misstag.

När man profeterar bör man inte säga ”Så säger Herren”, på ett sådant sätt att det uppfattas som Guds direkta ord. Istället kan man säga: ”Jag tror att Herren vill säga så här till oss...” Detta avdramatiserar också användandet av gåvan. Det är viktigt att vara frimodig, men ödmjuk och villig att bli korrigerad.

Jag har profeterat regelbundet i snart 40 år. Det händer inte så ofta, men då och då får jag förmedla profetiska budskap till någon person eller någon grupp. Idag hände det igen. Första gången var på Jesushuset i Jönköping någon gång i slutet på 70-talet. En pastor från England undervisade om hur profetians gåva fungerar (ungefär det jag skrivit här) och sen skulle vi pröva. Någon talade i tungor högt och under tiden fick jag ett budskap. Hjärtat bultade och mitt inre fylldes av en egendomlig värme. Med stor bävan uttalade jag orden som kommit i mina tankar. Efteråt kom två andra personer fram och berättade att de fått exakt samma budskap. Jag förstod att det här är på riktigt. Gud talar genom profetiska budskap. Ibland får man bekräftelser på att det stämmer ibland inte. Det tror jag är för att man ska leva i tro och bevara ödmjukheten.

Paulus uppmanar oss att söka profetians gåva. Han önskar att alla ska profetera. Han säger till och med att alla kan profetera. Så det är min utmaning till dig idag. Om du vill kan du be: "Gud om du vill tala till någon idag så är jag villig att vara ditt redskap". Om du sedan får en bild eller en tanke eller ett budskap, så var frimodig och dela vad du får. Våga ta ett steg i tro.

"Ni kan alla profetera."

Jag har tidigare skrivit om tungotalets gåva.